Ännu en solig dag i södra Spanien. Och denna dag var inte vilken dag som helst i vår lilla by. 26 juli innebär Santa Ana. En dag att hylla och hedra byns helgon.
Det fanns aktiviteter för familjerna i byn men vi avvaktade att delta i firandet förrän på kvällen när den stora ceremonin skulle ske.
Istället packade vi ihop strandprylar och körde ner till Sabinillas.
Vädret var fantastiskt. Det var svårt att hålla sig ifrån det sköna vattnet.
Timmarna gick snabbt men vi hade svårt att slita oss från den sköna stranden. Siestan var snart över och skulle vi hinna få i oss någon lunch innan restaurangerna stängde för att åter öppna några timmar senare, var det hög tid att slita sig.
Flera serveringar höll på att plocka av borden och stänga ner lunchserveringen. Att beställa något att dricka gick dock bra. Vi var sugna på gazpacho och på Viña Mar kunde vi få det om vi kunde tänka oss att få det serverat i glas.
Det lustigt men helt ok för oss. Vi slog oss ner vid ett bord och tog in varsitt glas gazpacho.
Efter en stund på serveringen med utsikt över havet tog vi oss åter till bilen och lämnade Sabinillas för att åka tillbaka till Monte Vinas. Om några timmar skulle de stora festligheterna börja i byn.
Vi gjorde oss i ordning och tog en drink i trädgården innan vi gav oss upp till byn. Folk stod och väntade längst med gatorna eller på restaurangernas uteserveringar.
Vi gick neråt kyrkan där gudstjänst hade ägt rum och vandringen med byns skyddshelgon har sin start..
Snart hörde vi ljudet från orkestern och såg processionen komma mot oss. Den smala gatan täcktes av folkmassorna och byns helgon syntes tydligt då den bars vackert prydd med fantastiskt vackra blommor runt om sig.
Byns kyrkoherde och präst gick bland de främre i processionen. Alla var vackert klädda och flertalet av kvinnorna hade flamenco klänningar på sig.
Fler och fler kom ut ifrån husen och tvärgator och följde efter den långa processionen. Så även vi.
Då och då stannade den upp då de som bar helgonen på kommando ställde ner den för att vila. Men en kort stund senare fick de kommando att lyfta helgonet på nytt och fortsätta utmed gatan.
Även de minsta barnen klädds högtidligt upp och föräldrarna är stoltare än någonsin över sina barn.
Vi kom upp till byns huvudgata. En del folk stannade upp för att prata med personer de mötte, några vek av för att sätta sig på serveringar men fortfarande var det en otroligt stor folkmängd som följde bakom orkestern och processionen med byns helgon.
Vi vek av en gata som går uppåt parallellt med huvudgatan för att kunna följa processionen uppifrån.
Orkestern spelade och kyrkokörens medlemmar gick stolt och nickade glatt åt släkt och vänner de passerade.
Vid huvudgatans slut vände processionen för att gå tillbaka inåt byn igen.
Augostin som jobbar som trädgårdsmästare i Monte Viñas sjunger i kyrkokören och var glada över att se oss där.
Åter tillbaka inåt byn var det strax dags för processionen att vika av och gå neråt kyrkan igen. Vi stannade kvar i byn där folk börjat äta, dricka och umgås.
Kiosker sålde godis och leksaker åt barnen. Folk pratade, skrattade och pussade småbarnens kinder ännu mer än vanligt. Och visst är de små flickorna underbara i sina flamencoklänningar, smycken och makeup.
Folkmassorna skingrades från gatan. Serveringarna och stolarna på uteserveringarna fylldes upp. Nu var det mat och dryck som hägrade innan sång, dans och musik skulle fortsätta festligheterna natten lång.
Vi gick ner till vårt hus för att äta middag där och ta ett glas vin för att återvända till byn lite senare. Uppifrån byn hörde vi ljudet av festligheterna och när bandet började spela släckte vi ljuset i trädgården och begav oss upp i byn.
Nattlivet var på topp. Alla åldrar var samlade och umgicks och hade kul.
På scenen spelade ett band och alla dansade på gatan eller ställde sig spontant upp ifrån stolen och dansade där.
När det är fiesta i byn är det fest, musik och dans natten lång.
Vi hade dock utflyktsplaner för morgonen därpå och det skulle komma att bli en mycket tidig morgon för oss. Så vi fick nöjda oss med festligheterna för denna dag och lämnade byn och festligheterna bakom oss.
Monte Viñas låg vackert i sluttningen framför oss på vår väg hemåt. Festen i byn fortsatte sent, eller tidigt om man så vill. Vi vaknade till framåt morgontimmarna och kunde fortfarande höra ljudet av musik och fest på avstånd. Dagen för firandet av Santa Ana verkade ha varit ännu en lyckad fiesta i Manilva by.
