Vi vaknade väl utsövda och hörde fåglarna kvittra utanför fönstret. När vi drog isär gardinerna skymtade vi en klarblå himmel. Det skulle bli en härlig första dag i Manilva.
Vi hade ingenting i huset och började dagen med att gå ner till brevlådorna vid poolen för att hämta posten som kommit sedan vårt senaste besök i huset. Urbanisationens trädgårdsmästare Augustin passerade och blev glada över att se oss och hälsade oss välkomna. Vi avverkade de vanliga samtalsämnena när man träffas så här efter en lång tid om hur respektive familjemedlemmar mår etc. Augostins gamla hund som nu hunnit bli tolv år kom lunkande fram. Efter en liten pratstund återvände vi till huset för att lämna posten och gick sedan upp till byn.
Livet i byn var ganska lugn. Utanför tobaksaffären stod några spanska tanter och pratade. Vi fortsatte in till grannbyggnaden, till banken, där vi skulle sätta in lite pengar på vårt konto. Det är charmigt att se att en gammaldags bank fortfarande existerar. Vi fick först ta ut kontanter i automaten utanför som vi sedan gav till kassören. Hon sa sedan pengarna i en låda och vred om med en nyckel. Även om utvecklingen gått framåt i vår lilla by är det ändå ganska charmigt att se att en bank fortfarande kan hantera ärenden och pengar så här.
Vi fortsatte utmed Calle Mar, byns huvudgata. Det var hög tid för frukost.
Bar Castillo var ett ställe vi inte tidigare besökt, och det är alltid kul att utforska nya ställen i byn. Vi beställde två café solo, två bocadillos och en juice framme vid baren och slog oss sedan ner vid ett av borden. Vid flera av borden satt spanjorer och intog frukost.
Strax kom ägaren och serverade oss vad vi beställt. Kaffet satt riktigt gott, nästan som espresso. En spansk café solo är något alldeles speciellt.
Frukosten satt fint och vi kom att växla några ord med en man vid bordet bredvid.
Vi lämnade baren och fortsatte stråket genom byn. Vid Calle la pedreta svängde vi av för att återvända till vår urbanisation, Monte Viñas. Vi beundrade de vackra vidsträcka odlingarna, bergen i fjärran och det stilla medelhavet.
Åter i Monte Viñas gick vi åter till vårt hus.
Vi öppnade rejaset till vår trädgård och gick ut för att kolla hur det såg ut. Det var ett år sedan vi var här senast och det har regnat en hel del vilket gjort att växter vi planterat för ett eller två år sedan nu tagit sig rejält vilket var kul att se. Ana som ser till vårt hus när vi inte är här fyllt en halv korg med avklippta grenar och vi kommer säkerligen klippa ytterligare under våra två veckor.
Trädgården var fyllt av färggranna blommor och doften av dame de noche gjorde sig påmind.
Vi plockade ut trädgårdsmöblerna. En bönsyrsa tog snart plats på bordet och tittade uppmärksamt på oss när vi då och då gick runt och kollade in växterna och trädgården i övrigt.
Lasse spolade av trädgårdsmöbler och plockade ut dynor under tiden Anki tog ett litet röj inomhus och gjorde oss hemmastadda. Efter en stunds hushållsarbete och upp-packning av väskorna kändes det dags för en kopp kaffe. Vi slog oss ner med våra koppar i trädgården och hämtade lite krafter samtidigt som vi njöt till fullo av att äntligen vara i varma och härliga Spanien.
Kylen var igång satt och började bli kall vilket passade perfekt eftersom vi var på väg att åka och handla. Men vi valde att innan affären köra ner till Sabinillas för en sen lunch.
Efter en kort promenad slog vi oss ner på Restaurangen Viña Mar. En av de klassiska spanska strandrestaurangerna som funnits här i flera år.
Vi beställde in varsin Cruzcampo. Ölen satt gott i värmen och vi tittade på strandlivet och folket som passerade på strandpromenaden under tiden vi inväntade vår beställda mat. Snart kom servitören in med varsin tallrik med fläskfilé och pommes. Klockan hade passerat fyra när vi var klara och på restaurangen började man dra ner plastväggarna för att hålla stängt några timmar inför kvällen.
Vi betalade och tackade för oss och begav oss iväg för att handla. Dagens handling skedde på Mercadona i Sabinillas. Det blev en storhandling av diverse drycker, bröd, frukt, tilltugg och annat som är gott att ha i huset.
Åter i huset i Monte Viñas la vi oss och kopplade av med varsin bok i trädgården. Fast Anki hade lite svårt att koppla av med boken, det blev mest att titta omkring i den vackra omgivningen och njuta till fullo av att åter vara på plats. Detta ställe har verkligen en speciell plats i hjärtat.
Det är ljust ganska länge om kvällarna vilket är skönt. Men när mörkret väl kommer går det snabbt.
Vid sjutiden korkade Lasse upp en cava som vi skålade i. Planerna för kvällen var att grilla och ha en mysig hemmakväll i trädgården. Plötsligt kom vi dock på att vi glömt att köpa tändvätska. Kol hade vi sedan innan. Men med lite kreativitet brukar man lyckas.
Med hjälp av lite tillhyggen ifrån trädgården och några sidor från en gammal telefonkatalog fick vi efter lite envetet arbete igång fina glöder på grillen.
Anki hade lagt oxfilé i marinad och förberett fritösen.
Vi fortsatte skåla i cava och åt oliver och nötter som tilltugg under tiden grillbädden tog sig fint.
Tajmingen var perfekt när oxfilén och tomathalvorna var klara på grillen samtidigt som pommes i fritösen fått en fin färg och var härligt krispiga.
Rödvinet korkades upp och vi fick en god middag. Det var en riktigt spanienkväll som vi brukar kalla det; vindstilla, mörkt, nästintill fullmåne, chicadornas sång och då och då något läte från en katt en bit ifrån.
Vi satt kvar en lång stund. Det är svårt att gå in sådana här kvällar. Men vi kommer ha ett antal till sådana denna sommar. En av de främsta fördelarna med det här stabila vädret vi har i Spanien.
