Vi vaknade upp till ännu en härligt solig dag.
Vi dukade upp frukost i trädgården. Typiskt spanskt baguettebröd, ost, tomat, yoghurt och juice blev det denna morgon. Det är något speciellt att äta frukost ute i trädgården. Att se vinden gunga palmblad, höra fåglarna kvittra, och höra den spansktalande rösten i radion inifrån gör inte det hela sämre.
Förmiddagen gick i lugnets tecken. Dels för att det är precis så det ska vara här i Spanien, mañana, mañana… varför stressa. Men också för att det var så otroligt skönt att just bara ta det lugnt och låta kropp och hjärna koppla av totalt.
Vi låg i solstolarna och njöt av värmen, läste våra böcker, pratade om hur bra vi har det här nere och då och då gick in och hämtade lite kall dricka.
Vid två tiden tyckte vi det kunde sitta fint med fika. Kaffet bryggde klart och vi dukade ut lite kex och glass.
Åter försjönk vi en stund i våra böcker. Båda började nog komma in i stadiet att man fastnade mer och mer i böckerna men då och då tittar man självklart sig omkring och njuter av platsen man är på.
Trädgården har vuxit till sig en hel del och vi påbörjade att klippa ner och forma till buskarna och växterna som hade en tendens att bli lite vildvuxna.
En citron hänger ner över vår sida ifrån grannens citronträd som att den nästan kallar på oss att vi ska hämta den. Den får hänga där ett tag till då den fortfarande är lite grönaktig. Men där finns flera riktigt gula fina citroner högre upp i trädet. Vacker syn mot den blå himmeln.
I vår trädgård har både kaktusar, boganvilla, de härliga rosa växterna samt den vackra blå växten som är bland det finaste jag vet men tyvärr inte lärt mig namnen på växt ordentligt och ger så vackra färger. Dame de nochen blandar sig fint i den gröna växtligheten och det skarpa orange/gula blommorna är verkligen ett blickfång.
Vi jobbade en stund i trädgården med sekatörerna men bestämde oss för att inte ta för mycket, bättre att ta lite i taget och känna efter och framför allt se hur vi ska forma respektive växt. Det känns lite som att vara frisör ibland.
Det var en fin eftermiddag. Vi gick upp på taket av huset för att kolla in utsikten och de vackra vyerna. Bergen en bit bort och de mäktiga vindruvsodlingarna. Det är ett vackert landskap vi ser ut över från vårt tak. Och till höger om har vi medelhavet.
Och vänder vi oss om ser vi vår lilla pittoreska by, Manilva.
Efter en stund inomhus började kvällen nalkas.
Det blev en liten drink med tilltugg innan vi gjorde oss i ordning för att åka iväg. Kvällens mål var restaurang Venta La Choza som ligger en kort bit ifrån Manilva, på väg mot Estpona.
Vi blev visade till ett bord och slog oss ner. Beställde in husets röda och grottade ner oss i menyn. Förrätterna lockade och framför allt gazpacho som är en av favoriterna när det gäller spanska förrätter. Till huvudrätt beställde vi båda fläskfilé i grönpepparsås.
En tallrik med oliver och annat tilltugg serverades och vi sippade på vinet, såg oss om i restaurangen och gick igenom vad de hade förändrat här sedan senast vi var här. Den kvinnliga servitrisen vi brukar träffa här jobbade inte ikväll, men vi tyckte oss känna igen de flesta av servitörerna som passerade genom restaurangen.
Gazpachon kom in och smakade mer ljuvligt än vi mindes. Vi njöt för varje sked vi tog av den härligt kryddade grönsakssoppan.
Tallrikarna med huvudrätten var som vanligt varma och maten såg som alltid väldigt aptitlig ut. Vi avnjöt middagen och vinet. Och mätta och belåtna blev vi verkligen.
Fast det där med dessert, och att man befinner sig i spanien där flan är som en nationalefterrätt…det är svårt att motstå. Det fick bli varsin espresso och en flan de la casa att dela på.
Efter detta var vi mer än nöjda och tackade för oss. Klockan hade passerat tolv men fortfarande droppade det in spanska familjer som skulle äta.
Mätta och belåtna återvände vi till Monte Viñas. Hemma gick vi upp en sväng på taket och njöt av den spanska kvällsbrisen och såg utöver de vackra landskapen som endast lystes upp av lamor och månskenet. Sen slumrade Anki till nere i soffan på nedervåningen vilket tydde på att det nog var dags att gå och lägga sig.
