Idag var vädret åter som vanligt i Spanien. Däremot blåste det lite vilket gjorde att vi valde att ta en dag hemmavid istället för att åka till stranden.
Vi gick ner till poolen och hade den nästan helt för oss själva.
Anki var snabb att hoppa i det sköna vattnet.
Agustin stod och vattnade växterna. Ränderna går aldrig ur och när Anki simmade med ryggen mot honom fick hon helt plötsligt vatten ifrån vattenslangen på sig också. Agustin skrattade gott.
Vi la oss i gräset och njöt av lugnet i vårt lilla område. Fåglarna kvittrade, poolen låg blank och solen sken över oss. Total avkoppling. Ibland är det skönt att bara ligga och blunda, men ibland är underbart att bara sitta och titta över poolen, vårt vackra område på sluttningen med byn i bakgrunden.
Det blev flera dopp och simturer i poolen varvat med tid i gräset.
Agustin kom utifrån poolförrådet med en liten fågel i handen. Det visade sig vara en liten sparv unge som han räddat och nu tog hand om.
Han hade en liten burk med mat som han matade fågelungen med som ständigt gapade efter mer.
Sen tog han upp den på sin arm för att träna den att använda sina vingar.
Det var sött att se hur ungen tydde sig till honom.
När Agustin reste sig och gick bortåt poolförrådet igen visslade han och ungen hoppade jämfota efter honom in i rummet.
Det var en skön dag i poolen. Lasse gick upp till huset och hämtade ner en glass och lite kall dryck.
Augustin som idag hade riktigt ont i sin rygg och fick hålla sig till arbete som inte belastade ryggen allt för mycket, kom bort och satte sig en stund vid Anki. Vi pratade om livet och folk vi umgåtts med här i området de 30 år husen funnits och Augustin jobbat här. Vi pratade om kyrkokören han sjunger i och nära och kära i våra omgivningar.
När han fick höra om en nära vän till Anki som har svår cancer blev han djupt berörd. När han fick höra hur ung hon var och Anki dessutom visade ett kort på henne tog han fram kort på ett italienskt skyddshelgon han ville hon skulle få och ha med sig. Det handlar om att tro på de sa han. Även om hon inte är katolik så ska du hälsa från mig som är troende katolik och säga att jag vill hon ska ha det här med sig. Hon är vacker. Hon har många år kvar att leva.
Lasse kom och satte sig och vi pratade vidare om omgivningarna här omkring. Vi fick höra om en liten by som målats helt blå på uppdrag av Sony vid filmpremiären av Smurfarna. Det lät lite galet och småkul och vi noterade namnet på byn om vi skulle göra några fler utflykter i bergen.
Agustin jobbade vidare och vi fortsatte göra det man gör som bäst här nere vid poolen; blunda, njuta, bada, sola, slappa. Den underbara eftermiddagssolen övergick till varm och skön kvällssol. De här sisa soltimmarna på dagen är egentligen de allra skönaste på hela dagen.
Vi låg ner i gräset och tittade upp mot de gröna palmbladen som rörde sig så smått mot den klarblå himmeln.
Det var alldeles för skönt för att ge upp. Vi låg och pratade och läste våra böcker ända fram till 20 tiden.
När klockan börjar närma sig 20 på kvällen har Flugi, Agustins hund, placerat sig utanför poolgrinden. Han vet han inte får gå in, men vet det är dags att stänga och lämna området för dagen.
I huset duschade vi, tog en drink och gjorde oss klara för kvällen. Vi hade inga större planer men skulle hitta någonstans att äta. Vi begav oss till Sabinillas och gick längsmed strandpromenaden.
Längst ut mot ena änden där marknader ibland hålls ligger Ramos strandservering. Ramos har också en restaurang inne i Sabinillas men då de är mycket inriktade på fisk som Anki inte äter så har det inte blivit att vi besökt det tidigare.
Strandrestaurangen såg väldigt trevlig ut och vi gick bort dit för att kolla vad de hade på menyn. Det visade sig att de även hade en del kötträtter och även sallader.
Vi gick igenom innerdelen och blev visade till ett bord utmed stranden. Vi beställde in varsitt glas vin och vatten. Ovanför oss dinglade lampor som gav mysig belysning över serveringen och en bit av stranden omkring oss.
Vi fick in en korg med varmt bröd. Anki beställde in en sallad och Lasse fiskrätten John Dory.
Det hade blivit sen kväll, nästan midnatt, när vi fick in vår mat. De spanska tiderna passar oss perfekt. Ibland är det till och med att vi kan känna oss något senare än spanjorerna själva. Kvällen var skön och vi satt kvar en stund på serveringen.
Folklivet var i full fart på Sabinillas strandpromenad. Folk i alla åldrar promenerade eller satt på bänkar eller serveringar. Vi promenerade en stund i omgivningarna innan vi kände oss nöjda för denna dag och återvände till Monte Viñas.
