Halv sju på morgonen gick vi den lilla stigen till matsalen inför frukosten, det var än så länge gryning och solen hade inte hittat upp på himmeln.
Vi passade på att ladda över några foton från kvällen innan till datorn. Vår guide och chaufför Sammy dök upp och tog en kopp te. Vi tog några foton i omgivningen under tiden vi väntan på att de dukade fram frukostbuffét som bland annat bestod av frukt, flingor, mjölk och Juice. Personalen satte fram en korg med Pannkakor och en tallrik med Toasts på vårt bord. Vi blev även erbjudna ägg, men vi avstod denna morgon.
Kvart över åtta hade vi tagit plats i bilen och lämnade JK Mara Camp lodge och gave oss av. Målet för förmiddagssafarin var hippo lake för att se flodhäst och krokodil. Hippo lake ligger i en annan del av Masai Mara och det var en bit att åka, men vi hoppades få se många djur på vägen dit.
Innan vi kom in i parken passerade vi Talek Village där arbetet dragit igång. Sammy stannade till för att fylla på däcken med luft i byns bilverkstad, vilket var en inhängnad med lite bil. En man stod och försökte ta av ett däck från en fälg med ett slags stämjärn, det såg ut att vara tufft med så enkla förutsättningar.
På en liten skylt stod det Car Wash, tveklöst var det en manuell handtvätt det handlade om eftersom skylten bara stod där vid en inhängnad. I närheten stod ett antal herdar i de typiska rödrutiga masajjskynkena och vaktade sin boskap.
Sammy visste vi gärna ville få se lite mer leopard och valde väg för att se om han kunde lyckas hitta någon för oss på ställen han kände till sedan tidigare. Tyvärr var det utan framgång. Men vi fick syn på tre lejon på fältet en bit bort som stod en bit från varandra som om de var på jakt.
Sammy tvivlade på om det skulle bli något och körde vidare. Men när vi åter fick syn på dem några minuter senare fick vi bekräftat att de mycket riktigt var på jakt. Det hade positionerat sig en bit från varandra och man förstod deras taktik. På avstånd kunde vi se ett tänkbart byte som kunde ligga risigt till, men plötsligt kör en safaribil in mellan lejonen. Sammy skakade lite pa huvudet och suckade. Helt uppenbart avbröt lejonen jakten när detta intrång skedde.
Sammy körde ner i en flodådra för att korsa över till andra sidan där lejonen befann sig. Dessa flodådrorna löper igenom den platta savannen och ofta återfinns lite större träd och mer växlighet längs vattnet. Vattenståndet var lågt och det var inte problem att köra över.
På andra sidan kunde vi närma oss lejonhonorna, men Sammy såg ut att vi höll ett avstånd som inte störde dem. Honorna spanade efter nya byten och stundtals stod de och bara stirrade bortåt horisonten.
När de uppenbarligen inte fick upp vittring på något nytt byte letade de upp en liten plätt där de kunde lägga sig. De tog plats nära varandra och vilade, men inte utan att de hade viss koll på omgivningarna.
Vi körde vidare och på en höjd fick vi syn på en Eland, den största antiloptypen. Dess horn är skruvade och det hänger hud på halsen.
Det påminner kanske mer om ett boskapsdjur och ser inte så snabb och graciös ut som vissa andra antilopvarianter, men det vilade istället något värdigt lugn över djuret.
Sammy svängde och snart bromsade vi in inför en liten familj av vårtsvin. Hanen hade både betar och en lång man.
När vi körde förbi sprang de förståss snabbt iväg och vi passerade även en Eland som dock tog det lugnare. Kanske gör dess storlek också att det inte är lika lättskrämt? På nära håll kunde vi se att den hade mer hår mitt i pannan och på halsen än för övrigt på kroppen.
Ute på en slänt fick vi syn på en stor grupp elefanter som strövade runt i sakta mak. Vita fåglar gick obekymrat runt kring elefanternas stora fötter.
Två av hanarna bråkade lite och brottades med sina betar. De verkade dock inte gå så hårt in för det, så kanske var det inte så allvarligt eller rent av lite vänskapligt trätande.
Elefantfamiljen hade också två små söta elefantungar som gick omkring och svingade sina snablar. Elefantungarnas öron står lite mer upp och deras panna är lite plattare än de vuxna elefanterna.
Eftersom de behöver äta nästan konstant rörde de sig in mot buskage där det sannolikt fanns mer att äta av än det torra låga gräs de strövat över.
Vi passerade en liten landningsbana och blev lite förvånade när vi körde in på en anläggning mitt i nationalparken. Bilen stannade till vid lyxhotell Mara Intrepids Club för att låna toaletter. Sammy ville gärna ta en liten paus och under tiden strosade runt vi runt. Vi följde en lummig smal gång och kom fram till en öppen fin restaurang där kocken höll på att duka fram lunchbuffet.
Intill fanns en shop och vi gick in en kort sväng för att kolla utbudet. En kort promenad tog oss till en pool, det var inga besökare för närvarande men gästerna var säkert ute på safari de med.
Utmed poolen gick en ravin med en flod och över den hade man spänt en hangbro. Vi vände om och passerade baren. Tillbaka på parkeringsplatsen hoppade vi in i bilen och rullade ut från den påkostade anläggningen.
Sammy körde ut på savannen och snart passerade vi en grupp Topi och en familj vårtsvin. Vi stod upp i bilen och njöt av den sköna dagen i den underbara miljön.
Visserligen åker man på safari för att få uppleva de vilda djuren, men ofta är även naturen mycket vacker. De små grönskande flodgångarna som löper genom landskapet. Eller de ensamma Akasia träden på den annars så platta slätten.
Ibland misstänkte vi att Sammy körde lite speciella vägar för att se om han kunde hitta fler leoparder. Han saktade ner och spanade in bland buskar och träd för att efter en stund köra vidare. Inne bland några buskar fick vi syn på ett stort lejon med en stor man. Det låg på rygg och slappade i värmen. Den rörde sig inte mycket men sträckte ut ena benet och klöste lite mot trädet den låg under, på samma sätt som en tam katt gör.
När Sammy bromsade in och pekade på en sköldpadda blev vi lite förvånade. Vad gör den här mitt på savannen?
En ensam elefant kom gången mot oss och Sammy bromsade in under tiden vi kollade in den och plåtade. Den saknade en bete och Sammy tolkade det som den varit i strid. Att den dessutom var ensam kunde tyda på att den var agressivt.
När den började närma sig oss och Sammy tyckte sättet den rörde på sig och viftade på öronen tydde på att vi borde röra på oss och det kändes som rätt beslut.
Sammy körde en stund och letade upp ett vackert Akasia träd som vi parkerade under. Han bad oss sitta kvar medan han gick ut och kollade att kusten var klar. Vi steg ut och hjälpte Sammy lägga ut en filt och plocka fram vår lunch.
Dessa måltider ute i naturen i dessa vackra omgivningar förhöjde verkligen upplevelsen, kanske lite extra eftersom de vilda djuren gjorde att man oftast inte kunde gå ur bilen. På menyn denna lunch fanns sandwich, ägg, kyckling, korv och banan. Som vanligt fanns både juice, te och kaffe att dricka till. Innan vi körde vidare passade Sammy på att ta ett kort på oss i bilen.
Nästa stop var en större flodådra än de vi sett tidigare och här fanns en grupp flodhästar. Närmast oss fanns mycket stora krokodiler. Vi har sett flera alligatorer och krokodiler tidigare men de här var bland de större vi någonsin sett.
De verkade mest ligga stilla och vila men ibland gled de sakta iväg en bit eller dök ner under ytan. Det kändes skönt att ha dem på avstånd när man anade tänderna.
Sammy påpekade att vattnet var grundare än vanligt och föreslog att vi skulle fortsätta till nästa ställe som han trodde skulle ge oss bättre vy över flodhästar.
Vi hoppade in i bilen och Sammy körde oss en kort sträcka till Hippo Lake. Innan vi gick ut körde Sammy runt och kollade så det inte fanns några lejon i närheten. Han parkerade och gick sedan först runt och kollade så att det var säkert för oss att gå ut.
Det var ett stort antal flodhästar i vattnet nedanför oss i en tät grupp. De gick då och då ner under ytan men oftast hade de mest ögon och öron över vattenytan.
En bit bort var två flodhästar, troligen en mamma och barn, uppe på land på andra sidan och vi gick bort och såg när de gick ner i vattnet och simmade iväg mot de övriga i gruppen.
Anki var några steg efter och den stora flodhästen fick ögonkontakt med Anki, och gjorde en ansats samtidigt som den frustade. Anki hoppade till och tog några snabba steg bakåt. Vi har tidigare hört hur aggresiva och farliga flodhästar kan vara, så även på ett stort avstånd har man viss respekt.
Nu hade alla flodhöstar samlat sig i en stor grupp där de trängdes och då och då gäspade de stort. Under hela tiden höll sig Sammy nära och omgivningen under uppsikt.
När vi stått och kollat in dessa stora djur en stund återvände vi till bilen och påbörjade resan tillbaka. Sammy frågade oss om vi var intresserade av att besöka en Masaj by, varpå vi svarade att vi hellre ville se mer vilda djur.
Sammy körde tillbaka mot vår Camp men vi skulle säkert få se en del djur längs vägen. Mycket riktigt kom vi snart att passera ett flertal Topis som på sitt typiska sätt stod på små kullar och bevakade omgivningen. Ofta finns fler Topis i närheten och den vaktande gör att stora som små kan känna sig trygga.
Två bufflar stod alldeles intill den väg vi tog, som vanligt stirrade de på oss med en uppsyn som var beredd på strid om det skulle behövas.
På en liten kulle låg två vackra Geparder och slappade intill en buske. De kollade upp men verkade inte bry sig nämnvärt om vår närvaro. Det är egentligen märkligt att se ett av världens i särklass snabbaste däggdjur ligga och slappa. Men de har en explosiv acceleration och de nyttjar inte den om det inte gäller jaga ett byte.
Vid tre rullade vi in på uppfarten till JK Mara Camp igen. Innan vi gick ur bilen bad vi en ur personalen att ta kort på oss alla i bilen, inklusive Sammy. Som vanligt på dagarna satt ett antal av Massajerna vid entren och snackade.
En av männen på campen informerade oss om att duscharna var klara med varmt vatten. Tillbaka i tältet var det skönt att spola av sig med en snabbdusch och sedan möttes vi upp med våra vänner vid baren. Anki och Christina gick upp i utsiktstornet vid baren och kollade in vyerna runt om campen.
Sofforna vid baren var sköna och vi slog oss ner och kollade i de böcker om Masai Mara som låg framme. Det fanns även kortlek och yatzy spel att låna. Anki, Christina och Niklas tog en omgång yatzy. Niklas lade sig och vilade i soffan medan Anki och Christina spelade en omgang ytterligare.
Lasse hade blivit kompis med en av masajerna på campen och Lasse fick lite special tillgång till strömmen som genererades med hjälp av en bensindriven generator bland byggnaderna som endast personalen hade access till. Han satte diverse prylar på laddning och kom sedan bort till de övriga som spelade Yatzy och tog en Coca-cola med dem.
Det blev en längre eftermiddag än vanligt då vi inte skulle ta någon eftermiddagstur. Vi satte oss en stund vid vårat tält och slappade.
Men det slog oss att det var ett bra tillfälle att gå runt och fotografera omgivningarna så vi iväg.
Vi passade på att ta ett foto på Ben, en av Massajerna som tog emot oss när vi först kom hit, uppklädd i typisk Masaj klädsel och smycken. De var verkligen mycket trevliga och tillmötesgående och det är nästan svårt att förstå att de inte backar för att skydda sig eller sin boskap mot vilda djur.
Borta vid baren ordnade en massaj en lägereld under tiden en annan satt och bläddrade i en bok.
När vi hörde ett nyanlänt par snacka bred Göteborgska tog vi ett litet snack med dem.
Vi återvände till vår tält och bytte om samt tog med oss jackor för kvällen. Direkt efter middagen skulle vi nämligen ut på en nattsafari, som det kallas fastän det egentligen ar kvällssafari med start 21.30 direkt efter middagen. Vi satte oss vid lägerelden och beställde in varsin öl.
Först slog vi oss ner vid det lilla bordet i hörnet eftersom vi skulle avvika lite tidigare än andra kanske. Men vi blev ombedda att byta bord till långbordet då det lilla tydligen var ett bord som man ofta reserverade för nyanlända varje dag.
På kvällens meny fanns soppa på pumpa med vitloksbröd som förrätt vilken serverades vid bordet. Huvudrätten serverades som buffé och vi fick själva servera oss av lamm kotletter, ris, grönsaker och sallad. Under middagen talade vi lite med övriga vid bordet och diskutera resor och upplevelser. Till efterrätt serverades vi en god Chokladkaka.
Klockan var strax efter halv nio när vi tog avsked till övriga middagsgäster och gick till bilen. Sammy hade låtit två andra guider, båda masajer låna hans bil denna kväll. Han som tog plats bakom ratten presenterade dem båda. Han skulle köra medan den andra killen stod uppe vid ena takluckan och styrde en stark strålkastare.
Det var bäcksvart ute och lampan styrde vår uppmärksamhet där han svepte i mörkret. Från vad vi kunde märka körde de helt utan några vägar eller uppkörd mark. Då och då stoppade han upp och höll ljuset riktat mot den riktning där han upptäckt något djur. Vi såg direkt ett antal mindre djur längs vår väg. Helt plötsligt kom ett antal zebror förbi gallopperade och inte bra zebror, hack i häl kom flera giraffer springande i full fart. En av zebrorna tappade fotfästet när den skulle springa över ett dike. Den halkade ner och försökte få fotfäste några gånger innan han lyckades.
När vi följde strålkastaren förstod vi att de spanade i träden, men vi såg inget och visste inte vad vi kollade efter. Men så berättade ena guiden att de kollade efter små ljusreflekter och strax såg vi dem i några små träd på lite avstånd. Chauffören körde mot trädet och in bland buskar men vi såg inget längre. Han blev tvungen att backa ut och det var snårigt och svårt i mörkret. Han körde emot något träd, men det var ingen fara. På lite avsånd såg vi ett antar orange ögon som reflekterade strålkastarna. Masajen vid rattan gasade på och vi såg de orange prickarna röra sig snabbt i träden. När vi bromsade in satt en liten Galago, eller bush baby som de kallas, i en klyka på ett träd. De stora ögonen på det lilla djuret gör att de ser mycket speciellt ut, men de väntade ingen lång stund innan den skyggt klättrade bort ur vår syn.
En impala skymtade i ljuset men rörde sig snabbt bort ur ljuset.
En schakal dök upp i mörkret och nu körde vi på lite mer uppkört underlag. Flera mindre djur dök upp längs vår väg, men försvann ofta snabbt in i mörkret igen. En spring hare dök upp och studsade snabbt fram med lång svans.
Vi bromsade snart in vid vår camp efter två timmar i mörker. Den lilla nattsafarin kunde inte mäta sig med de lyckades safaridagarna, men var en kul upplevelse och vissa av djuren som vi såg, som Galago, är svårare att se i dagsljus.
När vi kom tillbaka till tältet plockade vi hop våra saker och gick därefter och kröp ner i våra sängar. Nästa morgon skulle vi lämna de vilda djuren bakom oss då en lång bilresa till Nairobi väntade.