Denna morgon hade vi alla packat på oss extra mycket kläder, men det var riktigt kallt när vi gick upp ur sängarna. Det var tidigt och solen hade inte trängt igenom morgondiset ännu.
Nere vid huvudbyggnaden blev vi visade till ett bord av en av tjejerna på campen.
Hon gick igenom menyn och till frukosten denna morgon kunde vi välja på mango- eller passionsjuice att dricka, förutom kaffe och te.
Dessutom kunde vi välja mellan våfflor med bacon och korv samt toasts eller ägg och bacon tallrik.
Under tiden vi njöt av frukosten tog personalen hand om vara väskor från rummet och bar dem till bilen. Servicen på Maili Saba var förstklassig och det var riktigt skönt att slippa släpa på dem.
När vi var klara passade vi på att lägga dricks i en liten låda de hade vid baren. Solen började ta över och himmeln klarnade.
Efter en kort sista vända på rummen gick vi tillbaka till huvudbyggnaden där vi blev ombedda att skriva något i gästboken, vilket bara var trevligt. När vi nu hoppade in i bilen så hade alla tjejerna från Maili Saba samlats för att ta avsked och vinkade farväl när bilen rullade ut.
Vakten öppnade den stora porten av trä och Sammy körde ut från lodgen. Den tidiga morgonsolen kastade varma strålar över den vackra vyn över kratern och skapade långa skuggor över landskapet.
När vi rullade ut på landsvägen mot Lake Nakuru och vidare söderut hade vi fem timmar lång bilresa framför oss.
Efter en sträcka landsväg till Nakuru stad fortsatte första delen av bilresan med fin motorväg. Precis innan vi rullade ut på motorvägen passade Sammy på att köpa en dagstidning av en av killarna som sålde längs vägen.
Sammy berättade för oss att halva vägen till till Masai Mara var fin, andra halvan skulle bli betydligt sämre. Vi passerade Lake Elementaita när vi nu åkte söderut i Kenya.
Sammy hade besvär av smärta i ena örat och frågade oss om det var OK att han stannade vid ett apotek för att köpa något för smärtan. Vi svarade förståss att det var självklart. På väg genom Naivasha svängde han in på en tvärgata och gick ut för att besöka Queens Healthcare Chemist.
Liksom tidigare bilresor i Kenya är livet längs vägarna helt fascinerande. Här i Afrika lever man verkligen längs vägen och när man transporterar sig är det inte ovanligt att man använder apostlahästarna, det vill säga man går.
Sammy svängde in på ett Rock Curio, ett souvenir ställe längs vägen. Det var dags för en paus och bensträckare. Vi gick runt därinne och kollade på diverse handgjorda souvenirer så som t.ex. trästatyer och masker av olika afrikanska djur.
Christina och Niklas köpte en liten ask utsmyckade med pärlor. Själva funderade vi på träbestick som skulle kunna passa till sallad, men när vi frågade om priset var det skyhögt över förväntan och till skillnad från de råd vi fått av Sammy tycktes de inte heller intresserade av att låta oss pruta.
Vi hade kunnat ge ett högre bud, men de bara slutade ge motbud så det blev ingen fortsatt köpslående och inte heller något inköp.
Efter en kvarts paus så hoppade vi in och åkte vidare. Snart fick vi uppleva hur nära de vilda djuren levde människorna här i Kenya, alldeles längs vägen gick ett antal giraffer.
Bilen svängde av från den större vägen och in på en mindre väg som vi skulle åka på i två timmar. Sammy sa han bjöd på två timmars afrikansk massage helt gratis. Vi var inte ovana vid varierad kvalité på vägarna, men det här var på en helt ny nivå.
Den smala vägen var full av djupa hål och Sammy körde slalom för att undvika dem, något som han refererade till som snakedriving. Ofta var vägen i så dåligt skick att han körde ner i diket eftersom underlaget trots allt var jämnare.
Vi fick syn på de första afrikanerna i de typiska röda kläderna, vi var nu inne i Masailand.
Vägen omgavs av stora platta slätter som var i nästan total avsaknad av träd. Det var dags för en kort paus igen och vi svängde in på ytterligare ett ställe med massa souvenirer. Utbudet på dessa ställen var ofta näst intill identiskt, mycket träsnidat i form av djur och annat som symboliserade Afrika. Kanske var det om möjligt fler saker i det typiska röda Masai mönstret på denna plats. Nu var det inte långt kvar och vi gav oss av igen.
Snart lämnade Sammy den asfalterade vägen och fortsatte in på små smala grusvägar. Det fanns inga skyltar och landskapet var inte alltför enkelt att orientera sig via varför vi knappt kunde förstå hur Sammy hittade.
Han bromsade in och såg lite fundersam ut. ”Här skulle vi ta en genväg” sa han och pekade in i ett stort inhägnat område. Vi kom överens om att köra runt och han svängde in på en mjukare väg. Eller väg och väg, någon hade kört denna väg tidigare och lämnat spår i gräset.
När man minns anade det bromsade Sammy in vid en skylt för JK Mara Camp. En grupp Masaier hälsade oss välkomna och visade oss till ett välkomsttält som agerade reception. De serverade oss varsitt glas juice och bad oss ta plats i soffan. Två av Masaierna gick igenom generell info runt vårt besök, mattider och annat praktiskt. En av dem visade oss sedan till rum sju via en small lummig gång.
Han öppnade tältdörren och visade oss var lamporna satt och hur dushen fungerar och vattnet till handfatet fanns. Rummet var möblerat med två sängar, en hylla, nattygsbord, ett tvättställ och dusch samt toaletter. Han pekade i en riktning åt höger och sa att vi var välkomna att äta lunch så snart det passade oss.
Det hade gått många timmar sedan frukost och vi gick i den utpekade riktningen tills vi kom till en större tältbyggnad. På sidorna av den beige tältduken var det öppet och inne så stod ett antal bord och vi blev visade till bordet i hörnet där Christina och Niklas gjorde oss sällskap. Lunchbuffen bestod idag av spagetti, köttfärssås, couscous och salad. Det satt gott med lite mat och dryck samt stabil mark efter timmarna på den skakiga vägen.
Efter lunchen hade vi lite mer än en timma innan det var dags att röra på oss. Vi tog det lugnt och slappade en stund på våra rum.
När vi anlände hade vi fått reda på att vi kunde få laddat kamerabatterier vid reception, när vi skulle ge oss iväg på nästa safari vid fyra gick vi dit kort innan för att få laddat. Det fanns ingen där men sprang på ett nyanlänt svenskt par. Vi lämnade laddare med batteri i reception och när vi skulle hoppa in i bilen så kunde vi be en av Masaierna från lägret att ladda dem åt oss.
Sammy körde den korta sträckan till en av infarterna till parken och när vi passerat stannade vi till på insidan och hjälptes åt att ta bort takluckorna på bilen. Vi körde bara en kort stund innan vi fick syn på en gnu och strax upptäckte vi två till. Egentligen var det lite komiskt att vi såg så otroligt få av dessa djur med tanke på otroligt stora hjordar av dem som utgör den stora migrationen. Visserligen befann sig de i Tanzania just nu men att det var så få av dem kvar var ganska fantastiskt.
Sammy körde till en liten flodådra i den annars platta savannen. I dungen med träd och buskar hade man sett en leopard. Vi spanade en lång stund och flyttade oss sakta runt platsen med förhoppning av få en skymt av det skygga kattdjuret. Tyvärr hade den gömt sig väl och efter en lång stund gav vi upp för att hinna se lite andra djur.
I buskarna runt flodådran stod en fin vattenbock och spanade på oss lika mycket som vi spanade på den.
Det var molnigt och mörka moln hopade sig i fjärran, vi höll tummarna för att vi skulle slippa regn.
Vi kom till en annan flodådra där en liten elefantunge och dess förälder som gått ner för att dricka. När de skulle tillbaka hade de lite problem att ta sig upp ur fåran igen. Föräldern försökte få den lilla att gå före upp och försökte hjälpa den.
Efter några försök gick det vägen och de gick bort mot en några andra elefanter som gick och åt på några träd en bit längre bort.
När vi vände om såg vi nu en mycket större grupp elefanter och till vår förtjusning gasade Sammy på och körde upp till dem så det bara var några få meter till de som var närmast. Det var en otrolig känsla att stå så nära en stor grupp vilda elefanter.
De gick sakta runt, åt hela tiden och även om de höll ett visst öga på oss så tycktes de inte bry sig så mycket om oss.
Kanske var det tryggheten i den stora gruppen som gjorde dem extra lugnt. Stundtals var de så nära att man kunde se varje rynka i deras hud.
Det fanns flera små söta elefantbarn i gruppen. När gruppen efter en stund började röra sig bortåt följde ungarna bakom de vuxna precis vid deras svans. Man bara väntade på att de skulle ta tag i svansen med sin lilla snabel.
När de lämnade platsen blev det dags för oss också att köra vidare.
Mitt på den platta savannen stod ett ensamt träd och över det hopade sig dramatiskt mörka moln.
Vi kom fram till en ny liten dunge där en liten lejonflock låg och vilade. Eller rättare sagt honorna i gruppen vilade under tiden de söta små lejonungarna sprang omkring, lekte och klättrade på honorna.
Emellanåt kikade honorna och höll uppsikt på omgivningen, men de tycktes sova mest och brydde inte sig om ungarnas bus.
De ensamma Paraplyakacia träden var ofta det enda som bröt horisonten på den annars så platta savannen . Då och då passerade vi skelett på marken.
I det höga gräset skymtade vi ett mönster i vitt och svart, när vi kom något närmare såg vi den svartryggade schakalen. Det vackra djuret påminner mycket om en liten hund.
Längs vår väg passerade vi även en Koantilop, en typ av antilop som liknar Topin. Den hade legat ner och ställde sig upp när vi passerade. Vi gissade att den gjorde sig beredd att fly om vi skulle utgöra någon typ av hot för den.
Det hade varigt en molnig och ibland mulen dag och nu började det skymma. Vi passerade flera små grupper av Zebror, som inte verkade fullt lika skygga nu i skymningen.
Sammy körde tillbaka mot parkentrén men strax innan bromsade vi in för en flock med vackra Giraffer. De gick strax framför oss på ena sidan om vägen och avvaktade när vi närmade oss.
När de märkte vi stannat till så gick de över vägen, ett Giraffbarn gick först med en fullvuxen hack i häl.
Det började regna men det gjorde inget alls, vi var mycket nöjda att regnet hade väntat till vår safari var över. Dessutom påpekade Sammy att regn faktiskt var något som ansågs bringa tur.
Vi stannade till vid entré till parken när vi var på väg ut och satte på våra takluckor. Det hade varit en fin första safari i Masai Mara.
Tillbaka på JK Mara Camp togs vi emot av några Masaier som berättade att duschen var klar. Vi hade inte lagt någon större tanke kring hur de löst vattnet till duschen och blev lite undrande över vad de menade med att duschen var klar. När vi gick till vårt tält upptäckte vi de små säckarna med vatten utanför tälten, de värmde alltså vattnet någon annanstans och gick sedan runt och fyllde på till varje tält.
Det var skönt att spola av sig lite av damm och grus vrån vägen och byta om för kvällen. Det sista ljuset försvann snabbt och när vi gick den lilla stigen mot serveringstältet fick vi nytta av vår lilla ficklampa.
Servitören visade oss till det runda bordet i hörnet och vi slog oss ner och beställde in öl. Sammy gjorde oss sällskap vid borde. Vi blev serverade en god purjolökssoppa till förrätt och därefter blev vi visade till buffébordet. Bland det som vi kunde ta för oss fanns bland annat fisk, potatismos och grönsaker. Det var en trevlig middag då vi fick tillfälle att pratade med Sammy. Han berättade bland annat om sina fem barn och hans besök till Rom några år tidigare.
När middagen var över gick vi över till baren i byggnaden intill. Utanför satt några Masaier vid en lägereld. De vaktade området och såg till att gästerna var trygga.
Vi tog ett glas Kenyansk whisky och Amarulla, den sydafrikanska varianten av Bailys, och slog oss ned i en soffa. Det hade varit en händelserik dag och vi pratade lite om det vi upplevt. Men nästa dag skulle vi ge oss av redan 06.15 och när vi druckit upp våra drinkar var det hög tid att avrunda.
När vi gick mot våra tält fick vi sällskap av en Masai som såg till att vi var säkra. Det kändes tryggt men vi hade inte sett några stängsel så självklart skulle några vilda djur kunna leta sig in. Masai Mara ligger på hög höjd och det blir kallt på nätterna och därför var det skönt att upptäcka värmekuddarna som placerats i våra sängar. I fjärran kunde vi då och då höra djur från de vilda djuren, men ganska snart gled vi in i en skön sömn.
