Inte undra på att vi hade fått värmekuddar i våra sängar. Vid morgontimmarna var det riktigt kallt. Anki vaknade av kylan och kröp under tacket även med huvudet för att värma sig. Värmekudden hade gjort susen tidigare på natten men nu på morgonen när den inte längre höll värmen var det riktigt kallt. I snabbaste möjliga mån tog vi oss upp från sängen och på med kläderna for dagen.
Vi gick ner till serveringen där en av tjejerna höll upp frukostmenyn som precis som tidigare var skriven på en svart tavla. Valen denna morgon bestod av passionsfrukt- eller mangosmoothie, frukttallrik, yoghurt och flingor, ägg, rostat bröd, te eller kaffe.
Tjejerna som serverade oss var like glada och charmiga som de varit dagen innan.
Vid halvåtta satte vi oss i bilen och rullade ut från området. Killen som sköter porten in till området vinkade glatt till oss när han öppnade träporten och släppte ut oss. Nu hade vi en halvtimmas bilfärd innan vi skulle vara framme vid Lake Nakuru national park.
Bilresan gick igenom Nakuru stad som faktiskt är en av de största städerna i Kenya med sina omkring 200 000 invånare. Folklivet var redan i full gång. Marknader och butiker kantade vägkanten. Längst med ena sidan passerade vi ett flertal hus med väggmålningar av bland annat djur och ansikten.
Vi kom fram till parkens entré och Sammy fixade med entréavgifter och den administration som krävdes. När vi kört in genom grindarna stannade Sammy bilen så vi kunde lyfta av taket. Det var återbesök dags för oss att inta våra stående positioner och spana efter de vilda djuren vi kommit för att se. I stort sett alla djur vi tidigare sett i Meru förutom elefant skulle finnas här, fast antalet här är större och naturen ganska annorlunda.
Sammy körde in och följde en lite väg längs norra sidan i ett lite öppnare landskap. Första djuren vi fick syn på var en liten grupp vattenbockar som kollade upp på oss när vi körde förbi.
På en gren i ett träd satt en vithuvad örn och spanade ut efter nästa skrovmål.
I det höga gräset fick vi syn på ett vårtsvin. De är inte så vackra men lite roligt med en lite hårig gris som har små betar.
Sammy bromsade in och i ett träd alldeles bredvid bilen satt en babian och slöade. Han tog inte så mycket notis om oss, slängde ett öga men brydde sig inte särskilt mycket om vår närvaro.
Men när vi körde vidare flyttade han på sig så han kunde kolla vart vi tog vägen.
Ute på savannen stod några Zebror och betade, det tog en paus för att kolla in oss men eftersom vi höll avstånd återgick de snart till sitt betande.
Vi spanade kanske inte direkt efter fåglar men fick syn på en uggla som satt stilla och stirrade på oss från en gren.
Sammy gasade på men fick snart bromsa ner igen. På en gren i ett ensamt träd fanns en grupp gröna markattor, en typ av apa.
En mamma satt med sitt barn i famnen. Barnet såg ut att ligga skönt hos sin mamma. I ett träd intill satt en hane och bevakade sitt revir.
Bara några minuter senare bromsade vi in för en flock bufflar. De kaxiga djuren ser ut att vara beredda att anta en match mot vem som helst. Kom an bara!
De lär vara ett av de farligaste djuren i Afrika beroende på sin styrka och försvarsinstinkter. Men när vi såg en av dessa djur med en fågel på näsan som fick sitta kvar, då framstod den inte så farlig direkt.
Uppe på en kulle intill vägen betade en liten flock med Grants Gasell, ett vackert djur med tydligt markerad svart och vit päls runt ögon, mun och öron.
Även svansen och baken har dessa tydliga markeringar i svart och vitt på den för övrigt ljusbruna pälsen och när de gick i en flock längs sluttningen blev det som ett rörligt mönster i brunt, svart och vitt.
Vi hade kört längs träd och buskage på östra sidan om sjön men svängde nu ut vid öppnare landskap söder om sjön. I himmeln ovanför svävade en grupp vita pelikaner med svarta vingkanter mot den klarblå himmel.
Efter att Sammy talat med någon i kommunikationsradion trampade han på gasen först blev vi lite förvånade när vi passerade flera grupper med djur i hög hastighet. En grupp Zebror svepte vi förbi alldeles intill bilen.
Och ute på slätten mellan oss och sjön sprang en liten familj vårtsvin på sitt lustiga sätt med svansen rakt upp i luften.
Men snart förstod vi att Sammy hade ett bestämt mål och något väldigt speciellt lockade. När vi kom fram till en plats längs med höga träd såg vi flera safaribilar stå på rad och alla med blickarna inåt skogen. Det visade sig att en leopard nyligen varit på platsen och gått omkring längst med vägen, men nu försvunnit in bland träd och buskage. I Meru Park var vi i stort sett ensamma och såg aldrig någon annan bil än den andra JK Safari bilen med våra australiensiska vänner.
Här var det några fler bilar fast det var absolut inte varit störande, merparten av tiden kör man omkring ensam. När något mer unikt djur som är svårare att hitta dyker upp, så har guiderna kommunikation mellan sig och tipsar varandra om allt som gynnar gästerna de har med sig.
Vi körde omkring i detta område av parken ett tag och spanade efter leoparden, dock utan framgång. Inne i en dunge en kort bit från oss låg en noshorning under ett träd och vilade. I brist på leopard så fick den vår uppmärksamhet under en stund. Dock fortsatte vi spanade hela tiden med blickar som svepte upp i träden och i gräset i hopp att se en leopard.
När vi lagt en stund i området utan att se en skymt av leoparden så vände Sammy bilen och körde tillbaka en bit. Det som kändes lite speciellt med parken, frånsett det fina djurlivet, var den så varierande miljön och naturen.
Vi körde från en kulle in i ett område med höga träd och kom ut på en öppen slätt och nu var vi på väg mot den stora sjön.
Lake Nakuru är bl.a. känd för sin flamingos och sjön där de håller till. Vi såg på avstånd en stor noshorning stå framför sjön och alla fåglar. Han var blöt på kroppen så vi förstod att han nyss hade varit i och vattnet och svalkat sig. Sammy körde närmare och noshörningen passerade förhållandevis nära oss.
En bit längre fram, nära sjön parkerade Sammy bilen. Noshorningen hade fortsatt i riktning från sjön och den var nu på tryggt avstånd. Vi steg ur bilen och kunde fritt röra oss längs strandkanten.
Förutom fåglarna såg vi en liten grupp Impala antiloper som letat sig ner för att dricka.
Precis vid vattenbrynet var marken vit och det var först när vi närmade oss den som vi förstod det handlade om fågelspillning. Vattnet var fullt av rosa flamingos.
Många stod och fiskade, en del såg ut att sova med huvudet nära kroppen och då och då spred någon ut sina stora och vackra vingar som hade mer färg än övriga kroppen.
Färgen får dessa fåglar från att äta alger och små räkor som består av karotin protein. Fåglarnas lever omvandlar detta till pigment som därigenom gör dem rosafärgade.
Då och då landade eller lyfte en av fåglarna och när de gled fram blev deras kroppsform ännu längre och smalare. Vid den sydvästra sidan höll en stor flock vita pelikaner till.
Det var dags att dra vidare och vi hoppade in i bilen. När vi rullade ut från platsen vid sjön passerade vi en liten grupp Impalas.
Först framstod de lite förvirrade men så snart de insåg vi var för nära tog de fart och sprang i riktning bort från vår bil.
Platsen sprudlade med liv och knappt hade vi lämnat sjön förrän vi bromsade in för en Grants gasell.
I en trädgren alldeles bredvid vägen satt en liten babian och plockade en förälder som verkade totalt avkopplad.
Inne bland några träd fick vi ny syn på nästa typ av Giraff, Rothschildgiraffen. Detta var den mest ovanliga varianten och den är lite ljusare än de andra två.
Sammy körde nu oss upp en smal grusväg som klättrade uppför. Han hade inte sagt vart vi var på väg så vi kollade efter djur men gav upp när han fick upp farten. Dammet rök bakom oss och när vi fick möte hukade vi oss ner i bilen för att slippa täckas av dammolnen.
En underbar utsikt skymtades mellan träden och vi försökte fånga den med kamera i farten. Sammy informerade om att det snart var dags för lunch och när vi körde fram till picknick platsen längs upp på höjden såg vi att vi här fick en helt perfekt vy.
Nedanför oss låg det vackra landskapet som gav en storslagen vy över sjön och naturen runtom. Vi gick direkt fram till en utsiktsplats för att föreviga vyn medan Sammy dukade upp for lunch.
Under ett stort träd hade Sammy dukat upp lunchlådor med hamburgare, tomat, sockerkaka och ägg på en filt som hade Massaj mönster på.
I en termos fanns soppa som vi åt till förrätten. Juice, vatten, kaffe och te fanns att tillgå att dricka till de olika rätterna. Vi tog för oss av det som erbjöds och njöt av den fantastiska utsikten. Efter en kort stund dök även australiensarnas bil upp och de gjorde oss sällskap under tiden vi avslutade vår lunch. Det var dags att fortsätta vår utforskning av Lake Nakuru och vi hjälptes åt att packa ihop.
Vi tog oss åter ner från höjden och körde in i ett område med mycket träd och buskage.
Sammy letade efter leopard och vi fick instruktioner att kolla uppe bland grenarna. Han sa att det är lättast att se dem i träden och oftast är det svansen som hänger ner som avslöjar den. Efter en runda på smala lervägar blev den vägen till sist för svårframkomlig och Sammy vände om, men vi fortsatte spana i träden efter en stor katt utan framgång.
Sammy bromsade in när vi kom till en glänta som tycktes vara något av ett övergångsställe för djurlivet. Först dök en liten grupp Zebror upp och passerade sakta över vägen. På ena sidan om vårt fordon gick en vacker impala och avvaktade att vi skulle åka vidare.
Vi kom ut i lite öppnare natur då vi fick syn på några vackra Rothschild Giraffer. En av dem stod och kollade in oss från bakom ett träd, bara huvudet kikade fram.
En bit längre bort rörde sig en kompis långsamt bort mot några nya träd som kanske kunde erbjuda goda blad att äta av.
Ute på slätten stod en liten grupp Zebror och intill ett ensamt träd som kunde erbjuda dem skydd från den stekande solen.
Bilen körde ner i en sänka och när vi kom upp igen stod några bufflar och stirrade på oss som så ofta. Dessa djur skall vara bland de farligaste i Afrika och man kan ana att deras vassa horn och orädda sätt är anledning nog till respekt
Landskapet i Lake Nakuru är varierat, ibland öppet och stora slätter med högt gräs, ibland tätt med buskar och träd och ibland till och med lite kuperat. En liten grupp zebror lämnade en öppen grässlätt och begav sig in mot ett område där det var tätare mellan träd och buskar.
Bilen bromsade in när ett stort antal babianer sprang omkring längst med vägen vi åkte.
Några mammor bar deras små barn på ryggen. De höll ett hårt grepp om mammans päls för att sitta kvar. Andra ungar var så pass stora att de kunde skutta omkring själva.
Vi stannade till bilen och kollade in dem. Apor är alltid roliga att studera. Eller primater kanske man skall säga? Sammy påpekade vid tillfälle när någon av oss sa ”look, monkeys” varpå han kommenterade ”no, thats not monkeys, that’s baboons”.
En satte sig skönt precis intill oss och borjade klia sig under foten.
Det var en stor grupp och några av de övriga passade på att äta längst med vägen de gick.
Vi körde utmed en fin asfalterad smal väg längs med sjön. Nere i vattenbrynet såg vi en vit stork med sin långa näbb som gick omkring i vattnet och doppade då och då ner sig näbb i jakt på något gott att äta.
Ute i vattnet gled Pelikaner fram i vattnet i grupperingar vars rörelser var helt synkroniserade. Sammy berättade att de ofta fiskade i grupp och deras gemensamma rörelser hjälpte till att locka fram fisken på något vis.
Sammy satte plötsligt fart på bilen. Det visade sig att han hade hört att ett lejon befann sig vid ett vattenhål lite längre fram längs vägen. Vi stod som vanligt och spanade uppifrån taket och kunde till höger om oss se ett lejon vid ett vattenhål på lite avstånd. Lasse och Christina pekade rakt framfor bilen och Sammy stannade med en gång.
Från vänster bara några få meter framför oss kom nämligen fem lejon gående på rad. De såg sig om och korsade vägen med vattenhålet som mål. Sammy småskrattade och sa –”you’re so lucky”.
När lejonen gått över vägen satte Sammy igång motorn och körde ner mot vattenhålet för att få en så bra vy som möjligt när de drack. Lejonen gick fram till vattenhålet och la sig alla ner på rad och började dricka.
Det var en fascinerande vy med en hel grupp med lejon som lapade vatten med tungan alldeles vid vattenbrynet. En hane med stor man satt längst ut närmast oss och höll uppsikt på omgivningen.
Vi stod en bra stund och begrundade de mäktiga djuren framför oss. Sammy berättade att så länge de inte känner sig hotade bryr de sig inte om oss i bilarna som var nära, men ändå på behörigt avstånd.
Informationen om lejonen vid vattenhålet hade spridit sig och fler bilar anlände allt efter att tiden gick. Lejonen verkade för tillfallet nöjda med vattnet och reste sig och gick omkring lite för att sedan åter lägga sig ner igen på ny plats.
Efter ett tag och många fotografier senare reste sig lejonen och började promenera inåt i gräset.
Sammy föreslog att vi skulle åka vidare och upp till en utsiktsplats. Det märktes att även han var imponerad av det skådespel vi just skådat. Han sa sig bara sett något liknande tre gånger tidigare under alla sina år som chaufför och guide. Att se så många lejon och så här nära krävde tydligen mycket tur.
Nu klättrade vår bil uppåt och på toppen av berget bromsade Sammy in. Vi gick ut på en utsiktsplats som kallas Baboon Hill och som gav en storslagen vy över den västra sidan av sjön där vi nyss hade varit.
I vattenhålet där lejonen druckit stod nu ett stort antal vattenbufflar.
Sjön var som vanligt längs vattenbrynet till stor del täckt av flamingos. Rörelsen av de fåglar som flög några meter över vattenytan duplicerades av skuggan och det hela såg ut som ett vackert rörligt mönster.
Uppe på utsiktsplatsen hade även en skolbuss med studenter på utflykt stannat till. Två killar kom fram och frågade om de fick ta kort tillsammans med Anki och Christina.
Längst ut på klipporna alldeles vid staketet som går runt utsiktsplatsen skuttade små djur som såg ut som lite större marsvin, klippgrävling. De tittade nyfiket upp på oss och vi tillbaka på dem.
En liten fågel landade pa en sten precis intill oss och den kvittrade lite innan den flög vidare.
Det krävdes kikare eller kamera med bra zoom men vi kunde ana lejonen nu tagit plats i gräset alldeles vid vägen där vi tidigare bromsat in för att släppa dem över.
Sammy tog en paus och satt sig och bläddra i en dagstidning med en käpp i handen. Han förklarade att han vaktade bilen från närgångna babianer som annars kanske försökt att ta sig in i bilen. Vi klev åter in och körde tillbaka ner till platsen vi tidigare först sett lejonen från. Ett lejon låg vid vattenhalet. Flera av dem låg i gräset intill vägen och några av dem hade sökt sig till skuggan av ett träd.
Vi stannade till och passade på att beundra dessa vackra vilda djur ytterligare en stund. En av dem reste sig lojt och gick med sakta steg igenom det höga gräset bort till trädet där flera av de andra lagt sig.
Det var dags att på börja vägen tillbaka mot entrén. Ett antal bufflar var på väg bort från sjön efter att varit nere och druckit vatten. Klockan var halv fyra när vi lämnade Lake Nakuru national park för att åka tillbaka till Maili Saba. Vi korsade igenom staden Nakuru och en rondell som upplevdes som någon slags mittpunkt med en pelare som var målad i Kenyanska flaggans färger.
Det var som alltid fascinerade med livet längs vägen. Vi passerade ett antal byggnader som vi tolkade sysslade med möbelförsäljning och längs med vägen hade man bland annat ställt fram soffor, hyllor, stolar och bord.
En annan spännande och fascinerande syn var Joska’s hotell och slakteri, en kombination man inte lär stöta på så ofta.
Efter åkt en stund längs landsvägen bromsade Sammy in och svängde in på den lilla infarten till Maili Saba Camp.
Tjejerna på campen stod och hälsade oss välkomna tillbaka när vi steg ur bilen. De frågade om vi ville ha något att dricka vilket vi nappade på.
Vi tog alla varsin kall Coca-cola och satte oss en stund på verandan utanför serveringen. Det var skönt att sitta ner, koppa av och snacka lite om dagens upplevelser. Efter alla timmar stående i bilen på torra lervägar var vi rejält dammiga.
Vi gick upp till våra stugor för att ta en dusch och skulle sedan ses nere vid hotellets lilla pool. Vädret var lite disigt när vi kom dit och att bada lockade därför inte helt men det var skont att koppa av i solstolarna med några tidningar.
Lasse gick för att hämta öl till alla, men fick hjälp med att bära ner dem till poolen.
Solen började gå ner och vi gick ner till en utsiktsplats för att få en vacker vy över solnedgången vid Menengai kratern och landskapet omkring.
Klockan hade nu blivit strax efter sju och vi gjorde oss klara för kvällen och middagen. I restaurangen blev vi visade till ett bord och sedan kom en av tjejerna fram till oss och höll upp tavlan med kvällens meny.
Förrätten bestod av en vegetarisk soppa med bröd, Anki och Christina valde kyckling till huvudrätt medan Lasse och Niklas valde biff. Till efterrätt serverades vi en god Mango pudding. Vi satt kvar en stund efter middagen och pratade en stund. Innan vi lämnade restaurangen bad sedan Rose att få göra upp det ekonomiska så vi inte behövde tänka på det nästa morgon innan vi lämnade Maili Saba.
Ölen var uppdrucken och vi kände oss alla manade att gå tillbaka till våra stugor. Vi skulle packa ihop det vi packat upp under dagarna här för tidigt nästa dag skulle vi lämna Nakuru och köra vidare.
