Sista dagen på Rarotonga och Cook!

Regnig morgon

Det hade varit en regning natt och när vi steg upp och öppnade skjutdörrarna till vårt rum var det ljust men molnigt. Vädret gjorde att vi tog en lugn morgon. Vi förberedde frukost som vi åt ute på verandan och läste lite böcker. Under tiden blev tyvärr vädret allt mörkare och molnigare.

Vy

Det kom lite lätta skurar. Det mörka vädret ville tyvärr inte riktigt ge med sig. Vi satt kvar på verandan och passade på att skriva vykort och ta det allmänt lugnt. Det var bara att hoppas att molnen skulle dra förbi.

Vy

Tiden gick. Vädret tycktes ibland bli bättre, men mörka moln fanns fortfarande på himmeln. Efter ett tag på verandan kände vi oss ändå sugna på att göra något. Vi hoppade ner från verandan till stranden och vidare ner i vattnet för att snorkla en stund. Så här i närheten av stranden lyckades vi dock inte se så mycket liv under vattnet. Istället bestämde vi oss för att låna en av de kanoter som tillhör vårt boende.

Tianas beach villas
Tianas beach villas sett ifrån vattnet.

I en dubbelkanot paddlade vi ut ifrån stranden. Vi satte av i riktning mot den lilla motu som ligger i lagunen utanför vårt boende. Vi paddlade runt den och på andra sidan kände vi av den väldigt starka strömmen. Det kändes inte som läge att paddla vidare ut och hamna i en svårhanterlig situation. Vi vände istället kanoten och paddlade istället inåt lagunen. Strömmen var fortfarande stark och vi fick stundtals kämpa lite extra för att åka i önskad riktning.

paddeltur

När vi nådde lugnare vatten satte vi istället riktning norrut mot de två motus som låg mest norrut. Solen började äntligen tränga sig fram genom molnen och när vi kom i skydd av öarna blev strömmen obefintlig.

paddeltur

När vi paddlat oss fram till de motus vi satte riktning mot var vädret precis så underbart som man förväntar sig i Söderhavet. Vid den ena motun gick vi i land för att gå runt en stund i det grunda vattnet och kolla på de vackra omgivningarna.

Anki njuter i vattnet under paddelturen

Här var bottnen fri från sjögurkor som det annars finns mycket gott om, den var dessutom var nästintill fri från stenar. Vi njöt verkligen. Sandbottnen fick en härlig lyster när solen sken som den gjorde nu igenom det klara vattnet.

Anki njuter i vattnet under paddelturen

Vi satte oss ner i vattnet och njöt av värmen. Det var underbart, varmt, skönt och med en hänryckande vy inför ögonen.

Lasse under paddelturen

Det var svårt att slita sig ifrån den vackra platsen vi hittat. Här kunde man lätt att stanna kvar hur länge som helst. Men till slut blev det ändå dags att dra ut kanoten från strandkanten och paddla vidare.

Anki under paddelturen

När vi paddlade tillbaka mot Tianas gick strömmen åt rätt håll och vi kunde stundtals bara sitta och låta kanoten flyta fram och njuta av vyerna.

Paddeltur

Vi gick i land och lät våra kroppar torka i solen på stranden. Klockan närmade sig tre och vi tyckte det var hög tid att gå till Kuras Kabanas för att hämta väskan som stått där under våra dagar på Aitutaki och Atiu.

Promenad på stranden
Vi promenerade längst med stranden från Tianas till Kuras kabanas.

Vi tog på torra kläder och promenerade norrut längs stranden och kollade samtidigt lite på omgivningarna.

Robin, Kuras Kabanas
Trevliga Robin äger tillsammans med sin fru Kuras Kabanas på Rarotonga.

När vi kom fram till Kuras hittade vi Robin nere vid BBQ platsen vid stranden. Han var sitt vanliga trevliga jag och följde med oss till kontoret och gav oss väskan. Vi tog några ord, tackade för oss och tog adjö.

Då vi tagit strandvägen på vägen dit tog vi nu gatan på vägen tillbaka. Vi passade även på att stannade till vid Internetcaféet för att kolla dagens öppettider. Idag skulle han stänga klockan sju och vi lovade komma tillbaka om en timma eller två.

JMC Store
JMC Store, närbutiken med brevlåda inne i butiken

Vi gick in på JMC Store där vi köpte en påse chips och läsk för lite eftermiddags snack, samt några ytterligare vykort.
Till våra vykort behövde vi frimärken vilket souvenirbutiken vid Pacific resort säljer. Därför stannade vi till där och köpte vad vi behövde.

blomma

På Cook öarna säljs det mycket äkta svarta pärlor och Anki ville gärna kolla in utbudet. I stan finns flera affärer som saluför dessa men även längst vår väg mot Tianas ligger en liten butik som vi gick in till. Det fanns en del att välja mellan. Då pärlorna är äkta så förekommer en del skiftningar i både form och färg. Perfekt runda pärlor med jämn och klar färg är mer värda. Samtidigt tycker vi inte att det gör något att de inte är helt perfekta vilket påvisar deras äkthet. Det är också lite av det speciella med smycket. Vi kollade runt, men bestämde oss att fundera en kort stund på eventuellt köp.

Tianas beach villas

Tillbaka i rum 5 på Tianas satte vi oss på verandan där vi tog en öl, några mackor och lite chips som en sen lättlunch. Den kalla ölen som är lokal härifrån Cook satt väldigt fint.

Tianas beach villas

Det var enbart en halvtimma tills butiken vi tidigare hade kollat in pärlor på skulle stänga, och skulle vi hinna köpa något var det hög tid att gå dit. Sagt och gjort. Anki kollade in olika örhängen samt halsband.

Butiker vid varas

Senare denna kväll skulle vi åka vidare till Fiji och under tiden Anki provade smycken passade Lasse på att låna butikens telefon för att ringa och boka transfer med Raro Tours till flygplatsen.

Butiker vid varas
Butiken med souvenirer och pärlor ligger utmed vägen. Mellan Kuras Kabanas och Tianas beach villas.

Lasse lyckades komma i kontakt med någon som skulle framföra vårt önskemål om bokning av transfer och Anki inhandlade vackra äkta svarta pärlor. Kul att hitta souvenir som är riktigt genuint från Cook öarna.

hus

Tillbaka på rummet skrev vi några fler vykort och beundrade utsikten från balkongen medan de sista solstrålarna försvann bakom ön och skymningen tog över.
När vi stack ut huvudet såg vi ägaren och passade på att frågade ägaren om vi skulle göra upp betalningen vilket han tyckte lät som en bra idé.

Solnedgång

Samtidigt passade vi på att be ägarens fru ringa och dubbelkolla om vår bokning av transfer resan gått igenom. Hon ringde och fick bekräftat att bokningen gjorts och att vi skulle hämtas upp mellan elva och kvart över elva.

Vi gick till the Internet Cafe med ett kort stopp på JMC för att posta korten vi tidigare skrivit. Innehavaren på Internet stället, Dough från England, var en pratglad man och Lasse och han talades vid under tiden Anki satte igång datorn och började uppdatera LimeWave och kolla mail. Han hade en specialdrink som han var stolt över, en smothie som bland annat innehöll rom, vin, starfruit och glass och han erbjöd oss detta. Lasse tog en och det var speciell och till och med godare än väntat.

Dough, ägare till Internetcaféet
Dough, ägare till internetcaféet.

Vi kollade bland annat vår mail för att få bekräftelse från Nadi Bay hotell på Fiji som vi tänkte bo på inatt. Vårt plan skulle komma att landa ganska sent på Fiji och planerna var att ge oss av ifrån huvudön imorgon, men vi vill ändå gärna få några timmars sömn vår första natt på Fiji… nu bara några timmar bort.

Dough skulle stänga Internetcaféet klockan sju men när vi skulle gå blev vi kvar en bra stund och snackade med honom vilket gjorde att vi kom iväg först tjugo i åtta.
Halvvägs hem insåg vi att det kunde bli tight med tid om vi först skulle gå hem och klä om för att sedan sätta oss på någon restaurang. Vi kollade in the Point at Muri Beach club vilken såg bra ut, men där var få gäster och kändes lite för elegant då vi inte bytt om utan hade ganska lediga stil med badkläder under.

Flame Tree Restaurant

Därför gick vi till The Flaming Tree som vi tidigare besökt och som är ett väldigt trevligt ställe. Vi fick bord i ena delen av lokalen intill ett öppet fönster.
Vi beställde in varsitt glas Australiensiskt Shiraz och valet av mat föll på en Satay rätt med lokala inslag som t.ex. kokos till.

Middag på Flame Tree Restaurant

Det sprang en liten geckoödla i taket vilket fascinerade några av de andra gästerna på restaurangen.
Maten var god och servicen trevlig. Det kändes lite tråkigt att vi skulle lämna dessa vackra öar, men vi skulle ju vidare till Fiji och såg samtidigt fram emot detta.

Lasse och Anki på Flame Tree Restaurant

Precis som kvällen innan var det becksvart när vi gick tillbaka till vårt boende, men vi klarade av att hitta rätt med mobilen som ficklampa.

Tillbaka på rummet packade vi ihop våra väskor. För att inte riskera att missa bussen gick vi därefter ut i mörkret igen och ställde oss vid vägkanten. Det var becksvart och kändes lite märkligt att stå där ensamma vid vägen. Näst intill inga fordon passerade oss.
Med våg maglite markerade vi vår närvaro då något fordon närmade sig, samt för att underlätta vår buss att hitta oss.

Tjugo över elva dök bussen upp till vår lättnad. Även om vi är vana att tider inte efterföljs lika noggrant på sådana här öar var vi lite osäkra på hur det skulle gå om bussen, av någon anledning, inte skulle dyka upp, eller hur det skulle gå på flygplatsen om vi skulle bli sena. Busschauffören var trevlig och tog hand om våra väskor. Vi var de enda på bussen och efter några märkliga stopp på vägen visade det sig att det endast skulle komma på ett par till.
Strax innan midnatt kom vi fram till flygplatsen. Det var ingen kö till incheckningen vilket gjorde att vi mycket snabbt fick våra boardingkort och kunde gå och betala den obligatoriska departure-taxen till en man i en liten lucka.

Air New Zealands flygplan

När vi hade passerat security kom vi in i trasit-delen av flygplatsen. Vi kollade i några av de små taxfree- och souvenirbutikerna och hann även skriva några vykort i sista stund.
De ropade ut vår flight och vi postade de sista vykorten innan vi gick ut på startbanan och uppför trappan till flyget.

Rarotonga flygplats

Några minuter före utsatt tid, en timma efter midnatt, lyfte vi och lämnade Cook efter ett mycket trevligt besök. Fiji nästa!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *