Från Aitutaki till Atiu

Regnig morgon på Aitutaki

I tropikerna krävs regn för att grönskan skall vara så vacker som den är. Som turist bör man räkna med detta. Vi vaknade av ljudet ifrån regnet som öste ner.

Regnig morgon på Aitutaki

Detta var den tredje dagen vi vaknade av regnskurar och vi höll alla tummar och hoppades att vi fått vår andel regndagar nu.

Med det väder som nu rådde spelade det mindre roll att det inte blev någon lagunutflykt denna dag heller. Vi gick ut på verandan och såg hur regnet öste ner.

Regnig morgon på Aitutaki

När regnet lugnade sig gick vi söderut mot stan. Efter en kort bit stannade en bil vid vår sida. Det var Teetu Tinis pappa som erbjöd oss skjuts, vilket vi tackade ja till och hoppade in i bilen.
Han släppte av oss vid Spider Internet där vi skulle postade några vykort på brevlådan. Vi hade tidigare köpt frimärken som endast kan användas här på Aitutaki, så det gällde att få iväg alla vi planerat att skicka till härifrån.

Vi handlar lite i affären
Anki utanför the Heiniken Store.

Det var fortfarande ganska tidigt på dagen och vi hade inte ätit någon frukost. Vi gick över till the Heiniken store och köpte lite bröd. Kvinnan i butiken var lite glad och trevligt som varje gång vi besökt affären. Vi berättade att det var vår sista dag på ön och hon önskade oss fortsatt trevlig resa och hoppades att se oss på Aitutaki fler gånger.

Längstmed vägen
Det märkliga trädet som vid en kort blick ser halvdött ut, men som högst upp pryds av vackra blommor; sådana blommor som är mest typiska för Söderhavet.

Vädret var fortfarande ganska mulet. Men under vår promenad kunde vi ändå inte låta bli att fascineras över det vackra lummiga landskapet.

Bensinmack utmed vägen
Bensinmack utmed vägen

Regnet hängde i luften, men vi hoppades vi skulle klara oss från ännu ett skyfall. Vi hann nästan bara tänka den tanken innan Anki kände en droppe och snart kom fler. Vid den tidpunkten hade vi precis passerat Internet stället och övervägde att gå in där.

Anki på promenad hemåt
Anki på promenad hemåt

Efter lite tvekan så satsade vi på att skynda oss hem istället. Det var inte allt för långt kvar och vi såg nu fram emot att få i oss lite frukost. Det gick bra tills vi bara hade en mycket kort bit kvar. Då öppnade sig himmeln ovanifrån och regnet fullkomligt öste ner. På den mycket korta sista sträckan som vi sprang så fort vi bara kunde blev vi totalt genomblöta.

Blomma

På verandan vred vi ur våra genomblöta kläder.
Byggarbetet på de andra stugorna hade tagit paus och alla höll sig inomhus.

Mer regn

När vi torkat någorlunda och fått på oss torra kläder satte vi oss på verandan och intog frukost. Molnen lättade och vi fick en skymt av den blå himmeln.

Blå himmel

Förmiddagen gick ganska snabbt och det var snart dags för oss att lämna Aitutaki. Det mesta inför vår resa var klart, men som alltid finns det några få sista saker att plocka ner i väskorna.

Den äldre mannen

Vi pratade lite med trevlige mannen med det härliga skrattet som välkomnade oss första dagen och som sedan varit så behjälplig, lånat ut mopeder etc till oss under våra dagar på Aitutaki.

Strand

Teetu Tini berättade att hon hjälp oss att re-confirmat flyget till Atiu, som är nästa ö här i cook-öarna som vi ska besöka.

Busschauffören som kört oss från flygplatsen dök upp med gäster tidigare än vi kommit överens om, men väntade på oss att plocka ihop det sista. Vi lyfte på väskorna, tackade alla och åkte iväg.

Dags att lämna vårt boende och Aitutaki

Busschauffören berättade när vi satt på bussen att flyget hade exakt 8 passagerare till Atiu denna dag. Vi blev fascinerade både av de få passagerarna men kanske främst över att busschauffören hade sådan koll på hur många som skulle lämna ön.
På den korta vägen till flygplatsen stannade vi till och hämtade upp de övriga som skulle med bussen till flygplatsen.

 Teetu Tini hade klätt om inför vårt avsked
Teetu Tini hade klätt om inför vårt avsked

Incheckningen gick smidigt. Vi fick även checka in ett av våra två handbagage eftersom det vägde drygt 8 kilo. Men det andra fick vi ta med. Här får man nämligen bara ha 3 kilo per passagerare med sig in på planet. Det gjorde ingenting, tvärtom var det bara skönt att slippa släpa med sig mer än nödvändigt in i det lilla planet.

Teetu som varit vår värdinna dök upp på flygplatsen, precis som hon lovat. Hon hade bytt kläder och hade nu blommiga finkläder, typiska för Söderhavet. Håret var uppsatt.

Anki och Lasse med kransar vi fått av Teetu
Anki och Lasse med kransar vi fått av Teetu.

När hon tidigare sagt hon skulle komma till flygplatsen var vi lite osäkra om det var i något annat ärende men vi förstod snabbt att det enbart var för vår skull hon kom dit finklädd. Hon hade gjort sig fin då vi nämnt att vi ville ha ett foto på henne och hängde också på oss nya vackra blomsterkransar samtidigt som vi fick varsitt snäckhalsband.

Kransen i närbild

Hon stannade kvar och pratade med oss en lång stund ända till det började bli dags för oss att gå på flyget. Vi tog avsked och lovade att höra av oss till henne via e-mail när vi kom hem.

Anki på väg på Air Rarotonga plan
Anki på väg på Air Rarotonga plan.

Kvart över ett var det dags och busschauffören, som uppenbart agerade mer än bara busschaufför, uppmanade oss att gå på det lilla planet som nyss landat på landningsbanan och nu stod utanför den öppna gaten.
Han gick ut till planet och pratade och skojade med piloterna som gick av planet för att sträcka lite på benen.

Inne i Air Rarotonga plan på väg att lämna Aitutaki

Det var tomt när vi gick på planet och vi kunde själva välja platser. Vi tog plats nästan längst bak i planet. Några fler passagerare kom ombord.
Ena piloten gav oss en kort genomgång och sa att vi skulle ge oss av och försöka vara framme om 40 minuter.

Vi får en fin vy över Aitutaki med alla små motus när vi lyfte med planet

När vi lyfte fick vi en fin vy över Aitutaki innan vi flög in i tätare och mörkare moln. Men när planet kom över de mörka molnen blev det mer klart vacker och vi fick en vacker flygresa.

Flygresa mellan Aitutaki och Atiu

Atiu – Cook öarnas tredje största ö.

Strax efter klockan två påbörjade vi vår landning och planet skar igenom tät dimma. Vi var nyfikna på denna ö. Enligt vad vi hade hört från lokalbefolkningen på de andra öarna har inte flertalet av Cooks egna invånare besökt denna ö, fastän det är ögruppens tredje största ö.

Vi gick av planet och över landningsbanan till det lilla skjulet där folk stod och väntade att välkomna de nyanlända på ön. En man kom fram och gav oss blommor men när han presenterade sig insåg vi att något inte stämde eftersom hans namn var Joerge. När han insåg sitt misstag frågade han vart vi skulle bo. Det visade sig att han gått fram till fel gäster. Han ursäktade sig och tog tillbaka Lasses blomsterkrans men sa: lets let the lady keep hers.

En kvinna som presenterade sig som Kiikii bad oss att följa med. Hon hade blomsterhalsband i bilen till oss. Efter att det varit lite förvirrat vid ankomsten verkade allt rätt nu. Hon körde söderut igenom ön och gjorde korta stopp då och då för att lämna av saker, som kommit med flyget, hos vänner och bekanta.

Framme vid Atiu Villa mötte vi ägaren Roger som välkomnade oss. Inne i baren, som på väggar och tak har flaggor ifrån jordens alla hörn, bjöd han på dricka under tiden han gick igenom utbudet på ön. Några telefonsamtal han fick under tiden bekräftade för oss hur liten ön verkligen är. Det framgick att öns invånare hade exakt koll på att sju personer anlänt till ön och alla verkade veta var de olika personerna skulle bo, att ett sällskap var en familj med barn etc.

Atiu Villas, Atiu

Bland lummig grönska gick vi den smala gången fram till villa nummer 3. Villan är byggd av och dekorerad med diverse lokala träslag ifrån området.

Atiu Villas, Atiu

Vädret var grått och regnigt. Det i kombination att vi var ganska trötta gjorde att vi stannade på rummet under eftermiddagen; vilade och lyssnade på en Abba-skiva som fanns på rummet.

Middag skulle serveras klockan sju. Roger och hans fru hade samma dag kommit tillbaka ifrån Nya Zeeland så det skulle bli gemensam middag med de anställda hade vi fått höra. När vi kom till serveringen visade det sig att det var en massa bybor som tillsammans med de som jobbade på stället höll en överraskningsfest för Roger som tydligen fyllt 60 år för bara några dagar sedan.

Uppdukad buffé på Atiu Villas, Atiu

Vi blev varmt välkomnade som de enda gäster som bodde på stället just nu. De bjöd oss att hugga in på buffen de dukat fram. Buffén bestod bland annat av breadfruit, kyckling, bläckfisk, sallad med mera. Under tiden alla åt hölls det många tal och folk hyllade Roger för de insatser han gjort för Atiu. Vi förstod att han verkligen var uppskattad och säkerligen hade gjort mycket för denna lilla ön och dess befolkning.

Firande av Roger, ägaren till Atiu Villas på Atiu

Vid vårat bord satt även Roger som verkade lite rörd över all uppståndelse. Kiikii som kört oss tidigare idag, samt en man som delvis jobbade med trädgårdsarbete här på Atiu Villas slog sig också ner intill oss vid samma bord.

Firande av ägaren till Atiu Villas, Atiu

Det var en mycket festlig stämning. Kul att uppleva en sån hät festlighet med lokal prägel. Roger fick flera blomsterkransar runt halsen med sedlar instoppade i dem. Det sjöngs en del varpå Roger tackade alla och bjöd upp till dans med flera av kvinnorna på festen.

Efter middag satt vi kvar och snackade med de andra vid vårt bord. Gäster började så smått dra sig hemåt och vi kände oss också väldigt mätta och nöjda. Vi tackade för oss och återvände till vårt rum där vi snart somnade gott.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *