Till Aitutaki

Tidig morgon, tjugo i sju, ringde klockan och det var dags att stiga upp. Vi stoppade ner necessärerna i våra väskor och lämnade vår Kabana. Kura hade sammanställt vår räkning innan vi kom och vi betalade och tackade för oss.
För minska antalet väskor och kilon på småflygen mellan öarna lämnade vi kvar den ena stora väskan här.

Soluppgång
Soluppgång över Muri beach.

Robin hjälpte oss att lasta in våra väskor i hans bil och sedan lämnade vi Kuras Kabanas. Hastighetsgränsen på Cook är 40 km/h förutom tätbebyggda områden där den är så lång som 20km/h. Därför gick bilresan förhållandevis sakta, men vi var ändå framme på flygplatsen i god tid.

Boardingpass
Våra handskrivna boardingpass.

Vi gick till incheckningen och fick våra boardingpass utskrivna för hand, 3D och 3F blev våra platser i flyget. Den lilla vänthallen på flygplatsen ligger delvis under tak men en del är även helt under bar himmel med små bänkar på en gräsmatta.
Många passagerare dök upp förvånansvärt sent, men personalen verkade ha en ganska avslappnad inställning till avgångstiden. En kvart efter beräknad avgångstid dök en kille från Air Rarotonga upp och sa att nu var det dags att stiga på.

Vårt flygplan
Dags att gå på flygplanet.

Vyn av flygplatsen i förgrunden och de vackra bergen i bakgrunden var enastående denna morgon. Det hela förstärktes av morgonsolen som kastade sitt ljus från sidan.

Söt mugg
På den korta flighten mellan Rarotonga och Aitutaki hinner man bli bjuden på kaffe i en söt mugg tillsammans med en kaka.

Vi steg på och tog plats. Planet satte av norrut och trots den korta flighten hann de bjuda på kaffe och liten kaka.

Flygresa

Det var en vacker flygtur med blå himmel, några få moln, och klarblått hav nedanför oss. Efter en trekvart landade vi på Aitutaki.

Vi landar på Aitutaki
Planet går sakta nedför för att landa på Aitutaki.

Efter att ha landat fällde flygvärdinnan ner stegen och vi fick gå ner på Aitutakis mark. Vädret var underbart och betydligt finare än på Rarotonga. Vi fick gå några meter in till den lilla välkomsthallen.

Aitutaki flygplats

Som så vanligt här i Söderhavet blev vi välkomnade av en sjungande och spelande man. En del blev upphämtade av ställena de skulle bo på, men vi hade inte avtalat något utan planerade ta en buss till vårt boende.

Välkomnande på Aitutaki flygplats

Det fanns personal från det amerikanska team som jobbar med Survivor med på flyget. Inspelningarna är i det här skedet under förberedelser men har redan tagit över större delen av öns boendealternativ.
En trevlig busschaufför hjälpte oss lasta på vårt bagage i en liten vagn som fanns på släp. Under den korta bussresan till Aitutaki Beach Villas hann mannen tipsa om olika platser att snorkla, äta och gå på promenader upp på de låga kullarna på ön.

Aitutaki flygplats

När vi kom fram hjälpte busschauffören oss av med väskorna ända fram till dörren till den fina, helt nybyggda stugan. Personalen på stället gav oss ett trevligt mottagande, med många innerliga skratt. Vi fick varsin vacker blomsterhalsband, bland de vackraste vi någonsin sett. De luktade också helt ljuvligt.

Lasse & Anki med blomsterhalsband

Ankis pappa fyller år idag och med tidsskillnaden till Europa var det hög tid att ringa och gratulera. Varken Vodafone/Telenor eller Telia har roamingavtal med Cook så att skicka sms var inget alternativ. Därför lämnade vi väskorna på rummet och gick söderut på vägen. Vi hade fått information om att Spider Internet säljer Telefonkort. På en sprakig telefon med glapp, utanför Spider lyckades vi ringa Spanien och gratulera Ankis pappa på hans födelsedag. Grattis Sven-Åke!

Bara några meter längre ner på vägen ligger en livsmedelsbutik. Eftersom det var tidig morgon när vi lämnade Rarotonga hade vi inte fått i oss någon frukost och vi passade på att köpa lite ost och juice.
När vi traskade tillbaka fascinerades vi av hur hela ön är grön och framstår mycket välskött och inte alls vildvuxet vilket ofta är fallet på denna typ av platser.

Vy ifrån vår veranda
Vy ifrån vår veranda.

Tillbaka vid vår lilla stuga vid stranden åt vi frukost på verandan. Huset, som är helt nybyggt, består av ett litet kök med kyl, frys, spis, brödrost, vattenkokare och allt annat man kan tänkas behöva, sovrum, ett litet bord med två stolar och badrum. En trappa upp finns ett litet loft där det finns möjlighet att ha fler sängar.

Fågel på sten vid strandkanten
Fågel på sten vid strandkanten

Vi tog med oss strandhandukar och gick ner och la oss på stranden.
På en sten vid vattenbrynet satt en svart fågel. Vi hade sett den sitta där länge och den satt kvar även när vi var nära den, men till slut lättade den och flög iväg.

På Rarotonga har vi haft spridda moln större delen av tiden men här på Aitutaki var det strålande sol utan tendenser till molnighet. Det var hett och snart blev vi sugna på ett dopp i den turkosa lagunen.

Strandvy

I vattnet här på Cook är sjögurka mycket vanligt och även om det inte är farligt på något vis får man ibland parera för att undvika att trampa på dem. Bara några meter ifrån stranden hoppade ett stort antal småfiskar upp och ner en bra bit ovan vattenytan. Förmodligen hade en större fisk närmat sig och visat intresse för dem.

Strandvy

Vi gick båda i det klara vattnet och stannade i en bra stund. Tillbaka under palmerna på stranden torkade man snabbt efter badet.
Några timmar in på eftermiddagen gick vi åter upp till vår veranda och satte oss för att ta en öl under tiden vi blickade ut över havet. Vilken vacker plats!

Blommorna i fokus på vår mysiga veranda
Blommorna i fokus på vår mysiga veranda.

Upptäckarandan föll in och vi tog en lång promenad längs stranden söderut. Stranden längs The Pacific Resort hade uppenbarligen sopats och krattats för att vara så perfekt som möjligt.

Strandvy strax nedanför Pacific Resort
Strandvy strax nedanför Pacific Resort.

Vi kom fram till en plats där stranden gjorde en krök inåt. Här låg flera både mindre och större vulkanstenar. Uppe på en av de större stenarna växte ett träd som låtit sina rötter slingra sig ned över stenen. Strax ovanför denna ligger resortens fina restaurang på en höjd.

anki

Vi fortsatte på stranden som går in i en stor bukt. Resortens olika bungalows följde stranden om än ganska utspritt. När vi gått en bit ytterligare och snart började närma oss huvudstaden på ön kände vi att det var dags att vända.

Strandvy

Precis där vi vände stod två män med ett stort nät som de drog från stranden och en bit ut i vattnet. Det finns mycket småfisk, men vi tvivlar de fick någon större fisk på detta vis.

Strandvy

På vägen tillbaka hejjade vi på två män som städade stranden. Inne bland buskar och träd fanns några getter och två lekfulla killingar. De små tävlade om vem som kunde komma högst upp på en sluttande palmstam.

När vi kommit tillbaka till vår strandvilla bytte vi om från strandkläder och gick över den korta sträckan till Te Vaka bar & grill, Are Tamanus restaurang. Det såg fint och trevligt ut och vi bokade bord till nästa kväll. På frågan om det behövdes göras en reservation så svarade tjejen på stället att i vanliga fall inte, men nu när Survivor teamet är här kan hela stället lätt bli fullt om de dyker upp.

Solen började gå ner när vi gick tillbaka. Vi tog det lugnt och slappade ett tag. Det finns inte så många alternativ för kvällens middag och vi funderade på vad som var bäst för att fira in Ankis födelsedag som påbörjades hemma nu. Vi klädde oss för kvällen, greppade vår maglite och gick söderut längs vägen. Spider Café var öppet och hade några gäster hos sig. Portionerna var väl tilltagna och såg helt ok ut men vi tyckte plaststolar och asiatisk mat inte kändes helt rätt denna kväll.
Vi vände om och gick tillbaka samma väg. Halvvägs tog vi vägen inom The Pacific Resort för att se vad de erbjöd. Stället var otroligt mysigt, påkostat och fint. Ja, rentav lyxigt. En servitör visade oss till ett bord med utsikt över poolområdet nedanför och tog våra servetter och placerade i knät. Vi beställde in varsitt glas av Ask valley, ett Nya Zeeländsk rödvin som var mycket gott.

The Pacific Resort restaurant
The Pacific Resort restaurant

Menyn varierar från kväll till kväll. Från kvällens meny valde Anki rökt kyckling med spagetti medan Lasse valde en Mahi mahi. Båda rätterna var något utöver det vanliga och vi njöt av maten, det goda vinet och den trevliga atmosfären.

The Pacific Resort restaurant

Ett band spelade i ena hörnet av serveringen och lyckades med konststycket att förvandla välkända låtar som t.ex. Mustang Sally till något som lät som genuin söderhavsmusik. Personalen var trevlig och mycket serviceminded.

The Pacific Resort restaurant

Mätta men oförmögna att motstå frestelsen av dessert föll Anki för en Crème Brule med frukt och Lasse en cheesekake med jordgubbsylt.

Lasse på väg att hugga in på desserten på The Pacific Resort restaurant

Restaurangen med dess omgivning är väldigt mysig och det är värt att ta in dessert bara för att ha en ursäkt att sitta kvar och njuta, men också självklart för att desserterna är otroligt goda.
Vi var mycket nöjda och mätta när vi betalade och tackade för oss. Innan vi lämnade stället såg vi oss om lite vid restaurangens mer närliggande omgivning samt den upplysta poolen.

The Pacific Resort restaurant

Det var en kort promenad tillbaka till vår villa. På grund av tidsförskjutningen skulle vi nu komma att sova bort större delen av Ankis europeiska 30-års dag, men vakna utvilade för att fira den 23:e i söderhavet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *