Födelsedag på Aitutaki i Söderhavet

Det var Ankis födelsedag idag. Redan halvåtta vaknade vi. Kvällarna blir inte så sena på en sådan här söderhavsö och det är skönt att få ut mycket av de vackra dagarna.

Soluppgång
Soluppgång över Muri beach.

Lasse serverade frukost på altanen och morgonsolen spred sina strålar in över oss. Denna morgon bestod frukosten av färsk mango, stjärnfrukt, bananer och rostade mackor. En riktig söderhavsfrukost!

Vi pratade en stund med Teetu Tini som servat oss sedan vi kommit till Aitutaki Beach Villas och hon erbjöd oss låna deras moped under dagen.

Gata på Aitutaki
Gatan som leder runt ön. Här mellan Aitutaki beach villas och Spider Internet.

Efter en härlig morgon på altanen kände vi oss klara att ge oss iväg för att utforska ön. Mopeden var enkel att manövrera och vi började med att åkta bort till Spider Internet där vi ringde Ankis föräldrar som befinner sig i Spanien, hennes ”extra föräldrar” (moster och morbror) i Sverige, samt Lasses mamma. Alla ville gratta Anki på hennes stora dag och vi hade kommit överens om att det var lättare att vi ringde dem då vi inte har tillgång till telefon.

Spider Internet, Aitutaki
Spider Internet, på Aitutaki.

Vi tog oss tillbaka till Aitutaki Beach Villas, där vi packade ner strandkläder i vår dagsryggsäck och drog sedan direkt vidare. Nu styrde vi norrut och ut på halvön som har landningsbanan och följde sedan denna halvö söderut.

Längst ut vid spetsen delar vägen sig. Vi tog den högra vägen och när vi nått stranden stannade vi till och gick en sväng.

Akitua och Aitutaki
Till vänster ligger spetsen av motun Akitua, bakom ser vi sydspetsen av Aitutaki.

Väldigt nära denna strand ligger en liten ö, eller motu som man säger här, vid namn Akitua. På denna motu ligger lyxresorten Aitutaki Lagoon Resort and spa. Tidigare har det tydligen funnits en bro mellan Aitutaki och denna motu, men nu för tiden finns en båt som transporterar en mellan öarna.

Anki
Födelsedagsbarnet. Man kan fira sin 30-års dag på sämre ställen än det här!!

På den sidan stranden vi befann oss fanns också boendealternativ, om än något mer av budgetvariant. Vi strosade omkring en stund på stranden och njöt av de vackra vyerna.

Det blev dags att köra vidare. Vi tog vår moped och åkte vidare. Vi skumpade fram längsmed den smala grusvägen. Växtligheten är rik och blommorna doftar otroligt gott.

Väg på Aitutaki

Vi passerade Samade hotell och restaurang och åkte vidare tills vägen tog slut. Här finns en mycket fin strand och otrolig utsikt. Vi placerade ut våra strandhanddukar på den vita sanden. Det var så otroligt vackert med lagunen i olika turkosa och blå kulörer och flera småöar/motus längre ut i havet.

Motus, sett från Aitutaki
En otrolig vy med flera motus/småöar.

När vi gick längs stranden kom vi att samtala med Tara och Tama från Nya Zeeland som låg i vattnet och badade. När vi stått och småpratat en stund ville de bjuda oss på lite kokosnötsvatten. Tara sprang upp ur vattnet och plockade fram en machete som hon skickligt svingade för att bjuda oss. Vi fick även prova något vi inte ätit tidigare, nämligen en mer torkad kokosnöt i ett senare stadie av mognad. Denna kokosnöt var lite mörkare brun och mjölen hade torkat till något som liknade porös frigolit fast med mer mjölkig smak. Vi tackade och tog adjö av det trevliga paret.

Lasse med kokosnötter och mango
Lasse med kokosnötter och mango som vi fått från det trevliga paret vi träffade på stranden.

Det var varmt och vi passade på att bada. Här på Cook är sjögurka mycket vanligt och ligger ibland i högar i vattnet. Det finns också gott om fisk som emellanåt hoppar upp i vattnet. Efter vi simmat ut en liten bit i vattnet kom vi till en sandplatå.
Det är en härligt att kunna sätta sig på en sådan här sandplatå ute i havet och man får en otrolig vy härifrån.

Strand på Aitutaki

Efter vi badat gick vi längs stranden och torkade i solen. Våra Nya Zeeländska vänner packade ihop och tutade med deras bil och vinkade när de körde iväg.

Det hade hunnit bli sen eftermiddag och vi började bli lite hungriga. En kort bit från oss fann vi Samades restaurang. Vi slog oss ned och beställde in hamburgare och Coca-Cola till lunch.

Samades restaurang
Samade restaurang.

Burgaren var typisk för Cook islands och baserade sig på en riktig köttbit som toppades med sallad, ananas, lök, rödbetor och ett stekt ägg. Vi beundrade utsikten under tiden vi åt.

Mätta lämnade vi restaurangen, gick tillbaka till vår plats på stranden och bytte från badkläder till torra kläder.

Vi packade ihop, startade mopeden, och lämnade den vackra platsen. På vägen mötte vi två killar som frågade efter ett ställe på ön och Lasse fick agera vägvisare så här andra dagen på ön. Det händer märkligt nog ganska ofta att vi får visa andra turister vägen när vi är ute och reser.

vägskylt

Vi körde åter förbi flygplatsen och lämnade Aitutakis halvö. Vi tog en vänstersväng och följde östkusten ner. Här fanns inga turister eller hotell, inte heller såg vi röken av några andra på utflykt. Längs vägen gick grisar och höns, vid ett tillfälle höll vi på att köra på en tupp men det gick bra.

passage

Vi passerade byn Vaipeka. Alla man passerar hejjar glatt och ler åt en. Alla är så glada och vänliga.

En bit söderut körde vi genom en tunnel bestående av luftrötter från träd. De var tätt växande och väldigt speciellt och vackert!

Vid Tauto följde vi vägen in över ön. När vi kommit mer än halvvägs över ön kom vi till en korsning och vid vägen rakt fram stod en skylt om att man inte hade tillträde till denna gata om man inte bor här. Vi förståd att det var på grund av det amerikanska filmteamet som filmar Survivor här nu.

avspärrning

Vi fortsatte istället köra norrut och sedan västerut för att ta oss till öns enda stad Arutanga. Vi stannade till i centrum och gick in i en livsmedelbutik. Det blev lite juice till morgondagens frukost, vykort att skriva och dessutom köpte vi lite mousserande vin till Ankis födelsedagskväll.

Tillbaka vid vårt boende småpratade lite med de som sköter stället. De är mycket trevliga och omtänksamma och var angelägna om att vi hade det bra.

solnedgång

Solen började krypa allt närmare horisonten och vi gick ner till stranden för att se på. Vid grannhuset hade någon från Survivor teamet satt upp en stor kamera för att filma solnedgången, förmodligen för att samla klippmaterial.

Vi bytte om för middagen och tog oss ett glas mousserande vin, ett vin vid namn Aquila från Nya Zeeland.

Lasse och Anki skålar i mousserande vin

Tiden gick fort, vi hade bokat bord till sju och klockan var redan kvart över. Vi gick den korta sträckan över till Are Tamanus restaurang, Te Vaka bar & grill, och ursäktade oss att vi var lite sena. ”Theres no such thing as beeing late here, its always coconut time” sa ena kyparen och log på ett hjärtligt sätt.

Inne på restaurangen finns kvällen specialutbud skrivet på en tavla, men även en al la carte meny. Vi tog in en flaska rödvin, McGuigan Cabarnet Sauvignon bin 4000. Anki valde en kycklingrätt med pasta, vitlök, lök, mixade grönsaker. Lasses val föll på Wahoo fisk med Coconut curry sås serverad med potatismos smaksatt med vitlök.

Anki

Trots att vi var ordentligt mätta kunde vi inte motstå frestelsen av varsin dessert. Crème brule fantasten Anki valde en variant med kokossmak och vaniljglass. Lasse valde en rätt som kallades Aitutaki Snowballs, vaniljglass rullad i kokos toppad med chokladsås.

Vy från restaurangen

När vi gick hem den korta sträckan fascinerades vi åter av alla stjärnor på himmeln. Otroligt vackert! Ännu mer speciellt blir det när man tänker på att många av dessa redan är utdöda och ljuset har färdats tusentals år för att nå fram.

Stjärnklar himmel

Efter att ha stått och tittat på den otroligt klara stjärnhimmel och begrundat stjärnor vi inte kan se på andra sidan jorden så som vintergatan och the southern cross etc, var det dags att ge sig för denna dag. Vi hade haft en strålande dag och Anki hade firat sin 30 års dag på en underbar paradisö.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *