Utflykt runt Atiú

Atiu Villas

Vädret hade klarnat upp en del under natten, även om det fortfarande blåste en del när vi vaknade. Ute på altanen som hör ihop med vår villa kändes det dock behagligt och vi satte oss där för att inta lite frukost.

Atiu Villas
Frukost på verandan

Vi hade inget direkt planerat förrän vid tretiden på eftermiddagen vilket gjorde att vi tog det ganska lugnt när vi gjorde oss i ordning för att ge oss ut.
Strax efter 10 lämnade vi villan för att utforska ön. Vi lånade en moped av Roger och körde iväg ut på öns vägar.

Vy - Atiu, Cook öarna

Vi körde norrut, genom några av de små byarna på ön. Det var väldigt lugnt. De få människor ifrån lokalbefolkningen som gick utmed vägen log glatt mot oss och hejjade när vi passerade.

Kyrka på Atiu, Cook öarna

Det finns fem små byar på ön. Nästan varje by har en egen kyrka. Vi stannade till och tittade lite på den äldsta kyrkan på ön, Cook Islands Christian Church.

Hamn på Atiu, Cook öarna

Vägen tog slut när vi närmade oss hamnen. Det var minst sagt hög sjögång. Vattnet slog över stenmuren. Men det var vackra färger i det minimala och ruffa hamninloppet. Det känns inte förvånade att en del skepp förlist här.

Anki hoppade på mopeden igen och Lasse styrde österut längs öns norra kust. Palmer svajade över den enkla vägen och snart kom vi fram till flygplatsen.

Väg parallellt med landningsbanan på Atiu, Cook öarna
Väg parallellt med landningsbanan på Atiu

När vi kom parallellt med landningsbanan såg det ut som att vägen inte längre fortsatte längre. Men vid närmare granskning förstod vi att den visst det fortsatte, på en knappt uppkörd stig fortsatte vi vår tur. Några arbetare som utförde asfaltering på landningsbanan hejjade på oss när vi passerade dem. Det var inte utan att det kändes lite märkligt att åka moped så här någon meter ifrån en landningsbana.

Havsvy - Atiu, Cook öarna

Vägen slingrade sig sydöst tills vi nådde kusten där vägen tog mer sydlig riktning. Vi stannade till och gick ut på en liten stig för att se havet.

Havsvy - Atiu, Cook öarna

Klipporna längs kusten består av fossil korall som pressats upp till landnivå. Detta innebär att korallen är hård, mycket ruff och ojämn. Vågorna slog in mot dessa klippor och här fanns ingen möjlighet för bad eller lägga till någon båt.

Lerig väg - Atiu, Cook öarna

Färden fortsatte söderut längs östra kusten. Det var verkligen öde. Inte en människa eller byggnad så långt ögat kunde nå. Helt plötsligt, på den leriga vägen, arbetade några män med vägen vi färdades på. De hejjade på oss när vi passerade och drog undan några verktyg för att vi skulle kunna komma förbi.

Havsvy - Atiu, Cook öarna

Vi stannade till vid en vacker liten strand, Pari Aniu, inklämd mellan lite klippor. Stranden kanske inte är så badvänlig, i alla fall inte denna dag då vågorna tungt slog in över stranden och det såg mycket strömt ut. Solen sken dock, även om det var en del spridda moln på himmeln.

Anki njuter av vyn - Atiu, Cook öarna

Vi fortsatte längs vägen och nu öppnade sig ett lite öppnare landskap med högt gräs, utan träd. På vår flygresa till Atiu var det även med en fransktalande familj på planet. Längs vägen vi färdades på mötte vi dem i en bil. De stannade till och vi pratade en stund. De berättade att de mycket riktigt var från Frankrike, men numera bodde i Melbourne Australien.

Havsvy - Atiu, Cook öarna

Underlaget på vår väg blev mer sandigt och var lite svårare att köra i, men snart letade vägen sig in i en snårig djungel igen. Frånsett fågelliv och småkryp som vi inte studerade något närmare så verkade övrig fauna vara högst begränsad i sitt utbud.

Vy - Atiu, Cook öarna

När vi kört runt ön var vi åter vid den lilla hamnen vid den norra kusten. Vi svängde inåt ön igen. Det många påpekat när vi pratat med folk om Atiu och dess skillnad jämfört med andra öar i Cook är att man bosätter sig på olika sätt. Här bor man inne på öns mitt, medan man på Rarotonga och Aitutaki främst har bebyggelse längs kustremsan.

Affär - Atiu, Cook öarna

Tillbaka vid byarna på ön stannade vi till vid den lilla butiken Central Store för att köpta dricka. Det blev även en påse Malteser. Det sistnämnda hade förlorat all sin krispighet, kanske berodde det på temperatur skiftningarna som de sannolikt fått utstå, eller var de kanske rent av bara för gamla. Det satt ändå gott med lite choklad för att få upp blodsockerhalten igen.

By - Atiu, Cook öarna

Sista sträckan tillbaka mot vårt boende körde vi lite vilse. Här fanns inga vägskyltar och vägarna ser likadana ut. Den enda gången vi hade åkt denna väg åt detta håll tidigare var dagen innan vid vår ankomst, och då satt vi dessutom och diskuterade med KiiKii. Men det finns inte så många vägar att välja på och snart hittade vi tillbaka på rätt väg igen.

Vid halv tre så dök Marshall Humphry upp på vårt hotell med sin flakbil. Med sig hade han som utlovat ett par trekkingskor till Anki som hon skulle få låna. Några andra hade redan tagit plats på flaket, men vi valde att sätta oss inne i bilen. Väl på plats i bilens baksäte åkte vi vidare till ett annat boende där vi skulle hämta upp två ytterligare som skulle följa med på denna utflykt till grottorna.
Vi körde in och parkerade i en dunge och gick sedan in på en smal stig.

Skog - Atiu, Cook öarna

Efter en kort sträcka i skogen kom vi till en plats där det stod ett gäng stödpinnar vid en stor sten. Guiden rekommenderade alla att ta varsin stödpinne och den visade det sig att vi skulle få nytta av snart. Stigen upphörde nämligen och övergick i fossil korall som alltså pressats så här lång inlands. Korallen var mycket ojämn och rakbladsvass. Därav Humphrey varningar, detta är inget för tunna sandaler.

Så småningom kom vi fram till ett hål eller ett stup, hur man nu ska uttrycka det. Här har det placerats en stege som gör att de guidade turerna kan ta sig ner.

Grotta - Atiu, Cook öarna

Marken var perforerad av grottor och passager mellan dem. Miljön grön och lummig.
Vi gick in genom en stor grotta och kom ut vid en annan. Humphreys familj är en av de få som har rättigheter att bedriva utflykter till dessa grottor. Han kan mycket om platsen och berättar gärna.

Grotta - Atiu, Cook öarna

I grottan vi gick in i finns en del stagliter. En speciell variant som är vattenfylld glittrade när ljuset nådde fram på den.

Grotta - Atiu, Cook öarna

Via walking trees kantad med en mängd styparfikus vid bergväggen gick vi vidare på vår trekk.

Skog - Atiu, Cook öarna

I grottan vi nu kom fram till lever den Kopeka fågel som är unik och enbart finns på Atiu. Här inne navigerar den sig, precis som fladdermöss, med ett mycket speciellt klickande läte.

Grotta - Atiu, Cook öarna

Långt inne i grottan kunde vi identifiera ett fågelbo i taket och när Humphry släckte ljuset kunde vi höga den lilla fågeln flyga ovanför våra huvuden. Då och då utstötte den ett klickande ljud som ekade lågt inne i grottans mörker.
När Humphry tände ficklampan flög de åter ur grottan. Han berättade att det finns en del kackerlackor och sånt i grottan, men han sa skämtsamt att det är bra att de finns här då de ser till att grottan hålls ren.

Vår guide - Atiu, Cook öarna

När vi kom ut ur grottans mörker sa vår guide att det var dags att byta till badkläder. Vi visste inte om han skämtade först, men förstod snart att han menade det och att någon tydligen bara missat att upplysa oss om detta.
Humphry gick i förväg och ropade snart på oss att komma. Vi gick via en smal passage in i en liten grotta som snart nådde vatten. Grottan var svagt upplyst med flera stearinljus som Humprey placerat ut och tänt.

Grotta med levande ljus - Atiu, Cook öarna

Då vi inte hade badkläder stannade vi i grottans främre del men kunde ändå njuta av den speciella platsen och den vackra miljön. Några av de andra hoppade dock i det kalla vattnet. En del använde till och med snorkelutrustning och ficklampa för att se vad som dolde sig i det mörka vattnet.

Grotta - Atiu, Cook öarna

Så småningom klättrade vi ut ur grottan igen och när alla bytt till torra kläder så satte vi oss ner utanför och Humphrey berättade lite om grottornas historia och hur de upptäckts.
Efter detta begav vi oss tillbaka genom djungeln och grottorna och kom så småningom fram till platsen där stegen står.

Anki klättrar upp för en stege - Atiu, Cook öarna

Vi klättrade upp en och en och gick sedan den sista biten fram till bilen.

Alla som var med var nyfikna på att uppleva en tumunu. Vi stannade till vid Aretou där vi skulle få delta i en bush-beer sittning med lite lokalbefolkning. Humphrey lämnade oss och vi slog oss ner på varsin pall i den runda cirkeln.
En yngre man skötte utdelningen av drycken och det fanns en äldre man med som var ansvarig för stället.

Aretou - Tumunu på Atiu, Cook öarna

Själva Tununu ritualen liknar den Cava-ritual som vi tidigare varit med om i Söderhavet. Men Cava smakar mer jordigt vatten, denna dryck som i turisters folkmun kallas öl smakar faktiskt lite mer som ett ungt vin.
Humphrey hade tidigare berättat att denna dryck görs på apelsiner. Mannen i mitten lyfte locket på tumunu-tunnan och fyllde upp ett halvt kokosnötsskal som han sedan lämnade till en i ringen. Sedan är det näste mans tur och så vidare.

Aretou - Tumunu på Atiu, Cook öarna

Efter vi druckit första rundan fick var och en kortfattat presentera sig. Det blev flera rundor och successivt hoppade fler och fler över. Men det var roligt att prova och vara med om denna gamla tradition på Atiu.

Aretou - Tumunu på Atiu, Cook öarna

Då det var dags att gå på den nionde tumunu rundan kom Humphrey för att hämta oss. Det hade hunnit blivit helt becksvart ute och åtta rundor räckte gott och väl.

Det hade varit en mycket trevlig stund med skön stämning kring denna tunnan med öl.

Nu åkte vi tillbaka till Atiu Villas, tackade för oss och Anki lämnade tillbaka skorna hon lånat. Vi blev tillfrågade om vi ville beställa mat i serveringen men bestämde oss istället för att stanna på rummet och laga lite pasta.

Anki lagar mat i vårt rum på Atiu Villas

Till den lilla stereon på rummet fanns några skivor, bland annat en Abbas Greatest Hits. Vi var långt hemifrån men ändå rätt nära på något vis. Maten blev enkel men god och när vi ätit var vi ganska trötta.
Vi diskade undan och gjorde oss sedan klara för natten. Det hade varit en händelserik dag och vi somnade snart.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *