Fiji och Nacula Island

Planet tog oss genom den svarta natten i söderhavet och landade efter några timmar, och före utsatt tid, i Nadi på Fiji öarna. Vi hade lyckats få några timmars sömn men var fortfarande trötta då klockan var tre på natten. Flyget hade passerat datumlinjen och vi hade förlorat en dag, den första juli, men vi skulle få igen den på hemvägen.

Vårt mål var att redan samma morgon ge oss av ifrån Nadi och åka till någon mindre ö. Vi hade sedan tidigare bokat denna natt på hotell i Nadi då det ändå är skönt att sova i en säng och inte på en flygplats även om det bara handlar om några timmar. Vi ville inte fastna på grund av avsaknad av kontanter och tog därför ut pengar i en bankomat inne på flygplatsen.
Trots att det var mitt i natten pågick viss aktivitet i ankomsthallen. En kvinna frågade om vi hade boende ordnat och vi sa “ja, för natten, men vi vill gärna vidare imorgon bitti”. En busschaufför kom för att hämta upp oss, men när vi frågade om vi kunde prata med kvinnan angående morgondagen först sa han bara “no hurry”.

Kvinnan visade in oss på ett kontor. Här fick vi råd och vägledning gällande att ta oss vidare med färja samma morgon. Vi berättade vad vi önskade nästkommande dagar och vilken stil på boende och ö. Hon rekommenderade Nabua Lodge, vilket lustigt nog var det stället vi bodde på vid vårt besök på Fiji 2001. Vi övervägde flera alternativ då det kunde vara kul att se fler ställen, men Nabua kändes ändå mest rätt på beskrivningarna. Vi betalade och fick med oss vouchers.

Klockan var halv fyra när vi hoppade på den väntande bussen. Till vår förvåning var det flera passagerare i bussen som hade fått vänta in oss. Lite snopet, vi trodde bara chauffören skulle hämta oss, men ingen klagade.
Bussen körde igenom den mörka natten och efter några få stopp på andra boenden blev vi avsläppta på Nadi bay hotell. Hotellet verkade ha blivit mycket större sedan vårt senaste besök.
Klockan hade passerat fyra när vi blivit visade till vårt rum. Vi ställde i stort sett bara ner väskorna och la oss sedan direkt för att sova några få timmar tills vi skulle bli hämtade igen.

Nadi Bay

Strax innan sju ringde klockan. Det kändes att vi inte fått mycket sömn, men det var i alla fall skönt att få ha sovit i en säng några få timmar.

Nadi Bay, frukostservering
Vi hann med en snabb frukost innan det var dags att checka ut och bli upphämtade av bussen.

Det var en liten stund kvar innan bussen skulle dyka upp och vi gick in till restaurangen för att hinna få i oss lite frukost. Restaurangmiljön är mysig. Man kan sitta både utomhus och inomhus.

Nadi Bay, frukostservering

Vi slog oss självklart ner vid ett av borden där ute. Sedan var det bara att gå fram och välja vad man önskade för juice, bröd och frukt.

Nadi Bay

Efter frukosten hann vi gå runt och se oss om litet. Vi kände väl igen oss men hotellet har förändrats och vuxit en hel del de senaste fyra åren.

Nadi Bay
Dags att lämna Nadi Bay.

Bussen anlände utanför och det blev dags att lyfta ut våra ryggor och gå på bussen som skulle köra oss till hamnen. Då alla skulle till olika slutdestinationer delades det ut små etiketter man skulle sätta på bagaget innan man kunde lämna in väskorna för lastning på bussen.

Bussresa till Nadi hamn
Bussresa till Nadi hamn.

Vi tog plats på den gula bussen från Awesome adventures, som också är det företag som arrangerar färjetrafiken i Yasawa-gruppen.
Bussen lämnade Nadi Bay Hotel och körde i riktning mot Nadi stad tog sedan av mot Denarau marina, hamnen färjorna utgår från.

Vy ifrån bussresan till Nadi hamn

Vi tog oss fram med bussen längst mer eller mindre skumpiga gator. Vi körde över en bro med en vacker utsikt. En stund senare saktade bussen in då det var dags att passera vakthus och bommar för att komma in i hamnområdet. Vakterna vinkade glatt och lät oss passera.

Bussen stannar vid Nadi hamn

Bussen stannade och alla gick av och väskor delades ut. Sen gällde det att ta sig till incheckningsdiskarna. Vi kände igen området.

Vid vårt besök här 2002 flög vi med pontonplan (Reseskildring 10 mars 2002) ifrån detta ställe, men de har chockhöjt dessa flygpriser flera gånger om. Vid det tillfället skulle vi egentligen ha lyft ifrån en annan plats men den hårda blåsten gjorde att vi fick flyga härifrån istället.

Hamnvy, Nadi hamn

Nu, 2006, kändes det dock inte rimligt att betala så mycket för att flyga och dessutom var det strålande väder och en båttur kändes mycket mer lockande.

Personalen från färjan tog hand om alla väskor och för oss var det bara att byta voucher mot biljett vid incheckningsdiskarna.
I en av de små butikerna vid färjelägret ligger en butik där vi passade på att köpa chips, kex och någon dricka. Vi minns att det senast varit lite ont om tilltugg och snacks vid vårt senaste besök i Yasawa-gruppen och garderade oss genom att köpa lite extra som kunde hålla sig under vår resa.

Hamnvy, Nadi hamn
Vy ifrån båten

Det stod två färjor och väntade och vi blev visade till den som låg längst ut. Vi gick direkt upp på översta däck och satte oss. Det var vackert väder och att sitta ute med frisk luft och sikt är oftast att föredra om det skulle bli sjögång.

Hamnvy, Nadi hamn

Färjan gled sakta ut från hamnen tjugo i nio på morgonen. Solen sken från klar himmel och vi njöt på översta soldäck. Efter cirka trettio minuter gjorde vi vårt första stopp. Vattnet är så grunt nära de små öarna att båten får stanna till en bit ut och att gästerna som ska av blir upphämtade med motorbåt.

Bounty Island, första stoppet
Bounty Island, första stoppet med båten.

Havet var lugnt och båten gled sakta fram. Det vackra vädret gjorde att övre däck var fullt av människor.
På båten finns också café där vi handlade både kalla drycker, muffins och naturligtvis glass.

Ö

Det blev många korta stopp för att släppa av passagerare och ibland även för att plocka upp några stycken som skulle ta sig vidare i ögruppen.

Vy

Vyerna var enastående, runt om oss låg ett blått stilla hav, små platta öde öar. Här och var låg något större öar med små anläggningar längs stranden.

Runda landskap på öarna varierades med oväntade spetsiga klippor på dessa större öar. Ett spännande landskap.

Vacker vy

Timmarna gick och vi njöt av den lugna miljön och de vackra vyerna. Vi passade även på att luta oss bakåt, blunda och njuta av solen. Men vyerna runtomkring oss gjorde att man inte kunde blunda allt för länge.

Anki njuter av båtresan

Efter drygt 4 timmar låg en större ö framför oss som vi faktiskt anade oss känna igen. Det var ingen mindre än Nacula, Yasawa gruppens tredje största och mest norra ö samt den ö vi skulle tillbringa kommande dagar på. Det kändes spännande att återvända till samma ö efter fyra år. Skulle det vara sig likt? Skulle vi känna igen människorna?

Vi närmar oss Nacula

Klockan var runt ett-tiden när båten stannade till. Vi var något före utsatt tid och båten tutade för att uppmärksamma om dess ankomst. Efter några få minuter dök motorbåten från Nabua lodge upp och vi hoppade ner i båten.

Motorbåt hämtar oss sista sträckan mot Nacula

Mannen som körde motorbåten var samma som körde båten då vi lämnat ön vid vårt tidigare besök i 2002. Lagunen kring den lilla bukten fullkomligt sken i turkos och blå.

Mot Nacula

När vi närmade oss stranden fick vi ta av skorna och hoppa i vattnet för att gå upp sista biten. Vi gick upp till ett hus som såg ut att vara under uppbyggnad. Här fick vi en kort genomgång med mannen som sköter stället gällande vilka tider maten serveras, vilka utflykter som arrangeras etc.

Vi hade haft en god kontakt med samma man 2002 och han kände igen Anki men inte Lasse. Ryktet spred sig snabbt i personalen att vi hade varit där tidigare och alla tyckte det var lika roligt att vi återvänt. Många kom fram och hälsade och en del frågade även om vi kom ihåg kocken som jobbat här tidigare som tragiskt nog gått bort för något år sedan.

Nabua Lodge
Typisk bure på Nabua Lodge.

Efter välkomnandet blev vi serverade lunch bestående av kyckling, nudlar, grönsallad och vattenmelon i den lite större Buren som agerar matsal.
Sedan vårt senaste besök hade man byggt några nya Bures längs stranden och en av dessa blev vi tilldelade. Senast hade vi använt fotogenlyktor på kvällen, el hade saknats och toaletten låg i en gemensam byggnad.

Sovrum, Nabua Lodge
Buren vi blev tilldelad var relativt nybyggd och något modernare med ett litet badrum och el.

Idag har man el under vissa tider och en enkel toalett med dusch fanns i den bure vi bodde i. Kanske inte lika charmigt, men att ha tillgång till el kändes bra så vi skulle kunna ladda batterier till våra kameror.

Strandvy från Nabua Lodge

När solen skiner i Söderhavet finns det endast en sak man måste göra, vi slängde på badkläder och la oss på stranden för några timmar eftermiddags solstrålar.
Vi bläddrade lite i de böcker vi läste och hälsade på förbi passerade, alla hälsade glatt tillbaka med “Bula”.

Solar på gräsmattan på Nabua Lodge

När solen låg så lågt att det mesta av stranden skuggades av palmerna gick vi upp till vår bure. Först låg vi på gräsmattan och läste och sedan slängde vi oss i den stora hängmattan utanför vår bure. Här låg vi båda två skarfötters och gungade lugnt i den sköna miljön.

Kocken Langi kom förbi och slog sig ned och pratade en stund med oss. Han bodde i byn i närheten. Tidigare hade han jobbat på en annan ö men jobbade numera här på Nabua Lodge vilket kändes bra då han slapp åka båt till och från jobbet varje dag. En typ av pendling det med, även om den låter trevligare än att sitta i bilköer i Sverige…

Nabua Lodge
Vår bure på Nabua Lodge

Under den sena eftermiddagen gick vi in i buren och fortsatte lästa. Skönt att kunna koppla av så här totalt. Snart hörde vi trumman och det var dags att gå till den stora buren för middag.

I matsalen sitter alla längst ett långt bord med långbänkar på varje sida vilket gör att man lätt lär känna alla som besöker stället. I sällskapet fanns besökare från England, USA, Japan och faktiskt även några svenskar.
Till förrätt serverades en fisksoppa. Därefter blev det en rätt av fisk, nudlar, potatismos, grönsaker, banan och vattenmelon. Ingen stjärna i Michelinguiden kanske men ändå väldigt god mat.

Efter middag på Nabua Lodge

När vi dukat av dök en stor man upp som först hälsade alla nyanlända välkomna och därefter frågade vilka utflykter som folk kunde tänkas vilja göra nästa dag. Imorgon skulle bli vår hela första dag här på ön och vill ville bara ta det lugnt. Eventuella utflykter fick vänta någon dag eller två.

Det sattes fram termoskannor med varmt vatten för de som önskade te eller Nescafé. Vi satt kvar långt efter middagen var avslutad och pratade och lärde känna de andra.
När klockan passerade tio och vi visste att strömmen snart skulle brytas gav vi oss tillbaka till vår bure.

Det hade varit en trevlig dag och kväll, men vi var trötta. Tillbaka på rummet fick vi extra tid med ström som vi utnyttjade till att ta backup av fotografier. Men vi somnade snart under myggnätet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *