Trekk på Nacula Island

När vi vaknade och kollade ut från fönstren på stugan var det molnigt. Vi hoppade i shorts och t-shirts för frukost och snart hördes trumman som innebar att frukosten var redo att serveras.

Nabua Lodge
Frukost serveras i samma byggnad som förra gången vi var här, men de har planer på att flytta serveringen till huset de nu höll på att bygga.

Frukosten bestod av flingor med mjölk, färsk frukt och små frityrbullar som påminner om en typ av pannkaksbullar. Vi njöt av en god frukost och tog det ganska lugnt då vädret fortfarande var lite molnigt.

Hängmatta, Nabua Lodge

Nöjda och lite trötta i det sköna slöa Söderhavstempot återvände vi till stugan och tog plats i den stora hängmattan.
Efter att ha legat där och läst en stund bestämde vi oss för att ta en promenad utmed stranden. Vatili, som sköter stället, tipsade om en liten promenad som skulle passa tidsmässigt innan det var dags för lunch.

Vy

Vi gick ned längs stranden och satte av västerut. Sträckan vi gick består av både klippstrand och sandstrand. Vissa ställen är svårare att passera om tidvattnet är högt, men vid denna tiden var det fritt fram att passera.

Anki

Vädret var fortfarande lite varierande, men ändå skönt. Emellanåt sken solen igenom molnen, men större delen av tiden verkade molnen ha övertag. Temperaturen var dock behaglig.

Vy

Vissa sträckor fick vi gå mer på stenar och klippor, men generellt var det ganska enkelt att ta sig fram utmed strandkanten. Vyerna var vackra.

Vy

Tiden för lunch närmade sig och det var dags att vända tillbaka. Vår beräkning av tiden verkade vara bra. Strax efter vi nått fram till Nabua Lodge hörde vi trumljudet som kommer ifrån den ihålig trästocken utanför matsalen som personalen slår på för att påkalla allas uppmärksamhet.

Lunch

Det var snart fullt vid bordet. Dagens lunch bestod av pasta och kyckling med lite grönsaker och frukt. Den store mannen, som kallades kallad Bear, och som håller i utflykter, underhöll oss med kluriga gåtor. Han verkade tycka det var otroligt kul själv. Den unga amerikanen Hank gick ut en sväng och kom snart tillbaka med färsk kokosnöt till oss alla.

Vid denna tiden varje dag är det dags för avsked av de som eventuellt ska lämna ön, samt ankomst för nya gäster. Den trevliga kvinnan från Japan skulle lämna Nacula och vi vinkade av henne. Någon föreslog att vi skulle stanna på stranden och välkomna de som anlände så vi blev kvar en stund på stranden.

Strand

Under tiden snackade vi oss samman med de andra vad vi skulle hitta på under eftermiddagen. Flera av oss var sugna på att ta en trekkingtur.
Motorbåten närmade sig stranden med ett antal nya gäster som faktiskt såg lite förvånade ut när alla vi stod samlade och välkomnade dem.

Anki, trekk

De av oss som skulle gå en trekk upp på Naculas kullar hämtade skor och samlades bakom matsalen där en liten stig började som skulle ta oss upp över kullarna.
Det gick sakta uppför och även om det inte var så tufft så kändes det ändå i benen.

Vy vid trekk

Ganska snart fick vi vackra vyer ut över gröna dalar och kullar ut till kusten och havet kring ön, men solen saknades. Gräset växte högt och blåsten tog tag i det. Det gällde att hålla undan det med händerna för att det inte skulle komma i ögonen på en.

trekk

Anki hade enbart sandaler vilket inte var helt lämpligt. Det bästa hade varit att ha ordentliga skor då här faktiskt är en del vassa klippkanter som är lätt att skrapa sig på.

Vy från trekk

Vi begrundade himmeln och det såg det svårt ut för solens strålar att tränga igenom de ganska täta molnen. Även om vyerna är vackra oavsett så vet vi att vyerna blir så mycket finare och alla färger mer färgstarka när solen lyser.

När vi kommit upp på en hög höjd såg vi att vi kunde fortsätta en bra bit till men vi valde att vända om. Det täta och höga gräset gjorde det stundtals svårt att hitta stigen tillbaka men vi kunde hela tiden se åt vilken punkt på ön vi skulle ta oss.

Lasse på trekk

Lågt över oss flög små fåglar som seglade på vinden och kvittrade vackert.
Strax efter fyra på eftermiddagen kom vi tillbaka till Nacula Lodge. Blir det bättre väder någon annan dag kan det hända att vi tar en ny trekkingtur.

De anställda på Nacula var fascinerade av att vi valt att åter besöka deras ö. Utanför matsalen träffade vi Kura som även jobbat här vid förra tillfället vi besökte. Vid det tillfället hade hennes nu bortgångne man varit kock. Hon pratade om honom och vi förstod att det varit tufft för henne, men hon var ändå vid gott mod och log mest hela tiden. Vi tog även en pratstund med Vaitili, som var trevlig som alltid.

Hängmattan utanför vår stuga passade bra och vi tog plats och läste våra böcker. Det är svårt att uppnå bättre avkoppling än en god bok, i en hängmatta, på en sådan här underbar ö i Söderhavet.

Nabua Lodge
Mörkret har lagt sig över Nacula ö och Nabua Lodge.

En stund innan middagen gick vi bort mot matsalen. Utanför träffade vi några av de andra gästerna och pratade en del med dem. Bland annat pratade vi med Tim från Maine i USA om en del av hans favoritresmål i USA. Hank från Philadelphia och paret från Wales gjorde oss sällskap. Det är ett riktigt gott gäng som var här. Vi var självklart i god stämning när det blev dags att gå in och slå oss ner till bords.

Löksoppa serverades till förrätt och följdes av en god kycklingrätt. Vi satt mitt emot paret från Irland och snackade en hel del om resor och jobb. De var mycket sympatiska och trevliga. Tim och Hank som satt intill var då och då med i våra diskussioner.
Den trevliga kocken, som vi prata med igår, hade idag också uppgiften att kolla av intresset för utflykter nästkommande dag. Då det kommit nya gäster fick alla också i uppgift att presentera sig för varandra.

Vi satt kvar efter middagen och drack lite öl. Öl, läsk och annat smått och gott kan man köpa i luckan till Vatilis lilla kontor. Hank gjorde en perfekt imitation av Bear och vi andra skrattade hejdlöst.

bonfire på stranden

Kvällen innan hade det talats om att göra en brasa vid stranden, men vid lunchen tidigare idag sa personalen att det nog blåste för mycket. Men nu meddelade kocken att vi ändå skulle kunna fixa en bonfire.

bonfire på stranden

Vi köpte med oss ytterligare öl och gick ner och slog oss ner framför brasan. Tim hade en gitarr i smidigt reseformat och Johan spelade en stund. Lasse körde också några låtar.

bonfire på stranden

Alla var på glatt humör; pratade, skrattade och sjöng. Gänget bestod av både turister och de som jobbar på Nabua Lodge. Då och då slängde Peter eller kocken på mer virke från gamla murkna palmer. Vattnet slog in mot sanden och vi fick flytta oss längre upp.

bonfire på stranden

Vatili dök upp. Han hade gift sig något år eller två tidigare och hade en liten dotter. Ikväll tog hans föräldrar hand om dottern och han ville gärna hem till frun som väntade på honom. Lasse tipsade om hur man i Kalifornien kör med “last call for alcohol” och på det viset avrundar men ger alla en chans att köpa en sista öl eller två.
Vågorna började nå brasan och den började slockna. Vi såg till att den var ordentligt släckt innan vi drog oss tillbaka. Klockan hade då passerat midnatt.

 Vatili
Vatili kommer ner till oss

De flesta kände oss nöjda för dagen men det kom att visa sig dagen efter att Hank hade frågat Peter om ingen i byn hade en Kava ceremoni. Det hade lett till att Hank och Peter hade gått till byn och druckit massor av kava fram till 4 på morgonen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *