Väckarklockan var satt på något tidigare tid än vanligt. Planer fanns att ta bilen och åka iväg på någon utflykt. Sagt och gjort. Vi gick upp, åt frukost och kollade in olika alternativ för dagsutflykt på Googles karttjänst. Vi lockades dock mest av staden Jerez de la Frontera som vi inte besökt tidigare.
Bilradion spelade spansk musik under tiden vi körde genom småbyar och passerade städer. Med Gibraltarklippan bakom oss fortsatte vi förbi vindkraftverk och igenom öppna vackra landskap.
I Spanien finns det totalt 91 stycken Osbornetjurar. Den svarta siluetten av en tjur uppe på kullen är lätt att se, och på vår väg mot Jerez passerade vi en av de 22 stycken som finns i Andalusien .
En stund senare körde vi in i Jerez och följde skyltarna in mot centrum. Vid ett litet torg hittade vi en parkeringsplats som kändes bra, la på en euro på parkeringsautomaten intill vilket visade sig vara tillräckligt för att stå här ända till nästkommande dag.
Vi låste bilen och påbörjade en promenad inåt centrum. Vår väg kantades av små trevliga butiker som lockade Ankis intresse.
Barrio de San Miguel ledde oss in i allt smalare små gränder med trevligt utbud. Några butiksbesök senare, och med några shoppingpåsar i våra händer, kom vi fram till den öppna platsen vid Plaza Estévez.
Några försäljare såg ut att vara klara för denna arbetsdag då de plockade ihop sina marknadsstånd.
En äldre spanjorska som förmodligen sålt blommor sopade undan blad från marken.
En fisklukt svepte över oss och förde våra blickar in mot byggnaden vi stod vid. Det verkade livfullt där inne och ljudnivån var hög. En fiskmarknad!
Lasse tog en runda i den livliga fiskmarknaden medan Anki som inte är fullt lika förtjust i fiskar varesig i havet, i marknadsstånd, eller på tallrik, höll sig i utkanten. Byggnaden ger ett mäktigt intryck med tydliga moriska influenser. Tydligen hade den nyligen öppnat efter en omfattande renovering.
El Mercado Central de Abastos de Jerez som marknaden egentligen heter består av hela 2400 kvadratmeter yta för marknadsstånd.
Vi fortsatte ut på Jerez gator, det var ganska lugnt och inte så mycket folk i rörelse. Den heta värmen gjorde säkert att de flesta stannat inne, eller lämnat staden och åkt ut till kustområden. Få galna turister som vi hade letat sig hit.
Vi strosade upp mot Arenal torg. Törsten hade satt in och vi kunde tänka oss en mysig uteservering. Arenal torg må hända var ett stort och mäktigt torg men hade inte direkt några mysiga och inbjudande serveringar. Vi vände därför och återvände till det lilla torget vi nyss passerat där Calle Lanceria och Calle Larga möts.
Vi slog oss ner på El Gallo Azul och beställde in varsin coca cola. Menyn bestod av ett stort utbud tapas. Dock var inte det vad vi var sugna på just nu. Vi frågade om de hade bocadillos men då servitören skakade på huvudet och sa att de enbart serverade tapas bestämde vi oss för att nöja oss med att fylla på vätskebehovet och ta något ätbart lite senare.
Den kalla läsken satt dock väldigt gott i den heta värmen. Vi satt kvar en stund och såg oss omkring och begrundade den vackra miljön runt om oss. Jerez är en charmig stad.
Det blev bara en kort promenad innan vi såg ännu en mysig servering. Och på deras meny fanns bocadillos. Den värsta törsten vi hade innan hade vi stillat med en kall läsk. Vad kunde nu sitta bättre än en kall öl.
La Canilla heter stället vi slog oss ner. Snabbt kom varsin kall öl in och snart även serverades två riktigt goda bocadillos med den spanska osten Manchego och tomat.
Med ny energi fortsatte vi ut med Jerez gator. Vi strosade längst med charmiga små kullerstensgator, passerade charmiga byggnader och hus och tittade då och då upp mot vackra blomsterprydda balkonger.
Det var siesta och om möjligt ännu lugnare än tidigare. Både butiker stängda och serveringar var stängda. Det är sällan man ser så många små torg helt öde.
En termometer visade på 42 grader. Inte undra på att vi ständigt var törstiga. Inne på en heladería köpte vi varsin flaska vatten och funderade på glass men bestämde oss för att hoppa det. Glass skulle nog dessutom hinna smälta innan vi hann ta en första tugga.
Vi gick igenom de gamla delarna av staden och passerade många små mysiga platser och torg.
Vi passerade Calle Padre Luis Bellido. Denna gata fick 1998 sitt namn efter Luis Bellido Salguero som verkade som präst i San Dionisio kyrka fram till hans död år 2000. Luis Bellido Salguero var en mycket hedrad och omtyckt och hyllad präst.
Härifrån fortsatte vi mot Alcazar. Jerez har mycket att erbjuda men denna gång var vi här enbart på en endagsutflykt. Alcazar var ett av ställena vi gärna ville hinna besöka denna gång, andra platser som bodegas, ridskolan etc får vi ta vid annat tillfälle.
Efter att ha gått omkring utsidan av det mäktiga palatset gick vi in genom entrén och fram till biljettförsäljningen. Vi köpte två biljetter som inträde och la även till en liten peng för att komma upp till den omtalade Camera obscura.
Vi fick avsatt tid att träffa en guide vid Camera obscura 50 minuter senare och kunde dessförinnan gå omkring på egen hand i palatset.
Strax innanför entrén gick vi in i en del som brukats som någon typ av kvarn. Själva kvarnen i sig var intakt liksom en del annat som brukats här en gång i tiden.
Utanför den gamla kvarnen följde vi en liten vacker gång mellan byggnaderna.
Sedan fortsatte vi in genom ett valv som ledde oss in till ett bönerum i ett kapell ombyggt från den ursprungliga moskén. Vatten porlade i en liten fontän i golvet. Det var ett märkbart lugn. De få turister som strosade runt var lågmälda och studerade byggnaden och läste ur sina guideböcker för att få bakgrundshistoria till denna historiska byggnad.
Vi kom in till en något större innergård där bland annat ingången till Camera obscura fanns, men än var det inte dags för oss att gå dit, och vi fortsatte vidare till den större trädgårdsanläggningen.
Via ett valv kom vi ut i en fantastisk trädgårdsanläggning. Himmeln var klarblå och solen sken vackert över planeringarna.
Även här fanns flera porlande fontäner bland vackra blommande växter i den vackra trädgården. Denna sena eftermiddag var vi stort sett ensamma här och det var lugnt innanför de gamla murarna där man knappt anade trafiken utanför.
Klockan närmade sig vår avtalade tid för Camera obscura och vi lämnade trädgårdsdelen och tog oss upp för trapporna för att möta vår guide.
Vi fick vänta en stund i det gamla apoteket innan vår guide hämtade oss och ledde oss uppför en smal trappa. Vi steg in i det mörka rummet. Camera obscura kallas på svenska även för hålkamera och är den enklaste formen av en kamera. Ifrån taket finns ett ljusinsläpp och vår guide skulle genom detta hål vinkla speglar vilket ger en direkt vy över hela staden på den runda duken som man står runt.
Det var fascinerande att se oss om i staden på detta sätt och vår guide berättade om vyerna och byggnaderna vi kunde se framför oss. Vi såg fåglar flyga, bilar köra och människor gå omkring på gatorna. Det som gav en extra dimension var det korta skärpedjup som gjorde att fokus endas föll på en viss sak eller byggnad.
Efter vår något annorlunda guidning av en stad gick vi åter ner genom trädgården för att besöka den kvarstående delen vi inte hann med innan.
De arabiska baden var uppdelade i tre olika rum. Ett omklädningsrum, en bastu och ett bad, naturligtvis var det endast stenväggar kvar.
Solen stod fortfarande hög på himmeln när vi lämnade Alcazar. I en läskautomat vi passerade på vägen ut passade vi på att köpa nytt kallt mineralvatten.
Vi lämnade Alcazar och fortsatte ner till katedralen vi sett på avstånd och som vår guide i Camera obscura rekommenderat oss att besöka.
En kvinna höll upp dörren in till den mäktiga katedralen och vi gick in.
Det var en stor och vacker katedral, typisk för dessa gamla mäktiga katolska kyrkor. Det var ingen gudstjänst och få besökare i bänkarna.
Vi återvände in mot stan och kom åter in på Plaza Arenal. Betydligt fler människor började nu visa sig på stadens gator och torg. Den starka solen hade avtagit något men det var fortfarande väldigt varmt och skönt.
Affärer hade också öppnat och på vår väg genom Jerez innerstad blev det ytterligare lite shopping.
Klockan började bli tidig kväll. Vi hade en körsträcka tillbaka till Manilva men hade så trevligt i Jerez. Det lockade att slå sig ner på en mysig restaurang och njuta av lite kvällsliv i denna stad. Sagt och gjort. Vi fortsatte strosa runt och började samtidigt så smått titta efter trevliga ställen för middag.
I Jerez finns ett stort antal Tapas restauranger. Vi hade fått tips om några speciellt trevliga. När vi svängde in på den lilla gatan där El Almacen ligger kände vi att detta kunde bli ett trevligt ställe för tapas och ett glas rött.
Det var en mysig miljö inne i restaurangen men det är så skönt att kunna sitta ute. Vi slog oss ner vid ett av de små borden och beställde in lite av varje från menyn.
Bland favoriterna var fylld tomat och kycklingspetten men kanske framför allt de små knytena med getost. Otroligt goda.
Vi åt och njöt, beställde in några ytterligare små tallrikar med tapas och smuttade på det goda vinet. Det var en härlig kväll och vi var glada över att ha upptäckt denna trevliga stad.
Är man i Jerez måste man naturligtvis också prova ett glas sherry. Det finns ett stort utbud och för den som vet exakt vad man är ute efter kan man beställa väldigt specifikt. Vi är dock inga sherry-kännare. Anki som inte skulle köra beställde in ett glas och bad servitören välja ett han ansåg var gott.
Och mycket riktigt var det ett gott, kallt glas sherry vi blev serverade. En trevlig avslutning på denna dag i Jerez.
Vi lämnade El Almacen och kullerstensgatan och strosade genom stan. Kvällslivet hade tagit vid och staden som varit så öde tidigare mitt på den varma dagen fylldes nu av människor som åt, drack och strosade runt på stadens gator och torg.
Vid La Ina där vi suttit tidigare på dagen vek vi av och begav oss bort mot vår parkerade bil.
I den mörka natten lämnade vi Jerez och körde tillbaka mot Manilva. Det hade varit en trevlig utflyktsdag och vi kommer säkerligen återvända till denna stad.
