Vi lämnade Sverige en tidig morgon och tog tåget till Kastrups flygplats. Incheckningen hade vi tagit hand om online dagen innan så det gick väldigt smidigt att lämna in bagaget och sedan gå igenom säkerhets kontrollen. Snart var vi vid gaten och ombord på planet.
Flyget till Paris Charles du Gaulle gick smidigt. Vi flög ovanför molnen och kunde njuta av en vacker soluppgång och senare blå himmel.
På Charles de Gaulle gick vi direkt till nästa gate. Utanför gaten stod den Boeing 747-400 som skulle ta oss vidare till Miami.
På våra biljetter stod märkligt nog upper deck fast det visade sig inte stämma. Det var rad 50 i ekonomiklass på nedre våningen vi skulle sitta. Det var länge sedan vi åkte en långflygning utan eget entertainment system i stolryggen och vi fasade lite för de kommande tio timmarna.
Planet lyfte och vi slumrade snart till. En stund senare serverades mat. Vi startade dock med ett glas champagne för att fira vår semester.
Flygresan från Paris till Miami gick faktiskt fortare än vi trodde. Mycket förmodligen på grund av att vi var så trötta. Vi slumrade till då och då, småkollade lite på tv, åt, läste och tittade ut.
Flyget gick över Canada och när vädret var klart kunde vi se ner till marken där det låg snö.
Vi fick en fin vy över Miami vid inflygningen till Miami. Men det hade blivit ännu vackrare om vädret varit helt klart. Denna dag var det lite mulet och molnigt. Men ändå kul att se.
Tio över tre landade vi på Miamis internationella flygplats. Vi satt kvar och kollade på männen som började lasta ur alla väskor innan det var dags för oss att lämna planet. Eftersom vi satt långt bak i det stora planet tog det tid. Men efter en stund kunde vi gå av planet.
Kön till passkontrollen var ofantligt lång. Även om vakter vinkade fram passagerare för att effektivisera tog det lång tid att ta sig igenom denna kö. Men väl ute i bagage claim hade de plockat av våra väskor från bandet och et var bara att hämta dem och ge sig ut.
Vi åkte ner till våning ett och gick ut på gatan där shuttle bussar skjutsar resenärer till biluthyrningsfirmor. Det var flera som skulle till Alamo och vi fyllde en hel buss. Väl på plats var det åter dags att ställa sig i kö men denna gick betydligt fortare. Framme vid disken fick vi möjlighet att uppgradera till större eller finare bil. Efter lite förhandling gick vi med på uppgradering och gick ut för hatt hämta en cabbe. Vår säljare hade lovat oss att det skulle finnas en lite finare Pontiac som vi skulle få. På parkeringen stod dock inga cabrioleter, men efter att ha pratat med en kille gick han iväg och kom sedan framkörande med en silverfärgad Mustang cabbe till oss.
Snart satt vi i bilen och följade skyltarna mot Miami beach. Resan från flygplatsen gick ganska fort och snart kunde vi köra upp på Collins Avenue och parkerade en tvärgata från hotellet.
En trevlig ung kille mötte oss i receptionen och hjälpte oss att checka in. Rummet låg på baksidan av hotellet vilket gjorde det lite lugnare som passade oss bra. Chesterfield Hotel är ett boutique hotell som är snyggt men enkelt inrett med den vågade färg kombinationen gröna väggar och lila tak.
Det kan låta märkligt med fungerade riktigt bra. Rummet vi fick hade ett sovrum med en stor dubbelsäng, platt-tv och en hylla med stereo, tidningar och en kort hall med diverse tillbehör så som kortlekar, godis etc som fanns till försäljning.
Vidare kom man in i liten en lounge med badkar, soffa och stor plasma TV. En liten hall ledde vidare in till duschen och toaletten. I denna hall fanns också en garderob med flera handdukar, morgonrockar och morgontofflor.
Vi ställde av väskorna och efter att ha sett oss om i rummet begav vi oss ganska snabbt ut på stan igen.
Några kvarter ner på Collins stannade vi till och kollade upp ett parkeringshus som kunde vara ett bra alternativ att ställa bilen. Runt hörnet låg Washington Avenue. Denna gata kändes påtagligt lugnare, men även här låg flera hotell, restauranger och lite butiker. Vi gick en kort sväng här men svängde sedan ner till välkända Ocean Drive.
Här ligger restauranger och hotell tätt. Det var fullt av liv och rörelse. Inkastare lockade med deras menyer och de vi slängde ett öga på såg ut att ha helt ok priser för att ligga på en gata med ett så välkänt namn. Vid flera bord satt gäster och sippade på drinkar i Margarita glas större än vi någonsin sett. Detta måste vi självklart prova någon dag men en drink i den storleken denna kväll var det inte läge för.
Att vi kollat runt en hel del på nätet efter hotell i Miami beach tidigare gjorde att vi kände igen många namn och vyer av hotellen vi passerade. Längsmed Ocean drive ligger bland annat Pelican hotel som är skapat av grundarna till varumärket Diesel, här ligger också Colony som är ett av de hotell vars exteriör man ofta ser bilder på i Miami sammanhang.
The Strand har en fin byggnad med snyggt designade balkonger för de som har turen att få rum som vetter mot stranden.
Inifrån en bar hördes härlig musik och när vi tittade in dansades det latinamerikanska danser uppe på en scen. Inkastaren här var en vältränad latinamerikansk man som sträckte ut handen mot Anki i hopp att få in fler gäster.
Vi skulle välja ett av dessa ställen men först parkera om bilden. Vi körde bort till garaget vi tidigare kollat in och parkerade.
Hotellet vi bor på har gratis drinkar på Happy hour för hotellgäster! De drinkar som då serveras baserar sig på vodka, gin eller rom med blanddricka i plastglas. Vi satte oss på verandan utmed Collins Avenue och drack varsin vodka cranberry.
Sedan gick vi ner till Ocean Drive och satte oss på uteserveringen till Waldorf Towers, Primetime.
Vi beställde in varsitt glas rött och eftersom vi är i USA; Lasse tog en hamburgare och Anki en pizza. Det satt riktigt gott att äta nu. Vi var tidiga att äta middag för att vara oss, klockan var runt 19 lokal tid. Men det verkar som man kan äta här både tidigt och sent vilket passar oss perfekt.
På trottoaren nedanför serveringen där vi satt passerade en man med en stor orm runt sig. Gatan känns både turistig men ändå inte enbart turistig. Utmed strandpromenaden tvärtsöver gatan sprang de som passade på att ta en joggingtur på kvällen förbi uppklädda människor som var på väg ut i kvällslivet, eller som bara tog en promenad.
För att vara en hel del folk kändes det ändå behagligt lugnt, men det var än så länge en ganska tidig torsdagskväll.
Efter att ha ätit upp lämnade vi restaurangen och gick en kort promenad utmed promenadstråket på strandsidan om Ocean Drive.
Tröttheten gjorde sig påmind och vi tog oss tillbaka till hotellet. Det tog inte lång tid förrän vi slocknade från både tv och laptop.
