Efter att vi gnuggat sömnen ur ögongen gjorde vi oss redo för dagen och lämnade vårt rum. Innan vi körde in mot staden kollade vi in pool området vid hotellet och hämtade poolhanddukar.
Men innan vi la oss någonstans behövde vi lite frukost och vi körde in till centrum. Tidigt på Duval Street såg vi flera frukostalternativ och vi parkerade bilen vid en korsgata.
På ett hörn ligger Banana Café i en gul byggnad, stället såg mysigt ur och vi lyckades få det sista bordet. Det var tydligen en frukost favorit, det var fullsatt och nya frukost sugna besökare dök upp i dörren hela tiden. En kvinnlig servitris tog emot vår beställning på Bagels, kaffe och juice. Vi hade blivit riktigt hungriga och frukosten satt gott.
När vi var mätta så återvände vi till bilen, cabbade ner och körde mot Fort Zachary Taylor stranden. En sån här skön dag vill man slappa på stranden. Det var oväntat långsam trafik när vi närmade oss med mycket bilar och köer, det visade sig vara ett stort båtrace i stan och många som skulle dit. Poliser stod och vinkade fram trafiken under tiden vi mycket sakta kröp fram. En man med en skylt visade alternativa vägar till parkering, men då för de som var publik till båtracet. Vi följde den skylt som det stod To the beach på.
Efter att ha betalat 7 dollar i inträde för att köra in i området med en bil med två personer lättade trafiken något. Vi följde vägen och kom så småningom fram till parkeringsområde, även hit körde många för att se på båtracingen från denna del av ön.
Några män satt vid sidan av vägen och vinkade fram bilar, när vi sa att vi skulle till stranden pekade han ut en plats strax intill.
Det blev en kort promenad till stranden genom en liten park med några träd. När vi kom ut på stranden såg vi att klipporna som gick ut i vattnet vid ena änden av stranden var fulla med folk som var där främst för att kolla in tävlingen.
Vi gick längre bort från folkhopen och la oss ner på den vita stranden. Det tog inte så lång tid i den sköna värmen innan vi kände det var dags att stoppa tån i vattnet, vilket i sin tur ledde till att vi hoppade i det sköna vattnet.
Under några timmar i solen badade vi och slappade, och kikade då och då upp för att se på båtracet en bit utanför.
Pelikanerna var först mycket nära oss i vattnet alldeles utanför stranden, men då ett antal började snorkla vid klipporna precis utanför förflyttade de sig längre ut.
När vi under eftermiddagen blev lite sugna gick Lasse upp till strandkiosken, Cayo Hueso Cafe, och köpte varsin cheeseburger och en riktigt stor Cola. Vi satt vid strandbrynet och åt vår sena lunch och såg ut över havet.
Trevligt att kunna njuta av lite amerikansk finkultur, karibiskt väder och strandliv så här mitt i november som oftast är jämngrå hemma.
När solen började avta efter tre – halv fyra på eftermiddagen började allt fler besökare lämna stranden och eftersom snorklarna då försvann återvände Pelikanerna.
När vi kände oss nöjda för dagen återvände vi till parkeringen, hoppade in i bilen och körde tillbaka till hotellet för att snabbt byta om.
En kort stund senare var vi tillbaka i bilen och körde in till staden igen. Nu begav vi oss direkt till Mallaroy Square för en tradition i Key West; solnedgång och gatu underhållning på denna plats vid havet.
Längs en gammal byggnad låg en kubansk restaurang och bar, utmed vilken ett band stod och spelade. Många besökare hade samlats här när solen nu försvann vid horisonten.
Det var en vacker solnedgång och mysig stämning runt torget.
Vid ett antal marknadsstånd som man slagit upp såldes lite handarbete av olika slag och vid ett bord satt en man med turban och spådde de som så önskade.
När vi lämnade hamnområdet gick vi igenom själva Mallory Square som hade ett antal gamla byggnader, marknadsstånd och en kul staty på en man på cykel. I marknadsstånden sålde man lite turist souvenirer.
Vår parkering hade nu gått ut och vi flyttade bilen till en sidogata längre söderut på Duval Street där vi kunde parkera utan att betala avgift.
När vi återvände norrut på Duval gick vi in på trevliga Sloppy Joes, Ernest Hemingways gamla favorit pub i Key West under de år han bodde här. Det fanns två lediga stolar i baren och vi slog oss ned.
Lasse valde en Popas Favourite, Popa är ett smeknamn för Hemingway, medan Anki valde en Sloppy Ritas som är barens prisbelönta Margarita.
På Scenen spelade ett band med en gitarrist och två blåsare diverse latin låtar bland annat Maria av Santana.
När Anki filmade kom en av killarna i baren fram och gjorde en kort och snärtig presentation av Sloppy Joes, kul när de bjuder på sig själva.
När vi druckit upp så tackade vi och lämnade baren. Vi stannade till i den lilla souvenir butiken på väg ut, de hade en hel del prylar och oftast med en bild av Hemingway.
Något kvarter eller två längre fram kom vi till Fogarty’s restaurang där vi satte oss vid ett bord ute och beställde in varsitt glas rött vin.
På menyn föll Ankis val på en kycklingrätt medan Lasse valde en Mahi-mahi. När vi hade ätit upp så föreslog den trevliga servitrisen att vi borde testa en Key Lime Pie, vilket lär ha sitt ursprung här, och berättade att den var färskbakad på ön med citroner som vuxit lokalt. Det var svårt att tacka nej.
När den kom in blev vi förtjusta i det faktum att det var en slags cheesecake med citronsmak. Den var utsökt och nu var vi mycket mätta när vi tackade för oss och betalade.
Vi gick upp längs Duval Street och kollade bland annat på ett gammalt hus som passar perfekt för den spöktur som utgår från denna plats.
När vi kom tillbaka till vårt hotellrum på Sheraton Suites var vi ganska trötta och slappade lite i soffan när helt plötsligt all stöm bröts. Det verkade faktiskt som all ström på ön hade brutits, att tolka av hur mörkt det var ute. Det blev tydligt för oss att det nu var dags att lägga sig.