Himmeln var klarblå när vi drog undan gardinerna denna morgon. Det såg ut som den skulle arta sig till en vacker dag i det stora äpplet. Vi lämnade hotellet och via Grand Central tunnelbanestation tog vi oss norrut med gröna linjen till stationen på 86:e gatan.
Två kvarters promenad senare gick vi in på fiket DTUT cafe, The downtown uptown cafe, för att äta lite sen frukost. Vår favorit frukost i New York fanns i utbudet och vi slog oss ned i en soffa längre in på fiket. En sida på Internet hade gjort oss nyfikna på stället och även dragit paralleller med Central Perk, fiket i TV-serien vänner.
DTUT, The downtown uptown café.
Möblemanget består av soffor och soffbord i olika stilar. Som kund får man gratis tillgång till trådlös Internetuppkoppling som många använde. Vi hämtade hem lite mail via mobilen som har w-lan stöd, mycket smidigt i denna typ av situation.
DTUT, The downtown uptown café.
När vi kom ut gick vi tillbaka mot tunnelbanestationen. Lasse passade på att ringa gitarraffären där vi fick beskedet att de skulle fixa med basen så Lasse kunde komma förbi och hämta upp den senare denna dag.
Det blev en sväng in på ett footlooker som har ett mycket bra utbud på sportskor av alla sorter och till bra pris. Personalen var serviceminded och snart hade Anki hittat ett par nya träningsskor.
På Harlems gator.
Den gröna linjen norrut tog oss till stationen på East 125 street och Lexington. Vi gick av här i Harlem för att se oss runt en stund. Av vad vi läst oss till går 125 gatan rakt igenom hjärtat av Harlem och vi följde den västerut. Det pågår ett upprustningsarbete i Harlem och fler och fler butiker startar verksamhet här.
Miljön kändes dock fortfarande lite ruffare än övriga ställen på Manhattan och helt klart annorlunda, lite mer exotiskt på något vis. En bidragande orsak kan bland annat vara den gatuförsäljning som pågår längst trottoarerna. Andelen afroamerikaner var inte oväntat påtagligt större här. I hörnet av 125:e och Adam Clayton Powell Jr Boulevard satt några äldre män och filosoferade vid en staty av mannen som gatan döpts efter.
Apollo Theatre
Vid Nat King Cole walk ligger den välkända Apollo Theatre som sett många stora stjärnor födas, Duke Ellington och Charlie Parker framträdde här på 30 och 40-talet. Efter många år i träda rustades det upp på 80-talet och bland annat Whitney Houston har uppträtt här.
Vid Manhattan Avenue och 125:e gick vi ned i tunnelbanestationen och tog blå linje C söderut igen. Vid en hållplats hoppade ett gäng killar på vagnen med en boombox. En av dem körde en kort presentation varpå musiken gick igång och de började dansa i vagnen och gjorde saltomortaler. Bara någon station eller två senare gick de av igen efter fått lite små pengar av folk.
Det blev en lång åktur söderöver genom stora delar av Manhattan innan vi hoppade av vid 4th Street station i West Village. Vi gick västerut i sicksack och korsade 7:e vid Morton för att sedan svänga norrut på Bedford. Några kvarter längre fram kom vi till Grove och en plats vi sett otaliga gånger på Tv.
Anki utanför det välkända huset från tv-serien vänner.
Vännerhuset som ofta visas i tv-serien Vänner (Friends) finns nämligen i New York. De zoomar ofta in lägenheten högst upp i huset som ska vara bostaden där stora delar av serien utspelar sig.
I botten av byggnaden ligger en fransk restaurang, som just vid vårt besök genomgick en renovering.
Även om man inte skulle vara Vänner fantast är det trevliga kvarter och otroligt lugnt jämfört med det höga tempo som New York annars är välkänt för.
Promenaden vände åter österut, vi passerade Grey Dogs Coffee på Carmine som hade öppnat upp sitt stora fönster som vetter ut mot gatan. Ett av stans mysigaste fik i vårt tycke, men vi ville testa något nytt och fortsatte.
Grey Dogs Coffee
Vi strosade vidare och passerade 6:e avenyn, som även kallas Avenue of the Americas. Via Minetta Street svängde vi ned på MacDougal där vi spanade ett ledigt bord på uteserveringen till Esperanto Cafe. Vi satte oss och beställde in en tonfisk sallad och en Garden sallad.
Bredvid vårt bord var en lucka öppen som ledde ner till en källare, på typisk amerikanskt storstadsmanér. Solen sken och den svala vinden nådde inte in på den lilla gatan, det var varmt och skönt.
Vi betalade och lämnade Esperanto Cafe nöjda med den goda lunchen. Promenaden gick norrut på MacDougal och två kvarter senare gick vi in i Washington Square Park som var full av folk som njöt av vädret. Vid några små bord i sydvästra hörnet satt en mängd personer och spelade shack eller väntade på någon ny motspelare.
En bit in ligger en hundgård som frekventerades av många hundar med husse eller matte i släptåg. I mitten av parken höll något uppträdande på och folk samlades runt om. Längs sidorna blommade träd och buskar som hängde in över gångvägarna.
Med den charmiga parken bakom oss satte vi av mot några butiker och besökte bland annat klädbutiken Ann Taylor Loft innan vi gick igenom NoHo och in på St Marks Place och in i East Village.
Här strosade runt någon timma bland typiska tegelhus med sina brandstegar utmed husväggarna. På ett hustak hade man löst problemet med parkeringsplatser och hissat upp bilarna.
I området finns en del små trevliga butiker som faktiskt var främsta anledningen till att vi kommit hit, bland annat Au Touflee där Anki köpte ett par skor. Vid St Marks place gick vi bland annat in på Ikra Fashion Jewerly.
McDonalds med gigantisk blinkande neonskylt
Nu var klockan halv sex och det var dags att åka norrut igen. Vi gick den korta sträckan till Astor Place central och tog en vagn till 42nd Street. Härifrån fick vi gå några kvarter österut. På vägen passerade vi bland annat ett McDonalds som har en gigantiskt skylt av lampor och neon, vilket passar bra in här runt Times Square.
Efter flera besök hos New York Guitar & Bass Boutique och samtal med ägaren Jimmy och hans kollega Marco var det nu dags för Lasse att hämta basen han var intresserad av. Marco hade jobbat några timmar med att förankra stallet på basen. Lasse provspelade och var nöjd med resultatet vilket innebar ett köp. Jimmy bad oss komma tillbaka och hälsa på nästa gång vi var i stan.
Vanliga flightcase med basar i väger en del och inte blev det mindre med detta mäktiga 12-strängade instrument. För att slippa släpa på det tog vi en taxi. Dessutom hade de flesta affärer stängt nu vilket gjorde att vi åkte direkt tillbaka på hotellet där vi klädde om för att ge oss ut och äta.
Utanför Grand Central Station, med Chryslers building i bakgrunden
Det var vår sista kväll i New York för denna gång och målet för kvällen var klart, vi hade bestämt oss för att ta oss ner till mysiga Little Italy. Vi gick ner till vårt vanliga utgångsställe för tunnelbanan, Grand Central Station. Entrén till Grand Central är upplyst kvällstid och med Chrysler building i bakgrunden blir det en extra läcker vy.
Vi tog tunnelbaka nummer 6 ned till Canal Street. Därifrån gick vi från Lafayette till Mulberry. En bit in på Mulberry gjorde en kort sväng i en väskbutik. Piratkopieringen av märkesväskor når nya höjder när vi hörde butiksinnehavaren erbjuda en kund att sätta dit valfritt märke på väskan mot en mindre ersättning.
Little Italy
Vi gick ett par kvarter åt varje håll på gatan innan vi beslutade oss för kvällens restaurang. En ung man utanför entrén, som framstod lagom säljande, bad oss kolla menyn och erbjöd oss ett fint bord inne på restaurangen Trattoria Canta Napoli da Luigi.
Kyparen föreslog vinet Danzante, Sangiovese, delle Marche, 2002 och vi tog in en flaska att dela på tillsammans med en stor Pellegrino vatten. Stekt mozzarella var utsökt till förrätt innan vi högg in på en Canelloni Ripiene Amalfitana och en Manicotti al forno.
Tydligen hade vi kommit med perfekt timing mellan tidiga och sena gäster för stället hade fyllts på och var fullsatt när vi ätit upp.
På en av väggarna satt en stor målad tavla som vi tror skulle föreställa någon kuststad i Italien, kanske var det Neapel med tanke på restaurangens namn. Middagen avrundades med en cheesecake och espresso.
Vi satt kvar och njöt av atmosfären och det goda vinet en bra stund innan vi betalade för oss och lämnade restaurangen.
Tunnelbanan tillbaka gick snabbt. Tillbaka på Grand Central var den stora salen nästintill öde med mycket få besökare. En kiosk höll fortfarande öppet och vi köpte lite tidningar till morgondagens flygresa hem.
Grand Central Station
Vi var trötta och tacksamma över den korta vägen som återstod till vårt hotell. Det var lugnt vid receptionen och lobbyn. Endast några få nattsuddare tog en drink vid baren.
Vi gick upp till vårt rum för vår sista natt på Roosevelt hotel och sista natt i New York för denna resa.
