Det var disigt ute när vi lämnade den sköna sängen på The James, men vi visste det skulle vara varmt och skönt och staden kallade på oss. På väg ut frågade vi den stora dörrvakten vägen till närmaste tunnelbanestation, varpå han frågade vart vi skulle. När vi berättade föreslog han vi skulle gå istället, det var ingen lång promenad och det var varmt och skönt ute.
Promenad genom West Village, New York
Vi följde den väg han föreslog och tog norrut på Varick Street. Längs med vägen passerade vi många gamla fina tegelbyggnader, men gatorna var förvånandsvärt lugna. Det var varken mycket folk eller mycket trafik. Från Soho promenerade vi in i trevliga West Village via Carmine Street. Vi brukar besöka ett av våra absoluta favoritfik i världen på just denna lilla gata. Till vår överraskning och besvikelse var den borta. Redan för några år sedan hade vi läst att det fanns någon fejd med fastighetsägaren över någon skatt som han ville ha retroaktivt, vilket innebar en mycket stor summa som skulle tvinga dem bort. Tydligen hade detta skett och nu var de borta.
Men i denna del av New York finns det förstås fler alternativ och vi gick vidare. Vid Carmines slut korsas den av Bleeker Street som vi gled norrut på. Längs denna del av gatan ligger lite små delikatess butiker och bara ett kvarter in på en liten tvärgata fick vi syn på en servering som såg trevlig ut.
Vi fick ett bord längs gatan på The Cornelia Street Cafe. En servitris kom med menyer och vi beställde Granola med Yogurt och frukt samt pannkakor med frukt.
Som tidig frukost hade detta varit lite mycket men då klockan hunnit bli 11 var det brunch och vi var ganska hungriga. Vid borde bredvid oss planerades en stor show av något slag, den ena mannen hade varit på studiebesök i Chengdu Kina, för att inhämta inspiration.
När vi lämnade den trevliga serveringen fortsatte vi norrut på Bleeker. Vid Matt Umanov guitars stannade vi till och gick in för att kolla vad de hade för några gitarrer och basar. Inne i butiken snackade Lasse lite med en av killarna som jobbade där. De hade ingen gitarr som Lasse var sugen på för tillfället och till vår förvåning verkade de inte så kunniga som man hade väntat sig. Kanske var det en tillfällighet eller missförstånd, med tanke på att de borde vara experter på området.
Vid korsningen till 7th Avenue liggen en Mexikansk servering, Caliente, med ett gigantiskt Margarita som dekoration på huset.
När vi nådde Grove svängde vi upp längs gatan. Längs gatan ligger gamla tegelhus med små trappor med järnräcken, de som man ofta ser i filmer som utspelar sig i New York.
The Little Owl, Central Perk i tv-serien Vänner
Vid nästa gathörn ligger en restaurang med rödmålad exteriör vid kallas The Little Owl, men de flesta känner nog igen det som Central Perk från Vänner. Det var förstås inte filmat här, det är filmat i en studio i Burbank Kalifornien, men exteriören förekommer ofta i avsnitten.
Huset som restaurangen ligger i har sex våningar och översta våningen är den exteriör som skall föreställa Monica och Rachels lägenhet i samma serie. Utanför på gatan stod en guide och berättade om någon annan byggnad i närheten för en grupp turister, men vände sig till slut och pekade ut huset och dess plats i TV-historia.
På Christopher Street ligger butiken Sockerbit – “Sweetest Side of Scandinavia”. Även om New York är en mångkulturell stad så väntar man sig inte svenskt smågodis i West Village. Men det bor många skandinaver i staden och Lasse minns från när han bodde i Los Angeles hur man som boende långt hemifrån kunde börja längta efter något hemifrån. Kockosprickar, Kola flaskor, Skumbananer, Hallonbåtar, Bildäck, Hemkola och förstås Sockerbitar har hittat till denna lilla butik i New York.
På vår promenad genom West Village längs Bleeker passerade vi en Juicy Coutour butik, en klädkedja där Anki tidigare handlat en del. Vi gick in en sväng och såg oss om, men den här gången fanns inget alls som lockade Anki.
Bara något kvarter längre fram gjorde vi ett stopp i Michael Kors butik och Anki hittade en snygg skinnjacka. Men eftersom vi nyss kommit till New York ville hon kolla runt lite till innan hon slog till. Det var förhållandevis nära att ta sig tillbaka så vi bestämde oss att komma tillbaka senare under besöket i stan. En tvärgata tog oss till Hudson Street som vi noterade för senare tillfälle hade flera trevliga serveringar.
Utmed den lilla parken Abingdon Square låg flera små marknadsstånd som sålde lokala delikatesser av olika slag. Parken var mycket liten men lummig och säkert en trevlig plats att besöka för de som bor runt om platsen.
Meatpacking district och High Line Park
Vi gick igenom den på en minut eller två och fortsatte vår väg tills vi kom fram till Meatpacking district. Denna del av staden som ligger längs Hudson river mellan West Village och Chelsea var en gång bestod en gång i tiden mest av slakteri industri, vilket givit området sitt namn. Idag är det ett område främst känt för sina restauranger och klubbar, vilket också lockat hit fina hotell och butiker. Mycket hade hänt sedan vi senast besökte området 2004 och vi kunde verkligen se en stor skillnad. Även om en och annan lastkaj fanns kvar och en och annan byggnad fortfarande såg lite ruff ut så hade de flesta nu någon designer boutique eller fin restaurang.
Vid Gansevoort och Washington Street fick vi syn på en märklig park som låg en bit ovanför marken, vi hade tidigare hört talas om detta och kunde gissa att det handlade om High Line.
Denna park har en lite speciell historia. På slutet av 20-talet resulterade en debatt om problemen med trafik i stan till att man beslutade bygga en tåglinje för tung industritrafik inom staden ovanför dess gator och byggnader. I mitten av 30-talet började trafiken rulla men under 50-talet tog lastbilstrafiken över. 1980 rullade sista tåget på High Line och därefter hotades det att förstöras, liksom södra delar av High Line redan utsatts för, men räddades av olika aktivister och intressegrupper. Fram till 2006 var dessa järnvägsspår övergivna och täckta av växtlighet. Sedan dess har man rensat upp och fixat till High Line så att den idag är en öppen och fin park som löper från hjärtat av Meatpacking district och norrut in i Chelsea och ända upp till midtown.
Vi gick uppför trappan och såg oss om. Här vid Gansevoort ligger parkens slutpunkt med fin utsikt över hjärtat av Meatpacking district.
Inbäddad bland grönska ligger slutet av rälsen och även om man ser den här och där så spelar rälsen och dess historia inte huvudrollen här.
Längs fint anlagd promenadväg finns gott om bänkar och överallt får man fina vyer över olika delar av stadsbilden. På en plats går man under The Standard, ett fint hotell som byggts ovanför High Line och med en restaurang under High Line.
Vi tänkte inte lämna Meatpacking riktigt ännu och gick ner på markplan igen. Anki hade tidigare hört talas om att Efva Attling etablerat en butik här och vi passade på att göra ett kort besök. Inte helt oväntat jobbade en svensk tjej i butiken och visade ett smycke som bara såldes här. Hon var trevlig och gav även lite tips på restauranger i Meatpacking.
Lunch på Dos Caminos mitt i Meatpacking District
När vi kom ut på gatan igen insåg vi att det var hög tid för lunch om vi skulle ta en sådan denna dag. Det var varmt och skönt och vi ville sitta utomhus. Det var mycket gäster på Dos Caminos men det fanns ett bord till oss utmed gatan. Lasse tog en Corona och Anki ett glas vitt.
När vi beställt in en kyckling Quesadilla och en Mexikansk chopped Sallad så var vi nöjda men ramlade dit på en servitör fint; “do you want some Guacamole?”. Vi påpekar att vi bara vill ha något lätt och inte är så hungriga varpå hon erbjuder en mycket liten portion som vi känner är svår att motstå. Snart kommer våra två rätter samt en tredje rätt, en stor skål med Guacamole som dessutom visar sig kosta lika mycket som en av våra rätter.
Det var inget som vi brydde oss om att protestera mot, men vi uppfattade det helt klart som en medveten fint med tanke på både storlek och pris. Inte oväntat var den hur som helst mycket god, liksom våra maträtter. Men istället för att vi var lite lagom mätta så här på eftermiddagen kände vi oss nu propp mätta, vilket inte är något man egentligen vill vara mitt på dagen när man är ute och går i en storstad.
Vi bestämde oss för att lämna Meatpacking bakom oss och följde 14:e gatan österut.
Längs vägen passerade vi ett Guitar Center. När vi besökt samma butik 2006 hade de bemött oss så tråkigt att vi då vände i dörren och hade det inte varit för att vi råkade passera så hade vi kanske inte heller gått in. Nu möttes vi inte av någon tråkig attityd, men dessa gigantiska kedjor blir lite opersonliga och tråkiga så besöket blev förhållandevis kort. Snart var vi åter på 14:e gatan på väg tvärs över Manhattan. Det blev ett kort stop på Duane Reader för att köpa lite skavsårsplåster till Anki. Man går mycket i storstäder och ibland vet man inte vilka skor som kommer fungera eller inte.
Shopping vid Union Square
Solen hade stundtals försvunnit bakom molnen under eftermiddagen men nu var det åter strålande solsken. Framme vid Union Square var det fullt av folk.
Några hade slått sig ner runt om trappstegen eller vid parken där de bara njöt av solen, medan andra stod och kollade på någon av gatuunderhållarna.
Vi gick in en sväng på Diesel som hade en fin butik men lämnade butiken utan nya påsar. På en annan sida ligger Designer Shoes Warehouse, DSW, som vi aldrig tidigare besökt. Vi föredrar oftast en annan typ av mindre butik, men utbudet och sättet de hade sorterar skorna var ganska smart och bra. Anki hittade ett par skor hon gillade längs raderna av märkesskor och vi gick mot kassan. Precis intill kassan får man en fantastisk utsikt över Union Square nedanför.
När vi kom ut igen började vi bli lite möra och när vi gått några kvarter vinkade vi in en taxi. Det var skönt att få vila fötterna och snart var vi tillbaka på hotellet. Vi slappade en stund och gjorde oss sedan klara för kvällen.
Drink på Jimmy, SoHo
Två vänner som var på besök i New York samtidigt dök upp och vi åkte gemensamt upp till Jimmy, takbaren på vårt hotell. Det var hög stämning och gott om besökare som minglade vid baren eller runt poolen.
Utsikten över omgivningarna från en av de högsta byggnaderna i södra SoHo är helt fantastisk. Vi fick tränga oss fram till baren och beställde ett glas vitt vin var. Ute vid poolen fanns inga sittplatsen och när vi gått runt en stund gick vi in och hittade en ledig soffa på insidan med en härlig utsikt norrut över staden.
När vi druckit ur våra glas åkte vi ner och gav oss ut på gatan. Efter ett tips som våra vänner fått hade vi siktet ställt på restaurangen The Spotted Pig. Det var en varm kväll och inte så lång promenad så vi gick norrut på 6th Avenue, eller Avenue of the Americas som den också kallas. När vi nådde Bleeker fortsatte vi den norrut till 11th street. Framme vid restaurangen var det dock fullt med en kö i dörren. Vi frågade en servitris som sa att det skulle vara minst en timmas väntetid, varpå vi gick vidare.
Trevlig middag på Spasso, West Village
Vi insåg vi befann oss vid Hudson Street som vi tidigare under dagen noterat hade flera trevliga restauranger. Två kvarter söderut fastnade vi för trevlig restaurangen Spasso och där fick vi ett bord direkt. Under tiden vi bestämde oss från menyn tog vi ett glas prosecco. Vi beställde in huvudrätter och till det en flaska vitt. Spasso var mycket mysigt och maten utsökt god. Vi var mycket nöjda men kunde inte låta bli att beställa in utsökta Choklad och Panna Cotta efterrätter.
Drink och underhållning på Duplex Piano Bar
Ute på gatan igen gick vi till korsningen 7th Avenue och Christopher Street för att besöka Duplex piano bar. Baren var ganska litet och stället fullt av gäster. Vi klämde oss in och beställde ett glas var. Bakom pianot satt Gerry Dieffenbach och spelade, med jämna mellanrum gick någon ur personalen upp på scen och sjöng en låt eller två.
Stället är Gay-friendly och det finns en skämtsam jargong bland personalen som anspelar på detta men publiken är blandad. Vi tog ett glas till och fick plats vid ett bord. Stämningen var fortfarande hög när vi vid tre tiden kände det var hög tid att ge oss för kvällen.
Vi hoppade in i en taxi och snart kunde vi krypa ner i sängen på The James.
