När vi gick upp på morgonen bestämde vi oss för att göra en utflykt till Ronda denna dag. Vi samlade ihop våra prylar och begav oss först ned till Sabinillas för att köpa fler DV-band och köpa med oss varsin Bocadillo (mindre baguette) som vi åt till frukost.
Vägen till San Pedro gick bra men när vi började färden inåt landet fick vi en konvoj med långsamma lastbilar framför oss på denna smala väg som klättrade slingrigt uppför bergen. Dessa sänkte hastigheten avsevärt men en stund efter lunch kom vi fram.
Vi parkerade bilen och gick mot den gata som vi uppfattat som huvudstråket och satte oss på uteserveringen till El Patio som låg vid hörnet av Calle Setenil och Carrera Espinel.
Gick sedan cirka en kvart ner för Carrera Espinel, som svärmade av folk i farten, för att vid slutet av gatan svänga av till höger där Plaza del Torro ligger.
Denna tjurfäktningsarena sägs vara den första i Spanien och den spanska kungafamiljen besöker fortfarande denna arena. Här föddes den moderna tjurfäktningen, den där matadoren står på marken och inte sitter på häst som tidigare var vanligt. Vi gick runt arenan och såg gamla affischer, målningar, uniformer och till och med uppstoppade tjurhuvuden av ovanligt starka och tappra tjurar. Visste ni förresten att dagens tjur har en äldre och påtagligt större släkting som mätte 1,5 till 2 meter i mankhöjd?
Vi hade fri tillgång till arenan och även om man kan ha sina tvivel gällande nöjet i att se tjur avrättas på detta sätt så kan man förstå dramatiken när man står mitt i tjurfäktningsarenan och solen står högt på himmelen, fattas bara publik och tjuren… fast vi hade nog föredragit Ferdinand.
Ronda är känd för sina broar som knyter ihop de två höga klippor som staden delar av. Över ravinen El Tojo ligger tre broar, den arabiska, den gamla och den nya. Den sistnämnda är den som oftast fotograferas på vyer från stan och den mest storslagna. Det finns massor av historier runt bron, mest tragiska som att hästar som skadats vid tjurfäktning fick gå över bron och slogs ihjäl långt nere i ravinen. Samma öde mötte arkitekten som föll över kanten när han skulle rädda sin hatt. Vi tog en promenad runt brofästet och fick då även vyn över den gamla bron som var vacker men betydligt mindre och inte lika unik.
Satte oss på restaurang El torero på Calle Nueva no 9. De erbjöd en tre rätters meny för 10 Euro per person. Till förrätt tog Lasse Gaspacho och Anki Ensalada mixa. Till varmrätt tog Lasse Tortilla och Anki kyckling. Efteråt fick vi kaffe och glass.
Mätta och nöjda gick vi tillbaka till bilen och körde genom stan, över nya bron och ut ur stan för att leta upp en vacker vy över stan utmed klipporna och med bron som binder samman dem.
Vi filmade och tog lite foton innan vi fortsatte.
När vi nu skulle lämna stan letade vi efter en annan väg tillbaka och efter att kärt runt en stund fann vi den sydgående A369 mot Algeciras.
Vägen var något mindre och slingrade ig utmed höga klippor, men var betydligt minre trafikerad och i vårt tycke en vackrare väg.
Strax efter att vi svängt av mot Manilva stannade vi till när vi fick en vacker vy över dalen under oss. Utsiktsplatsen kallades Balcón de la Serrania.
Vi kom hem vid åtta på kvällen och beslutade oss för att laga mat hemma och njuta av spanska kvällen från trädgården.
