Gårdagens festligheter hade pågått länge i byn, och vi var ganska nöjda att vi faktiskt inte stannat senare än vi gjorde. Vädret såg lite disigt ut denna morgon, men temperaturen var skön.
Vi satte oss i bilen och körde ner till Sabinillas för frukost. Tidigare dagar har vi tagit frukost i Manilva, men med tanke på hur länge Fiestan pågått kvällen innan kändes det lite osäkert hur pigg byn skulle vara, och det kunde även vara trevligt med lite variation för oss.
Frukost på Panadería i Sabinillas
Vi letade upp en parkeringsplats, och gick sedan neråt stranden. Panadería Hermanos de la Chica Rejano ligger ett kvarter från strandpromenaden och är både bageri och café. Vi hade varit här vid ett tidigare tillfälle och nu hade de öppet med fullsatt uteservering. Ett ledigt bord hittade vi men inga stolar. Anki gick in och frågade om två extra stolar vilket stod i ett hörn varpå Anki bar ut dem.
Vi beställde in Cafe solo, bocadillos och juice. Juicen var nypressad och fantastiskt god.
Vinden fläktade skönt, men kändes lite för blåsigt för att lägga sig på stranden idag. Det passade i och för sig oss perfekt då det var den stora dagen för Fiesta Vendimia i Manilva och vi ville hålla oss i närheten av byn.
Mackorna vi fick var varma och goda, frukosten satt perfekt. Borden runt oss var välfyllda och flera hade även beställt in Churros vilket såg otroligt gott ut, men det var något vi fick komma att prova vid senare tillfälle istället.
Vid ett av borden satt ett gäng äldre spanska gubbar som firade helgdagen med lite öl redan vid denna tiden på förmiddagen. Att det var öl i glasen var inget vi direkt märkte av, fast när den ena satte igång och skratta och inte kunde sluta anade vi att ölens inverkan kunde ha något att göra med detta. Skrattet smittade av sig till flera bord.
Efter att ha betalat gick vi ner en kort sväng till stranden bara för att kolla läget. Några få låg på stranden och några var på väg dit. Det skulle säkert komma att vara mycket skönt, men vi återvände till vår bil för att lämna Sabinillas. Under frukosten hade vi pratat lite om dagens stora Fiesta och när det kunde vara läge att äta. Vi visste inte riktigt om vi skulle känna att det var läge att äta hemma eller ute. Manilva har inte mycket till restauranger och det skulle sannolikt vara mycket besökare i byn. För att vara på säkra sidan körde vi inom Supersol och köpte Gaspacho att ha i kylen samt några baguetter. Detta skulle göra att vi skulle klara oss fint även om vi valde att äta hemma denna dag.
Vid poolen i Monte Viñas
Hemma i Monte Viñas tog vi direkt på oss badkläder och gick ner till poolen. Det var inte en människa på plats än. Vi bredde ut handdukarna och la oss ner. Anki hittade en bra plats där huvudet och övre delen av kroppen hamnade i skön halvskugga av parasollen, medan andra kunde ligga skönt i solen.
Lasse gick runt och förevigade delar av vårt område med sin kamera. Anki låg kvar vid poolen och kopplade av och njöt av värmen.
På en liten stig bland vinodlingarna på kullen bortom Monte Viñas kom en man ridande, på väg upp till Manilva by.
Strax efter klockan ett hörde vi musik uppifrån byn. Fiestan hade startat. Vi njöt verkligen vid poolen. Värmen var perfekt, liksom vinden som fläktade skönt emellanåt. Det hade varit lätt att ligga kvar här hela dagen. Det var precis lika skönt i skuggan som i solen.
Fiesta de La Vendimia, Skördefest i Manilva
Vid tre tiden på eftermiddagen tog vi oss upp till byn. Musiken hördes lång väg och många bilar som stod parkerade utmed gatorna. Vid Calle Pedreta hade man spärrat av så folk inte skulle kunna köra igenom här då det ändå var omöjligt att komma fram uppe i byn. Trafiken leddes istället ner för vår backe för att komma vidare ut mot Sabinillas. Vår backe blev därmed också en populär parkeringsplats, och för oss boende var det skönt att det inte var så många besökare med bil i området i nuläget.
Feststämningen var på topp. Uppe i byn kantades gatorna av marknadsstånd och serveringar.
Fiestan började enda borta vid brandstationen, där en DJ stod och spelade, och fortsatte genom hela byns huvudgata.
Det är sällan vi sett så mycket folk i byn, och det var uppenbart att många av besökarna inte kom från Manilva.
Vi passerade det nya torget i byn, Plaza de la Vendimia, men trots att det såg i stort sett klart ut hade man fortfarande spärrat av stora delar. Dock inte hörnet med Manilva texten och den lilla scenen som vi gissade skulle användas till druvtrampning senare.
Vid en av de första serveringarna satt Agustin med fru och ett av barnbarnen. Det kom precis in en karaff med vin till hans bord och han gav oss av småglasen som stod uppställda på bordet och vi skålade.
Spansk pop med Sótano Sur på Fiesta de La Vendimia
Vi gick vidare in i folkmassan. Uppe på en liten scen där band senare skulle spela stod flera barn och lekte att de uppträdde och dansade. En publik hade de förstås, så det var inte enbart lek. Det fanns möjligheter att provsmaka Manilva vinet utmed Calle Mar, vilket vi självklart också gjorde. Det vin som vi provade på var halvtorrt och vi tycker det har lite karaktär som dessertvin. I stort sett allt vin i Manilva görs på Muscat druvan, Moscatel på Spanska.
Folkfesten var på topp. Det fanns många som gick omkring med stora karaffer med sugrör och drack direkt ur dessa. Man anar dessa drinkar var ordentligt utblandade med tanke på att det var mitt på dagen och flera skulle festa kvällen lång.
Flera hus hade byggt ut egna små uteserveringar längs gatan för privat bruk med bambu rör täckta med löv och diverse utsmyckningar. Ett hus hade klistrat upp texten ”Fiesta de Vendimia” utanför dörren.
Flera gäng med tjejer och killar hade linnen som var upptryckta för detta event med diverse olika texter. Borta vid den större scenen vid slutet av Calle Mar stod ett band som spelade glad och lättsam spansk pop. Låtarna var uppenbart populära och många dansade och sjöng högljutt med.
Då och då slängde man ut hattar, små necessär liknande påsar och hattar som reklam för denna festival från scenen. Vi stod och lyssnade på bandet ända tills det var dags för dem att ta en liten paus.
Vid en av serveringarna stannade vi till och köpte Tinto de Verando. Det var hett, men det gröna taket längst hela gatan skyddade mot solens starkaste strålar. Det fanns här även vattenanordningar som skickade ut ett tunt moln av vatten för att svalka besökarna behagligt när de passerade mitt längs gatan.
Vid bilarna längst med bakgatan som rest utifrån byn hade flera bakluckan öppen och där hade de ett mindre barutbud från vilket de stod och blandade drycker själv. För oss var priserna dock väldigt snälla både vad det gällde dryck och mindre rätter som de flesta ställena även erbjöd längs med Manilvas huvudgata.
Det fanns några kvinnor med flamenco klänningar, men förutom de var det en väldigt blandning av vardagsklädda med mer festklädda. Alla åldrar blandas här och alla verkar ha lika trevligt. Framför bandet som spelade mitt i byn dansar allt ifrån småbarn till byns äldre befolkning.
Vi började faktiskt känna igen några av besökarna från tidigare kvällar i byn. Och killen som bränt sig på brännmaneter borta vid La Duquesa härromdagen gick också förbi oss, fortfarande röd i ansiktet efter den incidenten.
Traditionell vintrampning vid nya torget Plaza de la Vendimia
Vid halvsju tiden gick vi bort till den nyanlagda parken där den traditionella trampning av vindruvor skulle ske. Vid väggen med konst som föreställer just vindruvsodling finns det en uppbyggd plats som symboliserar just vindruvstrampning och det var här trampandet skulle ske.
Borgmästaren var som vanligt med vid dessa sammanhang. Hon hjälpte till att hälla ut vindruvor på platsen. Det var många lådor som gick åt.
När hela platsen för druvtrampning var täckt togs det några fotografier på henne och några andra med detta i bakgrunden och lokala tv-team intervjuade henne. Efter det klev två män upp och körde igång med själva trampandet till folkets jubel.
Man kunde ana att det faktiskt var ganska jobbigt. Det handlade dels om att inte halka och det var många druvor som skulle trampas.
De höll krok i arm och hoppade i takt och trampade med ett ben i taget vindruvorna under.
Från det lilla röret framför den lilla scenen kom snart en stråle vindruvssaft och flera små barn stod och fångade upp det i små glas.
Då och då fick männen på podiet samla ihop vindruvorna och kunde samtidigt ta en kort andhämtningspaus innan de påbörjade trampandet igen.
Efter ett tag övergick det officiella trampandet till att även några fick möjligheten att gå upp och prova på att trampa tillsammans med dessa två män.
Vi lämnade platsen och återvände in i vimlet på huvudgatan. Musik spelades både från serveringar, hem längs gatan och de två banden i centrum. Vi gick bort till huvudscenen där det trevliga bandet vi sett tidigare åter stod på scen. Folksamlingen framför scenen var lika stor som innan och alla dansade loss rejält. Till någon låt tog de upp några tjejer på scenen som tog på sig peruker och agerade dansare och körtjejer spontant. Vissa låtar lät som en blandning mellan glad sommarpop och 80 tals musik. Man kan tänka sig det är gamla godingar, kanske spanska motsvarigheten till Gyllene Tiders låtar.
Mat och dryck på Bar Castillo
Precis som tidigare på dagen kastade de ibland ut en del saker från scenen med texten Fiesta Vendimia tryckt på. Vi stod kvar och lyssnade en bra stund. Sedan gick vi ner till Bar Castillo där vi lyckades hitta ett bord och två stolar.
När Lasse slog sig ner gick Anki och beställde dricka till oss. Servitören verkade vara glad att se oss tillbaka. Vi har besökt honom ett antal gånger senaste dagarna. Efter den första drinken beställde vi även in några montaditos.
Agustin med familj kom gående på gatan och slog sig ner på samma servering fast mitt emot oss på andra sidan gatan. Vi växlade åter några ord. Spelningen från den stora scenen hördes bra hit bort och det var trevligt att kunna sitta ner och ta ett glas och lite att äta samtidigt som bandet spelade. Lasse övergick till öl och Anki fortsatte med tinto de verano.
Så småningom avslutade bandet sin spelning och vi trodde nästan att det andra bandet skulle ta vid men det blev istället inspelad musik borta från den scenen. På Calle Iglesias, tvärgatan upp till stället där vi satt, kördes det upp en liten folkvagnsbubbla med en cykel på taket som verkade ha någon koppling till Spaniens OS-ansökan. Från högtalaren hördes Viva España och folk gick fram och fotograferade bilen.
Agustin kom fram med två glas till oss som han bjöd på. Sedan tog han sina egna glas och gick bort till sitt bord. Vi skålade till varandra över gatan. Klockan var inte jättesen, och även om det fortfarande var mycket folk p å gatorna så kändes det att byn hade festat i tre dagar och nu började bli lite möra. Vi satt kvar ens stund men kände sedan att det kunde vara ganska lagom att bege sig.
Vi gick en promenad bort förbi platsen där vindruvstampningen ägt rum och förbi platsen där DJ:n spelat. Det fanns fortfarande en del ungdomar som hängde kvar, men musiken hade nyss avslutats. Nere vid början av Calle Mar kunde vi se festival lamporna över gatan med texten Fiesta Vendimia i olika färger.
Vinden tog i något men det var fortfarande en skön kväll, och nu var vi faktiskt inne i september månad. Nu var det skönt att bo nära festligheterna och slippa tänka på parkering. Vi låste upp dörren till vårt hus och konstaterar att vi var väldigt möra efter tre dagars fiesta, men samtidigt var det fantastiskt att äntligen se vad det handlade om.
