Efter frukost packade vi ihop våra dagsryggsäckar med strand- och fotoprylar och cyklade iväg. Den lilla vägen till Grand Anse kantas av gröna växter och stora stenblock med grön mossa. Ibland har en vacker klängväxt virat sig runt en stam på något trä. På en del ställen skapar grenar och blad på höga träd ett tak över vägen. Det är en vacker väg som startar ganska flakt för att sedan klättra uppför. Denna del kan vara ganska tuff att cykla. Men sen bär det utför och vore det inte för att sista sträckan består av sand och jord med massa lerpölar hade man nog kunnat rulla resten av sträckan till stranden.
Strax efter 10 på förmiddagen var vi framme på stranden.
Första timman var ganska solig men vid halv tolv kom en kort skur under tiden vi satt och drack en cola på Loutie Cocos strandrestaurang. Då vi återvände till stranden beredde molnen väg för en vacker blå himmel och en stekande het sol.
Solen tycks också ha en inverkan på vattnet där den reflekteras på sandbottnen och ger den där otroligt vackra turkos färgen.
Vattentemperaturen är varmt och skönt och vattnet rent och klart. Det varnas för starka strömmar på Grand Anse men går man inte ut för långt är det ingen fara. Vi badade mycket och länge och njöt av indiska oceanens sköna vågor.
Vid halv fyra hade våra kroppar fått så mycket sol de tålde denna dag och vi begav oss hemåt. Vägen tillbaka ger ett litet annorlunda perspektiv, lite vildare och mer djungellik styckvis. Kan tyckas märkligt men det beror förståss på att vi får andra vinklar och håller ett annat tempo i uppförsbackarna tillbaka. Här cyklar vi ofta halvvägs och går resten.
Vi köpte med oss öl och läsk till rummet där vi åt lite snacks till. Duschen var välbehövd, skönt att bli av med saltvatten och all sand man samlat på sig. En kul reflektion är att vi många gånger på varma platser saknat något varmare vatten än det iskalla som kommit ur duschslangen, tex. i Brasilien och i Söderhavet. Här har vi ibland svårt att få vattnet från duschen tillräckligt svalt.Vi slappade en stund och klädde sedan om för middag.
Eftersom vår ficklampa lagt av gav vi oss av något tidigare än de andra kvällarna. Sista biten började det dugga och vi hann nätt och jämt in på Zerof innan regnet brakade loss med full kraft. Skönt att vara under tak när det öser ner. Vi beställde in dricka och vad dyker oväntat upp? Breadfruitchips… något vi endast fått tidigare på Tonga. Chipsen är tunna skivor av breadfruit som friterats likt pommes frites. Lasse blev glad och Anki lite tveksam, hon minns fortfarande hur vi föråt oss på dem då. Vi beställde in mat och vin respektive öl. Det fortsatte av ösa ner och vi beställde in creme caramel, vilken var mycket god. Regnet avtog något så vi betalade och gav oss iväg. Naturligtvis tog regnet precis då ny fart men vi cyklade på och fick hjälp av en trevlig och vältajmad bilist som körde sakta bakom oss för att ge oss ljus på den mörkaste delen av vägen.
Tillbaka på vårt hotellrum var det bara att hänga våra kläder på tork och krypa ner i sängen.
