Nyår på La Digue

Sunrise hotels frukost bestod av ägg, rostade mackor, bananer och kaffe. Vi packade ihop, checkade ut och tog en taxi till färjorna i hamnen. Dagen innan fick vi reda på att både flyget och den snabbare katamaran-färjan till La Digue var fullbokade. Det enda alternativet vi hade för att ta oss till ön var med den motordrivna ”skonaren”. För en gångs skull såg vi till att vara på plats i god tid. Vi kom till båten, som skulle gå klockan elva, drygt en timme innan.

Lastningen av den ganska lilla båten, The Clarte, var i full gång och det lastades alltifrån öl och fruktkartonger till kylskåp och möbler.

En skonare i Victorias hamn

För oss passagerare var det bara att vänta. Varorna skulle på först, sen fick vi sätta oss där det fanns plats över. En och en halv timma efter att båten egentligen skulle lämnat hamn blev det vår tur att ta oss ombord.

Båt på väg till La Digue

Vi tog oss fram genom att gå på ölbackar till några säten där vi kunde sätta oss.

Utsikt över Indiska oceanen från båten till La Digue

Här gällde det att så bekvämt som möjligt sitta i tre och en halv timma med benen uppkurade på ölbackarna runtom oss.

Det var en vacker tur på lugnt hav med klart väder. Båten passerade bland annat ön Praslin dit vi också skulle bege oss senare under resan.

Båten närmar sig La Digue

Båten körde in till bryggan i La Passe och vi kunde kliva av på La Digue.

Antalet bilar på ön är strikt reglerat och alla tar sig fram på cykel eller till fots. Det finns dock tre taxibilar och vi bestämde oss för att ta en av dem till ”Villa mon reve” där vi bokat rum.

Agnes som driver det lilla familjehotellet välkomnade oss och berättade för oss om ön och hotellet.

Klockan hade redan hunnit bli fem. Vi packade upp och gjorde oss kara för middagen som vi denna nyårsafton hade bestämt att ta på hotellet då vi inte hunnit kolla upp andra alternativ.

Innan maten satte vi oss i sofforna och tog varsin Eku Bavaria, en öl som tillverkas här på Seychellerna men efter ett tyskt recept.

Det stod ett fint uppdukat långbord bland de blinkande julgranarna. Vi blev serverade en tonfiskcoctail, löksoppa, kött/fisk och slutligen hemmabakad fruktkaka till dessert.

Efter middagen bestämde vi oss för att bege oss ner till stan. La Digue är en väldigt lugn ö och det var stillsamt fastän det var nyårsafton. Inga gatlampor finns så vi var glada för vår maglight ficklampa som vi troget har med oss överallt vi reser. Då och då cyklade någon förbi oss och här och var lystes vägen upp av ljuset från ett hus i den annars becksvarta kvällen.

Vi gick in till ”Chez Marston” och satte oss vid det sista lediga bordet och beställde en lokal öl, Celebration Beer, samt en sydafrikansk lager, Castle Beer. När klockan närmade sig tolv bars stolar och bord ut från restaurangen och volymen på den afrikanska musiken ökade. Vi beställde nu varsin SeyBrew. Alla gick in och deltog i festen inne på restaurangen. Smällare delades ut och vi dansade tillsammans med de andra.

Ett party är i full gång på Chez Marston och vi blir inbjudna, La Digue nyårsafton 2002

Vid tolvslaget släpptes ballonger ut från ett nät i taket och champagneflaskor vandrade från den ena till den andra. Alla önskade varandra gott nytt år och det var mycket puss på kind.

Ännu en annorlunda nyårsafton hade passerat. Vi har under de senaste åren firat nyår på en strand i Puerto Vallarta i Mexico, frusit på Times Square och smällt raketer ute ”in the middle of nowhere” på den australiensiska västkusten. Och i år är vi här. Alla nyår lika lyckade och den ena inte det minsta lik den andra…

Gott nytt år från Seychellerna!!!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *