Väckarklockan ringde, vi tog oss upp och åkte ner till källarplan där frukosten serverades. Denna dag var det fullt med gäster och personalen stressade för att hinna med. Vi fick plats och slog oss ner. Det kändes lite tight och Lasse gick bort till en servitör och frågade om han trodde vi skulle hinna få in frukost eftersom vi behövde ge oss av snart. Han sa att det borde gå och kom snart och tog vår beställning. Det var lite lustigt sammanträffande att den enda dagen vi haft en tid att passa också var samma dag som de hade så mycket gäster på en gång.
Men det gick snabbt och vi kunde äta en god frukost innan vi tackade för oss och begav oss. Vi gick direkt i riktning mot Coal Harbour.
När vi kom ner till Vancouver Harbour Water Airport gick vi direkt till Tofino air för att checka in. Killen vid disken berättade att det fanns en till resenär så vi slapp betala för en tredje passagerare. Vi slog oss ner i sofforna för att vänta in boarding och bara några få minuter senare kom piloten och hämtade oss.
Pontonplanet stod och väntade på oss vid bryggorna och vi tog plats. Anki satte sig fram bredvid piloten, Lasse tog sättena bakom och den tredje passageraren sätena bakom. Det var perfekt då vi alla fick chans att kolla utsikten på båda sidorna av planet. Vi fick en kort säkerhets genomgång och piloten gav oss öronproppar och förklarade att det ofta blev hög volym från motorerna även inne i planet. Utanför kastade en kille loss och vår pilot startade upp planet och snart gled vi iväg på vattnet ut i hamnen. Det tog inte lång stund innan vi lyfte och gjorde en runda över vattnet, rundade Stanley Park.
Vi lyfte fortfarande när vi passerade över Lions Gate Bridge och fortsatte ut mot Burrard Inlet. Piloten följde kusten och rundade snart Lighthouse park. Till vänster om oss passerade vi gröna öar, lilla Passage Island och stora Bowen Island.
Till höger började bebyggelsen tunna ut när vi fortsatte norrut. Piloten pekade ut en motorväg som byggts från Vancouver till skidorten Whistler inför vinter-OS 2010 och som snirklade längs kusten. Piloten passerade över Bowyer och vände då in över bergstopparna vid Brunswick Mountain.
I riktning mot Vancouver såg vi två snötäckta spetsiga bergstoppar, The Lions. Dessa bergstoppar är också en välkänd vy nere från staden och har gett bron från Stanley Park till North Vancouver sitt namn, Lions gate. Bredvid låg en liten bergssjö och vi fortsatte över några lägre berg som nästan var helt täckta av skog.
Piloten passerade över Rodgers Lake och Burwell Lake och svängde norrut igen vid Cathedral Mountain. Vi följde Seymour lake och svängde runt Mount Jukes ner mot Indian Arm, ett sjö som leder ner till Vancouver.
Piloten gick ner och landade för att visa oss ett vattenfall, vi passerade ett på väg ner men han hade tänkt visa oss ett annat. Tyvärr var inte helt rätt och efter en kort stund lyfte vi igen.
Vi lyfte igen och passerade snart en ö, Croker Island, mitt i sjön. Det blev tydligt att vi närmade oss Vancouver igen då fler och fler byggnader successivt dök upp längs vattnet. Indian Arm ledde ut till Burrard Inlet och Vancouver Harbour.
Piloten påbörjade landningen när vi passerat Iron Workers Memorial Bridge. I höjd med Canada Place och Convention Center mötte pontonerna vattnet och planet gled sedan sakta fram till bryggan igen.
Det hade varit en fantastisk flygtur och vi beklagade att den redan var över. En kille på bryggan hjälpte till att lägga till planet och vi lämnade det lilla planet.
Vi tog några ord med den trevliga piloten som berättade att han mycket riktigt var från Australien och bland annat jobbat en tid i Broome innan han kom hit.
Nu återvände vi till St Regis och plockade ihop våra grejor och checkade ut från vårt rum. Det hade varit ett trevligt hotell och vi återvänder gärna vid tillfälle. Portiern tog hand om vårt bagage och vi gav oss ut igen för att krama ut det sista av vårt besök i Vancouver.
Bara ett kvarter bort svängde vi upp på Georgia Street och kollade bland annat in Aritzia i Pacific Center. Anki provade flera plagg och hittade några som satt som de skulle. Med första shoppingpåsen i handen gick vi vidare. Vi passerade Vancouver Art Gallery och fortsatte ett kvarter till.
Robson Square kantades av flera matbilar och det var i stort sett köer utanför varje. Det var runt lunchtid och dessa matbilar erbjöd säkert bra alternativ för de som jobbade i området.
Längs ena sidan fanns fina arrangemang där vatten rann ner över stora väggar av glas vid de stora trapporna som kantar den bortre delen av torget. Det var flera som satt sig på trappan och njöt av en stund i solen.
När vi åkte till Capilano hade vi sett en del av shoppinggatan Robson Street och vi följde den västerut.
I en souvenirbutik gick vi in och köpte vykort, vi hade inte många timmar kvar men hoppades hinna få iväg dem innan vi åkte. Klädbutiken Roots skyltade med snygga Kanadensiska plagg och vi gick in och såg oss om. Det var många snygga varianter, främst i vitt och rött, Anki köpte bland annat ett snyggt linne. Eftersom vi gillade Kanada och folket vi träffat här var det bara trevligt med ett lönnlöv på plaggen.
Vi fortsatte längs Robson Street tills vi kom till Jervis Street. På hörnet passade vi på att köpa frimärken till våra vykort och sedan gick vi ner till Coal Harbour. När vi kom ner till promenaden längs med vattnet gick vi direkt i riktning mot Stanley Park.
Innan vi lämnade Vancouver ville vi besöka deras underbara park en gång till och vi följde promenaden runt parken. Det var en perfekt dag i parken, vi önskade dock vi haft mer tid. När vi kommit ut till en udde med utsikt in över Vancouver downdown så var det tyvärr dags att vända och gå tillbaka. Men innan vi gick tog vi några minuter och bara njöt av dagen och försökte memorera den vackra staden.
Det var tight om tid men vi började bli hungriga och vi funderade på om vi skulle kunna klämma in en snabb sen lunch. Lasse hade spanat in Earls på Robson Street och vi gick tillbaka i rask takt. Trappan ledde upp till andra våning där det fanns både bord inne och ute. Innan vi satte oss frågade vi servitrisen om hon trodde vi skulle hinna eftersom vi bara hade totalt en halvtimma på oss. Hon sa att det skulle gå, även om det var uppenbart att det var tight. Vi fick ett bord med utsikt över Robson Street och beställde in både Coca-cola för att dämpa den omedelbara törsten och vitt vin för att ha lite god dryck till maten.
Båda var sugna på Earls hamburgare. Eftersom vi spelade på marginalen tidsmässigt frågade vi om taxi och servitrisen sa att det skulle vara snabbast att bara stoppa en bil längs gatan. Hon passade på att förse oss med notan så vi kunde gå direkt när vi hade ätit upp. Maten kom in och det var en riktigt god hamburgare som åkte ner förhållandevis snabbt, utan att för den delen stressa i oss.
Ute på gatan igen var marginalerna borta och vi hoppades vi snabbt skulle få en taxi. Tyvärr visade det sig att de få bilar som dök upp var upptagna och vi fick börja gå i rask takt. Men en bil dök så småningom upp och vi hoppade in och… fastnade i bilköer. Efter att tiden gick och vi inte kom någonstans fick vi ge chauffören betalt, hoppa ur och gå tillbaka till hotellet så snabbt vi kunde.
Tillbaka på St Regis hotell bad vi genast dem beställa en taxi för att ta oss till tågstationen och plockade sedan ut vårt bagage. Vi fick hjälp med väskorna och sedan ställde vi oss längs gatan och spanade efter vår taxi. Det var mycket trafik och vi hoppades inte nästa taxi skulle fastna i trafiken. Egentligen borde det inte vara någon fara tidsmässigt då det bara var 10 minuter med bil, men AMTRAK hade uppmanat oss vara där en timma före avgång och nu var det bara en halvtimma kvar.
Bilen dök upp och chauffören förstod att vi behövde ta oss dit så snabbt som möjligt och navigerade oss snabbt till stationen, Pacific Central vid Thornton Park längst in i False Creek. När bilen bromsade in betalade vi snabbt, gav lite extra dricks eftersom han varit snabb och smidig och skyndade in. Byggnaden var överraskande liten, men vi kunde gissa att det inte var så många som åkte tåg härifrån. Vi skyndade fram till en man och kvinna som verkade vara de som tilldelade platser och kollade biljetterna. De informerade oss att vi var tvungna att först fylla i en Immigrations blankett men att det var lugnt och vi skulle hinna utan problem. Precis vad vi ville höra och det var inga problem att gå tillbaka och fylla i dokumenten innan vi fick våra platser. Innanför kom vi fram till US immigrations, vi skulle inte behöva gå igenom detta under tågresan vilket skulle göra den smidigare. Personalen var inte alls lika stram som dem vi ofta mötte på flygplatser men vi fick betala en avgift för hanteringen. Det gick mycket snabbt bara några få minuter senare gick vi längs tåget, en linje som kallas Cascades.
En lastvagn var öppen och vi fick lämna vårt stora bagage till en man som lastade in det. Vi fick små biljetter som vi skulle behöva visa upp när vi skulle hämta ut dem i Seattle.
Det var ett fint tåg som vi gick på och tog plats i bekväma säten. Inne på stationen kantades tåget av staket men när vi så småningom rullade ut ur Vancouver dök trevligare vyer upp utanför fönstret. Det fanns el, så vi kunde använda datorn för att skriva lite under resan, men kontakten var inte riktigt hundra så den hade en tendens att ramla ut. Tåget körde först österut för att så småningom sätta riktning söderut. Tåget svängde över Fraser River på Pattullo bron.
Vi fortsatte söderut och vid Mud Bay följde tåget kusten direkt söderut. Strax innan vi skulle lämna Kanada så passerade vi ett litet kust samhälle som heter White Rock och vi kunde se flera uteserveringar med utsikt över havet och solnedgången där besökare satt och njöt av sommaren och ett glas. Det kan vara ett trevlig ställe att besöka om man funderar på att köra mellan Vancouver och Seattle nästa gång.
När vi nu rullade över gränsen vid staden Blaine informerades vi av konduktören att tåget skulle göra ett kort stopp under vilket US immigrations skulle komma ombord för en snabb koll av pass och visum. Det hela gick fort och bara 5-10 minuter senare rullade vi vidare söderut. Inåt landet törnade fantastiska Mount Baker upp med snötäckt topp i fjärran och sädesfällt som då och då avbröts av små sammhällen.
Det första samhället som tåget gjorde stopp vid var Bellingham, men det var inte många som gick av och på vilket gjorde att vi misstänkte att de flesta, liksom oss hade destination Seattle på tåget denna kväll. Ute började solen sjunka och vi fick vackra vyer där solen närmade sig horisonten i Stilla Havet.
Det låg en mängd större och mindre öar utanför kusten och man kan tänka sig att det är trevliga vatten att segla i. Vi stannade i några städer till och när vi sänkte farten och rullade in i Seattle var det helt mörkt ute.
Vid 10 på kvällen gick vi alla av tåget på Seattles King Street Station. Andra turer med Cascades fortsatte till Portland men denna kvällstur slutade här.
Inne i stationen beundrade vi hur fin lokalen var med stuckatur på lister och i taket samt fina lampor i gammal stil. Stationen skulle kunna varit hundra år gammal, men en kvinnlig konduktör stannade till och berättade för oss att de renoverat stationen nyligen och gjort den så här fin.
Vid utgången till King Street fanns ett slags bagageband där våra väskor dök upp. Innan vi kunde lämna lokalen kollade en ut tågpersonalen av att vi hade biljetter på våra väskor så vi inte kunde ta någon annans. Ordning och reda alltså. Nu tog vi och slog en signal till vårt hotell som svarade att de skulle komma och hämta oss. Men det var lite oklart när och vi skulle ringa tillbaka. Vi provade att ringa och blev satta på hold, vilket är lite stressande på svensk mobil och efter några minuter la vi på och försökte ringa igen. Vi fick försöka några gånger när vi till sist kom fram efter 20 minuter berättade tjejen i telefonen att de var på väg och skulle snart vara där. Vi gick ut väntade utanför entrén, det hade blivit kallt och vi var tacksamma när bilen äntligen dök upp efter 10 minuter ytterligare. Hade vi vetat att det skulle ta så lång tid hade vi valt att ta en taxi den korta sträckan. Hade det varit dagtid hade vi förmodligen kunnat gå till hotellet på en 10 minuter, men det var en del av stan som vi inte kände till och det var becksvart ute så vi tog det säkra före det osäkra.
Hotellet låg inte fullt så centralt som vi först tänkt oss, men hade lite andra fördelar inför att vi skulle umgås mycket med vänner som bodde i Västra Seattle och som då inte behövde ta sig in i stan med bil för att träffa oss. Vi fick vårt rum på översta våningen och åkte upp med hissen. Visserligen är vi inte så sportintresserade men det var lite kul med utsikten över Safeco Field, stadens stora baseballarena, vi kunde till och med se in på plan. Men matchen var över för denna dagen.
Eftersom vi inte ätit på många timmar var vi lite sugna och åkte ner till hotellets restaurang, Jimmys on first. Det var många gäster, en del av dem hade varit på en baseball match tidigare på kvällen och stämningen var hög. Vi frågade om det fortfarande var öppet och köket var öppet även om de höll på att avsluta servering vid borden i restaurangdelen, men om det var OK att sitta på ett av borden runt baren så gick det fint. Det var förstås inga problem och servitrisen visade oss till ett bord. Vi beställde in varsitt glas vin och hon kom strax tillbaka med vin och menyer. Lasse valde en Grilled Chicken Wrap med Jimmy’s Sallad och Anki en Margarita Pizza. Under tiden vi väntade på maten började vi samtala med paret från Vancouver vid bordet intill. Mannen jobbade som konsult i Seattle för tillfället och kvinnans pappa bodde i Seattle så de skulle fira 4th of July här. De var trevliga och vi blev till och med inbjudna till en fest på en husbåt med perfekt utsikt över stadens nationaldagsfyrverkeri. Dock fick vi tacka nej då vi såg fram emot att spendera det med våra vänner Dion och Christie.
Det var strax efter midnatt när vi satte tänderna i maten som satt gott. Det hade varit en lång och händelserik dag, vi betalade, återvände till vårt rum och somnade nästan innan huvudet nuddade kudden.
Stopp med AMTRAK Cascade Southbound från Vancouver till Seattle
Vancouver, British Columbia: avresa 17:45
Bellingham: 19:49
Mount Vernon: 20:19
Stanwood: 20:36
Everett: 21:09
Edmonds: 21:34
Seattle: framme 22:10
