Frukosten serverades i hotellets restaurang och bestod en buffé med blandat indiskt och internationella rätter. Lasse passade på att dricka te vilket ju är det mest rätta att dricka när man är i Indien.
Frukost på Mandava Haveli.
Utanför receptionen stod vår guide för Jaipur och Surrender och väntade på oss. Bredvid honom stod även en agent från resebyrån. När vi kom till Delhi vi fått alla biljetter och vouchers för våra dagar i Indien, men vår agent hade inte lyckats få ut våra flygbiljetter mellan Jaipur och Mumbai då, men nu stod en agent där och lämnade de biljetterna till oss.
Vi lämnade av lite prylar på rummet och plockade med kameror för dagens sightseeing. Solen strålade redan varmt. Vi hoppade in i vår minibuss och åkte ut på stadens gator.
Guiden började berätta om staden Jaipur och dess historia. Det första stoppet för dagen blev på Jantar Mantar observatorium.
Denna park med diverse gamla astronomiska monument ligger mitt i stan granne med palatset.
Ett stort solur
Innan för murarna kom vi först till ett solur med en spännande utformning och en trappa över. Därefter visade guiden ett verktyg för att fastställa sommar på södra- respektive norra hemisfären.
Verktyg som visar att vi just nu befinner oss på sommarhalvåret.
Vår guide berättade hur stark astrologins roll var i det indiska samhället. Varje familj har en “husastrolog” vilket vi fick beskrivet var precis som att alla familjer har husläkare i andra delar av världen. Inga stora beslut tas utan att man rådfrågar sin astrolog. Tillfällen som är extra viktiga att prata med sin astrolog är till exempel om man ska bygga nytt hus, starta en verksamhet eller om ett bröllop ska äga rum. Vi fick samtidigt reda på att nästan alla äktenskap i Indien fortfarande är arrangerade och pratade lite om detta fenomen.
Här finns flera olika monument för att positionera stjärnorna och stjärnbilderna.
En gång per år hålls ett konvent då alla ansedda astrologer i Indien träffas här under en veckas tid. Då debatteras olika teorier och tolkningar samtidigt som olika astrologiska experiment utförs.
Lasse vid ”libra”; vågens solur.
Guiden lät oss gå runt en stund på egen hand. Vi startade med att ta lite fotografier vid olika solur för våra respektive stjärntecken. En bit därifrån ligger ett gigantiskt solur som guiden rekommenderat oss att gå upp i.
Uppe ifrån detta gigantiska solur får man en fin utsikt över staden, palatset och stadens mest kända byggnad Hawa Mahal .
Lasse med utsikt över observatoriet i bakgrunden
Solen låg på och det var riktigt varmt. Vi insåg att vi borde ha tagit med oss vatten ifrån bilen. Under timman vi spenderat här borde vi säkert ha druckit cirka två liter vatten var.
Utsikt över Hawa Mahal.
Åter nere på marken efter att ha varit uppe på det höga soluret gick vi till trädet i områdets ena ände där vår guide skulle vänta på oss. Han satt under trädet i skuggan och pratade med några andra guider som väntade på sina gäster.
Vi nämnde vårt vätskebehov för vår guide som nickade och svarade att vi hade en mycket kort promenad till nästa ställe och där kunde vi sätta oss och ta något att dricka.
Två män med en fullastad cykel går förbi oss på vår väg från observatoriet.
Över gatan och runt hörnet från observatoriet ligger palatset vi ska besöka. Men innan vi gick vidare till det gick vi in till sidan av torget där en lite kiosk fanns. Vi beställde varsin dricka, vår guide tog en kopp te, och så satte vi oss på några plaststolar på trottoaren.
Vår guide sippade på sitt te och berättade under tiden om palatset vi hade framför oss och olika maharajor.
När vi druckit ikapp gick vi vidare till byggnaden som ligger mitt på torget. Vi trampade uppför trapporna och gick in i ett museum. Här inne visas bland annat olika kläder som Maharadjorna och deras fruar haft, främst Maharaja Sawai Mansingh den andre.
Utsikt ifrån byggnaden ut över torget vi tidigare satt vid.
Här finns många färggranna och mycket speciella klädesplagg. Maharajad Sawai Madho Singh var extremt stor; 2 meter lång och 1,2 meter bred och man förundras över storleken av ett par av hans byxor som visas upp på museet.
Vi fortsatte in genom en pampig port till en annan innergård.
Vi lämnade klädmuseet och gick ner, över innergården och igenom en liten port. När Lasse tog kort på entrén sprang två vakterna i röda turbaner och vita kläder fram och ställde sig i givakt. Självklart förväntades en mindre peng i gengäld, men vår guide sa hur mycket och den var mycket liten.
Vi möts av en vacker innergård när vi gått igenom porten.
Vi passerade porten och via en vacker innergård gick vidare in till det som kallas konstgalleriet.
I en stor sal fanns massor av olika prylar från gånga epoker. Gamla mattor som fortfarande flera hundra år gamla var i ett hyfsat skick. Speciella elefantsadlar som Maharajorna eller kanske deras hustrur använt. Böcker i sanskrit och så småningom i hindu, det senare är tydligen utveckling av det tidigare får vi lära oss. Det finns en stor mängd målningar, stora och små, med exempel på stilar som dominerat i olika epoker. Ofta föreställde de guden Shiva, som slogs mot och besegrade onda demoner kanske från en elefantrygg. Eller kanske ett porträtt av någon Maharajad.
Vi återvände till innergården och den lilla byggnaden i mitten som en gång varit en plats för publik audience hos Maharajan. Här kan man skåda de två gigantiska silverkärl som Maharaja Madho Singh den andre hade med till England när ett bröllop hölls vid det engelska hovet vid början av 1900-talet. Någonstans läste vi att detta skall vara de största objekt i silver som existerar.
När vår guide berättade att de två kärlen innehållt vatten från Ganges (eller Ganga som indierna själva säger) på resan till England frågade Lasse, med bilder av indier badandes i Ganges i huvudet, om det var för att Maharajan skulle bada i det. Men det var det inte. Guiden fortsatte med att berätta hur nyttigt vattnet var och hur man kunde hålla sig frisk genom att ta en liten klunk från Ganges.
Vi var medvetna om de stora riskerna att åka på magsjuka i Indien och bara tanken på att dricka vatten från Ganges var lååångt borta.
Inne i det öppna palatset på innergården
När vi passerade genom den lilla mittbyggnaden kom två unga tjejer fram till oss och började prata. Vi blev kvar här i fem minuter då de var nyfikna på oss och vart vi kom ifrån. Vi passade på att fråga dem lite och fick en trevlig pratstund. Många av de vi kommit till tals med här i Indien är mycket trevliga och nyfikna på ett positivt sätt.
Påfågelporten
Ännu en port tog oss till ännu en innergård med en vy över balkonger från palatset.
Allt är vackert utsmyckat. Här står vi nedanför valvet i Påfågelporten ovanför en dörr som leder in till en liten passage som vidare leder en ut till den innergård vi startade vid.
När vi lämnade palatset tog guiden kort på oss tillsammans med de speciella vakterna utanför.
Tillbaka vid bussen åkte vi vidare genom Jaipur. Vi blev avsläppta vid ännu en av alla dessa affärer som vill sälja på en skräddarsydda plagg eller typiska indiska plagg. Namnet på detta ställe var Krishna Textiles.
Anki hade på sig sin turkosa tunika som är inköpt i Spanien. Försäljaren sa “åh vilken fin indisk tunika”, och tunikor är faktiskt något de har gott om, och som kan vara intressant till de låga indiska priserna. Anki kollade runt på olika färger och varianter på tyg, ett tag var det tre energiska indier som samtidigt letade färger och storlekar.
En annan försäljare bearbetade Lasse för uppsydd kostym eller åtminstone skjorta, men Lasse avböjde detta.
Vår guide dök upp och frågade om vi skulle avbryta för lunch eftersom klockan gick snabbt. Vi hoppade in i bussen och vi fortsatte genom Jaipur.
Längs vägen kom ett annat fordon; en elefant med passagerare och det är fascinerande att se att det inte bara är en grej för turismen.
Vi blev avsläppta vid Rambagh Palace, som ingår i den lyxiga Taj Hotels kedjan. Igenom den påkostade entrén och runt på innergården gick vi in i Rayput Room.
Inne i Rayput Room på Rambagh Palace.
De har lyckats att återskapa, eller kanske bibehålla den koloniala stilen och stället är riktigt fint och mysigt. Vi fick in menyn och beställde en Tariwala murg (traditionell kyckling curry med indiska kryddor) och en Bhindi do Pyaza (en okra rätt med lök och tomater samt kummin frön) av den trevlige servitören.
Kanske hade en drink passat inramningen bäst, men vi var bara törstiga och sugna på en Coke.
När maten strax därefter serveras frågar servitören om vi vill dela på rätterna, och när vi svarade ja, la han upp lite av varje rätt väldigt fint och prydligt på varsin tallrik.
Maten var mycket god och kändes väldigt fräsch. När tallrikarna började bli tomma kom servitören åter och på något outgrundligt vis fördelade han resterande efter vår återstående aptit. Det innebar alltså mest till Lasse. Någon skulle kunna ta illa upp för snedfördelningen men vi var enbart imponerade över att inte göra standard korrekt fördelning med hälften var samt att fördelningen passade oss helt perfekt.
”Smakar det så kostar det” stämmer inte alltid in i Indien där vi ibland ätit mycket gott för väldigt lite pengar, men det här blev med särklass vårt dyraste mål i Indien. Och ändå är det lite billigare än hemma på en standard restaurang.
Ett vackert rum utanför restaurangen vi besökte.
Ute vid gångarna utmed byggnaden sitter, vad som verkar, rikemans ungdomar och sippar drinkar och surfar på datorer i de stora soffmöblemangen.
Ett bröllop höll på att planeras och anordnas. En indisk kvinna som verkade vara den som organiserade det hela ställde order till olika anställda på allt som skall fixas till nästkommande dag.
Nere på gården dyker plötsligt ett antal elefanter upp, målade på pannan och med en förare över nacken.
Lasse passar på att fråga om elefanterna och de gigantiska strålkastarna som monterades på innergården och får reda på att det skall göras reklamfotografering på kvällen.
Vi lämnade innergården och gick ut genom de pampiga entrédörrarna. Utanför satt en man på marken och spelade flöjt.
En man frågar oss om vår chaufförs namn varpå hans kollega plockade upp en mick och ropade genom denna på Surrender.
Nu fortsatte vår sightseeing, nu enbart med Surrender. Hans engelska är begränsad, men viljan både stor och god. Och då han kommer ifrån Jaipur kan han staden på sina fem fingrar.
Surrender utanför Rambagh Palace.
Vi åkte längs en bred gata och hade en stor parlamentsbyggnad framför oss. Denna byggnad fick vi ta kort på inifrån bilen då vi inte hade möjlighet att stanna till någonstans häromkring.
Vi körde vidare och passerade ett stort vitt hindutempel innan vi återvände till affären Krishna Textiles för att hämtade Ankis blusar.
Efter viss prutning, som Anki är mycket bra på, kunde vi betala och komma vidare. Lasse blev åter bearbetad på uppsydda kläder men stod på sig.
Som alltid är det fascinerande att åka omkring i bil i Indien. Man får se och uppleva så mycket genom ett bilfönster. Miljön, människorna, djuren, atmosfären… ja, det känns som man hade kunnat åka omkring hur mycket som helst och bara insupa den kulturella skillnaden.
Surrender körde oss till den konstgjorda sjön och Maharajornas sommarpalats. Vi stod vid den lilla strandpromenaden under tiden solen gick ner och månen steg över sjön.
Surrender hade sedan tidigare pratat mycket om att han ville ha ett kort tillsammans med Lasse och Anki passade här på att ta ett fotografi av Lasse och Surrender som vi lovade att skicka till honom.
Nu åkte vi in till staden och centrum. Vi hade bett om att få gå utmed gatorna i stan för att insupa miljön där och se utbudet av lokala butiker. Surrender körde runt lite innan vi parkerade bilen på en bakgata.
Vi lämnade bilen och gick ut. Mörkret hade hunnit infinna sig och det kändes ändå ganska tryggt att Surrender var med oss. Barn kom direkt framspringande och började tigga. Och det går inte att komma ifrån att man får uppmärksamhet som turist i dessa områden.
Surrender köpte lite rostade nötter som han bjöd oss på under vår promenad. Försäljarna i butikerna ropade och ville att vi skulle komma in och titta men vi kände inte för att fastna i någon butik utan njöt av att gå längs trottoaren och se oss omkring.
Rostade nötter till försäljning på gatorna Jaipur
På vägen trängdes bilar, cyklar och människor med Rickshaws. Och rätt som det var kom en vagn som drogs med oxe.
Surrender ville visa oss ett hindutempel vilket visade sig vara en speciell upplevelse. Vi gick mot den stora porten som ledde in till ett område med folkmyller och försäljning.
Vid ingången stod massor av skor då man inte fick beträda templet med skor. Önskade man gå in i salen måste man nämligen ta av sig skorna. Det var lång kö in. Längst fram, i en stor sal, stod en avbild av Shiva. Lokalen var full av bedjande människor.
Det är bara en låg mur som separerar templet från marken utanför och många valde, precis som vi, att stå utanför och tittade in.
Att stå utanför gjorde dock inte de troende indierna mindre engagerade. En man som stod intill oss höll en slags ljushållare och svepte händerna över lågan och mumlade något.
Folk som inte var totalt inne i sina böner och religiösa ritualer log vänligt mot oss där vi stod och begrundande platsen och de religiösa akter som här tog plats.
Vi fick ögonkontakt med en kvinna som stod med sitt barn i famnen och hon log glatt mot oss när vi bad att få ta ett foto av dem.
Utanför templet stod ett typ av bord där flera små eldar brann. Besökare gick fram och svepte händerna över lågorna som någon slags religiös process.
Staden var full av liv. Gatustånden avlöste varandra med vackra färggranna blommor, frukt, kläder och allt annat säljbart.
Blomsterförsäljning vid nattmarknad
På vägen tillbaka till bilen och fick se upp för några kor som stolt strosade där de så önskade. Två tiggande barn sprang efter oss en bra bit i hopp om att få något och gav sig inte fastän Surrender sa till dem flera gånger.
Det hade varit en kväll full av intryck och upplevelser och vi kände oss redo att lämna de hektiska gatorna. Surrender körde oss tillbaka, som ett slalomåk mellan människor, bilar och Rickshaws.
På hotellet gick vi upp på hotellrummet och slappade en stund innan det var dags att gå upp till hotellets restaurang och äta.
Liksom kvällen innan tog vi plats vid ett bord ute. Vi var törstiga och beställde in lite läsk i väntan på att bli serverade.
En familj kom tillbaka från en omfattande shoppingrunda och en av hotellets portierer gick förbi så många gånger totalt nedlastad med påsar att han och vi började skratta.
När vi ätit upp återvände vi till vårt rum och började plocka ihop våra saker. Nästkommande morgon skulle vi upp mycket tidigt för att flyga tillbaka till Mumbai.
