Vi vaknade av att någon ropade room service och breakfast utanför. Väckarklockan, som ibland också är en mobiltelefon, hade laddats ur helt under natten och inte väckt oss. Utav någon anledning sover vi båda bäst just på morgontimmarna. Vilken tur vi hade förbeställt frukosten, nu var det inga problem att hinna äta och förbereda oss inför dagens utflykt.
Utflykt i Ubud med omnejd
Ute på verandan var vår frukost serverad och vi tog för oss under tiden vi kollade ut över den vackra utsikten. När frukosten var över gjorde vi oss klara för utflykten och gick sedan upp till kontoret. En av tjejerna från kvällen innan hälsade glatt och frågade om vi drömt om Gili eller Pemuteran, varpå Lasse svarade “actually no”. Men vår chaufför för dagen, en ung kille från trakten, stod nu och väntade på oss så vi fortsatte inte diskutera nästa destination på Bali. När vi hälsat på honom föreslog vi att vi skulle börja med Gunung Kawi, ifall de många trappstegen skulle kännas tyngre senare när solen stod högre på himmeln. Den äldre mannen som vi uppfattade som någon slags manager på Bambu Indah sa han föreslått några besök ytterligare, vilka det var uppfattade vi inte riktigt men sa att vi kunde snacka om det i bilen. Precis innan vi gick frågade vi om klädsel varpå personalen sprang och hämtade saronger vi fick låna under dagen. Uppe på parkering hoppade vi in i dagens rymliga bil och när vi rullade utpåpekade vi att vi kanske skulle behöva köpa vatten någonstans. Efter fem minuter stannade han till och Lasse sprang in och köpte fyra flaskor, vilket skulle visa sig perfekt för dagen.
Gunung Kawi
Efter en halvtimma på de typiska hårt trafikerade småvägarna runt Ubud svängde vår chaufför in på en parkering. Utanför bilen hjälpte han oss knyta sarongerna, männen och kvinnornas knyts med en viss liten skillnad, innan vi började gå mot entrén. När vi betalat inträde för två i biljettluckan och visat upp dessa för en biljettkontrollant vid entrén kunde vi påbörja vårt besök nedför en mängd trappor.
Halvvägs stannade vi upp på vår väg ner och blickade ut över risterrasser, dessa vackra fält av grönt. Ute på fältet jobbade en man med att hålla efter odlingen.
Det fanns gott om försäljare längs väg som sålde allt de kunde vid sina små skjul, vad sägs om en vit linne skjorta för 1 us dollar?
Men priset, även om lågt, spelar liksom ingen roll om man inte vill ha varan. Något vi misstänker inte alltid känns lika självklart för försäljare i Asiatiska länder. Vi har tidigare stött på det i Kina och i Thailand. En man sålde kockosnötter för att dricka kockosvattnet ur till en turist efter han skalade den så att den vita kockosen blottades på övre halvan av nöten.
Nere vid en stenport stod två urnor med vatten och i dem fanns en slags vippa. Dessa vippor skall man skvätta vatten med på axlar och huvud för god lycka. Självklart vill man inte missa en chans att förbättra sin livskvalité med hjälp av lite vattenstänk.
Vi passerade efter denna lilla ritual och kom ut på en plats där man huggt ut någon slags stora skulpurer direkt ur berget, någonstans hade vi läst en uppgift om att de var hela 8 meter höga.
Genom denna dalgång gick en flod och på varje sida växte det grönska som gav platsen en djungelinramning. Över floden hade man byggt en flod och vi gick över.
Uppe på en högre avsats på andra sidan floden fanns ett hinduiskt tempel. Det fanns som det brukar en vacker stenportal vid ingången till själva tempelgården. En balinesisk man med en vit huvudbonad och kvinna med korg på huvudet, båda klädda i ljusa kläder, passerade oss och gick in i tempelområdet.
I ett hörn av tempelgården fanns en liten trappa och ingång där man fick ta av sig på fötterna innan man gick in. Därinne var en mängd små grottor som holkats ut berget, mycket enkelt och utan några dekorationer eller andra finesser. Vi råkade höra en guide berätta att det var en plats för meditation medan han passerade med två andra besökare. Man kunde förstå det syftet då det var så enkelt att det fanns verkligen inga distraktionsmoment. Vi gick ut igen och då slog sig mannen och kvinnan vi tidigare sett ner för att be framför ett altare. Strax därefter kom en man helt klädd i vitt och satte sig på knä och började be vid en annan helgedom. Han tände en rökelse framför sig och viftade i luften med en liten blomma i handen. Proceduren var lite speciell med solljuset som låg på den vita dräkten, rökelsen och blommorna.
På andra sidan templet kom vi ut på en plats där ytterligare några gigantiska skulpturer av samma slag som tidigare huggts ut även ur detta berg. Nedanför rann vatten ner i en avlång damm. Dessa helgedomar hade fått något finare inramning, dammen var sannolikt ett senare tillägg.
Tiden gick som vanligt snabbt och det var dags att vända tillbaka och vi gick åter över bron.
Det skulle visa sig lite jobbigare uppför, eller var det kanske också dagen som blivit varmare som tog på krafterna? Halvvägs upp för alla trappstegen stannade vi upp tog vi en kort paus och såg en ung pojke som sprang i risfälten och försökte få sin hemmagjorda drake att flyga.
När vi tagit oss upp för alla trappstegen hämtade vi andan vid entrén och gick sedan långsamt tillbaka mot bilen.
Längs gatan tillbaka till parkeringen fanns ytterligare ett tempel med en hiskelig stor och hemsk figur som hängde över oss med ett löst huvud i handen. Det finns säkert en intressant sägen eller annan historia bakom, men man kan facineras över Balinesernas förkärlek till dessa hemska figurer.
När vi kom tillbaka till bilen på parkeringen mötte vi vår chaufför som genast öppnade dörren för oss och hoppade sedan själv in. När vi körde ut sprang parkeringsvakten fram och stoppade vår chaufför, tydligen var det ont om luft i en fram däcket. Vi körde till första bästa ställe med luft, men tydligen var det inte bra nog.
Pura Tirtha Empul
Han frågade oss om vi ville se ett annat tempel, vi tvekade först, men när han berättade om det blev vi nyfikna och det var alldeles i närheten. Vi blev avsläppta och betalade inträde till Pura Tirtha Empul. Inne i tempelområdet kom vi först fram till en stor damm, full med stora guldfärgade fiskar.
När någon annan besökare matade fiskarna med bröd hoppade de så det plaskade i dammen.
När vi gick vidare in i området så kom vi fram till det som var huvudattraktionen för så väl de troende hinduerna som för besökande turister, bad i den heliga källan.
Det var flera långa bassänger med många gamla vattensprinklers som sprutade ut vatten i bassängen. Det fanns både hela familjer med barn som badade i bassängen, men fram för allt de mycket seriösa som först bad en bön och sedan lät vattnet skölja över dem och sedan avsluta med en ny bön.
Det var inte heller nog att få vatten över huvudet, som vid ett kristet dop, de höll på länge och gick från ena vattenkällan till nästa. Ovanför varje vattenkälla satte man offergåvor och bara under tiden vi stod där fylldes massor på.
Längst bort fanns en liten avskärmad del, varför visste vi inte, och plötsligt ropade en vakt till när en ung man gick neri vattnet. Om vi gissade rätt var det inte tillåtet men han gick ändå i. Vakterna sprang runt och drog undan honom, sannolikt blev han utkastad även om de inte såg så värst arga ut. Det fanns även turister som gick i och under andra omständigheter kanske vi skulle övervägt det, men folk gick i med kläder på och vi saknade ombyte och något att torka sig på. I ett hörna av ena bassängen stod ett stort bord där mängder av offergåvor stod.
Vi gick till den bortre änden av tempelområdet där, i våra ögon, det fanns flera typiska altare och där köade kvinnorna med offergåvor. Dessa gåvor är ofta i en liten fyrkantig ask av någon typ av blad som innehåller såväl mat som blommor och sedlar. Det stod även dunkar på offeralteraret, sedan förra besöket minns vi att man även offrade vin. Kvinnor satt i långa led och vi anadenågon typ av kösystem för att få lov att sätta sin offergåva på denna plats.
Ett antal andra kvinnor satt och bad inför ett av alla dessa altare. När de suttit en stund kom några män fram och skvätta lite vatten över dem.
Det hade varit ett speciellt besök, inte bara för templet i sig, utan för den närhet vi fick till Balineserna och deras Hinduiska tro.
Vägen ut från tempel området var en smart snitslad bana som skulle tvinga besökarna passera förbi massor av souvernirbutiker. Vi såg inget bland utbudet som lockade oss minsta lilla och var strax ute vid parkeringen. Och efter någon minut dök vår chaufför upp och visade oss vägen till bilen.
Tegallantang risterasser
Nu åkte vi en stund på slingriga vägar för att komma till en plats med de mest vackert utformade risterasserna i denna del av Bali.
Här stod bilar längs hela vägen och mot slutet av den lilla byn hittade vi en lucka. Chauffören följde med oss ur bilen och när vi frågade om vägen ner visade han en liten väg via en restaurang.
Vi började följa en liten stig som sedan ledde nedåt men när vi kom nästan längs ner i dalgången insåg vi båda att vi inte villle komma närmare och förlora den storslagna vyn.
Vi tog oss istället över till en extremt smal stig i risfältet som gav oss den perfekta utsikten. I en brant slutning hade man byggt risterasser och skapat en mycket vackert landskap i jämna gröna former. Vi misstänkte dessa risterasser var en plats vi besökt 2001 men då det varot lite molnigt och inte så klara färger.
Ett par kom nedklättrande mot oss och vi kunde inte låta bli att påpeka det fanns en enklare väg, varpå de svarade vi inser det och slängde en menande blick mot den lokala guiden som dragit ner dem på ett så klumpigt sätt. Vi stod verkligen i risfälten och kunde se hur planteringarna är dränkta i vatten.
Nu gick vi tillbaka samma väg vi kommit, längs den smala stig som slingrade sig uppför.
Gajah, Elefanttemplet
Snart var vi åter i bilen på väg mot sista anhalten för dagen, Goa Gajah eller Elefanttemplet som det också kallas. Under halvtimman det tog pratade vi lite med vår chaufför och han berättade att körkort på Bali handlar mest om en registrering. Inför resan hade vi övervägt att hyra bil här, men med tanke på hur folk kör och hur dåligt skyltat det ofta är så var vi rätt nöjda att slippa sitta bakom ratten själva.
Vi besökte Goa Gajah 2001 men tyckte det var kul att återkomma hit eftersom vi minns det som lite speciellt, dessutom var det ändå på vår väg tillbaka. Vi hade behållt sarongerna på under dagen och behövde därför inte knyta på dem igen. Även här betalade vi en liten summa vid entrén för att få besöka platsen. Det var överraskande få besökare när vi gick ner tilll platsen, vi såg kanske två par ytterligare.
Ganske snart dök en person på oss och ville berätta om platsen. Vi förstod direkt om hur det fungera och att han självklart ville ha en slant för detta efteråt. Om vi varit intreserade var det viktigt att direkt veta vad det kostade, annars riskerar man en överraskning när det är dagd att lämna platsen. Men vi gillar att gå för oss själva och valde därför att tacka nej direkt. I en stor dedsänkning står ett antal gamla stenstatyer i form av kvinnor intill vattenbassänger. Vatten sprutade från statyernas bröst ner i bassängen. Denna bassäng grävdes inte ut förrän på 50-talet.
Intill ligger en grotta med en mycket speciell port i form av ett ansikte där man går in via munnen. Denna grotta med sin speciella ingång är det som gett platsen sitt namn och det som kanske ger platsen lite extra mystik.
Smeknamnet på platsen, Elefantgrottan, kommer av att man en gång i tiden trodde att figuren vid ingången föreställde en elefant.
Inne i grottan finns tre små altare inhuggna i berget. I ett av dem återfinns en liten staty av Ganesh, den elefant liknande guden. Den andra kortsidan har tre svarta stenar med rund top… det hela framstår ganska mystiskt. Enligt en teori är det en slags fallos symboler.
Det finns lite indiana jones känsla över detta, kanske finns det till och med inslag av inspiration till någon av filmerna som är inhämtad här?
När vi kom ut från grottan gick vi över planen och ned längs en djup dalgång. Vi gick nedför en trappa ti. I botten finns bland annat ett litet vattenfall och intill ligger några stora stenblock, varav den ena hade någon typ av utsmyckning som fick oss att undra, vad har den tillhört?
Vi gick upp på andra sidan och blev inkallade av en gammal man i ett litet tempel. Vi gick fram och nickade vördnadsfullt vid rökelsen intill offergåvan, varefter mannen skvätte lite vatten på oss.
När vi gick så ville han visa att det fanns lite pengar under en matta vid altaret, självklart ville han ha lite bidrag och vi gav honom en liten slant. Nu gick vi vägen tillbaka över den lilla bron vid vattenfallet och uppför tillbaka till själva elefanttemplet.
Nu såg vi att det var ok att gå ner till stenstatyerna i bassängen och tog några steg ner för en kort stund. Vägen ut igen kantades av souvernirbutiker, liksom tidigare kändes det ointressant.
Tillbaka i bilen frågade vår chaufför om vi ville åka någon mer stans, eller tillbaka till Bambu Indah. Vi valde det sistnämnda, vi hade nämligen lite sista efterforskning att göra gällande nästa destination.
Solnedgång över risfälten vid Bambu Indah
Vägen tillbaka gick snabbt och snart tackade vi för oss och gick tillbaka till vårt Padi House på vackra Bambu Indah.
Vi hade inte ätit något under dagen och beställde upp lite sen lunch till vår veranda som snart dök upp.
Vi kopplade upp oss och börja söka för att bestämma oss vad nästa destination i Bali skulle bli. Men så fick vi plötsligt flera SMS hemifrån om stor jordbävnning utanför Sumatra och Tsunami varning i hela Indiska Oceanen. Vad innebar detta nu för oss? Följande timmar splittrade oss något gällande vårt beslut, innan det blåstes fara över.
Ett par hade bokat middag vid utsiktsplatsen och vi misstänkte de var på smekmånad, då man hade satt fram en kandilaber med levande ljus och det spelades typisk Balinesisk musik.
Vi fick syn på vår vän från receptionen från Sumatra och gick och berättadeför henne. Hon blev orolig, men imponerad att vi kom ihåg var hon var ifrån och tacksam vi berättat. Hon gick direkt och ringde hem. En stund senare kom hon tillbaka och berättadeatt det skakat ordentöigt, men alla var trygga och oskadade. Skönt att höra!
Tyvärr hade hela grejjen gjort att vår tid att kolla upp vart vi skulle gått förlorad. Men en fundering gnagde på om det var värt att lägga så mycket restid på att ta oss vidare.
Det hade hur som helst blivit hög tid för middag och vi ringde in vår beställning som en halvtimma senare serverades på vår mysiga veranda till Padi House. Denna kväll åt vi en Nasi Goreng och en god rätt som tillagats i bananblad.
Vi tog ett nytt beslut, vi stannar en natt till i mysiga Ubud på ett hotell närmare centrum och det kanske dessutom känns tryggt för nära och kära hemma att veta att vi är långt ifrån kusten med tanke på Tsunami varningen. Och kanske skulle vi istället satsa på ett nytt, tredje alternativ för sol och bad?
