Fåglarna kvittrade och dagsljuset sken in genom draperiet. Ännu en underbar dag låg framför oss.
Morgon på kàMAYA
Gårdagens frukost satt fint i minnet och vi visste vad vi önskade beställa. Idag önskade vi även inta frukosten på vår altan i trädgården. Personalen var snabb och snart knackade det på vår dörr. Två stycken kom in och dukade upp pannkakor, en korg med bröd, frukt, juice, kaffe och tillbehör på vårt bord.
Denna morgon provade vi både bananpannkaka och ananas pannkaka. Allt underbart och gott, och vi njöt lite extra av att sitta i vår mysiga bungalow och äta.
Det hade varit lätt att efter en god frukost kasta sig i solstolarna och koppla av men vi ville se mer av Sanur. Vi gjorde oss klara och tog för säkerhets skull och hämtade upp strandhanddukar från hotellets reception om vi skulle få för oss att lägga oss på stranden under vår promenad. Vi gick ut genom entrén och svängde vänster. Där satt en äldre kvinna och flätade ihop bananblad till korgar som skulle användas till offergåvor.
Längs Sanur strandpromenad
En liten kille kom förbispringande med riktning till en lite affär som låg strax intill. Vi promenerade ner mot den större vägen där vi tog vänster. Vid den lilla bron som korsade en bit vatten stod några vakter och tog betalt av de som ville åka över. Två kvinnor lyfte upp varor de bar på på huvudet och passerade oss och promenerade vidare över bron.
Vi gick förbi och in på strandpromenaden som går längst med Sanur strand. Denna strand promenad visade sig vara den första strandpromenad på Bali. Med åren har de dock kommit flera. Men denna är fin, och populär bland såväl turister som lokalbefolkning. Vi hörde sång och musik. En bit längre fram satt en stor samling ungdomar och barn under några träd och åt medhavda matsäckar. Vi passerade flera marknadsstånd som kanske såg mer eller mindre officiella ut men här fanns diverse varor att köpa, främst för lokalbefolkningen kändes det som.
Promenaden svängde något och vi med den. Här passerade vi ett slags tempel. Vi fortsatte en bit till. En bit in på gräsmattan till vänster öppnade sig ännu ett tempel upp, det här betydligt större.
Män och kvinnor i vita kläder gick in och ut med diverse offergåvor och verkade förbereda något. I ett intill liggande skjul satt några yngre pojkar och band ihop offergåvor. Inne i samma skjul såg vi rökelser och ett bord överfyllt med liknande offergåvor. Sådana ser man precis överallt på Bali. Det kan stå utanför affärer, på trottoarerna, i sanden, utanför ens rum på hotellet etc. Balineserna offrar hela dygnet. I ett hopflätat bananblad formade till små askar eller skålar ligger det ris, blommor, kex och rökelser.
En senare del av strandpromenaden öppnades det nu upp en bredare och vackrare strand. I samma stund avlöste de stora hotellen varandra. Vi kunde tydligt se samband mellan vacker strand och fint hotell. Självklart har de valt sina lägen. Men det finns också ett arbete hotellen utför att se till att stränderna hålls fina och städade. Vissa delar av stranden såg fantastiskt härliga ut med sina breda dubbelsängar med tjocka madrasser och servitörer som kom gående med paraplydrinkar. Vilket hotell man än passerade fick man som förbipasserande dock alltid samma fråga – massage?
Denna fråga är lika vanlig som den man får längs alla vägar i Sanur – taxi – transport?
En bredare vit strand är fylld av många färgglada båtar. På en bänk under några träd sitter några män och pratar och skattar. Förmodligen är de några av dem som normalt lagar och fixar med båtarna på stranden, men idag är det söndag och verksamheten verkar ta det lite lugnare.
Vi passerade några män som satt och fiskade. -transport, frågade de som vanligt vilket vi tackade nej till men ställde istället följd frågan om de fått något fisk. Det hade de, men inte så mycket än.
Strandpromenaden sträcker sig ganska långt och är en trevlig promenad. Brisen från havet ger sköna svalkande vindar.
Sightseeing och shopping i centrala Sanur
Vi vek av från strandpromenaden och gick igenom en smalare gata in mot stan. Här kändes det att havsbrisen gjort skillnad. Så snart den försvann blev det rejält varmt. Strax var vi dock ute på huvudgatan där vi svängde vänster. Vi passerade några butiker och fick allt som oftast förfrågan om vi inte skulle in och titta. Utmed trottoaren fanns som alltid ett flertal offer gåvor. Och det är alltid lite tråkigt att se att de blivit förstörda eller omkullputtade. Men mängden av dem överväger förlusten av ett fåtal.
En butik gick vi in i. Det var en riktig butik med riktiga dörrar och luftkonditionering. En tjej stod bakom disken och hälsade oss välkomna. Butiken hade kläder och smycken. Anki kollade runt bland utbudet av armband men fastnade också för en finare topp som ledde till köp.
Åter på gatan fortsatte vi strosa utan något egentligt mål. Antingen skulle vi ta oss hem till våra solstolar och pool eller strosa vidare i stan en stund till. Vi fortsatte promenera och passade vid en butik på att köpa en kall läsk. Det började bli dags för något till lunch men vi såg ingen klockrent ställe. Det fanns så klart en hel del serveringar men oftast vill vi hitta det där stället som känns så klockrent direkt. När det inte skedde fortsatte vi istället längst med vägen.
En bit längre fram stod en polisrazzia och plockade in , mopedister för att kolla körkort. Längre fram kunde vi se en tjej som varnade andra mopedister om vad de var på väg att möta och flera vände. Vi kom fram till en rondell med en stor staty av Ganesh, den indiska elefantguden.
Så här nära kunde vi konstatera att det måste ha varit den staty och rondell vi hade kort på från tidigare besök på Bali. Och då vill vi minnas att vi bodde någonstans i närheten. Vi fortsatte gatan ner och kom åter in på ett stråk av försäljning och serveringar.
Lunch på Café Jegeg Restaurant i Sanur
Efter att ha gått en bit ned längs gatan kom vi till ett ställe som vi båda direkt vek av till. Ibland behöver man inte säga något. Det var ett sådant ställe som bara kändes rätt. Inte för att det kanske nödvändigtvis var något alldeles speciellt, men det skilde sig från de andra och gav ett väldigt trevligt intryck.
Vi slog oss ner i de sköna sofforna med kuddar som stod längst ut vid vägen. Nu kändes det faktiskt att vi gått en längre sträcka.
Cafe Jegeg är ganska djupt och högt i tak. På väggarna hänger tyger och tavlor. Servitrisen kom med ett stort och äkta leende på läpparna och hälsade oss välkomna och gav oss menyerna.
Lasse beställde in en balinesisk kycklingrätt i gulaktig sås inlindat i bananlöv. Anki kycklingspett Satay. Till detta delade vi på en stor Bintang öl.
Vi mindes tillbaka till ett besök på en restaurang på Bali för tio år sedan och lekte med tanken att servitrisen var samma som en vi då fotograferat. Sannolikheten är minimal men vi båda mindes fotot väl och hela hennes sätt kändes så passande till den kvinnan. Stället var trevligt, maten god och servicen bra. Helt klart ett ställe man kan återvända till.
Vi betalade och gick ut till vägen där vi direkt fick tag i en taxi som körde oss tillbaka till vårt hotell.
Vi hämtade nyckeln till rum 4 och gick direkt ut i trädgården och la oss i solstolarna. Delar hade börjat komma i skugga men det var ändå så skönt. Vi hoppade ganska snart båda två ner i poolen för att svalka oss.
Uppe i solstolarna slumrade vi båda sedan till en kort stund. När skuggorna la sig över denna del av trädgården hämtade vi böcker och satte oss och läste och började kolla hotellalternativ för Ubud som vi planerade att åka till nästkommande dag. Det är på gott och ont det finns många fina hotell att välja mellan. Och utöver fina och lyxiga finns också de här lite mer unika som kan vara hur fräcka som helst. Vi satt en bra stund och surfade hotell och tappade bort klockan lite. Helt plötsligt hade klockan passerat sju. Vi klädde om och lämnade rummet. I receptionen bad vi om skjuts till stan. Bilen kom inom några minuter trots att killen i receptionen förvarnat oss det kunde ta upp till tio minuter innan den kom.
Kväll i Sanur
Vi bad att bli avsläppta vid rondellen med Ganesh statyn. Framme tog vi direkt riktning söderut i samma riktning vi strosat tidigare på dagen. Musik hördes när vi passerade templet strax intill. Dörrarna stod öppna och vi gick upp för trapporna och tittade in. Där satt ett antal män som spelade typisk balinesisk musik. Männen log uppskattande mot oss där vi stod i dörren och tittade och lyssnade. Ett annat nyfiket par tog sig upp för trappan och vi lämnade plats åt dem.
Vi fortsatte neråt längst gatan till vi kom till dess ände. Gatan fortsatte i och för sig i en sväng men smalnade av och det kändes inte som det fanns något större utbud på fortsättningen. Precis där gatan slutade hade våra ögon egentligen fastnat på ett lite större ställe som hade lite mer lounge stil. Det såg ut att vara kopplat till hotellet som låg vid sidan om. Menyn ute på gatan såg ut att ha en hel del goda rätter. Vid ett soffbord satt ett par med varsin drink, men annars var det ganska lugnt, trevligt och inbjudande.
Middag på Ares Resto & Lounge i Sanur
Vi gick upp för trappstegen och blev visade till ett bord av en trevlig tjej. Direkt därpå kom en man och gav oss våta handdukar, som visade sig vara riktigt kalla vilket om än lite oväntat var svalkande och skönt. Även om stället och servicen kändes lite mer påkostat än vissa andra längst med gatan så låg priserna på ungefär samma nivå. Ölen kostade 10 000 mer än vi tidigare betalat men det handlar bara om en skillnad på kanske 8 svenska kronor.
Vi blev serverade varmt bröd och ölen hälldes upp. Vi bad även att få en flaska aqua som är balinesiskt vatten som serveras i återvinningsbara flaskor för att släcka den främsta törsten. Satayspetten kom in på en liten bordsgrill med glödande kolbitar. Det rök ordentligt och doftade gott. Tallriken hade vackert upplagt ris, grönsaker, en skål med sataysås och ett stort räkcracker som skapade en vacker dekoration. Upplägget såg ungefär likadant ut på den andra tallriken fast här låg det även stora bitar av bbq kyckling.
Ytterligare två avlånga fat med tre små såsskålar på vardera fat kom in. Det var tre olika salsor. Den som kom att bli Ankis favorit var en landning av lök och chili, en hade sambal oelek och mittenskålen innehöll stekt lök. Indonesisk mat är fantastiskt gott och den ena maträtten överträffar den andra fast de ibland kan verka så enkla. Även kyckling Satay som är en av rätterna någon av oss ofta beställer kan skilja sig en hel del mellan de olika ställena.
Den stora ölen gick åt och vi beställde in en till. Kvällen var ljuvlig. Vi satt uppe på uteserveringen till restaurangen och kunde skåda folklivet ute på gatan. Vid ena hörnet satt ett gäng taxichaufförer och snackade i väntan på kunder.
Det kom ytterligare gäster till restaurangen men de hade redan ätit och slog sig här ner i sofforna för att ta en drink.
Efter att ha lämnat restaurangens servering flanerade vi lite på den lilla plazan till hotellet och restaurangen. Vi funderade på att promenera en bit upp på gatan men när vi hade bett gäng taxichaufförer så nära kändes det onödigt. Vi sa vart vi skulle och de tog ett kort internt snack om vem som skulle ta körningen. En kille pekade på en av bilarna som en av hans kollegor nu var på väg till. Vi hoppade in, visade åter adressen på hotellets visitkort och en kort stund senare gick vi igenom porten till vårt mysiga hotell.
Inne på rummet stod datorn på med de olika hotellalternativ vi tidigare kollat in för Ubud. Två av alternativen som låg bra till var så olika varandra att det gjorde det svårare att välja. Ett lite mer rustikt med 100 år gamla hus importerade från java med modern designer touch på inredningen, eller ett modernt balinesiskt boende med privat pool. Båda såg rätt ut på sina speciella sätt.
Efter lite velande konstaterade vi dock att det moderna med pool är lättare att hitta liknande av på andra ställen på Bali. Men det Bambu Indah erbjuder hittar man inte någon annan stans. Vi valde att boka en natt och lämnade andra nattens bokning öppen då vi hade en tanke att ev testa på båda hotellen.
Fotnot: kàMAYA Resort & Villas gick tidigare under namnet WakaMaya Resort & Villas
