Vi vaknade till några gånger på morgonen av ett skönt ljus genom de vita tygerna som hänger ner från himmelssängen. Genom tygerna, mellan draperierna vid fönstret kunde man skymta en solig och varm förmiddag. Den lummiga trädgården badade redan i solljus och träden skapade skuggor över delar av den lilla poolen.
Morgon på kàMAYA Resort & Villas
Frukost på kàMAYA (tidigare WakaMaya) serveras fram till klockan tio. Man kan få den serverad till rummet, men så här första dagen tyckte vi det var kul att kolla in restaurangen.
När vi öppnade dörren ut flög två vackra fjärilar omkring precis utanför. De stördes inte det minsta av vår närvaro fastän vi nästan stigit rakt in i deras lek. kàMAYA består av flera små bungalows i ett vackert lummigt område. Växtligheten är rik och färggrann.
Runt gångarna finns vackra planteringar i stenkrukor. Precis utanför vår bungalow finns en liten vattensamling med en vackert utslagen vit näckros.
Vid den stora poolen fanns några få bord, som alla var upptagna. De som tagit tidig frukost satt kvar med en kopp kaffe, andra hade precis kommit dit. När vi kom fram kvällen innan var det så tyst och lugnt att vi inte hade någon aning hur många som var här men nu såg vi i alla fall 4-5 andra par och vi tyckte oss höra något barn prata någonstans i närheten.
En servitris frågade om vi ville gå upp på serveringens övervåning, vilket vi gjorde. I en mapp av bastliknande material kunde vi läsa frukostmenyn. Man kunde välja mellan färskpressad apelsinjuice eller juice av mixade frukter. Vi valde båda den mixade varianten. En frukttallrik ingick också som standard, vilket vi alltid uppskattar vid besök i tropiska länder. Utöver detta kan man välja mellan bland annat ägg & bacon, flingor, pannkakor och french toasts. En brödkorg med olika typer av bröd serverades samtidigt som kaffe.
Vi gjorde våra val och lutade oss bakåt i stolarna på den lilla terrassen och tittade utöver området och poolen. I rummet bakom oss finns ett litet bibliotek med bar och en dator till gästernas förfogande.
Frukosten var mycket god och mättande. Bananpannkakorna var fantastiskt goda. Och i brödkorgen fanns förutom olika sorters bröd även croissanter och någon sötare bulle.
Vi konstaterade att det var tio år sedan vi var på Bali senast. Då var vi precis i starten av en fyra månaders lång jorden runt resa. Vid den tiden hade vi ingen dator med oss. Kamerorna var analoga och visserligen hade vi en mobil men den användes mest för att kunna nås om det var något speciellt. Nu finns det trådlöst nätverk på hotellet och vi kan vara konstant online med både telefoner och datorer. Det har verkligen hänt en del på de här tio åren.
Tillbaka på rummet hade de hunnit städa och bädda sängen. Tygerna runt sängen var nu fint knutna. De fina blommorna som dekorerade vårt rum igår var nu bortstädade.
Privat pool i Sanur
Vi öppnade dörren till vår trädgård där vi planerade att tillbringa de första timmarna.
Handdukar till solstolarna som låg hoprullade i en korg tog vi upp och la ut. Efter att ha bytt om och smörjt in oss med solfaktor var det underbart skönt att lägga sig i en solstol under parasollen och bara njuta. Våra böcker la vi på det lilla bordet bredvid oss, men det tog en stund innan vi öppnade dem. Kroppen kändes som ett urladdat batteri, solens strålar och värmen var som en första tendens att uppladdningen kunde påbörjas.
En svag bris skapade ljudet av blad som rör vid varandra. Fåglarna kvittrade och ett svagt porlande ljud från poolen skapade tillsammans en känsla av välbehag. Längst med ena sidan av poolen fanns en stor vacker bougainvillea och en växt med vackra orangefärgade blommor som vi ofta ser men aldrig lärt oss namnet på.
Vid ena änden av poolen växer ett flertal gröna växter och ovanför växer en Frangipani; ett högt träd som, trots att grenarna är helt kala, bär våra favoritblommor.
Längst med muren till höger om poolen klättrar en grön klätterväxt vackert. Och precis där låg vi och njöt av omgivningen och värmen. Poolens vatten kändes svalt vid första stund men det berodde nog bara på värmen våra kroppar alstrat. Det var underbart skönt att svalka sig och beundra den lilla trädgården och vår bungalow från denna vinkel. Semesterkänslan började komma på plats och vi njöt av sol, värma, böcker och vår charmiga bungalow. Titt som tätt var någon av oss och svalkade oss i poolen.
Efter några timmar kände vi det kunde också sitta gott med någon lunch. Alternativet att ge sig iväg fanns så klart, men vi njöt lite för mycket i vår mysiga bungalow. I en av pärmarna på rummet står restaurangens meny. Lasse tog den korta promenaden bort till serveringen och beställde två stycken kyckling Satay med ris. Och två stora flaskor av den inhemska goda Bintang ölen.
15 minuter senare knackade det på dörren. Servitrisen frågade vart vi ville sitta och vi pekade mot bordet på altanen. Hon dukade upp med tabletter bestick, glas och öl. Tiden var perfekt för lunch och mysigare miljö är svårt att tänka sig. Vi slog oss ner i skuggan och njöt av vår lunch och vår första Bintang öl för den här resan. Det kommer att bli ett antal till.
Efter lunchen la vi oss en stund i skuggan av parasollet och fortsatte läsa våra böcker vi påbörjat för denna resan. Man började känna av eftermiddagens solstrålar som fortfarande var väldigt sköna om än inte fullt lika starka. När större delen av trädgården låg i skugga satte vi oss en stund på altanen.
Efter att ha duschat och klätt om gick vi ut till lobbyn för att kolla lite hur långt det skulle vara att gå till stan. Vi visste de skjutsade gäster gratis in, men en promenad lockade samtidigt, och vi funderade på att ta strandpromenaden dit. Med tanke på att klockan var runt sextiden och solen skulle gå ner om en timma bestämde vi oss ändå för att bli skjutsade dit och hellre strosa omkring där.
Kväll i centrum av Sanur
Chauffören körde genom de smala gatorna. Längst med strandpromenaden gick många och bar saker på huvudet. Något speciellt kändes det som det var, men vi vet inte vad.
Vi närmade oss stan och spanade in butiker, folk och restauranger utmed gatan. Chauffören skulle släppa av oss vid buss stationen och den inhemska nattmarknaden. Det var en ganska lång sträcka. Stans huvudgata kändes mycket längre än vad vi kunde komma ihåg att den var för 10 år sedan.
Framme vid marknaden släpptes vi av och möttes direkt av det härliga kaoset…tutande mopeder, bilar, människor och rökelser i en salig blandning. Doften av gamla växter som stått som offergåvor kändes bekant. Det doftar kanske inte så gott, men det är något speciellt ändå som påminner om Bali, dess kultur och det vänliga folket här bor.
En kvinna som gick förbi berättade att hon hade ett marknadsstånd inne i ena hörnan av marknaden med kläder och ville gärna vi skulle gå dit.
Vi gick in en sväng på marknaden. Det var ännu inte mängder med folk men skulle säkert bli fler. Populärast just nu var matstånden. Bakom en rökridå stod en kille och grillade spett över eld.
Vi lämnade marknaden bakom oss och korsade gatan efter noga övervägande när förutsättningarna var bäst. Här gäller det att se upp. Vänstertrafik gäller, men mopedisterna kändes som de kunde komma precis från vilket håll som helst. Och alla tutar. Alla taxibilar som passerar tutar dessutom i hopp om att få körning.
Vi gick en bit åt ena hållet och sedan in på en gata som vi gissade ledde till stranden. Och mycket riktigt, där framme skymtade vi havet. Mörkret hade snabbt lagt sig. Vattnet låg en bra bit ut och folk och hundar satt på stranden. Ute i havet låg några små båtar.
Serveringar på stranden började så smått fyllas, främst av turister kändes det som här. På stranden grillades det däremot en hel del, och mest populärt var nog majskolvar. Här höll lokalbefolkningen till. Vi strosade omkring en stund här uppe vid stranden och strandpromenaden.
Även om denna strandpromenad kändes lite turistanpassad med marknadsstånd, butiker och serveringar så var det väldigt mysigt. Vi fortsatte längst med stranden en bit.
Restaurangerna hade bord och stolar ute i sanden nära strandkanten med läcker belysning runt om.
Mellan två serveringar var en öppen bit strand dit vi gick ut. Månen lyste full bakom en mäktig moln formation som skapade en dramatisk men vacker vy när månen speglade sig i havet.
Vi dokumenterade och beundrade den vackra vyn. I sanden där vi stod var det mängder av dessa små söta askar av bananblad med offergåvor som Balineserna skapar varje dag. Det var inte utan att man blev lite nyfiken varför det fanns så många just hör i stranden.
Vi vände upp mot strandpromenaden och fortsatte en liten bit till. Men ganska snart såg det ut att ta slut. Vi gick upp en gata vi gissade kunde ta oss tillbaka till huvudgatan. Det visade sig vara en liten marknadsgata med en massa små butiker. Även om många höll på att stänga var de ändå angelägna om att fråga om vi inte skulle komma in och titta i just deras affär. Även om det väl också kan ha sin charm så var det inte riktigt vad vi kände för just nu.
Längst in i gränden mötte vi två kvinnor som precis stängt sina butiker. De berättade att få kom in hela vägen in och att de gärna ville vi skulle komma tillbaka imorgon. Det var även här som vi insåg att det var just en gränd och inte en genomgående gata vi hamnat på. Det var bara att vända och gå tillbaka mot strandpromenaden, vilket i och för sig var en väldigt kort sträcka.
När vi stod och fotograferade en av landets många ganska fula men lite roliga knubbiga statyer kom kvinnorna förbi oss på sina cyklar och hejade glatt. Vi tog det säkra före det osäkra och promenerade tillbaka samma gata som vi gått innan för att komma tillbaka på huvudgatan. Flera butiker hade stängt men det fanns fortfarande mycket öppet. Vi strosade mest omkring och insöp atmosfären och började spana in restaurangutbudet. Pizza, indiskt och kinesiskt gick bort. Vår första kväll på Bali ville vi ha riktigt indonesiskt kök.
Vi hade ingen brådska utan strosade utmed Jalan Danau Tamblingan. Hela tiden får man frågor om man är intresserad av taxi eller längre transporter. Om inte idag så kanske imorgon eller någon annan dag. Formuleringarna är alltid de samma. Vi passerade några trevliga ställen men gatan var lång och vår nyfikenhet om vad som komma skulle fick styra. Än var klockan inte så mycket att det fanns risk att ställen skulle stänga heller.
Längst med denna gata kan man hitta alla typer av restauranger. På flera restauranger spelade live band.
Middag på Café Batu Jimbar
En bit längre fram gick vi över gatan för att spana in Cafe Batu Jimbar där ett latin band stor och spelade. Egentligen kanske det inte passade helt in på det balinesiska vi tänkt oss, men maten som serverades var i alla fall genuin balinesisk även om det även fanns lite mexikanska inslag på menyn. Cafe Batu Jimbar verkade populärt och alla bord på uteserveringen var upptagna. En servitris som kom fram sa dock att ett sällskap var på väg att betala. Vi fick vänta några få minuter innan vi blev visade till ett bord och kunde slå oss ner.
Under tiden bandet spelade kom fler och fler par inifrån restaurangen ut och dansade. Det var inga amatörer direkt, tvärtom var flera väldigt duktiga. Det var en trevlig underhållning att till live musiken även få lite dansunderhållning.
Menyn hade mycket gott att erbjuda. Törstiga började vi med att beställa in varsin flaska vatten. Efter det satt Bintang öl väldigt gott. Lasse hade sett fram emot att äta Nasi Goreng vilket han beställde in denna kväll. Anki föll för kycklingspett i en kokossås med lime inslag.
Dansarna turades om att dansa och bytte partner med varandra. Det var en lättsam och trevlig stämning och man såg att de verkligen älskade dansen.
Den stora serveringen hade ett stort antal runda bord men även långbord för större sällskap. Utomhus kunde det te sig ganska enkelt men trevligt, men blickar man in till baren ser man en fantastisk stor och påkostad lampkrona i taket som täcker hela baren.
Även inomhus dansades det. De turades inte bara om att byta danspartner utan även var i restaurangen de höll till. Maten var som väntat fantastiskt god. Lasses Nasi Goreng hade en hel stekt ägg som dekorativt låg ovanpå riset. Kycklingen serverades i två spett bredvid. Till detta räkriskakor.
Det var en skön kväll. Vi beställde in ytterligare en öl och satt kvar en stund. Första heldagen i Bali hade varit väldigt skön och lyckad. Vi bad att få in notan och kunde konstatera att det fortfarande är väldigt billigt att äta ute på Bali. Och då har vi inte ens gått in för att hitta billiga alternativ. Vill man kan man både bo och leva extremt villigt på Bali. Vi känner däremot att det är trevligt att unna oss lite mer när man inte behöver tänka allt för mycket på plånboken.
Vi lämnade restaurangen och gick ut på gatan. Det fanns gott om taxibilar och de gör det väldigt lätt för en att haffa en taxi då de som är lediga tutar för att påkalla uppmärksamhet.
Vi hoppade in i en och fick visa upp visitkortet till kàMAYA då han inte var helt säkert på vart det låg. Inte undrar på det, det ligger verkligen lite gömt längst med en smal slingrande gata. Det finns dock flera andra boenden längst med denna gata också, och att köra år väldigt fort och kostar nästan ingenting. Denna taxiresa betalade vi 20 000 Rupiah för vilket är strax under 20 kronor.
Tillbaka på vårt hotell möttes vi av en miljö som var snudd på ännu mysigare på kvällen. Precis innanför entrén möttes vi av ett stort upplyst Buddha huvud omgiven av grönska.
Vi följde stengången och passerade den fina poolen med den lilla pyramiden. Hela området inne på hotellet var punktupplyst och lyfte fram den fina grönskan.
När vi kom fram till vår villa gick vi direkt ut och satte oss i trädgården. Temperaturen var fortfarande fantastiskt skön. Det är den i stort sett dygnet runt förstås. Det var så behagligt att vi knappt ville gå in, men klockan blev till två på natten och vi ville inte sova bort morgondagen så till slut släckte vi och kröp in till himmelssängen där vi somnade gott till ljudet av gecko ödland som verkade ha bosatt sig utanför vår terrass. Skönt om den håller myggen borta.
Fotnot: kàMAYA Resort & Villas gick tidigare under namnet WakaMaya Resort & Villas
