På morgonen gick Lasse ner till receptionen och beställde fram vår bil. När vi var klara gick vi ut och satte vi oss i bilen och körde runt hörnet till Café Bonjour. Lasse väntade i bilen under tiden Anki gick in och köpte med sig kaffe, juice och varma bagels med creame cheese to-go. Vi cabbade ner taket på bilen och lämnade South Beach.
Anki skruvade in lite bra musik på Radion och sedan satte vi i oss av frukosten under tiden vi körde ut på MacArthur Causeway för att lämna South Beach bakom oss. Vårt mål låg drygt en timme bort och rakt söderut. Det var dags att uppleva lite natur och vilda djur djupt inne i Floridas stora national park, Everglades.
Liksom när vi körde till Key West några dagar tidigare körde vi öster ut på Dolphin Expressway, tog av söderut på Palmetto Expressway och när bebyggelsen började glesna tog South Dixie Highway 1 vid.
När vi svängde av vid Florida City passade vi på att tanka eftersom det inte fanns några mackar inne i Everglades och vi inte hade bestämt rutten för dagen ännu. När vi följde vägen västerut dök snart skyltarna mot Everglades Royal Palms upp, vilket var vårt första mål för dagen.
Efter att ha betalat 10 dollar för inträde till national parken följde vi vägen in i Everglades. Nu syntes inte längre några byggnader och högt gräs fyllde nu landskapet på båda sidor om vägen. När vi såg skylten Royal Palms svängde vi in på en mindre väg.
En skylt längs vägen varnade för stora kattdjur, vilket gav viss ökad spänning även om vi vet från andra platser jorden över att det oftast betyder att man mycket sällan ser skymten av dem.
Vi kom fram till en liten parkeringsplats och en liten byggnad. Det fanns varningar för att svarta vråkar i området som gav sig på gummidetaljer på bilarna som t.ex. vindrutetorkarbladen. Men vi var inte så oroade och det såg lugnt ut med övriga bilar. Något som vi däremot reflekterade var en varningsskylt för närgångna alligatorer… eller vad sägs om följande: ”Gå aldrig närmare än 5 meter till en alligator, om den väser eller öppnar munnen i försvar öka det avståndet”. En varning som kanske känns lite överflödig för alla som varit nära en av dessa varelser.
Det finns några två olika stigar att gå i Royal Palms och vi valde Anhiga Trail som lär vara den bästa för att se djur under denna säsong.
Vid gick ut på en liten stig och i den lilla sjön intill såg vi en en mängd stora fläckiga fiskar i vattnet.
Sjön gick över till en smal bäck och på en liten gren bland det höga gräset satt en vacker ormhalsfåglel och torkade sina fjädrar. Dessa vackra fåglar har gett denna stig sitt namn, Anhiga som är det latinska namnet på fågeln vilket också är det man använder på engelska även om den ibland även kallas snakebird på grund av sin långa smala hals som den kan vrida på i alla möjliga riktningar.
En kort bit därifrån såg vi den första alligatorn. Han låg och jäste i solen. Men vi förstod att detta bara var början så vi promenerade vidare.
En fågel precis nedanför oss kämpade med att få loss en fisk han spetsat från sin näbb. Efter lite fläktande med huvudet lossade fisken och slank snabbt ner i fågelns mage. Något dök upp från under vattenytan och gled sakta fram i vattnet, första alligatorn vi sett på vårt besök. Det är något lömskt och lurigt med hur ögonen kikar upp strax över vatten ytan.
Den saktade ner och gled intill vattenkanten bara några få meter från oss. Vi följe den med blicken och den simmade lugnt och fridfullt mot oss. Det är inte utan att man har respekt för dessa djur. Och hur säkert är det egentligen att gå här med bara en sluttning och en låg träribba mellan oss och detta djur. Vi tyckte båda att alligatorn spanade in oss. Det såg lite roligt ut när man såg hur den bromsade med sina korta ben med de långa klorna.
Den låt helt stilla i någon minut och så plötsligt gjorde den ett mycket snabbt och kraftfullt utfall. Vi tog båda några snabba steg bakåt eftersom vi inte riktigt förberett oss på det stora plasket. Om den lyckades ta något och i så fall vad lyckades vi inte se. Eller var det en markering mot oss kanske? Men lika fort som den gjorde sin attack återvände den till att lugnt glida vidare.
Vid våra fötter flög en vacker orange fjäril från blomma till blomma. Hela platsen sprudlade av liv, såväl stort som smått.
Landskapet domineras av det höga gula gräset som också döljer träskmark .
För att kunna komma in en bit i träskmarken och vattendragen som löper igenom den hade man byggt en slags trägång på pålar, som fungerade som en brygga ut över vatten och träsk.
I träden ovanför för oss satt två unga ormhalsfåglar och spanade ut. De såg lite mindre ut och fjädrarna på huvudet var lite ruggiga.
När vi gick ut på trägången var det först träskmark med gräs och rötter som gjorde det svårt att se vad som kanske dolde sig bland dessa. När det prasslade till inne bland växtligheten så spanade vi för att se vad som orsakat ljudet men såg inget. Gången svängde och gräs och buskar glesnade för att ge plats för en stor sjö. En alligator kom sakta glidande över sjön mot platsen vi stod. Snart kom den så nära att vi nästan kunnat sträcka ut armen och klappa den. Men vi lyckades motstå frestelsen och alligatorn gled förbi under oss på trägången.
Vi gick över till andra sidan gångbron och kunde se dess respektingivande klor på bakbenen genom det klara vattnet.
Dess ruggliga skinn på ryggen var det enda ovanför vattnet och på avstånd kanske man skulle kunna missta den för en flytande stock, fast lite ruggligare.
En bit bort nådde den en liten udde där den klättrade upp och la sig till rätta i solen. Den skruvade på sin långa kropp för att få plats och la sig med huvudet vilande på en stock där den kunde spana ut över vattnet.
Ovanför passerade en grupp fåglar i V-formation på en klar blå himmel. Denna plats verkligen sprudlade av liv.
Från ena sidan av sjön spred vackra näckrosblad ut sig över en del av vattnet.
Men snart sled något ruggligt fram genom de gula blommorna och kontrasten mellan de vackra näckrosorna och alligatorn på jakt var slående, hårt och mjukt.
Vi gick tillbaka en liten sträcka och till slutet på trägången så långt ut som vi kunde komma. På en gren satt en fågel med klarblått huvud och lång näbb helt stilla och spanade ner i vattnet efter fisk.
Trägången var utformad som en stor rund form och när vi gick runt stannade vi till vid några träd. Där satt en ormhalsfågel och spanade efter fisk. Även om vi sett dem flera gånger tidigare hade vi inte sett någon så här nära.
I vattnet plöjde den största alligator vi sett denna dag fram. Dess huvud var större och bredare och något sjögräs hade fastnat i dess vassa tänder och hängde med när den gled fram i vattnet.
När vi fortsatte fram såg vi en vacker ormhalsfågel som satt på en gren och spände ut sina vingar som speglades i det stilla vattnet.
Nu kom vi fram till en plattform framför lite träskmark. Fram till denna plats hade vi bara sett en alligator i taget, men här fanns det en hel flock.
Det fanns en stor alligator som låg på en stor stock och kollade in sjön nedanför. Kanske väntade den på en fet fisk? Vi gissade att det kunde vara mamman då det låg fyra mindre alligatorer bland växtligheten i det grunda vattnet bakom.
Den vattenbaserade växligheten var färgrik i grönt, gult och rött som lyfte fram de blå grå ryggarna på alligatorerna. De låg mest stilla och lurade, då och då flyttade de lite på ett ben eller stjärten, men det var med minimal insats.
På en gren satt en kritvit häger och blickade ut. Den hade förstånd att hålla sig på behörigt avstånd från rovdjuren nedanför.
Det delade den dock inte med en helt klarblå fågel som gick omkring mellan alligatorerna. Fast den var ständigt på sin vakt och när någon alligator rörde sig minsta lilla så stannade den upp och kollade läget.
Vi blev kvar på platsen en lång stund och väntade på att något skulle hända. Men mycket lite hände trots deras luriga blickar och sylvassa tänder som sticker ut även när de har sitt gap stängt.
Solen sken och vi njöt av promenaden när vi åter gick mot den lilla byggnaden som vi utgått från.
I och för sig var vi inte lika nyfikna på den flora som man ev kunde få upptäcka via den andra promenaden, men det var ingen lång runda så valde ändå att passa på.
Gumbo Limbo Trail har tagit sitt namn från träden med den tunna lösa barken som är lite rödaktig. Detta har gjort att trädet ibland kallats turist trädet, med tanke på turister som fått för mycket sol och fjällar hud. Det fanns gott om dessa träd under rundan som oftast bestod av smala passager mellan träd och buskar. Till skillnad från Anhinga som varit öppen var denna närmast att betrakta som skogspromenad.
Det var en radikal skillnad på promenaderna eftersom Gumbo Limbo inte avslöjade något djurliv alls, även om det säkert fanns små kryp under sten och stock.
Tillbaka vid Royal Palms startpunkt gick vi inom den lilla turistbutiken i byggnaden vid parkeringen. Det fanns lite fotoböcker, kartor och andra souvenirer men vi passade på att köpa varsin glass som satt helt perfekt i värmen.
När vi tog plats i bilen så hade vråkarna låtit bli bilen och vi drog ner taket och rullade ut från Royal Palms. Hade inte tiden gått så fort så kanske vi kört vidare till sydkusten och tagit en båttur som vi hört talas om. Men samtidigt hade vårt besök varit så lyckat att vi var mycket nöjda med dagen. Vi hade tidigare fått rekommendationen att undvika de typiska snabbgående båtarna i Everglades, de både skrämmer iväg djuren och ibland skadar de både flora och fauna.
När vi kom till Florida City var det dags för sen lunch och vi körde in till Taco Bell för att testa denna Mexikanska snabbmat klassiker i USA.
Vi slog oss ner vid ett fönster och åt Tacos och Burritos under tiden vi kollade på trafiken som rullade förbi. Det var dags att återvända till Miami och vi körde South Dixie Highway 1 norrut tills vi nådde Coral Gables. Vi letade upp parkeringen och gick in i på Village of Merrick Park som är en shopping center.
Byggnaden i tre våningar har en öppen framsida med en liten park nedanför. Första stoppet blev Borders där vi letade efter lite böcker, tidningar och musik. Anki gick iväg och kollade lite klädbutiker under tiden Lasse letade upp ytterligare några böcker och betalade. Utanför började det skymma och lampor lyste upp den fina fontänen i mitten av parken.
Lasse letade upp Anki och efter att besökt några butiker till var det nu helt mörkt ute. I träden hängde små lyktor och det gav den lilla parken en mysig inramning.
Village of Merrick Park har en av få Juice Couture butikerna i Miami och Anki passade på att kolla utbudet och provade ett antal plagg. Tjejerna i butiken erbjöd oss vatten och kom med små söta vattenflaskor. Under tiden Anki provade pratade Lasse med de trevliga tjejerna i butiken och fick lite tips om vilken väg som var smidigast tillbaka till South Beach.
Med några kassar i händerna letade vi upp bilen och körde norrut. Vi svängde upp utanför The Colony mitt på Ocean Drive och lämnade bilen till parkeringstjänsten. Det var skönt att komma inom rummet och vila fötterna en stund. Men tiden gick fort så vi bytte om för kvällen och gav oss ut.
Livet var igång som vanligt längs Ocean Drive och vi fick och spanade på lite olika alternativ för kvällens middag. Utkastarna längs gatan drog i oss och försökte locka med diverse erbjudande med rabatter och 1 för 2. Vi var sugna på att sitta ute och gick upp och ned längs gatan och spanade. Valet föll på Mango’s Tropical Café där vi slog oss ned vid ett bord ute på gatan.
Personalen var lite lustigt klädda i bland annat byxor i Zebra mönster. Vi beställde in ett glas vitt var under tiden vi kollade över de goda alternativen på menyn.
Menyn erbjöd flera spännande rätter varav Anki valde en Mango Sallad och Lasse tog en Cajun Kyckling.
Folk gick förbi på gatan och stundtals var det kö in på Mango’s. De höga palmerna längs restaurangen svajade ovanför oss och var upplysta med lampor i ljus som skiftade färg.
När vi ätit upp blev vi erbjudna att gå in på själva stället och kunde smita förbi kön som rena VIP gästerna.
När vi kom in blev vi lite överraskade. En liten scen hade ett band som körde svängig musik och på golvet dansade många men då och då hoppade personal i utmanande klädsel upp på en bar scen och dansande, något som stundtals förde tankarna till någon slags stippklubb.
Vi blev kvar en stund, drack ett glas, kollade på folket och lyssnade på musiken och det blev förstås sent innan vi kom tillbaka till hotellrummet.
