Trots några fler timmars sömn denna natt kände vi oss trötta men samtidigt spända och fulla av förväntan vad vi idag skulle få uppleva.
Vi åt frukost vid ett bord på innergården och packade sedan ihop våra grejor och checkade ut från Laxmi Vilas Palace. Vår chaufför stod och väntade på oss och vi körde ut och lämnade hotellet bakom oss.
Dagen skulle börja med en rickshaw tur i Keoladeo Ghana National Park. En timmes rickshaw tur var inkluderat men inträdet fick vi tydligen själva stå för. Detta var dock inga stora summor.
Keoladeo Ghana National Park
Vi blev visade stora kartor över området och de försökte sälja på oss både egna cyklar så vi skulle kunna ta oss vidare in i området, samt en personlig guide, men vi avböjde detta och satte oss istället i rickshaw vagnen för att åka in i parken.
Det var en ganska smal asfalterad väg vi åkte på med träd på båda sidor. Första intrycket var att vi kanske inte skulle få se så mycket om vi inte gav oss längre in men redan efter en kort stund började vi se olika fågelarter.
Vår förare såg några fläckiga hjortar och vi gick av för att se om vi kunde se dem bättre en bit ifrån vägen. De hörde oss dock och sprang iväg.
Efter en stund på cykeln fick vi syn på en antilop som stod och åt en bra bit därifrån. Vi gick åter av och kunde den här gången närma oss djuret ganska rejält. Det var en hona och hon tittade på oss samtidigt som hon fortsatte äta. Fortfarande var vi på tillräckligt avstånd för att hon skulle känna sig trygg.
Omgivningarna är lummiga och vackra. Vi gick av rickshawn vid en plats där det fanns en sjö. På en stam i vattnet satt en sköldpadda.
Vi fortsatte med cykeln. Runt om oss såg vi ständigt olika typer av fåglar. Längre bort på vägen, uppe i en hög stam, satt en uggla.
Den satt först väldigt stilla och sov. Det var nästan så man tyckte den såg fejkad ut. Men sen vaknade den till och tittade lite runt om sig. Sen dalade huvudet in i skägget igen och ögonen slöts.
Vi promenerade ut en bit och kunde se fler storkar samt vildgrisar. När det regnat riktigt mycket på somrarna brukar vattnet gå betydligt högre, men det har inte varit någon ordentlig monsun i år. På sina ställen kunde vi se vattenslangar ligga och pumpa ut vatten.
Föraren sa att vi hade varit ute i nära två timmar och att vår chaufför endast hade betalt för en timma. Om vi ville köpa mer tid fick vi själva stå för detta. Det var verkligen trevligt att bli runtskjutsad på rickshaw och kolla in olika djur och den vackra naturen, men vi skulle åka vidare och gissade att vår chaufför nog stod och väntade på oss.
Registreringsskylt under styret på vår rickshaw
Man förstår att befolkningen inte har det lätt och gärna vill passa på att tjäna så mycket som möjligt på oss turister. Föraren gjorde vad han kunde för att sälja in mer tid. Med mer tid hade vi inte tvekat, men vi var tvungna att vända om och påbörja turen tillbaka mot entrén.
Kingfisher.
Åter igen hade vi turen att se fler antiloper. Den här gången på betydligt närmre håll. Och strax därintill kunde vi se en Kingfisher fågel med sina vackra starka färger.
En papegoja sitter och äter i ett träd och tittar då och då lite nyfiket ner på oss.
På en gren strax ovanför oss satt en papegoja och åt på en frukt. Vi stannade till här och tittade lite på den. Den fortsatte äta men tittade då och då nyfiket ner på oss. Efter att ha tittat på varandra en stund satte vi oss i rickshawn igen.
Vår vy bakom vår chaufför som körde oss.
Vi närmade oss entrén där vi utgått ifrån. Vår chaufför som satt vid grinden reste sig och välkomnade oss tillbaka.
Lasse gick för att växla lite pengar så vi kunde betala för den extra tiden som gått samt ge vår guide lite dricks. Han hade berättat för oss att då det regnat lite denna sommar fanns det inte lika mycket djur här som vanligt vilket gjorde att turisterna höll sig borta. Vi gav honom säkert lite mer än vi behövt men det känns ändå bra att kunna skänka lite extra till en del av de man träffar här.
Anki och vår rickshaw chaufför.
Från denna nationalpark skulle vi köra mot Sariska. Resan skulle komma att ta några timmar och var den längsta bilresa vi skulle göra här i Indien. Direkt när vi satte oss i bilen räckte vår trevliga chaufför över en kall flaska vatten från hans kylbox.
Några kvinnor bär kärl utmed vägen.
Att åka bil i detta land är en upplevelse i sig. Några direkta trafikregler verkar inte finnas, eller så finns dem men är så långt ifrån våra vi kan föreställa oss. Man tutar som ett meddelande att man är på väg framåt även om det kommer mötande trafik.
Sådana här transportsätt ser man överallt.
Ibland kan tre bilar köra om varandra på rad på en väg avsett för max två bilar i rad. Kor går som kungar på vägarna och rätt som det är får man stanna till för passerande kor.
Då och då kör man in i små samhällen där det är marknader utmed gatorna. Då kan man njuta av att se människor, hundar, getter, ko, bilar och en mängd marknadsstånd i en härligt salig röra. Människorna här i Indien är ett färgglatt folk och kläderna är mycket vackra.
Anki står och pratar lite med en vakt en stund under vår paus vid Kanak Palace
Vi gjorde ett kort stopp på en gatukrog där vi köpte lite kall läsk och en chokladbit. Det var skönt att sträcka på benen. Innan vi åkte vidare ställde vi oss en stund vid vägen för att spana in de olika tänkbara transportsätten som människorna här tar sig fram på.
Efter en kvart sätter vi åter oss i bilen och fortsätter vår resa. Det är ett otroligt land vi upplever.
Cyklister med hö på pakethållaren passerar. En traktor med så mycket överlastat hö gör att vi knappt ser att det sitter tre människor under ena sidan av höet och försöker få sikt över vägen.
Vi passerar en marknad.
Vi passerar en skola och en mängd indiska barn går och cyklar utmed vägen. Alla har likadana blåa skoluniformer och flickorna har röda rosetter i håret. En bit därifrån släpper en skolbuss av barn och det är så synd att vi inte hann ta ett kort på denna skolbuss. Den bestod nämligen av en minibuss totalt fullpackad av små glada barn. Uppe på taket hade barnen bildat en ganska hög pyramid av människor eftersom de inte fick plats i bussen. De satt bokstavligt talat på varandra men skrattade och verkade inte ett dugg bekymrade över att transporteras så här i den höga värmen.
Naturen skiftar under resans gång.
Vi svängde av några vägar och kom på en väg som passerade ett naturreservat. Vår chaufför sa att hit skulle vi åka efter vi checkat in på vårt hotell.
Vi fortsatte vägen fram och svängde snart in på uppfarten till Sariska Palace, ett mycket pampigt och vackert ställe. Vid entrén blev vi avsläppta.
Sariska Palace.
Vi checkade in och blev visade till vårt rum på andra våningen. Rummet var otroligt stort och högt i tak. En soffgrupp med schäslong, ett arbetsbord och en garderob fanns här förutom den stora sängen.
Fortsätter man längre in i rummet finns ett mindre rum med ett litet bord och två stolar. Badrummet är fräscht och fint.
Vårt rum ligger i ett hörne så vi har fint utsikt åt flera olika håll.
Vi gjorde en kort avlastning av våra saker på rummet och gick sedan ner till receptionen igen där en chaufför väntade med en jeep. Det var dags att ge sig ut och kolla in djur. Vi hoppade upp i jeepen och vår tidigare chaufför satte sig på passagerarsätet bredvid jeep chauffören.
Infarten till nationalparken.
Efter cirka 10 minuter passerade vi in genom grindarna till detta naturreservat. Vår guide betalade inträdet samt 200 rupies mer för vår videokamera. Sedan körde vi in.
Sariska var en gång i tiden ett privat jaktområde för “Maharajan av Alwar” som jagade tigrar från ryggen på en elefant. Några tigrar finns idag inte kvar även om många gärna vill locka turister genom att säga att det fortfarande finns. I nationalparken finns dock många andra spännande djur.
Vi passerade ett gäng olika fåglar, många med vackra färger. Det finns även många påfåglar i området. Vägen vi kör på är en smal väg, ibland någorlunda asfalterad, ibland mer grusunderlag eller tillplattat jordunderlag.
Varken vår vanliga chaufför som transporterat oss de senaste dagarna eller chauffören till denna jeep kunde särskilt mycket engelska. De pratade ganska mycket med varandra samtidigt som de spanade efter ljud. Vi var fullt upptagna med all vacker natur och spanade så mycket vi bara kunde efter djur.
Lasse såg något och bad snabbt chauffören stanna bilen och backa. Under en liten dunge låg en söt liten bambifigur, närmare bestämt en fläckig hjort. Den såg inte ut att vara speciellt gammal. Bakom den låg fler, kanske var det syskon eller mamman.
Längst vår väg såg vi fler påfåglar. På flera ställen såg vi nu också fler och fler hjortat.
När vi stod stilla med bilen och kollade in två fläckiga hjortar ställde sig vår chaufför hastigt upp, pekade och sa ”Look, a leopard”.
Vi zoomade våra kameror så mycket vi kunde med de objektiv vi hade på och fick bekräftat att djuret verkligen var en livs levande leopard.
Leoparden stod långt ifrån oss men vi ställde oss alla upp och zoomade in våra kameror så långt det gick. Förmodligen såg leoparden oss på avstånd. Han stod en stund och tittade åt vårt håll. Vilken häftig känsla att se en leopard här. Det hade vi inte räknat med.
Leoparden vände sig och gick in mot gräset.
Snabbt slängde sig vår chaufför ner i sätet och gasade allt vad han bara kunde. Vi fick lika snabbt slänga oss ner och hålla oss fast i bilen för att inte åka av flaket. Snabbt körde vi över snåriga och håliga stigar upp mot stället vi sett leoparden. Och den var kvar. Vi såg den med den vackra fläckiga täckningen genom det höga gräset. Men den hade hört oss och sprang snabbt iväg. Vi såg prickarna hoppande ta sig längre och längre bort genom det höga gräset.
Chauffören klev upp på bilens tak för att se om han såg den, men den var borta. Visst hade vi önskat att få se den en något längre stund, men ändå – så häftigt. Vi har för första gången i våra liv sett en livs levande leopard ute i det fria, i sin egen miljö.
En antilop mitt i tuggandet av gräset
Fulla av upphetsning efter att ha sett en leopard fortsatte vi vår väg. Vi kom riktigt nära två antiloper som stod och åt gräs. Lasse smög sig så nära han kunde utan att skrämma dem för att ta några kort.
En hane står och dricker vatten…
Vid ett vattenhål såg vi en fläckig hjort stå och dricka vatten. De stora hornen visar att det är en hane.
…och det är inte utan att det droppar lite vatten från munnen när han är klar.
Förutom hjortar såg vi alltmer fler antiloper, fåglar och apor. Hela tiden fanns önskan hos oss alla att få se leoparden en gång till men vi visste att chanserna var mycket små.
Vi kom ut på et ganska öppen plats med ett stort vattenhål och mer tillplattad röd lera. Här fanns flera apor och en som satt bara några meter ifrån bilen tittade väldigt nyfiket på oss. Sedan sprang han iväg och hoppade upp i ett träd tillsammans med en annan apa.
Vi körde på smala stigar med högväxande gräs runtom oss. Hela tiden spanade vi upp i trädkronorna och ut bland gräset för att se om vi kunde se fler djur.
Någon meter ifrån vägkanten stod ett vildsvin och tuggade på några grenar.
Vid en byggnad stannade vi till och gick av bilen. Inne på gården fanns fotavtryck och några horn från diverse djur som lever i området. Bland annat kunde vi se avtryck från en leopards och en tigers tassar.
Det har tidigare funnits tigrar i området men tyvärr har alla dödats.
Att skjuta tiger var något ärofyllt tidigare i Indien och något man tjänade mycket pengar på. 1955 beslöt den Indiska regeringen att stoppa människornas dödande av tigrar. Idag finns tigrar enbart kvar på ett fåtal platser i Indien.
Mamma med sitt barn tittar beskyddande bakåt då hon upptäcker oss.
Då och då springer något djur över vägen vi färdas på. Vid ett tillfälle ser vi en liten söt schakal stå vid vägkanten. Det såg ut som den funderade på om den skulle gå över eller inte. Valet blev dock att springa över vägen in till grönskan på andra sidan.
En liten söt schakal står vid vägkanten.
När vi åkte upp på en höjd passerade vi två andra bilar. Även om vår chaufför pratade indiska med de andra förstod vi att han berättade att vi sett leoparden. De hade inte sett den.
Vid detta vattenhål hade tydligen en leopard varit och druckit vid för några timmar sedan.
Vi körde vidare upp till en byggnad på en kulle där en indisk man stod som jobbade i reservatet. Han sa att han hade sett leoparden vid 14-tiden idag när den stod och drack i vattenhålet strax nedanför.
En påfågel börjar spänna upp sina vackra fjädrar.
Klockan närmade sig 18 då parken stänger. Vår chaufför fick gasa på ordentligt den sista stunden för att vi skulle hinna ut i tid.
Vid utfarten fick vi fylla i parkens gästbok. Vi tackade för oss och körde ut genom entrén samtidigt som de föll ner bommarna.
Porten till nationalparken stängs efter oss.
Tillbaka på vårt rum var det skönt att koppla av en stund.
Restaurangen på Sariska Palace börjar servera mat klockan åtta. Vi gick ner för trappan och ut till restaurangen som ligger en våning ner från entréplanet. Öl lät gott och vi beställde in en stor flaska Kingfisher.
Från menyn beställde vi sedan in en ”murgh mirch korma“ som beskrivs som kycklingbitar kokta i svartpeppar och kockens hemligakryddblandning, samt en “papad tamar subzi” som är en vegetarisk rätt bestående av den indiska grönsaken poppadum som kokats med tomater och kryddor. Till detta beställde vi in ris och ”bharwan kulcha” som är typ naanbröd fyllda med potatis, lök och kryddor som sedan fått stå i lerugn.
Allt var mycket gott och personalen väldigt trevliga som alla här i Indien.
Efter det här var vi mycket nöjda och belåtna. Vi gick en liten sväng i omgivningarna innan vi gick upp till vårt rum för att sova.
