Vi sov oss igenom stora delar av flygresan från Nadi till Los Angeles. Med lite möda lyckades vi vakna till för en middag strax efter vi lyft och en lätt brunch innan vi landade. Vindarna hade gått vår väg och vi var framme väl före utsatt tid.
Från havet och in över staden. På väg att landa på Los Angeles flygplats, LAX.
Då vi satt långt fram i planet kom vi snabbt av och igenom amerikanska tullen. Men det blev istället en förhållandevis lång väntan på bagaget, och det var en lättnad när det dök upp på bandet.
Ute i ankomsthallen började vi leta efter hyrbilsfirman där vi bokat en bil. Området där hyrbilsfirmorna normalt ligger var väldigt öde. Det visade sig att en ombyggnation av lokalerna gjorde att vi behövde ta en shuttle buss till hyrbilsfirmorna. Vi letade upp rätt hållplats för vår hyrbilsfirma och strax dök en buss upp.
Vi tog plats i bussen som strax lämnade flygplatsen och fortsatte genom området runt flygplatshotellen. I bussen satt en skylt som gjorde reklam för cabriolet bilar, och visst såg det skönt ut i solen…
Efter att bussen stannat till först på någon annan hyrbilsfirma var det sedan vår tur att stiga av.
Framme på Alamo biluthyrning gick vi fram med vår voucher som vår vän Anna som genomfört bokningen skickat till oss. Precis som utlovat slapp vi alla tillägg som man annars möts av när man hyr bil i USA. Mannen bakom disken frågade oss dock om vi ville uppgradera från denna bil, som var företagets nästbilligaste segment, till nästa. Lasse valde istället att fråga vad det kostade att uppgradera till en bil i det dyraste segmentet, nämligen en cabriolet. Priset blev dubbelt upp, men vädret var fantastiskt varmt och soligt, och vi skulle komma att tillbringa en del tid i denna bil.
Vi slog till, betalade tillägget och gick ut och valde den vi tyckte såg snyggast ut av de Chrysler Sebring som stod på parkeringen
Välkända Randy’s Donuts
Vi rullade ut och letade oss fram till La Ciniega Boulevard som går hela vägen från flygplatsen upp till West Hollywood där vi hade bokat hotellrum. Vi passerade Randy’s Donuts, det lilla huset med en stor donut på, som ofta syns i olika sammanhang på film och reklam.
Med biltaket nedfällt gled vi norrut och kollade in omgivningarna på vägen.
Capitol Records, välkänd byggnad med skivstudio och skivbolag
När vi passerade stora Beverly Center började vi närma oss vårt hotell, men valde att köra vidare en stund och se oss om. Vi fortsatte österut på Sunset Strip, genom West Hollywood och svängde upp på Vine för att köra igenom “turisthollywood” tillbaka på Hollywood Boulevard. När vi svängde upp på Hollywood Boulvard såg vi en skymt av Capitol Building och följde sedan gatan med the Walk of Fame, den med sina välkända stjärnor i gatstenen. Snart passerade vi Musicians Institute där Lasse pluggat, vidare förbi Kodak Theater där Oscar galan nu för tiden hålls och även den världsberömda biografen Manns Chinese Theater.
Manns Chinese Theater, klassiskt gammalt biografkomplex mitt i Hollywood
När vi efter denna tur fått en första dos av Los Angeles åkte vi till vårt hotell, det välkända Hyatt on Sunset. Här har Rock’n’roll historia skrivits, Led Zeppelin hyrde en gång en hel våning. Vid det besöket körde de motorcyklar i hotellets korridorer och testade hur en TV såg ut om man kastade den från 11 våningen. Nu för tiden är det dock ett något lugnare hotell.
Vi körde upp på framsidan och en portier bad oss stiga ur bilen för att checka in. Efter den snabba incheckningen körde vi runt bilen till parkeringen bakom hotellet, tog med oss våra väskor och åkte hissen upp till vårt rum.
Vårt rum låg på en av de översta våningarna med fönster och balkong utmed Sunset Strip. Vi fick en fantastisk utsikt söderut över West Hollyood.
Efter en stund på hotellet kände vi att det var dags att ge sig ut igen.
Solen gick ner under tiden vi körde västerut på Santa Monica Boulevard. Kvällen var ljummen och det var underbart att köra nedkabbat. Vi körde tills vägen tog slut vid kanten av Stilla havet. Vid ena änden av 3rd Street promenade parkerade vi bilen vid Santa Monica Mall.
Santa Monica pir var full av liv och människor. Det pågick en konsert på en stor scen bakom nöjesfältet. Det visade sig vara bandet Indigo Girls som uppträdde. En gång i veckan var det konserter på piren och ingick i något som kallades Twilight Dance Series. Vi lyssnade en stund innan vi gick vidare.
Anki blev sugen på en åktur i det välkända pariserhjulet och vi köpte biljetter och kunde snart stiga på.
Vi fick en egen vagn och när vi kom upp fick vi en otrolig utsikt över Santa Monica. Det var mycket folk som hade samlats för konserten och ta del av kvällslivet på piren.
Karusellen åkte några varv och vi njöt av den varma sommarkvällen och av utsikten.
Nere på marken fortsatte vi strosa runt bland karuseller och marknadsstånd. Vi gick ut på piren och tittade in mot festligheterna. Det var verkligen massor av folk på piren denna kväll och en trevlig stämning.
Vi lämnade piren och karusellerna bakom oss och fortsatte upp till 3rd Street Promenade. Det är en charmig gata med butiker, restauranger och vackra planteringar. Klockan hade blivit sen och alla butiker var stängda nu, och kvällslivet var för övrigt lugnt här denna kväll. Vi ville få en riktig amerikansk middagsupplevelse och valde därför att gå in på Johnny Rocket, en klassisk hamburger restaurang.
Vi slog oss ned i ett bås med gott om plats och bläddrade igenom menyn. Restaurangen är typisk amerikansk diner med kromade diskar, röda soffor, jukebox och 60 tals musik. En servitör, även han i passande klädsel för ett diner, tog emot våra beställningar, varsin hamburgare med pommes frittes som serverades i en tallrik med ketchup målat som en glad gubbe. Till maten tog vi varsin god milk shake.
På den här typen av ställen vet de verkligen hur en sådan här måltid skall smaka. Och inramningen var helt rätt, dennas första middag i Kalifornien på denna resan. Vi betalade, tackade för oss och lämnade Johnny Rockets bakom oss. Gatorna hade nu blivit om möjligt än mer öde och vi mötte bara ett fåtal personer när vi gick gatan upp tillbaka mot Santa Monica Mall och vår parkerade bil.
Bokaffärer är ofta öppna sent i USA och det är alltid trevligt att gå in och strosa omkring bland de långa raderna av bokhyllor och kolla in det otroliga utbudet. Det blev ett kort besök men efter en stund inne i en av dessa bokhandlar kände vi oss ordentligt trötta.
Åter vid parkeringshuset letade vi upp våran bil och svängde ut för att via Santa Monica Boulevard köra tillbaka till Hollywood och vårat hotell.
När vi kom tillbaka till hotellet vid det redan midnatt men det var fortfarande varmt ute och en hel del liv längs Sunset Strip. Vi stod en stund på balkongen med utsikt över gatan och tittade på livet nedanför. Men kände oss själva ganska nöjda med dagen och såg fram emot en natts sömn för en ny dag av upplevelse i denna otroliga stad.
