Mot Arizona

När vi vaknade så var vår plan för dagen redan klar. Vi packade ihop våra saker och checkade ut från Hyatt på Sunset.

Badrum, Hyatt West Hollywood
Reception på Hyatt West Hollywood.

Lasse i bilen utanför Hyatt West Hollywood

Vi satte oss i bilen och gled ut från parkeringen bakom hotellet och ner via gatan La Ciniega till Beverly center. Rakt över gatan ligger Borders book store och vi körde in på deras parkering på baksidan av byggnaden. Inne på Borders hittade vi en bra karta över västra USA vilket kunde vara bra att ha under vår bilresa till Arizona vi nu skulle påbörja.

Beverly center

Strax intill ligger affären Comp USA och vi passade på att gå inom för att köpa DVD-skivor som vi använde som back-up media för alla fotografier vi tog. Innan vi återvände till bilen gick vi in och köpte en frukost to-go på The coffe bean and tea leaf.

Vi cabbade ner, rullade ut från parkeringen och körde österut på Santa Monica Boulevard till den möter Sunset. Vid åt vår frukost under tiden, bagels med cream cheese, apelsinjuice och kaffe. Vägen tog oss genom Silverlake mot downtown LA, genom Los Angeles lilla chinatown område och sedan letade vi oss upp på Highway 10 österut.

Highway, Los Angeles - Arizona

Motorvägarna var ofta upp till sex filer breda och det gällde att hålla koll på flera filer åt båda hållen när man skulle byta fil. Då och då kom vi till riktiga knutpunkter där vägarna korsade varandra i flera nivåer på ett ibland imponerande vis.

När vi kommit en bra bit ut ur stor Los Angeles tog vi av norrut på Highway 15 och svängde av vid Falcon Ridge. Den starka solen var både vass för ögonen och gjorde oss törstiga så vi stannade till och köpte kall dricka på Target.

Highway, Los Angeles - Arizona

Vägen tog oss in igenom San Bernardino bergen och ut i ett landskap som blandade stenig öken med berg och endast fläckvis vegetation och då en låg sådan. När vi kom till Barstow svängde vi österut igen på highway 40.

Highway, Los Angeles - Arizona

Delar av sträckan mellan Los Angeles och Flagstaff tillhör klassiska route 66 som går från Chicago till Los Angeles.

Vi närmade oss Arizona och körde stora delar av vägen längst med Mojave öknen.

Highway, Los Angeles - Arizona

Det var minst sagt en varm dag. Enligt radion var det 30 grader i Los Angeles och 36 i Las Vegas. Enligt bilens termometer när vi körde österut mot Needles var det hela 39 Celsius så sent som klockan sex på kvällen.

Anki kör på Highway mellan Los Angeles och Arizona

När vi stannade till för att tanka gick det inte att motstå att köpa en kall och god isglass, men den smälte snabbare än vi hann äta. Vi körde allt längre in i den heta öknen och vid halv sju passerade vi Needles och statsgränsen till Arizona och termometern visade nu på hela 42 celcius.

Arizona skylt, Highway, Los Angeles - Arizona

Trots att det stundtals var långt mellan någon tätare bebyggelse fanns gott om bra radiokanaler. Bland annat 99,1 FM, en 80-tals kanal som vi lyssnade på under stora delar av bilresan i Arizona denna dag. Vägen vi nu följde kallas Purple Heart Trail.

Anki, Los Angeles - Arizona

Det började bli mörkt och vi blev hungriga. Vi svängde av vid Peach Springs vilket kändes som ett vanligt stopp för långtradarchaffisar som kör denna väg. Vi parkerade utanför Denny’s och gick in och fick ett bord.

Denny's, Los Angeles - Arizona

Den unga servitrisen tog emot vår beställning. En classic burger och en Jalapeno burger med kryddade fries till fick sällskap av varsin Pineapple dream, en god dryck blandad av apelsin juice, annanas, sprite och limejuice. Denny’s kallar dessa alkoholfira drinkar för Fusion favorites.

Denny's, Los Angeles - Arizona

Efter att ha ätit passade vi på att byta kläder innan vi åkte vidare. Att köra nedcabbat är otroligt skönt, men det har sina nackdelar…håret fnurrar ihop sig rejält och Anki passade på att borsta igenom håret och reda ut det innan vi körde vidare för att så småningom hitta ett hotell för natten.

Anki

Vi nådde Williams som är närmaste stad till Grand Canyon och även den stad många stannar och sover över vid på sin väg mot Grand Canyon. Det var nu helt mörkt och sen kväll, men vi valde att inte stanna utan svängde upp på vägen mot Grand Canyon. Detta trots att vi läst att det oftast var fullbokat i den lilla byn allra närmast nationalparken och att det oftast krävdes bokning i god tid för att få rum där. Men vi chansade, delvis för att vi är betydligt piggare på kvällar än på morgnar, och morgondagen ville vi komma upp innan soluppgången och ju närmre Grand Canyon vi kunde komma ikväll desto bättre för att slippa köra långt nästa morgon.

Det var mycket få fordon som mötte oss på den lilla road 64. Det var becksvart och inga lampor längst vägen. Vi var inte helt säkra hur långt vi hade kvar. Vägen kändes väldigt lång när vi inte såg något alls runt om oss.

När vi kom till det lilla samhället Tusayan, som ligger precis vid entrén till Grand Canyon insåg vi att det kunde bli tufft. Det fanns bara ett fåtal hotell, många såg nedsläckta ut, och på ett av ställena lös en ”no vacancy” skylt.

Best Western Grand Canyon Squire Inn, Grand Canyon, Arizona

Vi körde in på Best Western på vinst och förlust och Anki gick in. Hon blev erbjuden deras sista rum, och blev till och med erbjuden en liten rabatt då rummet var ganska litet och klockan sen. Vi slog till direkt och vid halv tolv var vi parkerade och inne på rummet.
Det skulle bli en kort natts sömn, vi skulle ha ungefär en timmas körväg till den utsiktsplats som vi ville nå innan soluppgången, och det kändes hårt när vi satte väckarklockan på halv fyra.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *