Det var ett soldis över Boston denna morgon, men väderlekstjänsten varnade för snöstorm till kvällen. På väg ut tog vi några ord med hotellets concierge. Den förgyllda namnskylten på hans rockslag visade att hans namn var Anthony. Vi frågade om morgondagen och vad som skulle komma att hända runt om i staden, samt diskuterade restaurangalternativ för nyårskvällen. Han rekommenderade att förboka restaurang och köpa en knapp, first night, som gav inträde till massor av aktiviteter runt på staden. Anthony gav oss en utskrift med restauranger som de rekommenderade för nyårsafton och sa till oss att meddela honom senare om vi ville ha hjälp med att boka något.
Innan vi gav oss ut på någon längre promenad stannade vi till på Brueggers för frukost, en bagel var med kaffe och juice. Detta är en klassiker för oss i USA, alltid gott och det blir lagom frukost för oss.
När vi lämnade Brueggers gick vi norrut på School Street och upptäckte att vi följde Freedom Trail som är en sträcka med historiska byggnader och platser som löper genom centrala Boston. Vägen är markerad med rött streck i trottoaren och vi såg också ett slags emblem i asfalten med Freedom Trail märke.
Old City Hall
Nästan omedelbar passerade vi the Old City Hall, det gamla statshuset, och även om det inte sa oss något speciellt så var det en mycket fin byggnad och flera förbipasserande stannade till och beundrade byggnaden.
Vägen förde oss in i Beacon Hill bland fina gamla röda tegelhus och lampstolpar som var vackert dekorerade med granris virat i spiral runt och en röd rosett.
Vår promenad tog oss över Beacon Hill och vi kom ner på andra sidan i slutet av Charles Street som vi besökt några dagar tidigare.
Liberty Hotel
Men detta var inte vårt mål. Vi fortsatte norrut och passerade det nyligen invigda Liberty Hotel, ett hotell inhyst i ett tidigare fängelse. Vi rundade ett stort sjukhusområde och kom ut vid Charles river. När vi stannade till för att kolla in kartan så dök en trevlig man upp och frågade om han kunde hjälpa oss. Egentligen var vi inte osäkra på vägen men passade på att fråga var man bäst gick över motorvägen för att sedan fortsätta till andra sidan Charles River Basin. Han sa att det var enklast att gå över precis där vi stod. Vi tackade för hjälpen och gick uppför trapporna och över gångbron som ledde oss över motorvägen.
Via Charles Dam Bridge gick vi över floden Charles River Basin och passerade strax därefter Bostons populärvetenskaps museum. Vi hade nu kommit över till östra Cambridge. Museet verkade mycket populärt och parkeringshuset var fullt. Poliser hänvisade besökare i bilar att köra vidare.
Det var dags för lite shopping och vi gick in på Cambridgeside Galleria. Här hittar man många av de stora amerikanska kläd- och skokedjorna. Efter att ha betat av de första två våningarna skaffade vi lite ny energi på Starbucks som ligger på bottenvåningen. Vars en dubbel espresso och en blueberry coffe cake satt gott.
Det är lätt att fastna flera timmar i sådana här varuhus. Efter den tredje och sista våningen var vi mer än nöjda för dagen. Med några påsar i händerna gick vi ut ifrån CambridgeSide Galleria och hoppade direkt in i en taxi.
Det hade blivit mörkt ute när vi kom ut ur gallerian. Taxin tog oss snabbt tillbaka till hotellet på Lafayette Street. Vi inte riktigt känt ett behov av att åka taxi här i Boston tidigare men kylan, mörkret och tiden gjorde att det kändes väldigt skönt att ta en taxi denna sträcka.
Vi tog det lugnt en stund på hotellet innan vi åter gav oss ut. Den släng av förkylning vi båda hade råkat ut för gjorde att vi inte riktigt hade samma ork som vi brukar ha.
För kvällens middag gick vi igenom några öde kvarter söderut till South Street Diner. Det var som taget ur en amerikansk 50-tals film med halv rundat tak och en stor skylt i form av en kaffekopp med logotypen uppe på taket.
South Street Diner
Det var skönt att komma in och sätta sig. Även inne var den klassiska stilen av en äkta amerikansk diner bevarad. Det öppna köket ligger precis bakom den långa disken med barstolar där hälften av besökarna satt denna kväll. Utmed gången finns de klassiska träbåsen där vi valde att sätta oss.
En servitris kom med menyer och tog emot vår beställning av dricka först. Vi hann knappt sätta oss innan snön började yra ner utanför fönstret. Meterologerna hade haft rätt. Frågan är om snön skulle lägga sig…
Ur menyn valde vi en ostburgare och en grillad ostmacka. Flera av de andra gästerna verkade vara stamgäster och det var en skämtsam jargong mellan både gäster och personal. Det var lätt att förstå att många valde att återvända till denna diner. Servitrisen diskuterade tatueringar med en gäst som tydligen skulle skaffa en ny tatuering, och servitrisen hade själv flera stora att visa upp.
När notan kom in hade vår gulliga servitris skrivit ett personligt trevligt tack och gott nytt år till oss. När vi kom ut på gatan yrade blötsnön ner. Vi gick direkt tillbaka till hotellet och bäddade ner oss för att vara utvilade inför 2007 års sista dag.
