Första heldagen i Kanada, och som vanligt vaknar man ganska tidigt med jetlag i kroppen. man var dock fortfarande ganska mör. Att dagen såg ut att bli fin kunde vi konstatera när vi drog isär gardinerna vid vårt fönster på 33:e våningen. Dock hade vi insett dagen innan att vädret kunde skifta väldigt snabbt.
Nere i lobbyn pratade vi med en concierge om möjligheterna att ta sig till Niagarafallen. De ligger bara ca 1,5-2 timmar ifrån Toronto. Det finns naturligtvis diverse organiserade utflykter och bussturer, men vi föredrar att göra sådant här på egen hand. Bussar går flera gånger per dag, men en kollega till mannen vi först pratade med föreslog att vi istället skulle hyra bil vilket lät optimalt för oss. De bad oss komma bakom disken och vi kollade på lite bilder från Niagara och kollade även in hur vädret såg ut att bli där nästkommande dag. Det var något sämre än idag, men vi fick hoppas det ändå skulle vara ok och bad att få återkomma att lägga beställningen på hyrbilen senare.
Frukost på St Lawrence market
Solen sken skönt när vi kom ut på gatan. Vi gick neråt Yonge och svängde av vid Wellington Street. Vi strosade upp mot St Lawrence market som utsetts till en av världens bästa marknader av National Geographic. Marknaden ligger i en stor röd tegelbyggnad med bred gång runt om den. Vi gick ut med denna gång utanför själva byggnaden. Här finns bord och bänkar passande nog för de som köper mat inne på marknaden som de vill avnjuta utanför. Denna idé passade oss fint så här när det var dags för frukost.
En markis vi gick förbi meddelade att de innanför sålde bagels och vi gick in i byggnaden. Innanför dörrarna öppnades en stor saluhall. Här fanns ett stort antal stånd som sålde diverse livsmedel. Utan att gå allt för långt kunde vi se bröd, kött, fisk, ost, vin och grönsaker längre ner i byggnaden. Men vi hade främst kommit in för att köpa bagels till frukost och ställde oss bakom en kvinna som just blivit betjänad av damen i bagel butiken.
Kvinnan framför oss började prata med oss och blev fascinerad när hon hörde vi var från Sverige. Hon hade vuxit upp i delar av Kanada som hade mycket ättlingar från Finland och hon hade själv någon . Hon hyllade den kanadensiska prärien och det var inte utan att man blir lite nyfiken på att uppleva även sådana marker i detta trevliga land.
Efter att ha blivit betjänade och fått varsin bagel i en papperspåse gick vi till andra sidan av marknaden, där kvinnan före oss i kön berättat hon köpt kaffet hon höll. Det var ett litet krypin och här säljs främst lösvikt av kaffe och te, men man kan även köpa med sig drycker och vi tog varsin Espresso. Vi gick tillbaka längst in i marknaden och genom dörrarna.
Solen var het. Vi slog oss ner vid ett av träborden i ena hörnet av gången som leder runt byggnaden. Några fåglar parkerade sig på räcket runt om när vi packade upp våra bagels i hopp om att få tag på några smulor.
Här satt vi i solen och njöt av bagels och kaffe. Solen och värmen var påtaglig och vi pratade om planerna för dagen.
Efter att ha ätit klart gick vi in ännu en runda på marknaden. Den här gången för att strosa runt lite mer. Affärerna var i full gång. I lokalen blandades lokala kunder som köpte middag för kvällen så väl som turister som liksom vi strosade runt och insöp atmosfären och läckra produkter.
Större delen av marknaden består nog främst av kött och fisk. Många marknadsstånd är unika och utformade utifrån vad som säljs. I träbodar med dekorationer av bagare och bakverk säljs det bröd.
Vackrast för ögat är den delen av lokalen som främst säljer frukt och grönt. Allt ligger vackert utplacerat och allt såg fantastiskt läckert och färggrannt ut. Hallon och blåbär såg nästan konstgjorda ut så vackra som de var.
I ett stånd fanns delikatesser och tunnor med diverse oliver och inlagda paprikor med fyllningar. En fantastisk marknad och vi kunde inte utan att avundas Toronto borna något som har tillgång till sådant här utbud under ett och samma tak.
Sugar Beach, liten anlagd strand vid Lake Ontario
Åter ute på gatan var vädret fortfarande lika fint. Vi pratade om att gå till CN Tower för att få en vacker utsikt över stan denna klara dag, men vi hade också sett att det fanns stadsstränder utmed vattenbrynet och vi bestämde oss för att gå dit för att se hur de såg ut.
Vi passerade en stor väg och undrade om det verkligen kunde stämma att de anlagt en stadsstrand framför oss då vi såg ett stort fartyg framför oss. Men framme vid vattnet såg vi mycket riktigt en anlagd strandbit utmed hamndockan.
Här finns både parasollet och strandstolar i trä tillgängliga för den som önskar. Flera personer hade satt sig i skuggan för att läsa eller koppla av efter en promenad eller joggingtur. En del hade flyttat ut stolarna i solen och solade.
Vi slog oss ner vid två stolar längst ut för att en kort stund njuta av platsen och ta del av denna anlagda strandbit mitt i stan. Sugar beach, som den kallas, anlades 2010 och verkar vara uppskattad av besökarna.
Det var riktigt skönt att sitta här, det hade varit mycket lätt att sitta kvar en bra stund.
Till slut reste vi oss då vi ville passa på att se hur de byggt upp strandpromenaden längre bort. Gången i mitten ramas in av planteringar och här finns bänkar som blickar ut mot havet. I riktningen vi gick hade vi byggnader till vänster om oss och vattnet till höger. Byggnaderna hade stora glasfasader och är till största delen sannolikt kontor. I ett kunde vi se en rusch-bana snirkla sig ner från övervåningen till gatuplan för barn som besöker byggnaden kan roa sig med.
På trottoaren utanför ett av husen placerade flera upp yogamattor och gjorde sig redo för ett lunch pass yoga.
Underbar lunch i solen på Against the Grain
Ut över Lake Ontario kom titt som tätt plan in över vattnet för att landa en bit längre bort. Det var främst något mindre plan men ibland även något större. Det märktes att det nu var lunchtid. Promenaden var full av liv och rörelse. Vi passerade Against the Grain där många satt och åt och tog en drink på den trevliga uteserveringen.
Det såg fantastiskt skönt ut, men egentligen var det lite för tidigt för oss att sätta oss för lunch. Samtidigt såg det lite för skönt ut för att vi skulle låta tillfället att sitta här gå förbi.
Vi gick in på uteserveringen, men den stora entrén var tydligen där folk köade för att få bord. Kön kändes lite seg, och då vi bara önskade något att dricka gick Lasse fram till managern som stod i dörren och frågade om det över huvud taget fanns lediga bord så att det var värt att vänta. Vips visade han oss ett ledigt bord vi kunde ta och såg till vi fick service.
Servicen var på topp även från killen som kom och frågade vad vi önskade att dricka. En varm dag som denna lockade en kall öl och vi pratade med honom om deras olika alternativ. Det visade sig vara helt rätt ställe för öl och han berättade att han dagen innan varit på ett av de lokala bryggerierna en bit längre bort på promenaden som gjorde den ölen vi pratade om att ta.
Beslutet var taget och in kom strax två stora kalla öl. Managern kom förbi och frågade trevligt om han inte kunde locka med något att äta från menyn, men vi sa att vi kanske skulle återkomma i den frågan. Just nu satt den goda ölen fint.
Against the Grain är verkligen ett toppenställe för dagar som denna. Och med deras infravärmare på uteserveringen finns det stor möjlighet till lyckade svalare dagar och kvällar här också, men så var inte fallet denna dag. Vi hade valt att sitta ute som så många andra denna dag, även inne var miljön mycket trevlig. Killen som serverade oss kom förbi och kollade så ölen vi beställt in var så god som vi hoppats. Det var den absolut. Och den gick ganska snabbt ner.
Vi var ju egentligen på väg till CN Tower men att sitta här i solen och värmen var alldeles för skönt för att vi skulle lämna platsen. Om vi lämnade stället skulle vi behöva leta upp lunchställe inte allt för långt efter, och vi befann oss redan på ett suveränt ställe. Vi bad att få kolla in menyn för att ev ta något lättare redan nu.
Åter pratade vi med servitören om deras alternativ på menyn, och framför allt rekommenderade han deras Faltbread som var perfekt att dela på om man inte var superhungrig. Han sa att gillar man svamp bör man välja deras vegetariska Mushroom Flatbread. Vi följde hans rekommendationer även denna gång. Till detta beställde Lassse in en Mill Street Original Organic, ett lokalt producerat öl och Anki ett glas vitt Chardonnay, även det från i närheten nämligen från Niagara.
Det är typiskt oss att hamna i sådana här situationer, men det är så väldigt trevligt och skönt att kunna göra det på semestern. Att av en slump hitta ett ställe som känns så rätt att man stannar längre än tänkt.
Lasse kunde inte motstå ett glas till och valde en mörkare variant även den av samma bryggeri, Mill Street Tankhouse Ale. Mätta och mycket belåtna efter en god lunch reste vi oss och lämnade mysiga Against the Grain.
Promenad på Waterfront Trail längs Lake Ontario
Vi strosade nu tillbaka mot Sugar beach dit nu fler människor hittat. Flera låg även på badlakan och solade i sanden. Vi fortsatte ut med den stora gatan och inåt stan. Målet var nu CN Tower. Några moln såg ut att komma in på himlen men det var fortfarande en vacker dag att ta sig upp i det höga tornet.
Eftersom det var en vacker dag följde vi vattenbrynet, en väg som vi delvis gått dagen innan men inte i lika fint väder vilket gjorde att vi inte gick särskilt långt.
Men för att inte upprepa dagen innan gick vi längre västerut innan vi gick ner till vattnet vid York Street. Här följde vi en promenad som kallas Waterfront Trail.
Längs promenaden låg ett antal serveringar som såg trevliga ut och här gick båtar på rundtur för turister. I ett hörn låg WestJet Stage som säkert är en trevlig plats för lite musik, men just denna dag var det helt tomt.
En liten bro gick över en småbåtshamn till en mer bebyggd pir med affärer och serveringar. Nu var vi i höjd med CN Tower och började istället gå in mot stan och tornet.
Upp i CN Tower med utsikt över hela Toronto
Kön vid biljettluckorna gick förhållandevis snabbt och effektivt. Vid luckan fick vi information om de olika biljett typerna. Tjejen sa också att vill man lägga till extra för att, efter att ha varit uppe i den stora kulan och utsikts platsen, åka ytterligare 100 meter upp för att komma till SkyPod så kunde man även köpa till det där uppe för samma pris. Vår erfarenhet från liknande torn var att man egentligen inte skulle komma att se så väldigt mycket mer, utan det är i så fall mer för att komma högre upp i tornet.
Längst med vägen till hissarna kan man på väggarna läsa fakta om tornet och dess historia. Hissen vi klev in i hade glasgolv och glasdörrar vilket gjorde att man fick en härlig vy över uppfarten redan i hissen. Några få minuter senare var vi uppe på 346 meters höjd och kunde inifrån blicka ut över stora delar av stan. Vi kollade bort mot centrum och kunde se vårt hotell, om än något skymt av andra höga byggnader.
Karl Pilkington sa en gång i ett av tv avsnitten “En idiot på resa” att det är galet att befinna sig på platsen man beundrar och titta ut… “You’re better off living in the hole looking out to the palace than living in the palace looking out at the hole”, och lite så måste man väl säga att det är här.
CN Tower ger en fantastisk utsikt och det är kul att vara uppe i det, men vi känner egentligen till Toronto lite för lite för att veta exakt vilka byggnader vi blickar ut över. Det är inte riktigt som att vara uppe i Empire State building i New York. Men självklart en storslagen vy och väl värt ett besök ändå!!
Denna våning går inte hela vägen runt för sightseeing sugna turister. En tredjedel tillhör en restaurang.
Men går man ner en trappa kan man gå ut igenom en dörr och gå hela varvet runt utomhus och samtidigt känna av vinden. Idag var det sköna vindar.
Trots det täta gallret får man fina vyer. Utsikten över det lilla sundet och de gröna öarna som utgör Toronto Islands inklusive den lilla landningsbanan vi sett flyg flyga in mot är nog den vackraste delen.
På denna våning av CN Tower finns det inomhus en bit glasgolv med vy 342 meter rakt ner. Alla mer eller mindre nervösa sätter sina fötter och testar att gå.
Det hör även till att sätta sig eller lägga sig på glasgolvet för att föreviga denna plats. och visst känns det speciellt att bara ha ett glasgolv och sedan flera hundra meter luft under sig.
Det är ett litet enklare äventyr, för den som inte vågar ta steget att göra en EdgeWalk, eller för den delen som inte vill eller kan lägga pengar på det. En tjej berättade om EdgeWalk, och Anki som gillar sådant här var lite sugen, men vi hoppade det för denna gång. Vi har gjort en liknande EdgeWalk i Sydney, men här är det lite mer äventyrligt. Här går man verkligen ute på ett galler utan något annat skydd än selen man sitter fast i. Det måste vara en rejäl adrenalinkick och inte minst att prova på att luta kroppen ut i luften med bara fötterna på gallret måste vara speciellt.
Shopping längs Yonge Street
Åter nere på marken hade törsten satt in. Vi promenerade i riktning mot vårt hotell och köpte en dricka på hörnet av John och King Street ifrån samma man i samma kiosk som igår. Vi strosade igenom entertainment distriktet och sneddade upp till shopping distriktet på Yonge Street. Att man kom in i shoppingdistriktet blev väldigt snabbt påtagligt. Som från ingenstans kantades trottoarerna med shoppingcentra och butiker.
Framme vid Yonge-Dundas torget hördes det livemusik. Under juni månad pågick tydligen någon hyllning till kanadensiska aboriginer och temat var kopplat till detta. Bandet som spelade på scenen på torget hade ett sound som påminde något om REM och de berättade innan en låt att den just hade koppling till just aboriginerna.
Marknadsstånden på torget sålde drömfångare, mockasiner och annat relaterat.Torget är som ett miniatyr Times Square eller Picadilly Circus. Reklam och neon skyltar täckde de flesta husväggarna runt torget.
Här finns diverse butiker och restauranger och det verkar vara som en knutpunkt av närliggande shoppinggator. Vi var inte ute efter någon direkt shopping utan strosade mest omkring för att kolla in denna delen av stan. Det blev något enstaka besök i butiker men inget inhandlat.
Klockan närmade sig sju på kvällen när vi tog oss tillbaka till vårt hotell. Vi passade på att snacka lite med kvinnan som nu stod som concierge på One King West om Niagarafallen och om att hyra bil för att ta oss dit dagen efter. Hon fick inte tag på hyrbilsbolaget nu, men skulle lägga ett mail och be hennes kollegor imorgon bitti följa upp det så vår bil skulle finnas på plats kl 9 dagen därpå.
Middag på King Street – Forget About it Supper Club
Efter att ha bytt om lämnade vi åter hotellet och gav oss ut på stan. Vi tog vänster på One King Street och satte av i riktning mot restaurang gatan. Vi kollade in utbudet från ena sidan trottoaren innan vi gick över till andra sidan och vände tillbaka. Precis där vi vände fanns några italienska alternativ. Vi slog oss ner vid ett av borden på uteserveringen till Forget About it Supper Club – en italiensk restaurang. De såg ut att ha något roligare alternativ på menyn än ställena vi kollat innan.
Vi beställde in varsitt glas rött Chianti vin och vatten. Som appetizers fick vi in en liten tallrik med några små pizza bitar. Till varmrätt tog Lasse en Shrimp Risotto och Anki som först önskade Canneloni som tyvärr inte fanns för kvällen fick gå på sitt andrahands val som var Tortellini Quattro Formaggio.
Vi satt ute på den lilla uteserveringen och spanade på folk som gick förbi på King Street samtidigt som vi åt. Kvällen visade sig bli en underbar skön sommarkväll. Gästerna på restaurangen lämnade en efter en och till slut var det bara vi kvar. Men vi kände oss också väldigt nöjda och tackade för oss.
Några kvarter ifrån restaurangen på väg till vårt hotell fick vi en vacker vy över CN Tower som nu på kvällen var läckert upplyst.
Färgerna växte upp på tornet och växlade mellan alla olika färger. Det skapar ett vackert blickfång i natten och många stannade upp och tittade på det.
Det hade varit en härlig sommardag i Toronto, men nu var det hög tid att gå tillbaka till hotellet och krypa i sängs för några timmars sömn för att morgonen efter ge oss iväg på utflykt till ett av världens mest kända vattenfall.
