Vi hade lämnat dörren till balkongen öppen för att det var så skön luft, men på sent på natten gick vi upp och stängde när regnet öste ner så det dunkade på marken utanför. När vi vaknade igen regnade det fortfarande och folk skyndade förbi utanför under paraplyer.
Frukost i gamla stan i San Sebastian
Vilken tur vi haft kvällen innan med det fina vädret. När vi frågade om att låna paraply av stället vi bodde på var de alla redan utlånade. När vi kom ut hade vi redan kollat upp ett fik i närheten, Maiatza fusione cafe var perfekt val för frukost.
Det var ganska många besökare men vi fick ett bord och gick till disken och beställde varsin Cafe Solo, Jugo de Naranja och bocadillo con keso y tomate; eller Espresso, Apelsin juice och baguette med ost och tomat. De hade även fina färska pajer och annat gott att välja bland, men vi gillar klassisk frukost.
Vidare till Bilbao
Som vi gjort tidigare hade vi funderat på att kanske ta en sväng runt i staden innan vi for vidare, men vädret lockade inte till vidare utforskning och det var lika bra vi fortsatte på vår resa. Vi hämtade bagaget på rummet och gick till garaget där vår bil stod parkerad. Nu tog vi oss ut från San Sebastian och satte riktning österut, mot Bilbao
Vi körde in till centrum och när vår karttjänst sa vi var framme i centrum av Bilbao så parkerade vi. När vi kom ut från parkeringen gick vi nästan rakt på Azkuna Zentroa och tog en kort sväng in. Byggnaden var en gång i tiden en marknadsplats för grödor men idag ett slags kulturcentrum med bl a utställningshallar, biograf och restauranger. Exteriören är bibehållen sedan tidigt 1900-tal medan den moderna interiören har designats av Philippe Starck.
Pintxos till lunch på El Globo
När vi lämnade Azkuna Zentroa saxade vi mellan gatorna i centrala Bilbao och såg oss om i största allmänhet. Det hade blivit spansk lunchtid och vi såg hur ett ställe drog till sig massor av besökare.
El Globo var superfullt inne och nästan fullt bland borden utanför, men vi lyckades få ett bord och slog oss ner. Det kom en servitör och tog beställning för dryck, men pintxos gick man in och beställde själv varpå de kom ut och serverade dem.
Det var en utmaning att ta sig in och fram för att beställa. Den lilla interiören gav inte mycket utrymme att ta sig fram på med så många besökare. Det är inte alltid man vet exakt vad man beställer när det gäller pintxos men det mesta såg mycket gott ut och vi valde några saker som personalen plockade till sig på en tallrik. Ute vid bordet kom servitören förbi med dem och vi högg in. Till vår stora förtjusning var detta ett riktigt bra ställe, alla pintxos var supergoda och fastän vi inte var så hungriga så gick vi in både en och två gånger till för att beställa fler. Vi såg då hur de tidigare välfyllda faten blev färre och de som var kvar tömdes ganska snabbt.
Mer än nöjda lämnade vi El Globo och promenerade i riktning mot staden mest kända byggnad och passerade Federico Moyúa Plaza i vad som nog får ses som en knutpunkt för biltrafik med hela sju vägar som ansluter till rondellen, och erbjöd också smidig access till stadens tunnelbana. I mitten skvalade det av vatten från fontänen och folk vilade på bänkar intill grönskande rabatter.
Vi anade att en av vägarna ledde mot floden genom staden, Nervion, och gick i riktning mot den. Men så ett kvarter längre fram fick vi syn på Puppy vid slutet av en sidogatan och satte av i den riktningen.
Vackra Guggenheim i Bilbao
Puppy är Jeff Koons gigantiska skulptur av en hundvalp som är helt täkt av blommor och står alldeles intill stadens i särklass mest kända byggnad.
Guggenheim museumet designat av Frank Gehry är så klart stadens landmärke och en upplevelse att se detta arkitektiska konstverk. De metalliska delarna är klädda med titan, vilket skall vara både miljömässigt bättre än t.ex. koppar och liknande material, och skall klara av väder och vind på bra sätt. Andra delar av byggnadens exteriör är av kalksten från södra Spanien i närheten av Granada.
Vi upplevde så klart byggnaden som mycket fascinerande och gick runt den, upp på en bro och över till andra sidan av floden för att få lite olika vyer.
Skulptur av rök och annan konst
Intill floden gick en gångbro utmed dess sida där man regelbundet släppte ut ett moln av rök. Det visade sig vara världens första skulptur av rök, designad av konstnären Fujiko Nakaya.
Utanför Guggenheim finns flera andra skulpturer som till exempel den speciella gigantiska spindeln och Tall Tree and the Eye av Anish Kapoor.
Vår ursprungliga plan var att stanna i Bilbao men vädret var trist och såg inte ut att bil bättre. Ett tips från Ankis mamma var att solen sken någon timma eller två söderut där vädret generellt var lite mer inbjudande. Vi övervägde våra alternativ, om vi skulle gå in i Guggenheim trots den något avtändande länga kön utanför skulle vi också sannolikt behöva stanna kvar i stan över natten.
Söderut till Salamanca
Efter vi kollade det begränsade utbudet av hotellrum för natten och vägde in våra alternativ valde vi att gå tillbaka till bilen och lämna Bilbao.
Det var sen eftermiddag när vi satte av söderut. När vi lämnande norra delarna av Spanien lämnade vi berg bakom oss landskapet blev mer flackt och öppet. Vi passerade bland annat stora fält med vackra solrosor.
Med utgångspunkt tid och avstånd samt utbud så siktade vi på att spendera kvällen och natten i Salamanca. Från uppkopplingen i bilen bokade vi hotell på Sercotel Las Torres Salamanca. Efter vi parkerat bilen gick vi den korta promenaden till hotellet där vi checkade in på ett rum med utsikt över Calle Concejo nedanför.
Kväll i Salamanca
Det var så klart redan kväll och vi gav oss ut för att se oss om i stan och ta något att äta. Ute på gatan gick vi ett halv kvarter och kom ut på vackra Plaza Mayor som kantades av serveringar och många besökare. Vi gick igenom torget och kom ut vid Plaza del Corrillo på andra sidan.
När vi gick runt spanade vi efter restauranger som skulle passa oss denna kväll. Restaurante Bar Doze kvällsmiddag hade trevliga bord ute under några träd och en meny som bjöd på många goda alternativ. Vi fick ett bord och åt en fin middag.
När vi lämnat Restaurante Doze tog vi en promenad vidare och följde Rua Mayor mot den vackert upplysta kyrkan La Clerecía. Stadens serveringar började stänga ner och gatorna blev allt mer öde.
När vi kom tillbaka till Plaza Mayor tog vi en stund att se oss om på det vackert upplysta torget. Kvällen var sen och det var skönt att hotellrummet nu var nära.
