Vi såg fram emot ännu en dag i Seattle. Våra vänner hämtade oss från vårt hotell och vi åkte för att äta frukost. Dion körde oss till ett ställe som både är skivaffär och café, Easy Street Records, som ligger i the Junction som är ett litet centrum i West Seattle. Det såg väldigt trevligt ut men när vi hörde att det skulle ta cirka 40 minuter att få ett bord valde vi att ta frukost på något annat ställe.
Vi hoppade in i bilen och körde vidare ner mot kustlinjen. Dion parkerade på en av sidogatorna som leder ner till Alki beach som kantas av flera trevliga serveringar. Då det är i West Seattle där våra vänner också bor känner de till ställena väl.
Vi gick in på Alki Cafe Beach Bistro och slog oss ner vid ett bord.
Vatten kom direkt till borden och vi beställde in kaffe under tiden vi begrundade menyn. På frukostmenyn fanns massor att välja mellan så som olika omeletter, mackor, våfflor, pannkakor etc. Anki kunde inte motstå våfflor med jordgubbar denna förmiddag.
Frukosten var god och vi pratade om planerna för dagen. Vi började med att promenera en stund längst med stranden, en perfekt syssla på Alki beach vackra dagar.
Vattnet låg stilla. Längst med promenaden promenerade folk till fots, cyklade eller åkte longboards.
En bit längre fram gick vi inom på Starbucks och köpte med oss lite kaffe.
Vi fortsatte några kvarter medan vi njöt av vädret, zippade på kaffet och talade om allt möjligt med våra vänner. Vi passerade restaurangen Sunfish och vid Cactus svängde vi sedan av på 63rd Street, den gata där vi parkerat bilen.
Det var en gata i ett bostadsområde och det var ett gemytligt område med charmiga typiska amerikanska hus. De är små och har veranda på framsidan, kantas av vita små staket och längst ut det så typiska amerikanska brevlådorna.
Vi hoppade in i bilen och körde ut längs Alki i riktning mot Seacrest Park där vattentaxi utgår ifrån.
Här parkerade vi bilen och gick över gatan och gick i riktning mot båten som låg till inne i hamn. Det var ännu 10 minuter till båten skulle gå så vi kunde gå i lugn takt.
Vi gick ner på gången från markplan till vattennivån och ut på pontonbryggan som gungade lite. Folk stod i kö och var redo att gå ombord. Här behöver man jämna pengar för resan och personal från båten står vid landgången med en burk där alla passagerare lägger ner pengarna.
Vi gick direkt upp på däck på båtens andra våningen. Det var en vacker dag och skulle komma att bli en fin färd över till downtown Seattle. Båten kastade loss och lämnade hamnen och Seacrest Park.
Överfarten tar ungefär en kvart och är en vacker båttur. Vattnet låg lugnt. Vi kom snabbt närmre stan och hade en underbar vy över hela Seattle skyline.
Inresan mot stan gav oss en läcker utsikt där vi fick Space Needle synlig längst bort till vänster och Seattle Great Wheel strax vid sidan om oss. Båten gled in mot land och snart kunde vi gå av och promenera på bryggan upp på land.
Vi gick över gatan och upp mot centrala delarna av stan där vi svängde vänster till en av de större gatorna. Vid Harbour Steps kunde man få en fin öppen vy ner över Waterfront. Över gatan från där vi stod såg vi Seattle Art Museum med den stora rörliga svarta statyn utanför.
Vi fortsatte längs vänster sida av 1st Avenue och kom snart fram till Pike Place Market. Seattles kända marknad är kanske tillsammans med Space Needle dess största turistattraktion och har figurerat i flera stora filmer, bland annat Sleepless Seattle.
Ingången till marknaden och den snygga skylten med klockan ovanför är en välbekant vy.
Istället för att gå direkt in gick vi istället ner till vänster om ingången och kom ner till en liten gränd som folk samlas vid för att se något som skapar mixade känslor.
The gum wall! En liten gränd där husväggarna är täckta av tuggummi. Denna udda företeelse hela har blivit en turist attraktion.
Vi gick fram en bit för att komma till delar av väggen som hade sol på sig. Men vi var noga att inte komma för nära väggen. Flera hade lagt ner energi och skapat mönster med tuggummi t.ex. i form av flaggor. En del hade format ord.
Vid fönsterbläcken till huset hängde tuggummi ner likt kristyr på pepparkakshus. Fascinerande företeelse, men även lite äckligt. Man kan inte låta bli att fundera på vem som började detta, vem som satte första tuggummit på väggen och när man insåg att det här började bli en känd grej som lockade besökare.
Från tuggummi väggen gick vi åter upp på markplan och in i den kända markanden. Mitt emot oss fanns ett stort fiskstånd som hade en stor samling människor samlade framför sig. De showade, skrek och kastade fiskar mellan sig som var på väg att säljas.
Vi fortsatte in i den välbesökta marknaden och svängde vänster. Det var mycket folk och det gick sakta att röra sig framåt. Vi passerade bland annat ett bagelställe och bredvid det fanns ett stånd de sålde donuts som våra vänner bekräftade var fantastiskt goda. Eftersom det inte var så mycket att se åt detta håll vände vi om och återkom till stället som sålde fisk. Det var ett av de större marknadsstånden och hade ett folkhav framför sig. De slängde fiskarna mellan sig och skämtade och underhöll publiken.
Vi rörde oss sakta fram igenom folkhavet och spanade in marknaden. Det finns två våningar på marknaden men vi valde att hålla oss till den övre delen.
Förutom fisk var det många som erbjöd frukt och grönt.
Ett marknadsstånd sålde pasta i lösvikt och i ovanliga smaker som t.ex. choklad och chili, man blev en aning nyfiken men inte tillräckligt för att köpa med sig och släpa på.
Längst med ena sidan kunde vi följa ett långt marknadsstånd med en mängd fantastiskt vackra buketter av alla dess slag.
På andra sidan fanns diverse prylar, ostar, honung, tavlor etc.
När vi tog oss ut från marknaden kom vi till ett annat ikoniskt ställe, nämligen det allra första Starbucks. Detta Starbucks startade på denna plats i Seattle 1971 och är en sann framgångssaga. Idag har de över 20 000 caféer världen över och över hälften av dem är i USA. Alla caféer ägs av Starbucks själva och är alltså inte franchising. Det var en lång ringland kö utanför och några musikanter passade på att stå i närheten och underhålla de som väntade. Vi valde dock att gå vidare.
Vi lämnade turisterna vid marknaden bakom oss och promenerade upp till centrum av stan.
Inne på Barnes and Nobles på Pacific Place ligger ett Starbucks och vi köpte med oss lite dricka. Sedan åkte vi rulltrappan upp tre våningar på Westlake Center för att åka monorail.
Vi köpte biljetter och hoppade på monorail för att ta oss den korta vägen till Space Needle. Detta transportmedel byggdes 1962 till världsutställningen, precis som Space Needle som är den enda stationen förutom den vi lämnade i centrum.
Precis före man skall gå av kör Monorail vagnen igenom en del av EMP; Experience Music Project, ett museum som har en mycket speciell arkitektur.
När vi kom av gick vi direkt till Space Needle som vi planerat att besöka. Det var en hel del människor som ville komma upp i denna sevärdhet. Vi ställde oss i kön för självbetjäning, men när vi kom fram och klickade in uppgifterna såg det ut som att vi inte skulle kunna ta oss upp förrän om 1,5 timmar. Anki sprang iväg och kollade med några som jobbade här om så verkligen var fallet, vilket det var om man inte valde att lägga till en summa och köpa VIP biljetter. Då kunde man gå före hela kön och komma upp direkt. Vi valde att köpa oss denna tid och köpte biljetterna direkt hos killen vi pratade med då dessa biljetter inte går att köpa i maskinerna.
Vi tog VIP ingången och kom snart till hissen som tog oss 160 meter upp i detta utsiktstorn. Hissfärden kunde vi följa genom glasdörrarna som redan här gav oss en fin vy över denna del av Seattle.
En liten trappa från innerdelen ledde oss ut så vi kunde njuta av vyerna i frisk luft. Det var en varm och skön dag och bara skönt med något fläktande vind. En bit längre bort kunde vi skåda Queen Anne Hill, som vi besökt dagen innan, varifrån man får en fantastisk vy över hela stan.
Nu stod vi uppe i byggnaden vi beskådat därifrån och blickade åt andra hållet. Borta åt vänster såg vi West Seattle, och kunde faktiskt se våra vänners hus. Vattnet i Puget Sound lågt blankt och stilla.
Det var en fantastisk dag att åka upp och få denna fina utsikt över stan. Och extra kul att göra det när vi dagen innan kört runt i Seatle så vi hade relation till flera av platserna runt om oss i staden. The Great Wheel, stans pariserhjul, ligger vackert nere i hamnen och vi kunde se hur det sakta snurrade.
Nere vid vattnet såg vi också Edgewater Inn och Lasse och Dion berättade för oss tjejer att det var ett historiskt hotell där bland annat Led Zeppelin bodde under besök i staden då de stått och metat direkt ifrån hotellfönstren.
Gasworks park, som vi spenderat 4th of July vid, såg helt öde ut om man jämför med alla de människor som varit där dagen innan. Nu såg man den som en vacker grön stor plats vid ändan av det blå vattnet vid Lake Union.
Åter nere på marken promenerade vi bort till The International Fountain. Denna fontän byggdes inför världsutställningen 1962. Det är en vacker fontän som sprutar ut vatten i olika formationer. Många barn och vuxna sprang omkring och lekte bland vattenformationerna. Det var en match att lyckas springa fram och röra vid mittendelen utan att bli blöt. Flera barn verkade dock inte bry sig om de blev blöta utan skrattade glatt när de hamnade mitt i en vattenstråle.
Fontänen ligger i mitten av området som kallas Seattle Center och det är också centrum för flera festivaler hela året. Denna dag var det någon form av öl festival innanför grindar på området.
Vi gick nu i riktining mot EMP, Experience Music Project, och kunde kolla in denna speciella byggnad på närmre håll. Detta museum är inriktad på musikhistoria och lockade oss alla, men det skulle få bli en annan dag då det behövdes några timmar för det och tiden innan stängning inte skulle räcka denna dag.
Vi tog däremot en sväng i deras butik och även här fanns en hel del intressant musikhistoria att ta del av. Förutom t-shirts och andra souvenirer fanns skivor och många intressanta böcker om band, artister och musikhistoria.
Vi tog oss tillbaka till centrum med monorail och vi promenerade genom staden tillsammans. När vi var i höjd med vattentaxin tog vi avsked av Dion och Christy som skulle ta vattentaxin tillbaka. Det var en fin eftermiddag fortfarande och vi hade en trevlig promenad tillbaka mot vårt hotell.
I höjd med Pioneer Square, i de äldsta delarna av Seattle, passerade vi en äldre ikonisk byggnad som kallas Smith Tower.
Vid Yesler fönstershoppade vi vid en musikaffär, Bass Northwest, som dock hade strängt för dagen. Det var bara några kvarter till längs 1st street innan vi kom fram till vårt hotell.
På andra sidan gatan från hotellet ligger arenan Safeco Field, hemmastadion för baseball i Seattle. Det var ingen match på gång denna dag och det var lugnt utanför.
Tillbaka på hotellrummet passade vi på att kolla in poolen på hotelltaket och utsikten över arenan och omgivningarna, men eftersom det nu var kväll kände vi inget behov av att hänga vid poolen.
Vi kopplade av och slappade någon timma eller två och sedan åkte vi ner till receptionen då Dion och Christy dök upp. Vi hade talat om att åka på en valsafari och förhoppningsvis kunna se lite späckhuggare. För att det skulle bli rätt bokade vi dag och tid tillsammans. När de åkte igen bestämde vi oss för att beställa upp middag till hotellrummet denna kväll. En stund senare knackade det på dörren och vi fick en bricka med bland annat kycklingwraps att sätta tänderna i och lite vin till. Men sedan var det over and out.
