Det sköna med våra Spanien-semestrar är att vi verkligen tar varje minut som den kommer. Här får vi inte dåligt samvete om vi spenderar en hel dag inne eftersom det ändå är så härligt att höra det spanska språket utanför fönstret eller en sjungande Augustin gå förbi. Inte heller får man dåligt samvete att man borde legat mer i solen när det är så underbart skönt att sitta under ett palmblad i skuggan och läsa en bok eller ligga nere vid poolen och då och då ta ett svalkande dopp. Att göra just ingenting kan vara så otroligt skönt!
Denna dagen var en sådan dag. De första timmarna denna dag växlade vi med att ligga inne i soffan i vardagsrummet och läsa med att sitta under palmen i trädgården och ta en Coca Cola eller en San Miguel.
Efter några timmar i solstolarna i trädgården och på taket bestämde vi oss för att ta en tur ner till Sabinillas.
Utsikt på väg ner till parkeringen i Monte Viñas
Sabinillas ligger cirka 5 minuter med bil ifrån Monte Viñas. Vi hade inte med oss några strandprylar utan strosade istället runt här i någon halvtimma.
Även i Sabinillas sker en del förändringar. En del gamla hus rivs eller restaureras, allt fler ägare dekorerar sina hus med blommor, gamla butiker ersätts med nya och nya barer och restauranger öppnas. Här finns numera även ett internetcafé.
Fram till i början på augusti i år (2004) har Sabinillas en slags expo och ayuntamienton har ställt upp marknadsstånd längst med strandpromenaden som främst är öppna kvällstid.
Från de små gatorna i byn gick vi ner till strandpromenaden. Efter att ha strosat omkring här en stund satte vi oss på Viña Mar.
Här beställde vi in varsin sallad (Ensalada de la casa samt Ensalada Mixa) och San Miguel. Spanjorerna själva äter betydligt mer på siestan än vad vi är vana vid.
Lunchen avslutades med en kopp kaffe.
När vi lämnade serveringen var siestan över och spanjorerna började åter jobba. Vi strosade vidare och hälsade vänligt på de vi passerade. Vardagen i den lilla byn var i full gång; gasolmannen levererade gasolflaskor, två målare målade ett nybyggt hus och byggnadsarbetare arbetade med att tegla husen…
Vi åkte hem igen och slappade några timma på taket. Solen var skön som alltid och vinden blåste precis lagom mycket och med rätt temperatur.
Några timmar senare klädde vi om och tog åter igen bilen ner till Sabinillas. Vi tänkte kolla in stans Internetcafé. Det visade sig dock att det hade stängt på tisdagar. Det fick vi reda på när vi frågade i datorbutiken som ligger tvärsöver gatan.
De erbjöd oss att använda deras dator, men de saknade tyvärr kortläsare vilket vi behövde för att kunna ladda upp bilder. Vi tackade dock för erbjudandet men bestämde oss för att återkomma till internetcaféet en annan dag och begav oss.
I matbutiken Supersol handlade vi lite pasta och pastasås för att laga mat hemma. På vägen hem stannade vi dock till på Rody’s bar där vi tog en öl och en sandwich.
Att parkera i Spanien är inte riktigt som hemma, och vi lyckades få till en riktig spansk parkering utanför Rody´s. Det är svårt att beskriva med bilen stod ganska mycket lutad… Lasse som körde kunde nästan trilla ur bilen medan Anki, på passagerarsidan, fick kämpa för att inte dörren skulle klämma henne när hon gick ut. Apropå parkeringar kan man väl säga att de mest intressanta varianterna är att parkera ev. med varningsblinkers mitt i ett körfält på en gata i stan för att sedan gå iväg och göra ett ärende eller prata med någon bekant. Det är överflödigt att påpeka att det gör även trafiken mer intressant.
Nåja, åter till Rody’s… Att ta just en öl och en sandwich här är något av en “klassiker” som vi ofta och gärna gör när vi är här nere. Här sitter man tillsammans med spanjorerna (ofta gubbar som stannar till och tar ett glas med vännerna och kommenterar programmen och musiken som kommer ifrån tvn som är inbyggd i väggen vid bardisken.
Tillbaka i huset fixade Lasse lite i trädgården med Anki kollade igenom lite fotografier vi tagit. När klockan började närma sig 11 på kvällen drog vi igång maten, som dock gick fort att tillaga. Det var gott och vi blev rejält mätta.
Vi tog våra vinglas och slog oss ned i soffan. Nu hade vi chansen att gå och lägga oss i rimlig tid… men vi kände för en omgång MIG-spel och tärningen var kastad. Efter två omgångars MIG (vi vann varsin omgång) var klockan närmre två på natten och det var hög tid att gå och lägga sig.
