Trötta efter föregående kväll nattsudd gick vi upp sent. Efter vi ätit frukost la vi oss på taket och slappade i den heta solen.
Klockan var ungefär halv tre när det plötsligt knackade på ytterdörren. Vi väntade inget besök och det är sällan någon kommer förbi och söker oss här. Anki var på mittenvåningen och Lasse uppe på taket. Lasse var den som tittade ner på de två som stod utanför ytterdörren – övertygad om att det var några som gått till fel hus.
Lasse lutade sig ut och frågade på engelska ”are you looking for someone?” Två tjejer tittade tillbaka, och svarade Yes! Några sekunder stod hjärnan still och sedan kopplade den…Två kära vänner från Sverige stod utanför! Christina och Anna är barndomsvänner till Anki och de är så nära att det är så nära systrar Anki någonsin kommer få. En otroligt kul och totalt oväntad överraskning!
Vi sprang snabbt ner och släppte in dem. De gottade sig åt att vi inte misstänkt något och att det kommit som en total överraskning. De hämtade resten av sitt bagage ifrån deras hyrbil och vi gjorde snabbt plats för dem i det andra sovrummet på den andra våningen.
Ute i trädgården serverade sedan Lasse spansk “champagne”, Cava.
Efter en lång trevlig stund i trädgården då vi diskuterade allt om hur de kommit hit, deras förberedelser och deras ”hemlighetsmakeri” började vi bli sugna på något ätbart. Eftersom vi hade tänkt handla idag och inte hade något hemma bestämde vi oss för att gå upp till byn.
Christina och Anki har tidigare varit tillsammans på semester här nere men Anna har aldrig varit här tidigare. Vi gick en sväng neråt poolen och visade lite av resten av husen i Monte Viñas innan vi gick upp till Manilva.
På Rody’s bar slog vi oss ned vid hörnbordet för en macka och cola/öl. Vidare ifrån Rody’s tog vi en promenad genom Manilvas centrum för att även Anna skall se hur det ser ut i vår by och Christina får se vad som skett sedan hennes besök för 7 år sedan.
Vi hade tidigare planerat att åka och handla eftersom vi tömt kylskåpet, och nu när vi hade fått gäster var behovet än större. När Anna och Christina nu hade acklimatiserat sig så hoppade vi in i deras lite större hyrbil och gav oss av till Estepona och Carrefour för att handla mat till kommande dagar tillsammans.
Bilturen var fylld av skratt som alltid när vi fyra är tillsammans. Det var svårt att smälta överraskningen trots att vi nu hade tillbringat några timmar tillsammans. Så kul att de verkligen tog tag i saken och kom och hälsade på oss!! Vi har ju pratat om det så ofta!
Det blev en del i shoppingvagnen för fyra personer. Mat och dryck som skulle hålla oss flytande några dagar! Vi hoppade åter in i bilen och åkte hem. När vi packat in maten i kylen satte vi oss i trädgården och drack lite öl och knaprade på lite chips.
Vi bestämde oss för att åka ner till Sabenillas för att äta middag. Redan när vi körde in i Sabenillas och skulle börja leta parkering märkte vi att det var något särskilt på gång. Det var någon slags expo eller mindre fiesta.
Marknadsstrånden längst strandpromenaden var öppna, spanjorerna var uppklädda och uteserveringarna fulla. Ett antal tillfälliga barer var även uppbyggna utmed strandpromenaden.
I en av de gamla fiskebåtarna på stranden grillade man fisk.
När vi började närma oss slutet på promenaden kom vi till Vina Mar som är en av våra stamställen här i Sabenillas. Det är en typisk spansk enkel restaurang som specialiserat sig på fisk och skaldjur. Just fisk och skaldjur är det väldigt många restauranger som specialiserat sig på här i Sabenillas eftersom det är en fiskeby.
Trots att det var fullt överallt hade vi tur, lägligt nog lämnade ett par ett bra bord lagom när vi kom dit. Lasse och Anna pratat om att ta en Paella, vilket man måste beställa minst två personer, men vår kyparen berättade att deras paella tar så lång tid att tillaga att man måste ringa och beställa om man ska ha det på kvällen. Det får bli paella en annan kväll istället.
Ensalada Mixa beställdes in och istället för paella blev det fiskrätter för alla utom Anki som tog en köttbit. Vi sköljde ner det med rödvin och vatten och avslutade måltiden med kaffe.
När vi vandrade tillbaka längst strandpromenaden mot bilen var klockan halv ett och många spanjorer satte sig fortfarande på restaurangerna för att äta. Ofta i sällskap med hela familjen inklusive små barn. Lite annorlunda från Sverige, men det är även så Anki växt upp under sina somrar i Spanien.
Alla fyra var nöjda för idag och åkte i alla fall hem och gick ganska snart och la oss.
