Vi hade båda lyckats sova större delen av flighten till Singapore. Vi anade att det blivit ljust utanför och kunde skåda en vacker himmel när vi drog upp luckan för fönstret.
Två timmar före landning serverades frukost, en god kall yoghurt samt lite varmt i form av omelett, köttbullar och stekta grönsaker. Vi slöade fram till det blev dags för landning.
Den långa inflygningen gick in över vatten och den gråa himmelen klarnade upp en smula när vi flög in över land. Och ju närmre det lilla landet Singapore vi kom, desto klarare blev det. Det var ett lummig och grönt landskap vi möttes av när planet tog mark.
Mellanlandning i Singapore
Det var tre år sedan vi senast var här. Då på väg hem från Australien, och visst minne hade vi kvar av flygplatsen. Flygplatsen har en hel del att erbjuda resenärer som mellanlandar här; vad sägs exempelvis om en utomhus pool? Och har man 5 timmar eller mer erbjuds gratis rundtur i staden.
Personalen är otroligt serviceminded och vi hann inte mer än sakta ner vid en tavla med information om avgångar, förrän en trevlig man erbjöd sin hjälp och strax berättade att vi skulle ta oss till Terminal 2 för vår nästa flight.
Det brukar kanske inte vara något man tar upp, men toaletterna på flygplatsen höll också väldigt hög standard. Varför kan inte alla flygplatser hålla denna nivå?
Det går att gå mellan terminalerna, men för smidighetens skull har de skytrain, dvs tåg som går utanför byggnaderna, som sparar passagerare tid. Vi hoppade in i en av dessa och var några korta minuter senare framme vid terminal två.
Till vår överraskning hade man här en bra utbud för shopping. Efter att vi kollat lite på parfymavdelningen fick vi syn på Aldo, en skobutik vi ofta besöker och handlar på i USA. Så även denna gång, och ut från butiken kom vi med varsitt par nya par skor. Vi hann inte mer än lämna Aldo innan vi ramlade in på Nike, utav någon anledning shoppar vi ofta träningskläder på Nike på flygplatser när vi är ute och reser. Vi provade några plagg och Lasse gick vinnande ur matchen, med en ny T-shirt.
När vi nu kollade på skärmen över avgångar blev vi lite förvånade att det redan stod final call, men en trekvart kvar till avgång. Men det blev till att sätta fart mot gaten. Framme förstod vi varför, då vi nu fick köra en ny security scan med väskorna, som alltid tar lite extra tid.
Singapore Airlines med destination Bali
När vi visat upp biljetterna var det bara att fortsätta direkt på planet. Omgående slogs vi av den tydliga skillnaden i klass mellan Finnair och Singapore Airlines.
Planet som skulle flyga en 2 timmars resa till Bali var lika stort som planet vi nyss flugit. Ekonomi platserna framstod som FinnAirs business class (ok, något överdrivet kanske men ändå…), breda säten med gott om utrymme för benen. Entertainment system var en självklarhet. Och flygvärdinnorna vacka och extremt trevliga. Innan vi lyfte delades varma handdukar ut som strax därpå åter samlades in.
Planet backade ut och ställde körde ut för att lyfta. Bakom oss stod flera plan i kö på väg till samma bana.
När vi lyfte höll solen på att gå ner och den vackra himmelen speglade sig i planets vinge.
En kort stund efter vi kommit upp på höjd serverades middag inklusive vin eller öl. Personalen kändes klart proffsigare och vi förstår varför detta flygbolag vunnit många utmärkelser som bäst i världen.
Vi kollade lite på filmen med mupparna under tiden vi åt. När middagen närmade sig sitt slut serverades vi utsökt Mango glass. Underbar resa med Singapore Airlines alltså!
Framme på Bali
Det var becksvart när vi närmade oss Bali, bara lite utspridda lampor vittnade om land. Landningsbanan ligger nära vattnet, något som vi minns sedan förra besöket, vilket innebar att vi landade ganska snart efter vi sett de där första lamporna.
Det hade varit en angenäm sista flight men det var också skönt att äntligen vara framme. Direkt när vi kom av planet fick man först köpa ett visum för 25 US dollar var, sedan gå igenom passkontroll som petade dit visumet och lite stämplar. Våra väskor dök upp ganska omgående och vi kunde gå ut i den heta kvällen utanför flygplatsen.
Enligt uppgift var det hela 29 grader även när klockan hunnit bli tio på kvällen. Lite skillnad från blåst och snö varning hemma i Sverige.
Redan när vi hämtade våra väskor fick vi frågor om transport, och utanför ankomsthallen kryllade det av chaufförer. Vi hade dock läst att det fanns risk att man fick betala betydligt mer än man skulle med dessa. Därför letade vi upp den officiella taxi luckan och ställde oss i kön. Uppenbarligen hade fler snappat upp att detta var det tryggaste sättet, även om man med lite ansträngning kunde gått utanför flygplatsen och fått ner priset ytterligare.
Vi köpte en biljett till Sanur och berättade att vi skulle till kàMAYA Resort & Villas (tidigare kallades hotellet Waka Maya). Taxichauffören tog adressen och sprang över till några kollegor med lappen. Då hotellet sagt till oss att tipsa taxichauffören att ringa om han inte visste var det var, gissade vi att deras diskussion handlade om vägen dit.
Två män tog över väskvagnen medan en tredje hämtade taxin. Lasse var egentligen tveksam till varför de skulle hjälpa till, men det kändes ordnat och officiellt så efter sekunds tvekan fick de ta vagnen. Vi gick över till den intill liggande parkeringen där de två männen hjälpte till att lägga in väskorna. När de var klara skulle de ha en peng för hjälpen. Det var i och för sig inget problem, men vad skall man ge? Och i en valuta som vi inte fått grepp om alls? Vi slängde till dem några mindre sedlar varpå de verkade nöjda.
Taxin svängde ut från flygplatsen och körde norrut. Även om vi hade varit här innan hade vi inte mycket minne av taxiresan till Sanur och speciellt inte när det nu var becksvart. Som så ofta i de Asiatiska länderna har många moped som fortskaffningsmedel och de vimlade av dem i trafiken.
Vi passerade Kuta och närmade oss Sanur. Taxichauffören gjorde en U-sväng och körde en kort väg tillbaka och in på en mycket smal enfilig väg. Han verkade osäker på vägen, men så plötsligt fick vi alla syn på skylten med texten Waka Maya (numera heter hotellet kàMAYA Resort & Villas).
Incheckning på kàMAYA Resort Spa & Villas
Chauffören hjälpte oss av med väskorna och en trevlig man på hotellet tog emot oss. Han bad oss sitta ner i en soffa vid receptionen medan han skrev in oss. Det första intrycket var positivt, stället verkade väldigt mysigt.
Det hela tog några få minuter och sedan fick vi nyckeln till rum nummer 4. Nyckelknippan hade en avlång träbit med fyra hål i, som på en tärning. Han och hans kollega bar vårt bagage genom trädgården och över till vår bungalow. Hela kàMAYA låg tyst. Det var svårt att veta om det var för att här var lite folk, om alla var ute på restauranger eller om de helt enkelt gått och lagt sig.
Rummet var helt underbart, med en stor himmelssäng täckt med vitt tyg hängande ner. Inredningen känns lite kolonial blandat med naturfärger. I ena hörnet står en bekväm skinnfåtölj och ett fat fullt med frukt stod framsatt till oss.
Mannen öppnade låset till trädgården och drog isär dörrarna. Utanför såg vi en vacker liten trädgård med en privat pool, nu på kvällen upplyst med några lampor längs bortre sidan. Hela trädgården inramades av massor av grönska, helt fantastiskt mysigt.
Det rymliga badrummet var helt täckt med en slags stenplattor. I ena sidan fanns en nedsänkning i form av ett badkar och strax intill fanns en öppning i taket, så en del av badrummet låg under bar himmel. Strax intill badkaret fanns en dusch.
Inne i badrummet fanns också en garderob med sandaler och morgonrockar.
Kvällen hade hunnit bli sen och enligt mannen i receptionen var allt i Sanur stängt vid denna tid. Vi gjorde oss därför bekväma och satte oss i trädgården och tog lite frukt och dricka från minibaren. Även om vi inte riktigt ville lägga oss ännu började den långa resan och sena timmen göra sig påmind och snart kröp vi ner bakom tyget som omgärdade den sköna sängen.
Fotnot: kàMAYA Resort & Villas gick tidigare under namnet WakaMaya Resort & Villas
