Vi gick upp halv nio och gjorde oss i ordning för vår frukost. Redan när vi kom till hotellet dagen innan hade vi bokat bordet vid utsiktsplatsen. Vi gick över den lite gängliga bron mitt på Bambu Indah och passerade trädgårdsodlingarna och slog oss ner.
Frukost på Bambu Indah Ubud
Dagen var redan mycket varm och solen stod högt på himmeln. På andra sidan Sayan ravinen låg risterasserna och nästan lyste upp omvärlden i klargrönt.
En av de trevliga killarna ur personalen dök upp och tog strax vår beställning för frukosten. Färskpressad juice, frukttallrik och kaffe till båda. Anki tog en speciell Balinesiskt bananpannkaka och Lasse valde en havregrynsgröt med banan. Vi lutade oss bakåt och njöt av den morgonens sköna solstrålar.
Tiden försvann så där underbart och när killen dök upp med vår frukost var det som att vakna en gång till.
Anki noterade att den Balinesiska bakelsen vi fått till afternoon tea dagen innan liknade frukostens bananpannkaka, men kanske inte lika söt. Det var en svårslagen inramning för vår frukost denna morgon.
Efter frukost gick vi upp till kontoret och bad dem hyra cyklar åt oss för dagen. De sa att det brukade gå fort. Vi återvände till vårt Padi house och plockade ihop våra saker för en dagsutflykt.
Tiden gick och tjejen från receptionen ringde och ursäktade sig, det hade tagit lång tid och det var inte löst ännu. ”Ville ni vi skall fortsätta leta” frågade hon, vi svarade förstås ja. När det hade gått nästan en timma gick vi upp till kontoret, om de inte kunde lösa hyra av cyklar så var vi beslutna att gå, vi ville inte vänta längre nu. När vi kom till kontoret sken tjejerna upp, cyklar var på väg och skulle vara här vilken minut som helst. Mycket riktigt mötte vi på parkeringen en kille i bil med två cyklar på flaket. Han hann inte mer än lyfta av dem förrän vi satte av. En smal passage leder ut till en liten landsväg, Banjar Baung, som leder norrut från Bambu Indah.
Cykeltur i Ubud
Ingången till ett litet tempel var vackert utsmyckat med en slags båge av blad med massor av blommor.
Då och då kom någon gåendes med något på huvudet.
Vägen var hålig och ojämn, vilket innebar att den ibland var svår att cykla på. Vi svängde ut på en större väg med betydligt mer trafik, Jalan Kedebatan.
På Bali gäller vänstertrafik och de tycks ta mycket hänsyn i den röriga trafiken. Vi passerade små enkla butiker och då och då någon konstnärs galleri, Ubud är något av ett centrum för konstnärer. Det var klar himmel och stekande sol, snart tvingades vi till ett vätskestopp. I en av de enkla butikerna köpte vi vatten och fortsatte sedan vår utflykt.
Det går inte att åka långt i Bali utan man ser ett tempel och vi passerade flera stycken. Vi hade fortsatt norrut, förbi avtagsvägen mot Ubud, men när inte något spännande dök upp stannade vi till och kollade på kartan. Vi vände tillbaka och rullade nedför, vi hade inte insett att vi cyklat uppför. Vi rullade några minuter tills det var dags att svänga av på en liten väg in mot Ubud, Jalan Kedewatan 2. Det här var uppenbarligen inte huvudvägen och här rullade inte speciellt mycket trafik. Vi passerade bland annat The Mission, vilket tycktes vara en påkostad resort. En litet smal avtagsväg norrut lockade oss in och vi passerade ytterligare tempel med vacker utsmyckning i liknande stil som vi sett tidigare samma dag. När vi cyklade förbi en smal passage fick Lasse syn på något och vi följde den fram till dagens första promenad bland risfält. Det här var ingen plats som turister hittade till och de få som passerade bodde sannolikt här.
En tupp sprang över vår väg när vi letade oss tillbaka. En hel grupp av uppklädda Balineser kom ut från templet vi passerade nyss, kvinnorna med fat på huvud.
Männen hoppade på varsin vespa och några av kvinnorna hoppade på innan de drog iväg.
Vi cyklade vidare och kom ner i en djup dalgång där vi blev osäkra på vår väg varför vi stannade till och kollade på kartan. Det var något som helt enkelt inte stämde. En man och kvinna på vespa stanna och frågade om vi behövde hjälp. Det trevliga paret från Toronto redde dels ut vägen och påpekade att kartorna över området inte är speciellt bra. Dessutom fick vi tips på var vi skulle hitta de finaste risfälten i Ubud. Härifrån följde vi en mycket märklig väg som blev allt mindre och som innebar att leda cyklarna först uppför trappor och sedan nedför.
Vi kom ut på en större väg, Jalan Raya Sanggingan, och nu var vi på väg in till Ubud stad. Trafiken tätnade och gatorna kantades av olika butiker, serveringar och andra verksamheter. Efter vi passerat en sträcka med höga murar på vardera sidan tog vi av norrut på en mindre väg.
Längs vackra risfält i Ubud
Snart kom vi ut på en liten smal stig med stora gröna risfält på vardera sidan. De klart gröna risfälten och den klarblå himmeln i Tukad var en underbar färgexplosion.
Risplantorna svajjade sakta i vinden. Vi träffade ett par som tipsade om att det fanns en annan väg tillbaka ner till Ubud centrum om man fortsatte. Stundtals var det lite smalt för att cykla, och då hoppade vi av och gick istället.
Det var inte mycket bebyggelse vid risfältet, men flera kvinnor kom bärandes på korgar med sten på huvudet och alla gick mot en byggplats med flera småstugor. Vi gissade det handlade om någon som ville tjäna en hacka på alla de turister som kommer till Ubud och vill bo vid risfält.
Det var hett och när vi passerade en man som erbjöd oss dryck vid hans lilla kiosk i naturen så passade vi på att ta Coca-Cola var. Det är fantastiskt hur en dryck kan sitta så perfekt i värmen. Mannen var trevlig och vi pratade lite med honom under tiden han höll på att såga av en gren på trädet vid hans lilla servering. När vi lämnade platsen kom en vän till honom från fältet så vi passade på att ta ett foto på honom.
Det hade varit vackert, men vägen längre än vi tänkt och vi frågade hur långt det var kvar och fick svaret att det var nära. Vi hoppade på cyklarna men Ankis var extremt trög och då hon och Lasse bytte cyklar verkade det faktiskt vara något vara konstigt med Ankis växlar.
När Lasse tryckte till hoppade kedjan av. Lasse tog ett blad för att inte bli skitig och petade dit den igen. Nu hittade den rätt och blev enklare att cykla. Vi var framme vid stigens slut och gled nedför mot Ubud.
Längs vägen, Jalan Suweta, var det först glest mellan husen och vi kunde skymta risfälten här och där. Men trafiken tätnade liksom bebyggelsen och det var uppenbart vi närmade oss Ubud centrum.
Vi stannade till vid ett stort tempel, Pura Puseh, på en skylt intill fanns klara instruktioner till besökare vad man förväntades ta hänsyn till om man önskade besöka templet.
Puri Saren Agung och Ubuds kungliga palats
Men istället rullade vi vidare ner tills vägen mötte Jalan Raya Ubud, centrum av Ubud. I ena hörnet ligger Puri Saren Agung med Ubuds kungliga palats.
Vi passade på att gå in och se oss om. Det är på många sätt typisk Balinesisk kultur med stora portar av sten med vackra ornament på vilka som växer lite mossa.
Dekorationerna har ofta även skulpturer med skräckinjagande demoner. Dessa ligger bland vacker grönska som ger en perfekt inramning.
Ibland återfinns en dörr av trä som någon gång varit målad i vackra färger men som slitits av tiden till vackra matta toner.
Ubuds stad
Vi gick över gatan och ställde cyklarna vid en slags mopedparkering. Nu gick vi en sväng ner längs med Jalan Wanara Wana, eller Monkey Forest Road som den också kallas. Detta är en slags huvudgata i Ubud och kantas av trevliga butiker och mysiga serveringar.
Vi gick in i en matvarubutik och köpte lite mer vatten som nästa gick åt direkt, vi hann knappt ut, den varma dagen skapade stort vätskebehov. Butiken Luna & Sol hade klänningar och toppar i fina färger och mönster så vi gick in för att se om något passade Ankis smak. Så snart de tre kvinnorna som provat före oss var klara, det fanns tyvärr bara ett provrum, gick Anki in och provade men tyvärr fanns inte klänningen Anki gillade i det mönster och storlek hon ville ha. Vi tackade tjejen i butiken och gick vidare.
När vi nådde ett fotbollsfält längs vägen passade vi på att gå in hos en agent för utflykter och höra oss för om transport till Gili öarna. De tog 450 000 rupia enkel väg per person från Ubud, vilket inkluderade både buss och båt. Man åker antingen 07 eller 11 och resan tog enligt uppgift cirka 3 timmar. Det lät bra, men vi hade inte riktigt bestämt oss helt ännu och bad att få återkomma.
Gang Beji är en liten smal passage som vi följde en bit för att se vart den förde oss. Längs vägen stannade vi till och talade med en annan utflyktsagent om utflykt runt Ubud. Vi hade lite funderingar på att kanske stanna en dag till och ta en utflykt. När vi kom ner till en plats där den lilla vägen gick ner i en djup ravin vände vi om, gick tillbaka längs samma väg och svängde sedan österut genom Ubud marknad. Vi kollade som hastigast på utbudet men det fanns inget som intresserade oss.
Drinkar på Oops i Ubud
Bara något kvarter längre bort på Jalan Raya Ubud kollade vi in trevliga Oops där vi gick in och fick ett bort med sköna mjuka stolar utomhus.
Nu insåg vi hur mycket värme och cyklandet tagit på oss, vi sjönk djupt ner och beställde två glas med juice. Det vore givet med en öl, men just nu läskade det med de goda frukjuicerna som erbjuds på Bali. Det kom in en orangegul drink och en genomskinlig som övergick till lila.
De var mycket goda och slank ner snabbt, enda anledningen att de inte försvann snabbare var att man inte ville att de skulle ta slut. Eftermiddagen närmade sig snabbt kväll och vi diskuterade våra alternativ. Om vi skyndade oss tillbaka skulle det snart mörkna hur som helst, så vi valde att stanna kvar i Ubud och äta middag för att sedan försöka ta oss hem på bästa sätt.
Det började skymma när vi lämnade Oops och gick tillbaka samma väg vi gått tidigare. Platsen vi ställt cyklarna på hade nu bara hälften så många mopeder och vi valde att ta med cyklarna för att ha lite bättre koll på dem.
När vi vände nere vid fotbollsplanen tidigare hade vi sett en restaurang som vi tyckte såg trevlig ut och då vi inte sett något som lockat mer gick vi dit. Efter en snabb kik över utbudet på menyn gick vi in och slog oss ner vid ett mysigt bord med utsikt över gatan. I grönskan runt restaurangen hängde massa små lampor och belysningen inne var romantiskt dämpad.
Middag på Ibu Rai Bar and Restaurant, Ubud
Servitrisen kom omgående med menyerna och var sedan snabb att fråga vad vi önskade, vi tog varsin dryck på färska bär och bad om någon minut till med valet av mat. Hon kom tillbaka med drinkarna på färska jordgubbar, hallon och blåbär som var helt fantastiskt goda. Anki valde en Kyckling Satay rätt medan Lars valde en lokal specialitet på biff kött som heter Sapi Basil Lada Hjau med biff, paprika, grönsaker och basilika.
Restaurangen fylldes sakta men säkert med gäster. Vi åt våra goda maträtter, drack våra bärjuicer och njöt av en trevlig kväll i Ubud.
Vi betalade och lämnade restaurangen. Entrén var upplyst med massor av lampor som formade en hjärtform, som en slags portal. Vakterna utanför höll upp en slags lysande stav för att stoppa trafiken under tiden vi gick över gatan.
På andra sidan höll en bokhandel fortfarande öppet och vi gick in och kollade en kort stund.
På cykel från Ubud till Sayan i mörker
Eftersom det var en trång gata med mycket trafik ledde vi cyklarna tillbaka tills vi nådde det kungliga palatset. Nu hoppade vi på våra cyklar och rullade ut ur Ubud via Jalan Raya Campuan. Efter en bro skulle vi svänga vänster enligt kartan, men enda vägen vi hittade svängde skarpt och brant uppåt. Nu försvann de sista gatuljusen och våra cyklar saknade helt belysning så vi använde en liten maglite som ljus framåt och när vi hörde trafik närma sig bakom oss viftade vi bakåt för att markera vår närvaro. Vi passerade några hotell vi kollat på inför besöket i Ubud bl a Waka Di Ume. Så småningom nådde vi en vägkorsning där vi fick stanna till och kolla vår väg på kartan. Men den stämde dåligt, liksom vi upplevt tidigare under dagen, och en ung Balines erbjöd sin hjälp. När vi förklarade att vi skulle till Sayan visste han direkt vägen och förklarade. Tillbaka på sadeln kom vi så småningom till ytterligare en korsning som gjorde oss osäkra och vi fick fråga oss fram ytterligare en gång. Men därefter hittade vi tillbaka till den väg där vi påbörjat vår cykling tidigare på dagen. Det kändes lättare och lättare ju närmare vi kom och när vi till slut rullade in på Bambu Indah var det skönt att vara tillbaka.
Tillbaka på Bambu Indah
Efter en uppfräschning och byte till nya kläder gick vi bort till kontoret och diskuterade våra val för kommande dagar med en kille och tjej där. Dels frågade vi dem om vad en chaufför skulle kosta för att göra en egen utflykt nästa dag. Vi hade ringat in två sevärdheter som vi ville besöka, Gunung Kawi och Goa Gajah. Tjejen ringde ett samtal och meddelade att det skulle kosta 300 000 rupiah, vilket vi accepterade och bokade. Nästa fråga var gällande vad vårt nästa mål skulle bli, vi hade funderingar kring Pemuteran eller Gili Island. De båda förespråkade Pemuteran, men vi var inte helt klara på om det delvis berodde på patrioter. Vi frågade även om vår stuga var ledig ytterligare en natt om vi skulle välja det, vilket de svarade ja på. Vi återvände till vårt rum och Googlade en stund på våra alternativ utan att bli riktigt övertygade vad vi skulle välja. En del av tvekan var de långa resorna i kombination med att antingen boende eller stränder inte riktigt föll oss helt i smaken när vi surfade runt. Speceillt återresorna skulle kändas lite sega rent tidsmässigt. En tanke började växa gällande att vi inte ville lägga den tiden i onödan, om stället ändå inte kändes rätt. Med denna tanke bestämde vi oss att lägga oss och sova på saken.
