Utcheckning ifrån Doubletree hotel i Boston.
Den första dagen på det nya året gick vi upp strax efter åtta och samlade ihop våra saker. Vanligtvis ligger man gärna lite längre denna första dag på det nya året men denna 1:a januari skulle vi lämna Boston för att åka vidare till vår favoritstad; New York.
Vi tog hissen ner och checkade ut. Portiern hjälpte oss att stoppa en taxi. Vi hoppade in och åkte till South Station, det var ingen lång sträcka men skönt att slippa släpa på väskorna.
Det var lugnt på tågstationen denna morgon. Få människor verkade vara på resande fot. Det gick smidigt att ifrån en automat hämta ut de biljetterna som vi bokat över Internet.
Anki satte sig vid ett bord med vårt bagage och Lasse gick till Au Pain och köpte frukost till oss, bagels och kaffe.
Det var bara tio minuter kvar till avgång, och när andra började gå ut följde vi efter. Det blev en kort stunds väntan i en kort kö på perrongen, innan konduktören släppte fram oss till tåget. Dörrarna var endast öppna till de främre vagnarna och vi tog plats i en av dem. Hyllorna ovanför sätena var gigantiska, och våra resväskor fick gott om plats.
Tåget rullade ut från Boston och konduktören kom förbi för att klippa biljetterna. Lite förvånade blev vi när hon bad oss att signera biljetterna. Det var något nytt för oss som inte åkt tåg i USA tidigare.
Vi öppnade papperspåsen och tog ut vår frukost som satt gott nu när vi hunnit skaffa lite aptit. Utanför fönstret åkte vi igenom skog, då och då åkte vi förbi bebyggelse. Efter en stunds resa började det regna utanför vilket gjorde utsikten lite svårare genom de smutsiga fönstren. Anki somnade till, men Lasse höll sig vaken och njöt av tågresan och tanken att om några timmar vara framme i New York.
Vägen gick söderut från Boston för att sedan i stor sett följa kusten. I regn och blåst såg det rufft ut, men säkerligen helt underbara vyer under sommar och tidig höst. New London, Westport och New Haven var några av de stopp som tåget gjorde längs vägen. Till slut slocknade även Lasse och sov någon timma.
De 4 timmarna som resan tog gick oväntat fort och snart kunde vi se Manhattans norra skyline närma sig. Tåget gick i en vid cirkel genom Bronx och Brooklyn och vidare under Hudson River i höjd med midtown Manhattan.
Penn station vid Madison Square Garden mitt på Manhattan var vår destination och det passade bra för oss när vi skulle ta oss vidare till vårt hotell. Perrongen låg några våningar ner och vi tog oss upp och ut på gatuplan där vi hittade en taxikö. En man organiserade bilarna och höll ett högt tempo, vilket var smidigt även om man kunde önskat något mer trevligt bemötande.
För oss var det extra bra att han fixade en större taxi som gjorde det enkelt för oss att få med vårt bagage som hade ökat betydligt under våra dagar i Boston. Taxin tog oss nordöst genom staden, staden som sjöd av liv. Vägen gick via Times Square, över 5th Avenue och Lexington till vårt hotell på 50:e gatan.
Portiern tog emot oss, öppnade dörren till taxin och tog hand om vårt bagage. Receptionen var liten med högt i tak och sober inredning, det märktes att det var ett hotell med klass. Vi checkade in och tog hissen upp till 22:a våningen. Rummet hade en fin utsikt över skyskraporna som låg granne med hotellet.
The Benjamin har en kudd-meny som en specialité, och vi valde från ett tiotal alternativ en Magnetic Therapy var. Men vi var inte i New York för att spendera tid på hotellrummet, så vi gav oss snart ut på stan.
Vi gick västerut mot Times Square och passerade femte avenyn som var fullt av turister. Vid Rockerfeller Center hade man anordnat en slags torrdamm där man kunde skänka mynt till barnhem i staden. Den var helt full av bruna 1 pence mynt.
Vi kastade in några mynt vi hade till den stora mängden.
När vi kom upp till Times Square kollade vi några restaurangalternativ för en sen lunch och hamnade på Ellens Stardust Diner, en trevlig restaurang vi besökt ett antal gånger tidigare. Personalens kläder och inredningen ger lite 50-tals inramning.
Då och då tar någon ur personalen en mikrofon och sjunger en känd låt, ofta från någon musikal.
Vi beställde varsin hamburgare med bröd och pommes frites som satt gott. Vi åt och lyssnade och kollade in underhållningen som personalen står för. Stället är känt för sina goda milkshakes som vi tidigare druckit och kan rekommendera, men idag satt vars en pepsi gott.
Vi gick in mot hjärtat av Times Square. Vinden var bitande kall. Gatorna var trånga av besökare och det gick långsamt att ta sig fram.
För att återfå lite värme gjorde vi lite korta besök i några olika butiker så som Ann Taylor Loft, Sephora och Virgin Megastore.
Vi var dock inte sugna på shopping just nu, utan gick istället tillbaka till vårt hotell för ett kort stopp. Kuddarna var nu levererade till rummet och radion stod på och spelade klassisk musik. Ljuset var dämpat och det var skönt att komma in och värma sig i den mysiga miljön.
Med ännu varmare kläder gav vi oss åter ut och gick till närmaste tunnelbanestation. Efter en diskussion med mannen i biljettkassan bestämde vi oss för ett 7 dagars kort för 24 dollar var som vi köpte i en biljettmaskin. Efter en resa med två byten kom vi upp till Lincoln center där vi gått på bio vid tidigare besök i New York. När vi kom in på Loews Lincoln Center visade det sig vi hade otur med tiden, alla filmer hade nyss börjat och det var över två timmar till nästa alternativ. Vi hade inte lust att vänta så länge utan gick in på en Borders som låg granne för att kolla var andra biografer låg på Manhattan genom att bläddra i en Time Out tidning.
Tillbaka på en tunnelbanan åkte vi söderut till 34 gatan. Bara ett kvarter från Penn Station hittade vi en annan Loews biograf. Valet föll på filmen ”I am legend” med Will Smith, delvis för att den utspelar sig i New York och därmed kanske extra kul att se just här.
På fjärde våningen köpte vi en stor popcorn och två medium Coca-cola. Annat kanske var billigt med den låga dollar kursen som för närvarande rådde, fast just sådant här på bion var ganska dyrt, tom dyrare än själva biobiljetten.
Vi gick in och tog plats i de bekväma stolarna mitt i den stora biosalongen och en stund senare drog filmen igång.
Två timmar senare reste vi på oss igen och lämnade biografen. Filmen var bra, miljöerna i ett övergivet New York var fascinerande utförda men kanske föredrog vi första delen av filmen mer än den senare.
Det var mörkt när vi kom ut och ännu kallare än tidigare, vilket gjorde att vi var mycket glada att hitta en tunnelbanestation precis på hörnet av samma kvarter. Den blå linje tog oss mycket nära hotellet, bara två kvarter ifrån. Efter en kort promenad var vi åter inne i värmen. Det var skönt att krypa ner och visst kändes kuddarna vi valt extra sköna. Vi somnade snabbt.
