Solen sken redan in mellan gardinerna, när vi öppnade ögonen i vårt fina rum på Chateau St Cloud. Vi slängde på oss kläder och gick ner för lite frukost. Personalen kände nu igen oss och kocken visste att vi ville ha våran omelett med alla tillbehör förutom skinka.
Frukten var som vanligt här utsökt och vi tog för oss. Sharon, som vi bokat rummet med, gick förbi och vinkade glatt och kollade sa allt var bra med oss.
Efter ett kort besök på rummet för att byta om till badkläder och smörja in oss med solfaktor stängde vi dörren till vårt rum bakom oss. Anki hämtade badlakan i receptionen under tiden Lasse ledde fram våra cyklar.
Den lilla affären där vi vanligtvis köper vatten på väg till stranden var stängd denna dag. En kille som cyklade förbi var vänlig att berätta för oss var närmaste öppna supermarket ligger, men då vårt första stopp för dagen skulle bli Grand Anse visste vi att vi kunde handla dryck i strandbaren.
Grand Anse, den stora stranden på La Digue
Värmen var redan tryckande. Det är både vackert och skönt med skogspartierna där solen skiner mellan trädtopparna och bryter skuggan. Värmen och viss ansträngning från cyklingen gör sig påmind och det fläktade skönt när vi rullade nerför de så välkomnade backarna.
Strandbaren hade haft öppet en timma när vi kom dit, men vi var bland de första gästerna och personalen förberedde fortfarande för dagen. En kille hängde upp nyplockade växter i taket som var en vacker dekoration.
Vi slog oss ner och tänkte först ta en kall läsk men isen hade inte levererats än och därmed fanns ingen kall dryck, förklarade tjejen ur personalen. Vi uppfattade henne först som lite kyligt men hon mjuknade upp rejält när vi lärde känna henne lite mer.
Vi tog varsin flaska vatten och fortsatte snacka med tjejen bakom disken. Musiken som spelades påminde oss om en skiva vi köpte här för åtta år sedan och vi kom in just på ämnet musik. Låten som spelades var skön och svängig. Tydligen var det en lokal artist från Praslin som nyss hade släppt den här låten vilken handlade om en tjej han höll om och förklarade sina känslor för. Artisten höll för närvarande på att spela in sin nya skiva. Vi fick låttitel och namn på artisten uppskriven på en lite lapp. När hon hängde upp ett knippe bananer i baren bröt hon av två och gav till oss.
Stranden låg fin och än så länge hade inte så många hittat hit. Vi promenerade långt söderut och la ut vara badlakan.
De blev dock inte använda något då vi direkt gick ner till vattnet där vi blev kvar en lång stund. Vågorna var högre än vanligt. Vi passade på att gå i vid intervallen mellan de största vågorna och när vi såg en våg komma gällde det att vara snabb att springa upp om man ville undvika att bli alltför sandig. Där vägen leder ut till stranden finns varningsskyltar för starka strömmar och det är inte utan att man ska vara medveten om detta och vara pa sin vakt när man badar.
Vattnet var klarare an någonsin. En dotter och hennes pappa lekte i vattnetbrynet. Tjejen var ett riktigt vattendjur och de hoppade tufft och orädda in igenom de stora vågorna.
Mellan doppen promenerade vi bort till ena änden till de stora granitstenarna. Vattnet slog upp mot klipporna, fast det var också här man kunde hitta sma pooler mellan reven dar jvattnet var lugnare. Det blev bade bad och fotografering har. Mellan tva klippor klattrade stora krabbor o,kring. I vattnet simmade flera stim av sma fiskar.
Det tog inte så lång tid efter det att vi kommit upp ur vattnet som vi ville hoppa i igen. Tiden gick snabbt, som vanligt när man har det underbart. Badlakanen vi lagt ut hade blivit sandiga av vinden. Vi skakade av dem och tog dem och vara sandaler i handen och lämnade platsen vi legat på.
Borta vid strandbaren hade de dukat upp flera bort för lunch. Det såg ut att komma många besökare och en kort stund senare strömmade ett stort gäng italienare in. På en bänk vid ena sidan slog vi oss ner med en kall coca-cola som snabbt dracks upp.
Vi tänkte byta strand men först var det läge för lite lunch och vi lämnade den trevliga strandbaren bakom oss.
Lunch på La Digue Island Lodge
Man vill hinna med så mycket som möjligt under de underbara dagarna i paradiset samtidigt som en sådan här semester verkligen går ut på att koppla av och ta det lugnt, vilket det är svårt att misslyckas med. Ett av våra favoritställen för såval lunch som middag är La Digue Island Lodge. Vi cyklade dit och ställde vara cyklar vid vakten till området som välkomnade oss med ett stort leende.
Vi tog vägen via poolbaren och slog oss ner vid ett bord i skuggan av ett träd med utsikt över havet alldeles nedanför oss och med grannön Praslin i fjärran.
Clifford, vår servitör vid varje besök på La Digue Island Lodge kom snabbt fram till oss och snackade på som vanligt. Vi fick menyer för att spana in valet för lunch. När det gällde dryck sålde Clifford in att han skulle fixa oss en god fruktjuice som han själv skulle göra åt oss. Färskpressad fruktjuice lät utomordentligt gott och svalkande i denna värme och vi valde båda två det.
I poolbaren blandade han mycket riktigt själv ihop juicen och dekorerade med stjärnfrukt och en vacker blomma.
Till den otroligt goda och vackra juicen tog vi varsin sandwich. Lasse valde en med kyckling och ost och Anki valde en vegetarisk med ost och tomat. Då och då kom Clifford bort och snackade lite med oss och kollade samtidigt så allt var ok. Ute till havs gick en man omkring för att fiska, men Clifford sa att fiskaren måste längre ut om han ska få något vid den här tiden på dagen.
Varje kväll har denna restaurang buffémiddag och ikväll var temat kreolsk buffé och det skulle även bli sång och dansunderhållning. Ytterligare ett kvällsbesök på denna mysiga restaurang hade vi planerat att hinna med och det var inte omöjligt att denna kvällen kunde vara aktuell för detta.
L’Union Nationalpark
Efter en god och trevlig lunch cyklade vi tillbaka en bit på vägen vi tidigare cyklat för att sedan svänga högerut mot nationalparken. En tanke som slagit oss blev nu bekräftad att den stämde, vi betalar ungefär 60 svenska kronor per person varje gång i entré. Kvinnan i kassan frågade hur många dagar vi skulle komma dit och vi berattade att vi redan besökt parken några gånger den här veckan. Ta bara med era tidigare biljetter imorgon, sa hon, sa slipper ni betala då.
På vägen mot stranden passerade vi ett litet försäljningsstånd som sålde vaniljstänger och kokosnötsolja etc. En påse med 10 vaniljstänger kostade 50 rupie. När vi gick därifrån reagerade Anki över att det stod 75 rupie på väggen på skjulets utsida. Vi passade också på att köpa en liten flaska kokosnötsolja för att kunna testa om den hade så bra effekt som de säger här på Seychellerna. Den fungerar bra som massageolja, men ska även vara bra mot hyn efter sol, och sägs även vara bra för håret.
Vi placerade våra cyklar vid cykelställen precis intill den lilla skylten som visar gränsen för hur långt cyklar får komma. Nytt på denna plats är en servering som inte fanns har för åtta år sedan. Vi funderade på om vi behovde fylla på med någon dryck, men än så länge hade vi vatten kvar i strandväskan. Därför fortsatte vi raka vägen ner mot stranden.
Anse Source D’argent, världens vackraste strand
Efter vi passerat Anse Union och några små stränder längs vägen kom vi fram till våra två favoritplatser. Mellan två klippor låg en liten strandbit dit vattnet skulle nå upp om några timmar, men vi hade lite tid på oss att hinna nyttja denna strandplätt för våra badlakan.
Det klara turkosa vattnet är i stort sett omöjligt att undvika när solen skiner från klar himmel. Vi vadade i och la oss i en av de små poolerna som bildas mellan reven. Vattennivån var låg och det var långgrunt men täckte precis våra axlar där vi satt på botten.
Mesta delen av tiden spenderade vi faktiskt i det sköna vattnet. Bättre vy än så här får man inte.
Anki gick upp och la sig på stranden för att torka och hann slumra till en kort stund. Vattnet hade kommit längre upp på stranden och det blev dags att flytta strandlakanen en bit högre upp. Lasse befann sig en bit ut i vattnet och fotograferade.
Vattnet kröp allt längre upp på stranden. Att byta strandplats kändes inte aktuell då vi låg ganska lite ner. Istället hängde vi upp grejorna på klipporna omkring oss och gick ner i havet en sista gång för denna dag.
Ett mörkt moln passerade ovanfor och några regndroppar kom. Klockan hade blivit sen eftermiddag och tiden i kombination med snabbt inkommande regnmoln gjorde att vi tog vårt pick och pack och borjade gå. Det var inte många meter vi hunnit innan ett rejält ösregn bröt ut. Som tur var befann vi oss precis vid en stor klippa som gick över vår lilla strandväg, har skylde vi oss från regnet. När det kommer sådant här skyfall räcker några få meter för att man ska bli genomdränkt. Molnen rörde sig snabbt och vi avvaktade några minuter på att det värsta regnet skulle passera. Några enstaka droppar kom när vi cyklade ut från nationalparken. Vi cyklade på i ganska bra takt för att minimera risken att hamna i ett nytt regnoväder. Förutom ett lätt duggregn klarade vi oss ganska torrskodda tillbaka till Cateau St Cloud. Vi gick upp om rummet och hängde av oss strandväskan innan vi gick ner till hotellets pool. Regnet hade passerat och ovanför oss fanns nu en blå himmel och sol som sken.
Strand i all ära men det är väldigt skönt med ett dopp i en skön pool och man slipper bli sandig. Poolen var varm och skön. Ett par kom med snorkelutrustning och vi kunde förstå pa kroppsspråket att de berättade för en familj om dagens uplevelser i vattnet. Efter ett skönt dopp återvände vi till vårt rum för att göra oss iordning för kvällen.
Mysig middag vid havet på La Digue Island Lodge
La Digue Island Lodge skulle duka upp med kreolsk buffé. Vi cyklade dit och hejade på vakten som nu kände igen oss vid det här laget. Vi gick in via restaurangens lilla bar på insidan och kom ut i trädgården där en servitris visade oss till ett bord så nära havet man kan komma. Serveringen ligger cirka en meter upp från strandkanten och servitrisen och Clifford skämtade om att vågorna var ganska höga ikväll. Men de hade koll på läget och förutom några knappt märkbara stänk var det ingen fara.
Vi beställde in en karaff vitt vin och vatten. Clifford sa till oss att vi kunde gå in och ta för oss av maten. Själva restaurangen är en stor rund byggnad i naturträ och golvet täckt med sand.
Buffén var färdig och har fanns olika maträtter som passade alla smaker. Det var bland annat olika typer av sallader, riven kokos, inlagd mango och andra lokala specialitéer till förrätt. Som varmrätter kunde man välja mellan en mängd olika fiskrätter, marinerad kyckling, wookade grönsaker, saffransris, vanligt ris, potatismos med mera.
En kock stod redo att wooka fisk eller biff på beställning. Kryddningen kunde man välja under tiden han sakert svängde runt innehållet i grytan.
Det ganns mycket att prova och vi tog om några gånger. Servitörerna var snabba att plocka bort tallrikarna på bordet så snart man reste sig. När vi var mätta och nöjda började kockarna fylla ett bord med massor av delikata smådesserter.
Det var inte utan att vi egentligen var mätta, men vem kunde motstå sådana här godsaker.
Och när något började ta slut fyllde de snart på igen. Vi satt alldeles i närheten och lyckades inte motstå att ta ytterligare när nya varianter dök upp.
Vid ena sidan, närmast poolen, stod ett band som spelade, sjöng och dansade. Stilen var likt det vi sett på Fiji och Cook öarna tidigare.
De såg verkligen ut att ha kul när de spelade och dansade den traditionella dansen.
Inte en enda gång under kvällen tog de paus, och när vi till sista tackade för oss och gav oss av stod de fortfarande kvar och spelade.
Det hade varit en fin dag och vi njöt av värmen även så här sent när vi cyklade tillbaka till Chateu St Cloud i den mörka kvällen.
