Det var en skön solig morgon och vi gick ner till serveringen för lite frukost.
En perfekt start på dagen på Chateau St Cloud
Chateau St Cloud erbjöd mycket gott på sin frukostbuffé. Det är alltid en fröjd på tropiska platser att njuta av den lokala färska utsökt frukten som i detta fallet var mango, papaya, melon, kokos mm.
Dessutom kunde vi beställa alla typer av ägg, eller pannkakor av en kock som lagade på beställning. Självklart fanns även det typiska på en kontinental frukost; toast, juice och kaffe. Personalen var mycket trevlig och alla log hela tiden.
Men hur fantastisk frukosten än var och det kändes som man kunde sitta kvar och njuta här en lång stund, så befann vi oss på underbara La Digue och vi visste vilka platser och vyer som väntade på oss utanför hotellet.
Vi återvände till rummet där vi slängde på oss bakläder och fixade strandhanddukar i receptionen innan vi hoppade på våra cyklar och rullade iväg.
L’Union Estate nationalpark
Det blev ett kort stopp för inköp av vatten i en butik längs vägen och sedan fortsatte vi. Målet för denna dag är en av våra favoritstränder i hela världen. En liten stig leder ner till ingången av L’Union Estate; ett gammalt plantage som numera främst agerade nationalpark.
I en liten trähytt satt två kvinnor och ropade på snabbt förbipasserande cyklister att stanna. Vi kände till att man behöver betala en entréavgift och stannade innan de behövde ropa. Det är kanske mer i entré än man skulle väntat sig för ett strandbesök, 100 rupees per person och dag, men det är väl värt det. Dessutom får man mer än bara vackra stränder på köpet, men denna dag var vi helt inställda på den underbara stranden.
Via små stigar cyklade vi så långt vi kunde, vi följde skylten till Anse Source d’Argent och strax efter fick vi parkera cyklarna för att gå den sista biten.
Vacker dag vid Anse Source d’Argent
De stora blocken av granit ligger överallt, ibland passerar man under dem, ibland runt dem, och överallt svajade palmerna.
Det var fler turister vid stranden denna dag, än vad vi minns från tidigare besök, något som sannolikt beror på att två lokala resebolag, Manson och Creole, marknadsför och säljer dagsturer till La Digue både från Mahé och Praslin. Men när vi gick vidare till strandens slut var det betydligt lugnare och mycket få turister syntes till.
Handdukarna tog plats i den mjuka sanden, och vi la oss ned för att njuta av den sköna värmen. Förmiddagen innebar lågvatten och alla reven låg ovan vatten, en vy som kanske inte var fullt lika vacker som vi minns den från förra besöket, men det var bara en tidsfråga. Efter 12 på dagen börja tidvattnet höjas och snart var reven dolda under vatten.
Solen var otroligt stark, så pass att vi stundtals pausade från ljuset och hettan och gick in i skuggan av växtligheten längs stranden. Men även om vattnet var grunt kunde vi ändå bada. Kanske inte så mycket för att svalka sig då vattnet sannolikt låg upp mot 30 grader. En temperatur vi brukar kalla badkarsvarmt med andra ord, men det var otroligt skönt.
Våra ögon kan aldrig bli mätta på denna plats, men då vår något bleka svenska hud hade fått nog för dagen promenerade vi tillbaka längs palmerna och de av vatten och vind vackert formade granitklipporna.
Sköldpaddor på L’Union estate
Via ett vanilj plantage kom vi fram till sköld paddornas hemvist här på L’Union estate. De sov eller åt i minst sagt sakta mak.
Många av sköldpaddorna var riktigt stora och vi visste sedan tidigare att de kan bli upp till 100 år gamla. På ett enkelt bord bredvid inhägnaden låg gräs och löv som man var välkommen att mata dem med.
Intill låg en vacker liten dam, med fantastiska blå näckrosor som nästan lyste om sig när solstrålarna hittade fram mellan trädgrenar runt om.
Det gamla genuina plantage huset såg mycket välbevarat ut och gav en viss aning om hur det såg ut här en gång i tiden. Nu rullade vi cyklarna ut ur nationalparken. Kvinnorna vid entrén hade inte så mycket att göra nu sent på eftermiddagen.
Tarosa café i La Passe
Vi cyklade norrut och fortsatte till den enda staden på La Digue, La Passe, vid hamnen och satte oss på Tarosa café för att ta en kall Seybrew öl.
Oftast upplever vi inget direkt behov av lunch när vi är på så här varma platser och ätit ordentlig frukost, men vi tog in en sandwich till ölen som satt fint.
Staden är mycket liten, knappt som man skulle beteckna en by, och vi gick över gatan till en av de få butikerna som finns. Ibland känns souvenirer mest som skräp men då och då kan man hitta fina hantverk och användbara saker. Det blev några inköp gjorda, bl a skålar och glasunderläge i mörkt trä.
Det tog oss kanske tio minuter att cykla tillbaka till Chateau St Cloud. Vi ställde cyklarna på baksidan och gick upp till vårt härliga rum. Efter vi spolat av oss sol och sand tog vi varsin kall öl i soffan och kopplade av.
Mörkret hade lagt sig och det blev dags för middag.
Middag på Chateau St Cloud
Denna kväll valde vi äta på hotellets restaurang och gick ner där vi fick ett bord. Det fanns ett alternativ med färdig meny, men vi valde à la carte. Anki valde en kycklingrätt med curry, och Lasse valde en fiskrätt i creole sås.
Det var en varm kväll och vi beställde in vitt vin till maten. Miljön runt den fina trädgården och restaurangen är genuin och trevligt.
Inredningen är egentligen ganska blandad med vaser och tavlor av olika karaktär men som ändå passar bra ihop.
Som så ofta var vi egentligen mätta och nöjda, men det var så trevligt att vi inte riktigt ville middagen skulle vara över. Den trevliga personalen sålde in deras goda efterrätter och vi beställde in.
När desserten var uppäten och vinet slut tog vi en liten sväng på hotellets område och kollade runt bland prydnader, dekorationer, växter och miljön runt hotellet i största allmänhet.
De sista trappstegen upp till vårt rum, var ungefär det sista vi orkade denna dag innan vi stupade i säng efter en helt underbar dag.
När vi kom tillbaka till hotellet vid fem på eftermiddagen var det 31 grader och vid elva på kvällen var det fortfarande 29 grader varmt.
