Hela natten hade vi hört musik och folkliv från gatan utanför, men hade ändå sovit gott. När vi kom ner till matsalen för frukost var det ännu färre gäster än dagen innan.
Men frukostbuffén var lika välfylld och vi tog för oss av all god frukt och andra godsaker.
Vi skulle lämna Havanna under eftermiddagen men planerade att hinna se oss om lite innan. När vi kom ut från hotellet tog vi den folktäta delen av Calle Obisco upp till Parque Francisco de Albear y Lara. På ett hörn ligger välkända Bar Floridita som Ernest Hemingway ofta besökte för att dricka sin favorit daquiri. Men det var lite tidigt för en drink så vi skulle återkomma dit.
Parque Central vid torgets staty på José Martí
Vi tog oss över en större gata, Agramonte, och till Parque Central och fortsatte till mitten av torget vid torgets staty på José Martí. Kubanska flaggor vajade både på torget och på de pampiga husen runtom torget. På ena sidan låg lyxiga nya Gran Hotel Manzana Kempinski och rakt över torget lite det äldre med historiska Hotel Inglaterra.
Runt om oss på gatorna passerade hela tiden de gamla fantastiska amerikanska bilarna i klara färger. De används även av privatpersoner men agerar främst taxibilar. Självklart är de vackraste och mest spektakulära avsedda för turister, som hyr dem för att på ett unikt sätt få en genuin sightseeing av stan.
Capitolio i Havanna
Gatan utanför den pampiga Capitolio, längs Paseo de Marti, var avstängd för fotgängare av någon anledning men flertalet valde säkert hur som helst den andra sidan, liksom vi, för att få skugga från den heta solen. Under tiden spanade vi både på den pampiga byggnaden till Capitolio där delar av den stora kupolen just nu var under konstruktion, de förbipasserade bilarna, och förstås på Havannas folkliv.
Vid slutet av Paseo de Marti ligger det exklusiva Hotel Saratoga där många celebriteter bor när de besöker Havanna bland annat Beyonce och Jay-Z .
Butiker och andra affärsverksamheter i denna del av stan är oftast små. Ibland är de mer eller mindre bara ett hål i väggen och inte sällan bildas köer för besökarna utanför. Det finns gott om panaderier, det vill säga bagerier, som sprider väldoftande dofter av nybakat bröd när vi passerar.
Det är ibland märkligt enkla varor som säljs. Vi passerade någon som stod och sålde vanliga pennor och några meter längre bort stod någon och sålde enkla hörlurar.
Vid ett ställe som vi först trodde var en musikaffär stod ett stort antal personer utanför. Vi fascinerades över hur populärt detta ställe var, tills vi förstod att stället hade en tv som visade en fotbollsmatch som lockade folk att stanna till och kolla.
Området här kändes genuint kubanskt och med främst lokalt folkliv jämfört med de gator vi besökt dagen innan. Det går inte att låta bli att konstant fascineras över de gamla amerikanska bilarna. Ibland undrar man hur de ens fungerar med tanke på hur gamla de är.
Under plåt och huv måste en hel del arbete utförts genom åren. Och det är inte utan att plåtdelar på vissa bilar, som inte fått lika mycket underhåll som de för turister, nästan ser ut att vara på väg av. Men de håller uppenbarligen oavsett eftersom de fortfarande dominerar gatorna. Och deras närvaro tillför verkligen mycket karaktär till stan.
Havannas färglada byggnader blir ibland fantastiska kulisser till bilarna, ibland matchar det till och med bilarnas färg. Vi gick över gatan och in i en lummig del av ett Parque de la Fraternidad torget.
Vi var på väg i riktningen tillbaka mot Calle Obisco och vårt hotell. Som så ofta i vår upptäckaranda några parallella gator för nya gatuvyer. En stor hörntomt hade en skylt som visade att den var salu. Här skulle det lätt kunna byggas ett flott hotell och mark strax mitt emot Capitolio borde vara åtråvärd. Det skulle inte förvåna oss om det ligger ett där om vi återkommer om några år.
I en butik längst med Obisco köpte vi två flaskor vatten till eftermiddagens bilresa till nästa destination på vår resa; Trinidad.
Lunch på Más Habana längs Calle Habana
Innan vi åkte passade vi på att ta ett glas och lite lunch på den mysiga serveringen Más Habana på Calle Habana bara några få kvarter från vårt hotell.
Vi satte oss vid ett bord i de öppna dörrarna ut mot gatan. Det blev ett glas öl var och lite lokalt käk men med lite modren touch.
Det var mysigt ställe, modernt inrett, med mycket lokal karaktär. Här skulle man lätt kunna komma tillbaka för en drink eller någon lite mat vår sista dagar i stan.
Bilresa till Trinidad
Vi hämtade våra väskor från bagagerummet och satte oss i den charmiga innergården till vårt hotell, Hotel Florida. Vid en soffgrupp bredvid oss satt ett par från Frankrike som också skulle till Trinidad. Vi utgick båda från att vi skulle åka tillsammans, men den första chauffören som kom för att hämta upp gäster som skulle till Trinidad skulle bara hämta upp det andra paret.
Vi vinkade av dem och sa “see you in Trinidad”. Strax efter dök vår chaufför upp. Han tittade något oroligt på vårt bagage, och det var inte utan lite pusslande han fick ihop våra väskor tillsammans med bagaget till den första resenären han hade hämtat upp innan. Efter detta skulle vi hämta ytterligare en person. Det var en lokalperson som skulle hälsa på en släkting i Trinidad. Som tur var hade hon enbart en liten ryggsäck och ett större paket med sig som hon fick ha på golvet nedanför sig.
Det var ganska trångt men vi var alla nu redo att lämna Havanna för att ta åka till Trinidad. Det var bara att försöka sätta sig så bekvämt man kunde i baksätet och njuta av vyerna som passerade utanför. Vi hade hört att en sån här taxi collectivo kunde ta upp till 6 timmar, medan googles karttjänst uppskattade det till 4 timmar. På väg ut ur staden gjorde chauffören ett kort stop för ett ärende, som vi tror var hemma hos honom.
Det var ganska platta landskap längs vägen med kor betade bland fälten vi passerade. Men ibland något mer lummigt. Halvvägs stannade vi till för ett kort stopp vid en bensinmack.
Tio minuter senare hoppade vi åter in och körde vidare. Vår chaufför frågade oss vart vi skulle i Trinidad och bekräftade nickande att han kände till det och kommenterade att stället låg mycket vackert beläget på en kulle, precis som kvinnan från turistinformationen hade sålt in det.
Det kom några regnmoln på himmeln och när det kom några skurar var vi glada vi satt i bilen. Vår chaufför rullade upp sin ruta och satte igång både vindrutetorkare och AC. Vi passerade flera hästvagnar där de som åkte hade blivit rejält blöta. Landskapet ändrades sakteliga. Det blev betydligt mer kullar och berg. Tjocka lager moln låg vackert över bergen längre bort.
Havet uppenbarade sig vid horisonten. Vi körde igenom några mindre städer och byar. Vägskyltarna visade att avståndet till Trinidad så klart successivt minskade.
Vi körde av på mindre vägar och passerade strax skylten till staden. Det låg kvar lite regn i luften samtidigt som det höll på att klarna upp. Den kvinnliga passageraren skulle först av. Det kändes som vi kört in i en gamla västern film. Vi körde sakta fram på knaggliga kullerstenar och vår chaufför snitslade sig mellan gropar i vägen. Husen var låga och färggranna, men slitna. På vägarna var folk upptagna med att sopa undan vattensamlingarna som hade bildats av regnet.
Japanen släpptes av en kort bit längre in i stan. Sedan körde vi uppåt på en kulle, och in igenom en entrén till Hotel Las Cuevas. Utsikten över staden och omgivningarna var vacker. Vädret hade klarnat upp och även om det nu skymde såg vi hela Trinidad stad med kyrktornet som är stadens landmärke, dess omgivningar och havet i bakgrunden.
Hotel Las Cuevas i Trinidad
I receptionen hälsades vi välkomna av en äldre herre som sa att kvinnan som skulle hjälpa oss med incheckningen alldeles strax skulle vara där. Vi slog oss ner i de mjuka sofforna och väntade en kort stund. Både frukost och middag skulle ingå på detta hotellet. Vi fick information att de sålde internetkort som kunde användas vid receptionen som kostade 2 CUC per timma. Discot hade hotellets gäster gratis inträde till efter klockan elva och de hade uppträdande efter maten. Och ja, hon nämnde några saker ytterligare som vi dock i stunden var lite för möra att lyssna in.
Den äldre mannen hjälpte oss med vårt bagage. Nedför en stenlagd gång under några träd så vi kom ner till ett antal små hus på sluttningen nedanför huvudbyggnaden med restaurang och reception. Vi gick upp för en liten stentrappa som leder till ett hus med två ingångar och det högra var vårt, rum H6. Mannen bar in vårt bagage och visade oss runt i vårt rum. Det fanns ett litet utrymme med garderob och plats för väskorna. Där fanns också värdefack även om det kostade att använda det. Tvättställ fanns mellan garderobsrummet och själva badrummet med toalett och dusch.
I sovrummet finns en tv, AC, nattygsbord, minibar, ett bord, och två stolar med ett litet bord. De två stolarna tipsade han oss om att man kunde ta ut på vår terass. Han öppnade dörren till terassen. Det hade blivit mörkt men vi kunde ana utsikten. Han var pratglad och trevlig, mån om att välkomna oss. Han upprepade att discot fanns om man så önskade och gav några tips om staden. Generellt var staden som ett stort historiskt museum. Men han tipsade också oss om att gå upp i tornet för en vacker utsikt över stan och omgivningarna.
Middag på Hotel Las Cuevas
Normalt föredrar vi att hitta restauranger på egen hand. Men dealen vi hade fått av kvinnan från turistbyrån på det här boendet så ingick middag. Då mörket hade lagt sig och vi precis kommit fram till ett hotell som låg på en kulle ovanför stan kändes det ganska bekvämt att gå upp till restaurangen för kvällsmiddag.
Buffé är det som gäller här, och dagens tema var internationellt. Det fanns diverse rätter som var tänkta att passa de flesta. Inget som imponerande mycket på oss som inte är så mycket för sådana här bufféer, men kocken som stod och stekte kycklingfiler räddade läget. Han försåg oss med gott kryddad kyckling som passade bra till den kreolska såsen, ris och grönsaker vi plockade till oss. Utbudet av bröd var också stort.
Efter maten satte vi oss en stund i baren. Utanför startade kvällens underhållning med dans, show och sång. De var duktiga killar och tjejer, men tyvärr gjorde det sig inte riktigt när det var så få besökare denna kväll. Vi satt kvar i baren och kunde då och då kolla föreställningen som pågick utanför.
Det var en stjärnklar himmel ovanför oss när vi vandrade ner längst stengången till vårt rum. Något paffa hejade vi till när vi såg något stort utanför vår terass.
Det var en häst som hade lagt sig där. Något längre bort låg en annan häst. De verkade inte reagerat på oss och vi förstod att de uppenbarligen hörde hemma här. Vi låste upp dörren samtidigt som en liten ödla som satt inne i lampan utanför vårt hus rusade iväg. Det var dags för några timmars sömn innan vi skulle upptäcka en ny del av Kuba; nämligen UNESCO staden Trinidad.
