Första morgonen på 2017 gick vi ner till frukosten som serverades i restaurangen där även baren var belägen. De hade städat upp ordentligt och vi såg inga spår alls av festen från kvällen innan. Men kanske var det uppenbart att många firat kvällen innan då vi var långt ifrån ensamma om att ta en sen frukost. Frukostbuffén var densamma som innan och vi avslutade den med pannkakor från maskinen som tillverkade på beställning.
Promenad genom Temple Bar på nyårsdagen
Vi återvände till rummet och tog på oss för en kall dag på stan. När vi kom ut på gatan tog vi en sväng igenom Temple Bar området. Det var helgdag och Dublin var kanske lite mer stängd än vanligt, men många promenerade längs gatorna.
Förutom de vackra rustika kullerstensgatorna med gamla tegelbyggnader var flera husväggar täckta med målningar.
Tree of Gold skulpturen
Vid ett litet torg intill Central Bank of Ireland längs Dame Street beundrade vi den vackra skulpturen “Tree of Gold eller Crainn an Oir som den heter på Keltiska av konstnären Eamonn O’Doherty. Den runda formen utgörs av en slags växtblad och den är guldfärgad och monterad uppe på en stång.
Vi korsade vägen och upp på en liten gata på andra sidan där vi passerade gamla vackra kyrkan Saint Andrews Church.
Uppe på Grafton Street höll ett par butiker öppet och vi gjorde några korta svep men vi var inte riktigt på shoppinghumör.
Phil Lynott saknades utanför Bruxelles Bar
Till vår besvikelse fanns ingen staty av Phil Lynott på Harry Street men vi kunde hantera sorgen med en god öl på uteserveringen till Bruxelles Bar. Tydligen hade någon lyckats köra på den så att den nu var på reparation. Men ölen smakade gott och värmeslingorna gjorde att det funkade bra att sitta ute trots kylan.
Parken St Stephen’s Green
Vid slutet av Grafton Street gick vi in den stora parken St Stephen’s Green. Trots att det var första januari var parken förhållandevis grön och de små dammarna var fulla av fåglar.
Vi hade läst att det skulle hållas konsert på nyårsdagen i parken och letade oss igenom. Det visade sig vara den bortre gatan som omgärdade parken som var avstängd. På grund av hur de stängt av gatan fick vi leta oss bort till det bortre hörnet vid Dublin Unitarian Church för att komma in.
Konsert på nyårsdagen vid St Stephen’s Green
Det var glest bland publiken och inte så många, så vi kunde gå fram och stå ganska nära scenen. På scenen stod Dublin Polisens orkester som inkluderade såväl ett vanligt band som en blåssektion. Bandet bytte sångare för varje låt de framförde.
Det blev uppehåll inför nästa framförande, vi trodde det skulle det skulle gå snabbt eftersom de körde igång i hög hastighet, men det tog lång stund och publiken stod och hoppade för att hålla sig varma. Nästa uppträdande var en kör från Dublin som framförde populära låtar från 80-talet och framåt. Efter någon halvtimma och ett antal pop-klassiker kände vi oss nöjda och lämnade konserten.
Djävul och ängel på Grafton Street
Vid Grafton Street mötte vi inte bara en djävul och ängel, utan två.
Naturligtvis svävade änglarna högt ovan med vingar medan djävlarna höll sig på marken eller åkte på en enhjuling. Djävlarna gjorde fula grimaser och utfall mot passerande, men bara på skoj.
Vid hörnet av Harry Street, intill Bruxelles Bar, hade en trio dragit igång. Det var ett oväntat bra band för att hålla till på gatan och vi stannade till en kort stund och lyssnade några låtar innan vi gick vidare.
The Irish Rock’N’Roll Museum
Tillbaka i Temple Bar området gick vi direkt till The Irish Rock’N’Roll Museum. Trots att det var helgdag höll det öppet och vi kom lagom till nästa guidade rundtur.
En ung kille var dagens guide och tog oss genom en smal gång där man bland annat satt upp massa skivor med kända irländska artister där han bland annat nämnde gitarristen Rory Gallagher som en av sina favoriter. Han berättade även en historia om att Michael Jackson en gång besökt ön för att spela in och de hade bland annat en pyjamas jacka som han lämnat kvar.
Vi gick in i ett rum för att se en film som handlade om Irländsk populär musik.
Kanske det mest kända irländska bandet U2 hade fått ett helt rum med platina album, skisser på scener, backstagepass och dylikt.
Guiden visade in oss i ett rum som fungerade som backstage area och dressingroom för artister som spelade på Button Factory, som ligger i samma byggnad. Genom åren har många band spelat här som senare blivit kända.
På väggarna sitter en mängd riders, en slags kravlista för artister vad de vill ha backstage i samband med deras framträdande bl a Iggy Pop, u2, Foo Fighters och David Bowie.
Den avslutande delen av turen gick genom Temple Lane Studios, en studio som sett många Irländska storheter men även internationella.
Den internationellt kända filmen Once som utspelar sig i just Dublin har även spelat in sitt soundtrack här.
Nedervåningens Sun Studios är fortfarande en aktiv studio men vi gick istället upp till en annan studio som dock var ombyggd för museet och inte aktiv.
Phil Lynotts instrument på Irish Rock’N’Roll Museum
Här fanns ett antal instrument utställda som tillhört Phil Lynott, den bortgångne frontmannen i Thin Lizzy.
Bland annat en av hans två huvudsakliga basar, denna var dock hans backup och inte den som man kan se på omslaget till den klassiska live plattan Live & Dangerous.
Dessutom fanns en Gretsch White Falcon och en Gibson 335 som man bland annat kunde känna igen från framträdande på SVTs program Casablanca från tidigt 80-tal.
Guiden berättade att Phil jobbat i studio fram till strax innan sin död på inspelningar som aldrig blev färdigställda. Skulle någon glömt hur Phil såg ut så hade man fått dit en vaxdocka som föreställde honom, om än inte riktigt sådär extremt likt som de kan vara ibland.
På väg ut snackade Lars med guiden om hans möte med Phil och lite annat Thin Lizzy relaterat och vi kollade lite på de produkter de hade i museum shoppen innan vi gick ut. När vi kom ut på bakgatan var det den gatan som använts till fotot i den tidigare nämnda Once filmen.
The Palace Bar i Temple Bar
Det var hög tid för en öl och vi promenerade genom Fleet Street, passerade vårt hotell och gick in på mysiga The Palace Bar. Puben var full av gäster men stämningen var hjärtligt och när andra beställt gav de oss utrymme för att beställa.
Utbudet var gigantiskt och vi valde varsin lokalproducerad öl. Ute på gatan var det lugnt men vackert med alla lampor i fönstren.
Middag på Montys Of Kathmandu
Det blev ett kort besök på hotellrummet då vi bytte om för kvällen och middag. Ute på gatan gick vi längs Fleet Street och svängde upp på Eustace Street där vi letade upp Montys Of Kathmandu som vi läst skulle vara mycket bra.
Vi fick ett trevligt bord inne i lokalen, där det fortfarande bara var några gäster. Men bara en kort stund senare var det fullsatt.
Menyn var full av rätter från Nepal som lät mycket gott. Till förrätt valde vi en slags dumpling och huvudrätterna blev två sorter med kyckling i olika såser.
Maten var inte bara god, det var kanske det godast vi ätit av den matkulturen sedan vi var i Indien. Hit skulle vi gärna återvända när vi kommer tillbaka till Dublin.
Ha’penny Bridge över Liffey
När vi gick hem korsade vi ner till Liffey och passerade den gamla fina Ha’penny Bridge, en gammal gångbro från tidigt 1800-tal tillverkad i gjutjärn.
Det kanske var lite lugnare i stan denna första dag på 2017 men fortfarande fanns det några pubar i Temple Bar längs Fleet Street som lockade besökare.
Tillbaka på The Morgan var det lugn och på vägen upp till rummet passerade vi några designade stolar i ett rum med lila inslag. Det var några våningar att gå upp, eftersom hissen fortfarande inte funkade, men det var sista ansträngningen denna dag.
