Vi promenerade genom ett ganska öde och stilla Dublin till ett trevligt café vi hittade sista dagen på vårt senaste bestök.
Frukost på Joy of Chá i Tempe Bar
Joy of Chá fanns kvar och vi kände igen ägarna, ett par ursprungligen från Argentina.
Denna förmiddag var betydligt lugnare på stället än vid vårt senaste besök. Vi slog oss ner vid ett litet runt bord vid den öppna brasan.
Denna morgon beställde vi in kaffe, juice, scones och bagel. Under frukosten planerade vi lite inför dagens avresa från Dublin och vad vi skulle hitta på.
Kvällen innan hade vi bokat en hyrbil för större delen av vår vistelse på Irland. Efter frukosten promenerade vi över Ha’penny Bridge och sneddade genom norra delarna av centrala Dublin. På andra sidan Mountjoy Square Park gick vi ner mot Russel Street alldeles intill Irlands största arena, Croke Park, där Enterprise biluthyrning har sitt kontor.
En trevlig kille som presenterade sig som Richard tog i hand och hälsade oss välkomna. Under tiden vi hanterade administrationen tipsade han oss om olika ställen att besöka under dagen utifrån vad han hörde oss prata om som tänkbara destinationer. En nytvättad bil kördes fram. Samtidigt som vi kollade bilen putsade en kille rutan invändigt.
Vi lämnade hyrbilsfirman och körde inom hjärtat av Dublin för att hämta våra väskor och checka ut från Flee Street hotel.
Utcheckningen gick snabbt och smidigt, vi satt snart i bilen och körde ut från Dublin söderut.
Killen på Enterprise hade tipsat oss om Powerscourt house and gardens. Solen sken och himmeln var blå. Även om det blåste en hel del kändes det som ett bra tillfälle att besöka denna plats som National Geographic utsett som tredje vackraste trädgårdarna i världen.
Powerscourt house and gardens
En timma senare körde vi igenom grindarna till området. Vi parkerade bilen och gick över gatan in i huset som säsongen till ära var vackert julpyntat och julmusik spelades ute på den lilla gården. Besöket inleddes med att kolla på en kort introduktionsfilm som informerade lite om de stora ägornas historia. Det har varit en privat familjs ägor där släkten på senare år låter allmänheten och besökare få njuta av de mäktiga ägorna. Efter nio minuters film gick vi ut från huvudbyggnaden. På en stor terass möttes vi av en vacker vy över omgivningarna.
Det ligger otroligt vackert beläget med landskap framför och sockertoppsberget i pereferin.
Pampiga trappor ledde oss ner till marken nedanför.
En liten gång ledde fram till den lilla Triton sjön i det som kallas Italian Gardens. Grinden ner till sjön kantades av två statyer av bevingade hästar i full format.
När vi gick runt sjön fick vi ducka för vattenstänk då vinden tog tag i vattenstrålen från fontänen i mitten av sjön.
Solen lyste upp landskapet och vi gick ner till ett staket och kollade på omgivningarna. Lite längre bort såg vi några vackra hästar i en inhängnad.
Vi gick längst Rhododendtron promenaden bland höga träd och buskar. Självklart såg vi inga blommor med tanke på årstiden, men det var vackra miljöer likväl.
Vägen svängde och vi gick något uppåt, där vi kom fram till en liten kyrkogård för djuren som tillhört familjen låg begravda.
Faktum är att trots dess blygsamma storlek är det en av de största djurkyrkogårdarna på Irland.
Det är uppenbart att släkten har ett hjärta för djur. Alla begravda djur hade en sten med namn, datum och ofta några fina ord. Detta ändra från början på 1900-talet utifrån de gravstenar vi såg.
Från denna plätt, som hade vacker utsikt över vyerna, gick vi vidare förbi Dolphin Pond. När vi såg en trädtyp vi kände igen från Australien läste att de tagit hit växter och träd från hela världen.
Via en öppen grind fortsatte vi in till Walled Gardens. Man kan föreställa sig hur vacker denna plats är sommartid med alla blommande växter. Men även en blåsig men solig vinterdag var det vackert att gå här.
Vid slutet av den långa gången visade det sig att grindarna in till den stora huvudbyggnaden till var stängda och vi vände därför och gick tillbaka fast en annan väg.
Det var en magnifik vy över omgivningarna, såväl de anlagda med statyer lite varstans, som de naturliga som omgav platsen.
Inne i byggnaden kollade vi runt en kort stund i de olika små butikerna. Det var fortfarande mycket julrelaterat i butikerna men som nu såldes till nedsatta priser.
Men vi hade tanke om att hinna besöka ytterligare en plats i Wicklow och gick tillbaka till parkeringen och lämnade Powerscourt.
Glendalough i Wicklow nationalpark
Vi körde en kortare sträcka till Glendalough i Wicklow nationalpark. Dagarna är kortare vid denna tiden på året och ljuset började minska men det var ändå en blå himmel och bra tillfälle att besöka denna plats.
Efter vi parkerat gick vi över en liten bro och sedan vidare längs en anlagd väg till Monastic City, en slags gammal by runt ett kloster.
Glendalough Monastic City, ruiner av en gammal klosterby
St. Kevin’s Church eller St. Kevin’s Kitchen som den också kallas är en gammal kyrka från 1100-talet. Namnet St Kevin’s kitchen kommer från att folk trodde att klocktornet var en skorsten till ett kök, men det har så klart aldrig lagats någon mat i kyrkan.
Mycket av området är täckt med gamla gravstenar, många av dem lutade åt ena eller andra hållet, ett resultat av sättningar i marken under många hundra år.
En del av dessa gravstenar bar Kelterkorset, en kors med en cirkel som ringar in skärningspunkterna i mitten. Dess ursprung är från tusen år före kristus då man använde något som kallas solkorset.
I bortre ändan av området står det trettiotre meter höga Round Tower som är nästan tusen år gammalt. Denna typ av torn kallades Cloigtheach, som betyder klocktorn vilket oftast var hur de användes.
En öppning i en stor stenbyggnad ledde in i katedralen, den största byggnaden i Glendalough som byggdes i omgångar mellan 900-talet och 1200-talet. I golvet låg stora gravstenar och de kantade även väggarna.
Lower och Upper lake vid Glendalough
Nu lämnade vi Glendalough Monastic City och fortsatte på en stig. Glendalough kommer från det irländska Gleann Dá Locha som betyder dalen med två sjöar, dessa kallas Lower och Upper lake och vi såg den lägre strax nedanför oss. Det var en enkel skogspromenad längs en sluttning. Vid en glänta såg vi ett litet vattenfall som porlade ner längs en klippa.
Ljuset la sig successivt när vi passerade den mindre, lower lake och närmade oss upper lake. Strax intill upper lake låg en söt liten stuga som var öppen för besökare.
På grund av den sena eftermiddagen och ljuset som la sig var det inte läge att ge sig på att gå runt om den större sjön. Vi gick ner till den lilla stranden och beundrade sjön och dess omgivningar. Längst bort på andra sidan sjön såg vi en fors som rann nedför berget. Blåsten bildade en del vågor på vattnet. Flera besökare kunde låta sina hundar springa omkring fritt på de stora fälten.
Under tiden vi gick tillbaka på skogsvägen så försvann dagens sista ljus. När vi satte oss i bilen kollade vi först upp och bokade hotell för natten. Det tog bara några minuter men under den tiden hade det blivit becksvart ute.
Vi körde ut ur byn och vi stannade till i Laragh och tankade på en charmig liten mack med tre små tank stationer innan vi påbörjade den lite längre sträckan till Killiney.
Det var lång väg längst mycket smala och ofta ganska kurviga vägar österut i riktning mot Killiney. För att komma ut på något större vägar körde vi först mot Ashford för att därifrån kunna köra N11 motorväg till Killiney. Men även denna sträcka var mycket små vägar, vid möten fick båda bilarna sakta ner rejält och köra nära in mot väggrenen.
Incheckning på Fitzpatrick Castle i Killiney
När vi kom ut på N11 kunde vi öka hastigheten och det blev lite enklare körning. En timma senare var vi framme vid Fitzpatrick Castle som även kallas Killiney Castle.
Vi checkade in och gick igenom lobbyn som var vackert smyckat med juldekoration och en stor julgran. Vi gick förbi The Library Bar där flera satt och tog en drink innan maten.
Längst in i den stora salongen stod ett piano vid en öppen spis.
På tredje våningen låg vårt rum 322 längst ned i en lång hall. Rummet var stort och inredningen slottsliknad med randiga tapeter, mörka trämöbler, tavlor med breda ramar i mörk färg och guld, lampor och guldspeglar.
Hotellet har några restauranger i byggnaden. Om man önskar sig fine dining med vita dukar och förmodligen något mer exklusiv meny så är det restaurangen PJs som gäller. När vi gick förbi kollade vi in och även om vi kanske inte såg hela restaurangen kändes det något öde.
Middag på Mapas i Fitzpatrick Castle, Killiney
Den andra restaurangen i byggnaden, Mapas, hade vi läst om och det föll oss något mer i smaken. Vi gick nedför en trappa och möttes av en trevlig man som hälsade oss välkomna.
Vi blev visade till ett bord mitt i lokalen och slog oss ner för att kolla in menyn.
Den mysiga restaurangen hade många gäster men var inte riktigt fullsatt ännu. Anki föll för en fin oxfilé med pepparsås som hon drack ett glas rött till.
Lars valde en spätta med ett glas vitt vin till. Båda maträtterna var fantastiskt goda, även om Ankis filé var lite utöver det mesta.
Till dessert valde Lars en Chocolate Fudge Cake som serverades med choklad sås med Brandy och vaniljglass, medan Anki valde en Salted Caramel Gateau serverad med karamellsås och krispig karamellglass.
Uppe i The Library Bar avslutade vi sedan kvällen med varsin Irish Coffee. Den var god men matchade inte vårt minné av en dito i Galway för ett år sedan.
