Under en extremt stressig dag gjorde vi nog vår rekord snabbaste packning någonsin, och ringde efter en taxi.
På Landvetter hade man gjort om och även om det inte är någon favorit flygplats direkt gav det helt klart ett mycket trevligare intryck.
Helt plötsligt blev vi miljonärer. Den Indonesiska valutan är en aning galen att hantera. För 2000 svenska fick vi 2,5 miljon Rupiah. – Omtumlande, svarade vi på frågan hur det kändes och killen bakom disken skrattade gott under tiden han plockade fram pengarna. Det tog en liten stund att kontrollräkna sedlarna inför oss, som de alltid gör.
Det blev en kort stunds väntan vid gaten innan vi kunde ta plats på 4a och 4c. Ibland blir man extra fascinerad över hur man på hög höjd kan lämna den gråa dagen bakom sig och möta en sol mot blå himmel.
Med Finnair till Helsingfors och Helsinki Airport
Finnair bjöd på dryck och vi tog en kaffe och vatten. Men efter lite mer än en timma flög vi in över ett snöigt skogslandskap i södra Finland.
Innan resan hade vi varnats för att Helsingfors flygplats inte var så kul, vilken den i så fall är långt ifrån ensam om. När vi promenerade runt så insåg man snabbt att den inte var så värst stor, men den kändes ändå OK. Snart förstod vi dock varför den kanske fått lite dåligt omdöme. Vi kollade några butiker och köpte varsin pocket. Men trots att klockan bara var 20.00 så började allt stänga ner. Plötsligt kändes timmarna fram till nästa flight 23.55 lite längre.
Vi kollade runt och insåg snabbt att allt utom Cafe Tori antingen redan hade stängt eller var på väg att plocka ihop för dagen.
Även om utbudet kanske vid en första anblick inte fick det att vattnas i munnen så såg faktiskt mackorna goda ut. Och vi kunde inte låta bli att prova en finsk köttpaj. Den bestod av fläskkött och ris och var faktiskt en liten måltid i sig. Utöver detta tog vi en macka med getost, sallad och tomat.
Om nu Helsingfors flygplats inte är händelsernas centrum med ultimat shopping, så är den desto bättre på internet uppkoppling. Det finns gratis Wi-Fi på hela flygplatsen och gott om eluttag om man behöver ha el till sin dator eller telefon. Precis som det ska vara!!
På caféet satt vi och kopplade av, kollade på folk och läste böcker i väntan på vår nästa flight.
När det var lite mindre än en timma kvar till avgång kollade vi på en av skärmarna och det var dags att passera gränskontrollen. Vi tog det lugnt, avslutade vad vi höll på med och så småningom började vi röra oss bortåt och upptäckte då att det stod last call på departure skärmarna. En aning överraskande eftersom vi upplevde vi nyss sett första uppmaningen. Vi skyndade på genom passkontrollen som gick snabbt och smidigt. På andra sidan fanns ytterligare några butiker, men även här var det stängt.
När vi kom fram till gaten stod massor av människor och väntade vi gate 25 och 26. Alla såg ut att spana mot Singapore flighten och invänta uppmaning att gå på. Vi satte oss i en intill liggande vänthall och passade på att ladda datorn, utav någon anledning hade inte uttaget vi använde på Cafe Tino fungerat. Vi tog det lugnt eftersom vi var långt ifrån ensamma. Gissa om vår förvåning när de flesta ställer sig i en kö för att boarda en annan flight? Vi packade ihop och gick till gaten där ingen köade och när vi kom på planet insåg vi att vi var bland de sista på.
Vi letade upp våra säten i bakre delen av planet och slog oss ned. Vi hade varit lite oroliga över vad vi skulle vänta oss av en långflight med Finnair. I rättvisans namn så var det inte helt dåligt, de mesta man väntar sig fanns där och fungerade. Men vi skulle förstås uppleva en klass skillnad med planet vi skulle ta i Singapore, mer om det nästa dag.
Finnairs långflygning mellan Helsinki och Singapore
En stund efter midnatt lyfte planet från ett snötäckt kallt Finland. Personalen bestod av yngre kvinnor med asiatiskt utseende och några äldre män. När vi kommit upp startade vi in-flight entertainment systemet. Utbudet var OK men ljudet bedrövligt vilket gjorde det svårt att höra replikerna. Ett minus får även ljudkvalitén; när man ser en film på sådan liten skärm borde man kunna välja bort textningen som fanns där på något asiatiskt språk. Nästa lyxproblem var maten, kycklingen var slut när de hittade till oss. Maten, som i vårt fall blev nötkött med potatis och grönsaker, var som flygplans mat brukar vara, varken mer eller mindre.
Mätta började vi slökolla på filmen Tower Heist men somnade strax. Det var vid detta tillfälle vi märkte av det största minuset; när passagerarna framför lutade sig bakåt försvann normalt benutrymme även för kortare personer. Men vi var ändå så pass trötta att vi kunde somna, om än med våra ben i lite konstiga vinklar.
