Natten innan resor blir det ofta få timmars sömn. Inte på grund av resfeber utan på grund av allt som ska fixas. Jobbrelaterat som ska göras avhandlas, papper som ska skrivas ut och det där allra sista som ska ner i väskorna. Och ibland även det där sista man plockar ut för att hålla väskan något lättare. Denna natt var inget undantag. Det var dessutom en tidig morgon fight vi skulle med så det var två trötta personer lagt sig vid ett på natten, som gick upp halv fem och i stort sett direkt ut till den förbeställda taxin. Men vid femtiden på morgonen går det snabbt genom Malmös gator och på centralstationen gick vi direkt på tåget som tog oss till Kastrup.
Incheckning och säkerhetskontroller gick hyfsat smidigt men när vi väl kommit på planet fick vi vänta över en timma innan vi kunde komma iväg. Den timman kändes dock ganska ok då vi kunde sova.
I och med förseningen i Köpenhamn hade vi bara 40 minuter på oss i Paris men det räckte till för att gå igenom ytterligare kontroller och ta bussen från terminal 2D till 2E. Vid gaten var det ganska lång kö men det gick hyfsat smidigt även den och snart satt vi ombord på Air France747-400 plan som skulle ta oss till San Francisco.
Air France har vi flugit med våra tre senaste resor. Servicen och maten är väldigt bra. Däremot förvånar de oss att de har flyg på sådana här långsträckor med många timmars flight utan några entertainment system. Vår förhoppning när vi gick på planet dödades snabbt när vi såg de tomma sätesryggarna där en liten tv annars skulle finnas. Det känns lite gammaldags med en skruttig TV i taket var 10 rad. Resan gick dock väldigt bra och vi kunde sova ikapp en del.
Den manliga flygvärden som servade oss får högsta poäng i trevlighet. En timme upp i luften serverades middag. Vi inledde med varsitt glas champagne. Han som serverade gav tom Lasse två glas på en gång då tjejen som satt bredvid oss inte ville ha. Anki valde en pasta rätt medan Lasse på rekommendation från personalen tog lammköttbullar med couscous. Några timmar senare flög vi över mäktiga islandskap. Ljuset utifrån var skarpt men då och då drog vi upp fönsterlocket för att kolla ut. Det är fascinerande att den bästa vägen så långt västerut i själva verket går så långt norrut.
Tiden gick ändå snabbt och ytterligare en middag, med rökt-kyckling, serverades drygt en timma innan landning. På skärmarna visades en film med Sandra Bullock som vi kollade. Annars var det mest vila som gällde. När vi gick in för landning svängde planet in över staden så att vi fick en perfekt vy över Golden Gate och downtown San Francisco.
Klockan var sen kväll svensk tid när vi landade, men i San Francisco var det mitt på dagen. Det gick smidigt igenom immigrations även om man alltid önskar sig kortare och snabbare köer. När vi kom ut till bagagebandet dök snart Ankis resväska men därefter blev det till att invänta sista väskan, som inte heller var Lasses. Under den långa väntan hade Anki fått höra om isländska vulkanen av sin mamma. När vi anmälde väskan saknad vid disken hos Air France indikerade inte kvinnan några extra problem alls, förutom en fråga om hur många dagar vi blir kvar vilket vi sällan fått i sådana här situationer. Vi frågade om situationen med flyg från Europa och då kröp det fram att det kunde vara vissa problem. Snacka om fel tillfälle att inte få med sin väska.
Vi gick genom tullkontrollen och ut på flygplatsens ankomsthall. Några våningar upp tog vi ett snabbtåg till hyrbilsfirmorna. Vid Alamos disk kunde vi snart få klart med vår hyrbil och körde sedan ut på 101 North i San Francisco. Det var bra vägar och löpte på fint tills det blev lite mer centralt då trafiken blev lite trängre och långsammare.
Det fanns skyltar mot Bay Bridge och mot Golden Gate bron och de blev lite osäkrare alternativ när vi kom in till staden. Vi satsade på vägen mot 9th Avenue och Civic Center från vilken vi snabbt kom vidare in i staden. San Francisco centrum är fullt av enkelriktade gator och är inte riktigt lika smidig att köra i som t.ex. Los Angeles men snart hade vi hittat rätt och tog oss fram till Hotel Frank bara ett kvarter från Union Square.
Vid incheckning fick vi ett trevligt bemötande och snart låste vi upp dörren till 710. Rummet var mysigt med snygga designmedvetna detaljer och möbler.
Det var skönt att ställa ner väskorna men dagen utanför lockade så efter en kort stund gav vi oss ut på stadens gator. Först gick vi ut till Union Square. Runt detta torg ligger mycket av stadens centrala shopping och även ett bra utbud på hotell.
I fönstret till Louis Voitton såg Anki en snygg väska och vi gick in för att höra oss för om pris, även om det antagligen inte var aktuellt. En lätt virrig kvinna yrade runt för att hitta väskan utan framgång. Tillbaka på gatan gick vi igenom själva torget vid Union Square och där pågick någon demonstration, det var lite svårt att förstå exakt vad missnöjet bestod i men det var en amerikansk angelägenhet tydligen. Vid torgets hörn finns några olika hjärtformade skulpturer.
Det var en fin eftermiddag och vi fortsatte vår promenad när vi kom fram till Chinatown vid Grant och Bush Street. När man passerade portalen in i denna del av staden förflyttades man till kina, om än ett kina vars butiker var en smula turistigt.
Det såldes mycket souvenirer och andra produkter som kändes lite turistiga, men självklart fanns en del genuina kinesiska produkter här också.
Gatulyktorna längs gatan hade utsmyckats med små drakar som slingrade sig runt lyktstolpen.
En vägg var målad med en stor drake i klara färger, det rådde ingen tvekan om att detta var de kinesiska gatorna. När vi kom ut på Columbus märkte vi direkt att vi lämnade Chinatown bakom oss. Gatan som korsar Grant på snedden var kantad av restauranger, främst italienska, och det var en öppnare och mer trafikerad väg. Vi gick uppåt gatan och såg oss om, det var eftermiddag och vi var fortfarande i ok skick trots det långa dygnet. När vi kom fram till Washington Square så vände vi eftersom vi behövde orka gå samma väg tillbaka. Här fanns mycket fler restauranger än vi sett någon annan stans längs vår promenad genom centrala delarna av San Francisco och det skulle ta minst en timma att gå tillbaka. Med tanke på detta var det smart att ta en restaurang här, dessutom började det kurra i magen och ett glas vin lät också gott. I ett gatuhörn låg en italiensk restaurang med lite modern stil och när vi kollade på menyn fanns flera goda alternativ.
Det var ett perfekt val och vi fick omgående ett bra bord längs fönstret. Servitören gav oss varsin meny och var strax tillbaka med vatten, bröd och en liten skål med blandning av olja och rödvinsvinäger vilket är gott att doppa brödet i.
Det var happy hour och vi fick in varsitt glas vin gratis när vi åt, valet föll på rött. Menyn hade flera goda italienska klassiker och vi valde en god bruschetta till förrätt och en god tortellini med fyllning av ricotta och spenat.
Huvudrätten serverades på ett avlångs smalt fat, kul och lite snyggare än vad man oftast blir serverad pasta. Personalen var serviceminded och fyllde på våra glas med vatten när vi druckit lite på dem.
Under tiden vi suttit hade stället fyllts på och när vi nu satt och sippade på de sista dropparna rödvin så var stället i stort sett fullsatt. Vi tog in notan och tackade sedan för oss. Det hade blivit lite svalare när vi kom ut, solen var på väg ner även om det inte hunnit blivit mörkt ännu.
På vägen tillbaka längs Columbus gick vi på andra sidan gatan och kollade in diverse trevliga restaurang alternativ. Det kändes inte osannolikt att vi skulle komma tillbaka hit under dagarna i stan. Istället för att gå inom Chinatown fortsatte vi ner mot den kanske mest speciella skyskrapan i San Francisco, the Transamerican Pyramid, som gör det lätt att känna igen bilder på stan.
Vi gick via Montgomery Street tillbaka mot Union Square. Här var staden lite lugnare, detta framstod som mer kvarter med kontor och liknande. När vi närmade oss Union Square passade vi på att kolla lite efter kläder till Lasse, eftersom hans resväska var kvar i Paris. Det blev bland annat besök på AX och Sephora. Bredvid AX låg en Apple Store och vi gick in och klämde lite på iPad, den snygga mediaenhet som Apple nyligen släppt i USA och inte nått Europa ännu.
Butikerna var öppna till 9 på kvällen, tider som passar oss perfekt eftersom vi gillar att hinna göra saker på dagarna men ändå vill hinna kolla lite i affärer på kvällen. Nere på Powell Street vände de gamla spårvagnarna, en turist gimmick som faktiskt också fungerar för att transportera sig igenom stan från Union Square och över till Fisherman’s Warf.
De vände vagnarna på ett mycket primitivt sätt, en slags stor rund träplatta med spår på som snurrades så att vagnen vändes och riktades mot spåret åt andra hållet , men som tydligen fungerade fint.
Kvällslivet var i full gång men det långa dygnet börjad kännas av och vi var laddade för att göra mycket nästa dag och gick tillbaka till hotellet. Det mysiga Frank Hotel.
