Vår första morgon i Vancouver och när vi kollade ut genom fönstret fick vi första vy av vattnet norr om downtown. Vilken fantastisk utsikt.
Morgon på The Westin Grand, Vancouver
Efter den sena kvällen innan så var vi lite trötta på morgonen, men bestämde oss för att göra lite nytta. Efter vi dragit på oss lite träningskläder åkte vi ner till tredje våningen. Det var på gymmet vi siktat för att ta en stunds träning, men vi gick först ut till den lilla poolen.
Solen lysts på en klarblå himmel och det var sköna temperaturer. Inne i gymmet körde vi gång med ett pass. Maskinerna kändes bra, vilket inte alltid är fallet på hotell. Eftersom vi inte tränat på ett tag så kände vi oss nöjda efter 40 minuter och det började dra ihop sig för att checka ut.
Tillbaka på rummet packade vi ihop och åkte ner till receptionen. De var lika artiga när vi checkade ut, och mycket effektiva, det hade varit ett trevligt hotell om än lite kort vistelse.
Anledningen var att vi redan hade bokat ett annat hotell, som dock inte hade rum första natten. Det var i samma del av Vancouver och vi rullade våra väskor några kvarter nordväst.
Vi checkar in på St Regis Hotel, Vancouver
När vi kom till Seymour och Dunsmuir Street kom vi fram till en stor skylt med texten St Regis Hotel. Redan vid entrén kände vi att det var ett hotell med klass, stilen på skylten utanför dörren, en kille som snabbt tog hand om vårt bagage och mottagandet vid receptionen. Rummet var inte klart ännu men vi lämnade vårt bagage. Innan vi gick vidare satte vi oss en kort stund i den lilla loungen och kollade lite via e-mail och sociala medier gällande vår fortsatta resa och lite shopping vi planerat.
Lunch med Kanadensisk öl på St Regis Bar & Restaurant
När vi gick ut så insåg vi det var dags för brunch, vi hade inte ätit frukost och det började kurra i magen. Vi tog ett varv runt kvarteret men vårt val föll på trevliga St Regis Bar alldeles bredvid vårt hotell. Det var fint väder och vi satte oss vid ett bord intill ett stort öppet fönster.
Lasse ville testa ett av de lokala ölen och vi beställde in varsin Okanagan Springs Lager.
Lasse beställde in en sallad på jordgubbar, babyspenat, sotad sesam och kyckling.
Anki valde en lyxig variant på Falafel wrap. Restaurangen är en stor öppen lokal med tegelväggar och möbler i mörkt trä. Självklart hände en stor Kanadensisk flagga över baren.
Det var få besökare än så länge, men vi gissade att det skulle bli fler allt eftersom dagen gick. Maten kom in och båda rätterna satt gott, för att inte tala om den stora kalla ölen.
Solen sken in genom fönstret och varma vindar drog in, det var dags att betala och ge oss ut i den vackra dagen.
Bland lyxkryssare vid Canada Place
En given destination och bara några kvarter från vårt hotell, Canada Place. Denna byggnad, som är byggd att lika ett fartyg, var denna dag hamn för två stora lyxkryssare.
Längs den västra sidan har man döpt promenaden till The Canadian Trail, vilken vi passade på att följa.
Längs bryggan, vilket promenaden var designad som, hade man flera utsiktsplatser men bara de längst ut gav en utsikt på grund av lyxkryssaren längs dess sida. Utsikten över vattnet till norra Vancouver på andra sidan var fantastisk med snöklädda bergstoppar i fjärran.
Från vattnet startade pontonplan och flög iväg då och då. I bortre endan ligger fina Stanley Park som vi skulle besöka kommande dagar. Mängder av båtar, små nöjesbåtar och lite större fraktbåtar rullade genom sundet.
Vi gick tillbaka längs The Canadian Trail och man hade bland annat lite gamla prylar och skyltar som berättar om Kanadensisk historia. En kul pryl med ett antal långa rör av olika storlek spelade toner i olika tonhöjd när man rörde dem, vilket fascinerade alla barn som gick förbi.
Längs promenadstråket utmed Coal Harbour med vackra vyer av Vancouver
Vi lämnade Canada Place och fortsatte bortåt där vi nu följde promenaden runt det stora Convention Centret. Staden är mycket cykel- och rullskridskovänlig och alla gångvägar delas upp så de som går har sin del och de som motionerar har sin. Längs promenaden sitter små bilder och texter med stadens historia. Vi fortsatte vår väg och stannade upp då och då och beundrade utsikten längs Coal Harbour som denna del kallas.
Vilken vy, vi gillade verkligen vad vi såg. Det där pontonplanen såg spännande ut och vi kunde bara drömma om vilka läckra vyer man kunde få från ovan, men vi gick inom den lilla terminalen för dessa under Convention centrets gångväg. Det fanns lite olika alternativ, de flesta ganska kostsamma. Med några broschyrer i fickan gick vi vidare.
I vattnet gled fåglar förbi och vi kunde bara gissa det var Kanadagäss. I Harbour Green Park låg folk och njöt i solen.
Vid Lightshed, i parkens slut stod ett grått trähus upphöjt en bit över marken. Det såg lite kul ut och vi var osäkra på om det var någon slags konst eller hade någon historisk betydelse.
Nu gick promenaden runt en småbåtshamn där man bland annat fick se en riktig husbåt som såg ut som ett hus på vatten. Det ser verkligen kul ut och det är lite charmigt sätt att bo på. Några personer satt på andra våningens balkong.
Cardero Park är en lite grön smal park som slutar med en brygg som går ut i en halvcirkel över vattnet. Vi stod en stund längst ut och fascinerades igen av utsikten, vilket läge denna stad har.
I vattnet kikade en säl upp vid vattenytan, men så snart en båt närmade sig försvann den ner under vattnet. Den visste att sticka under ytan i tid.
Vi fortsatte på vår promenad, men när vi kom till Stanley Park bestämde vi oss för att spara det till någon av de kommande dagarna och istället gå längs parken över till södra sidan.
När vi kom fram till en liten sjö, Lost Lagoon, stod några stora gäss vid sidan och åt i gräset men när vi närmade oss gick de rakt mot oss, och osäkra vad de kunde hitta på backade vi och tog en en annan väg.
En liten grupp människor hade samlats på gångbanan och vi gick fram för att se vad som pågick. En sköldpadda tog sig sakta fram, med en bestämd inriktning, upp på land. En person försökte övertala den att vända om, men den fortsatte. När den gick in i en dunge gav öviga sig av, men vi såg den komma ut på andra sidan och fortsätta.
På vår väg passerade vi ett antal tennisbanor. Några personer diskuterade dubbelhands grepp med stor entusiasm. Några stora fåglar höll till bland trädtopparna och vi såg det var svarta tranor som höll hov. En skylt varnade för att parkera under, man kan förstå varför.
När vi kom fram till The Second Beach stranden hade många hittat hit. Det var lågvatten och vi kunde se mycket av stenarna som annars sannolikt låg under vatten. Ute i Burrard Inlet låg några stora lastfartyg.
Vid den fina stranden i English Bay Vancouver
Strandpromenaden ledde oss vidare till English Bay, den stora stranden i Vancouver. På stranden låg massor av stockar som antagligen hade med stadens historik att göra, då man säkert haft en stor timmer industri.
Nu blev de istället ryggstöd för solälskare. Eftersom det var en fin dag var det gott om besökare på stranden.
Längs stranden spelade man volleyboll och längre fram slogs man om bollen i något som såg ut som rugby eller amerikansk fotboll.
På en liten grön plätt i ett hörns av stranden stod någon slags stenmonument som är typiskt för Inuiter, Inukshuk, vilket har blivit en välkänd symbol i staden.
Vi fortsatte vår promenad längs Vancouver Seawall strandpromenad och kom fram till nästa strand, Sunset Beach.
Ett glas Rosé i eftermiddagsolen vid False Creek
När vi gick under Burrard Bridge vid False Creeks mynning fortsatte promenaden längs byggnader och en småbåtshamn.
Det började kännas i fötterna att vi gått flera timmar och när vi fick syn på C Restaurant uteservering vid False Creek var det tid att vila fötterna och ta något gott att dricka.
Ett högt bord utmed promenaden i den sköna gassande eftermiddagssolen var perfekt. Den trevliga servitören, med tydlig accent från Australien, serverade oss ett glas Rosé.
Från vår sköna plats blickade vi ut över False Creek och på andra sidan Granville Island. Då och då korsade en Aquabus den korta sträckan över.
Det var lätt att fastna här men vi fick slita oss eftersom det var dags att gå tillbaka till hotellet och det var en bit att gå tillbaka.
Vi letade vår väg norrut under Granville Bridge och över till Howe Street. Efter några kvarter med mest bostadshus bytte vi gata.
Vår promenad fortsatte via Granville Street, det var betydligt lugnare nu än kvällen innan när det varit en riktig partygata. Delar av gatan är avstängd under helgen och utan trafik. När vi passerat partyställena ersattes de av lite shoppingområde. På gatan satt ett antal män och kvinnor och såg ut att syssla med någon slags yoga.
Tillbaka på St Regis fick vi nyckeln till vårt rum och åkte upp tre våningar. Utsikten var inte något spännande men rummet var fint.
Kväll i de gamla stadsdelarna vid Gastown
Det var hög tid för att ge oss ut för middag och vi gav oss ut igen. Planen var att försöka hitta något trevligt ställe i de gamla stadsdelarna som kallas Gastown.
Många av byggnaden längs Water Street är gamla hus i tegel. En av de stora turistattraktionerna är en gammal ångklocka som står i ett gatuhörn vid Water och Cambie Street.
Gatan inleds med lite souvenirbutiker men övergick snart till restauranger och pubar. Då vi var sugna på pasta var det många av alternativen som inte föll oss i smaken just denna kväll.
Middag på The Old Spagetti Factory
Det var lite oväntat men The Old Spagetti Factory passade oss perfekt. Vi fick ett bord vid fönstret inne i den trevliga lokalen.
Vi beställde mat och vin, men blev lite förvånade när vi till maten fick in en hel limpa.
Inne i lokalen står en gammal spårvagn som verkligen gick i Vancouver en gång i tiden.
Maten serverades, Anki hade valt en Spagetti Magarita och Lasse en Pasta Pesto.
Maten satt fint och vi hade en trevlig middag, även om vi trötta ville vi inte riktigt ge oss och avslutade med en kopp Espresso.
När vi betalade och gav oss av så var vi åter bland de sista gästerna och de hade börjat plocka undan.
Med undantag av någon pub längs gatan så började utelivet avta. Det hade varit en trevlig första dag i Vancouver och vi gick tillbaka till St Regis.
När vi gick längs Seymour Street kunde vi se att vi närmade oss de fina neonskyltarna för hotellet som satt på hörnet till Dunsmuir.
Tillbaka på rummet så var vårt fötter trötta och det var oerhört skönt att sjunka ner på den mjuka sängen.
