På utsidan av den gamla postbyggnaden mitt i Göteborg har en digital nedräkning pågått under en längre tid. Det var många år sedan byggnaden användes av posten och endast delar av byggnaden har använts på senaste år. Sista året har mycket arbete pågått i och runt byggnaden. Bland annat en tillbyggnad på baksidan som är flera våningar högre än den äldre byggnaden.
Så hade dagen kommit för invigningen och hela Göteborg hade bjudits in till Drottningtorget, alldeles vid centralstationen i Göteborg. Vid halv sju startade ett fantastiskt bildspel på fasade till det nya hotellet, Clarion Hotel Post. Temat spelade an på den historiska verksamheten i byggnaden bland annat ingick animerade vykort, brevlåda och brevbärare. I många fall hade man använt fasadens former på olika vis för att passa in i ljusspelet. Efter några minuters fantastiskt skådespel dök hotell mogulen Petter A. Stordalen upp i filmen och skålade med publiken varpå ett läckert fyverkeri satte igång från byggnadens tak. Ljuset försvann från byggnaden och allas uppmärksamhet flyttades till scenen som stod längs ena sidan.
En gigantisk discokula snurrade långsamt till musik och sakta öppnades den för att avslöja två män i ljus kostym sittandes inuti. Ena mannen visade sig vara Petter A. Stordalen som så snart han kom ner brakade loss i ett excentriskt och energiskt tal om sin stora kärlek till Göteborg och hur fantastiskt han tyckte staden var.
Under andra omständigheter kanske man kunde tro han var en smula galen, men det var uppenbart passion och stolthet över detta nya stora och speciella hotell, Clarion Hotel Post. Talet höll på över 10 minuter och publiken verkade uppskatta vad han sa, inte minst när han räknade upp många mer eller mindre välkända Göteborgsprofiler.
Han avslutade sitt tal med att introducera Norges kanske största stjärna; Sissel Kyrkjebö som intog scenen med en stor kör och framförde en sång som var en variant av My med ett stänk gospel och soul . De tre lysande statyerna, av spanska konstnären Jaume Plensa, som sitter på höga pelare vid hotellet hade nu tänts upp och skiftade i klara färger, det kommer bli ett exotiskt inslag på torget. Alla som varit i Nice på senare år kan känna igen dem från Masséna torget mitt i staden (se foto från Nice: Outdoor art at Place Masséna, Nice France)
Det blev en kort paus varpå flickidolen Danny Saucedo drog igång till stort jubel. Tre låtar senare fiskade han röster till årets Melodifestival innan han avslutade med In the club.
En DJ och konferencier höll låda under tiden man bytte instrument för artisterna. Nästa flickidol, Ulrik Munther, körde tre låtar varav den mest kända kanske är Boys Don’t Cry. Publiktrycket lättade något, kanske beroende på den bitande kylan. Det var många som stod och stampade eller hoppade, utan att det behövdes musik till, för att hålla värmen uppe.
Det enda bandet för kvällen; Fibes, Oh Fibes från Göteborg fick chansen att visa upp sig för publiken under två låtar. När sångarn sjöng falsett i sista sången förde det lite tankar till engelska Scissor Sisters. Nu var det hög tid för en tjej på scen. Tove Styrke dök upp med sitt band och framförde två låtar insvept i rök och stämningsfullt ljus.
Jason Diakité eller Timbuktu som han är mer känd som, svepte in på scenen med underbara Resten av ditt liv. Värmen i musiken hjälpte publiken i kylan och det svängde lite extra på Drottningtorget.
Tyvärr hade tiden sprungit iväg och Timbuktu hann bara köra en låt till eftersom det fanns en tid då kollektivtrafiken behövde komma igång igen. Han avslutade med en ny låt och därefter tömdes snabbt torget på folk.
Festen fortsatte förstås bland VIP-gästerna inne på Clarion Hotel Post, men övriga Göteborg tackade för underhållningen.
